Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
I
Nr 105.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stenavverkning
å kronoholmen Trinnässlan i Kville socken inom Göteborgs
och Bohus län; given Stockholms slott den 6
februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att upplåtelse av rätt till stenavverkning å kronoholmen Trinnässlan
i Kville socken inom Göteborgs och Bohus län, må efter Kungl.
Maj:ts beprövande äga rum.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 87 käft. (Nr 105.)
1
2
Kungl. Maj. ts proposition Nr 105.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
För att i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 24 oktober 1919
underställas riksdagens prövning får jag härefter för Kungl. Maj:tånyo
anmäla den av Kungl. Maj:t senast vid sistnämnda tillfälle prövade
frågan om upplåtelse av rätt till viss stenavverkning å kronoholmen
Trinnässlan i Kville socken inom Göteborgs och Bohus län; och torde
jag därvid få till en början lämna en redogörelse för vad i ärendet
hittills förekommit.
I en till kammarkollegium ställd, till landsfiskalen i Kville distrikt
ingiven ansökning den 22 september 1918 anförde stenhuggeri föreståndaren
O. F. Ericsson i Hamburgssund följande.
Under den genom världskriget orsakade arbetsnedläggelsen vid
stenhuggerierna hade ett stort antal personer, som haft sin goda bärg
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
tung inom nämnda industri, blivit arbetslösa, och dessvärre syntes det.
tvivelaktigt, om och när stenhuggeri erna äter kunde upptagas. Eu del
av dessa arbetslösa både sökt sin utkomst i Norge, andra vid anordnade
nödhjälpsarbeten, men det funnes ett ej ringa antal - och bland
.lent sökanden — som av olika anledningar, icke kunnat anlita vare sig
den ena eller andra av dessa utvägar. Emellertid tunnes ännu möjlighet
att driva tillverkning av gatsten för export pa Danmark, åtminstone i
mindre skala; och om sökanden ägde tillgång till berg, skulle han kunna
bereda arbete icke endast åt sig utan även åt ett tiotal andra arbetare.
Kronan ägde i Bohusläns skärgård ett antal holmar, vara bergtillgång
funnes och vilka läge obrukade. Eu sådan holme vore »Trinnässlan»
vid Gåsö i Kville socken. Denna holme vore enligt kammarkollegii
kungörelse den 25 april 1845 upplåten till begagnande av varje svensk
undersåte. Av sökanden förut gjord ansökan om rätt att där idka
sten hugger i rörelse hade av kollegium avslagits. På grund av det nödläge,
som genom krigets varaktighet uppkommit, ansåge sökanden sig
dock ännu en gång kunna framställa anhållan om tillstånd att få bearbeta
den på omförmälda holme förekommande granittillgång, och åberopade
sökanden ett av ett trettiotal omkring Hamburgssund boende
fiskare och lotsar med flera, som noga kände till Asket och förhållandena
på och omkring Trinnässlan, undertecknat intyg därom, att det ifrågasatta
stenhuggeri icke komme att verka inskränkning i fisket. Skulle
emellertid beslut av Kungl. Maj:t ocli riksdagen för erhållande av det
begärda tillståndet tilläventyrs vara erforderligt, anhölle sökanden, att
kollegium ville påkalla sådant. Därest begärt tillstånd komme att lämnas
sökanden, vore han villig erlägga avgift för stenavverkningen i den (ridning,
som tillämpades i fråga om berg å kronans domäner; och anhölle sökanden
tillika, att tillståndet komme att innefatta rätt att å holmen uppföra för
driften erforderliga bostads- och andra hus samt bryggor.
Med skrivelse den 22 september 1918 överlämnade nyssnämnda
landsfiskal till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ^ ansökningen
med bilagor och anförde därvid, bland annat, följande. Efter vad han
inhämtat torde ingen skada för fisket vara att befara, därest stenhuggeri
komme att bedrivas på holmen, vilken i det närmaste saknade vegetation
och aldrig blivit för något särskilt ändamål använd. Arbetsduglig
granit förekomme på södra spetsen av holmen, under det att holmen i
övrigt vore i sådant hänseende värdelös. 1 norra Bohusläns skärgård
funnes ett stort antal kronoholmar, som enligt kollegii förberörda kungörelse
vore upplåtna till begagnande av varje svensk undersåte. Pa
en stor del av dessa förekomme arbetsduglig granit. Det vore föga
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
ekonomiskt, att dessa härligheter läge ofruktbara, och det kunde med
skäl ifrågasättas, om ej tiden vore inne att lösgöra dessa holmar från
det band, som förenämnda disposition lade på deras utnyttjande.
Länsstyrelsen inhämtade i ärendet yttrande av fiskeriintendenten i
Västra distriktet K. A. Andersson, som därvid tillstyrkte bifall till ansökningen,
dock endast med de villkor, att fisket vid Trinnässlan allt
framgent såsom hittills förbleve fritt lör varje svensk undersåte, och att
sten ej finge på något sätt läggas ut i vattnet vid eller utanför holmens
stränder, enär därigenom fisket kunde omöjliggöras eller försvåras.
Skulle för stenhuggerirörelsen någon brygga vara behövlig vid holmen,
borde den ej få läggas på sådan plats, att den bleve fisket till hinder''
Aled skrivelse den 12 november 1918 överlämnade länsstyrelsen
till kammarkollegium handlingarna i ärendet anförande, bland” annat
följande. Med hänsyn till det synnerligen tryckta läge, vari stenindustrien
för det dåvarande befunne sig, och den arbetslöshet, som länge vant
rådande inom yrhet, vore det enligt länsstyrelsens mening synnerligen
önskvärt, om det begärda tillståndet kunde medgivas. Länsstyrelsen
ansåge sig så mycket hellre böra lämna sitt förord till framställningen,
som några olägenheter för det allmänna icke kunde befaras uppkomma
genom ett bifall till densamma. Tvärtom skulle därigenom staten tillföras
inkomster. Vid upplåtande av stenavverkningsrätt å holmen borde
emellertid tillbörlig uppmärksamhet fästas därpå, att fisket icke komme
att lida någon skada genom stenbrytningen, i vilket avseende de av
fiskeriintendenten föreslagna bestämmelser torde böra lända till efterrättelse.
Innan brygga i vattnet utanför holmen anlades, borde fiskerimtendentens
medgivande därtill inhämtas. Skulle kollegium likväl finna,
att den disposition av holmen, som Kungl. Maj:t och rikets ständer
enligt kung!, brevet den 10 mars och kollegii kungörelse den 26 april
1845 vidtagit, icke medgåve upplåtelse av ifrågavarande slag, funne
länsstyrelsen sig böra hemställa, att kollegium måtte utverka ändring i
sagda disposition i syfte att holmen kunde tagas i anspråk för det.
ändamål, som i ansökningen avsåges. Därest det skulle befinnas, att
någon längre tid skulle åtgå, innan tillstånd på detta sätt kunde lämnas,
ansåge sig länsstyrelsen, enär det på grund av omständigheterna i ärendet
vore av vikt att stenavverkningen snarast möjligt påbörjades, böra
ifrågasätta, huruvida icke under tiden till dess den förändrade dispositionen
av holmen eventuellt bleve beslutad, sökanden kunde beviljas
tillstånd att föranstalta om förarbeten, som vore erforderliga för upptagandet
av stenavverkning å holmen. I fråga om de villkor, under
vilka tillståndet syntes böra lämnas, funne sig länsstyrelsen böra biträda
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 105. f>
uv landsfiskalen därutinnan upprättat förslag-, med de tillägg i cell för
fiskets fredande, som ovan antytts.
Med skrivelse den 19 november 1918 bar sedermera kammar- Kmumarkotkollegium
till Kungl. Mapts prövning överlämnat handlingarna i ärendei
samt därvid, sedan kollegium återgivit vad om förmälda handlingar innehölle,
rörande karaktären av ifrågavarande holme anfört följande.
»I anledning av nådig framställning rörande försäljning till skatte av vissa
i Göteborgs och Bohus läns skärgård belägna holmar biföll rikets år 1840 församlade
ständer, att berörda holmar, 101 till antalet, finge genom offentlig auktion till
den mestbjudande under skattemannarätt föryttras. I underdånig skrivelse den 7
november 1842 anmälde kollegium hos Kungl. Maj:t, att av dessa holmar 10 vore
utarrenderade dels till den 14 mars 1846, dels till samma dag 1847, ävensom att
vid verkställda auktioner den 29 och 30 juli 1842 till skatteförsäljning av de övriga
91 holmarna 5 icke kunnat tillrättafinnas, men å de övriga 86 holmarna köpeanbud
blivit gjorda med tillsammans 2 rdr. 33 sk. 4 rst. i grundränta och 22 rdr.
4 sk. 4 rst. såsom skatteköpeskilling. Vid föredragning den 25 juli 1843 avberörda
ärende jämte en av Kungl. Majrts befallningshavande gjord framställning
om disposition av åtskilliga särskilda uppgivna holmar, vilka förut icke
utgjort föremål för Kungl. Maj:ts och rikets ständers beslut, förklarade Kungl.
Maj:t, att all fråga om avyttring av de till läget okända 5 holmarna komme
att förfalla, och att skatteförsäljningen av de övriga 86 holmarna skulle tillsvidare
uppskjutas; varjämte Kungl. Maj:t beträffande de senare ifrågaställda
holmarna infordrat förnyat yttrande av kollegium, som till följd därav i underdånig
skrivelse den 10 juni 1844 upplyst, att sistnämnda holmar, alla av obetydlig
beskaffenhet, utgjorde ett antal av 20, varav 10 vore under arrende upplåtna
emot årliga arrendeavgifter till ett sammanlagt belopp av 3 rdr. 33 sk. banko. Kung!
Maj:t hade slutligen vid prövningen av ärendet i dess helhet, funnit att, på sätt såväl
kollegium som Kungl. Maj:ts befallningshavande anmärkt, ifrågavarande kronoholmars
försäljning icke allenast kunde bliva särdeles skadlig, om ej helt och hållet
förstörande för en mängd personer, vilka ensamt av fiske hade sin bergning, och
således åstadkomma ett ont, vida övervägande den ringa inkomst, som genom de
obetydliga grundränte- och köpeskillingsbeloppen kronan tillskyndades, vid vilket
förhållande försäljningen ej heller syntes med statens värdighet överensstämmande,
utan ock möjligen i en framtid medföra förlust för kronan, i den händelse att flera
eller färre av holmarna komme att för kustförsvaret, lotsstaten eller tullverket behövas,
och i sådant fall borde från den enskilda ägaren återköpas. På dessa grunder
hade Kungl. Maj:t i avlåten nådig proposition till rikets då församlade ständer föreslagit,
att samtliga omförmälda odisponerade kronoholmar skulle, i stället för att
genom skatteförsäljning för alltid avhändas kronan, tills vidare upplåtas till fritt och
allmänt begagnande utan någon avgift till kronan samt under iakttagande att sådant
i jordeboken behörigen anmärktes. Till svar härå hade rikets ständer i underdånig
skrivelse den 15 februari 1845 anmält att, då enligt vad dåmera vore upplyst och
ådagalagt, den vid föregående riksdag av rikets ständer beslutade skatteförsäljning
av ifrågavarande holmar och skär endast kunde för statsverket medföra en högst
obetydlig inkomst, men en dylik åtgärd däremot otvivelaktigt komme att för ortens
Kungl. Maj:ts
beslut den 29
november
1918.
6 Kungl. Majds proposition Nr 105.
medellösa fiskare i väsentlig mån försvåra idkandet av deras enda näringsfång, helst
de blivande ägarna sannolikt ej torde åt andra medgiva rättighet till fiske invid
holmarna eller till upplag av fiskredskap därstädes, vartill komme att, på sätt i den
nådiga propositionen jämväl blivit antytt, samma holmar möjligen kunde i en framtid
bliva för det allmänna erforderliga, rikets ständer bifallit, att samtliga i samma
nådiga proposition omförmälda samt i kollega utlåtanden den 7 november 1842 och
den 10 juni 1844 specificerade odisponerade kronoholmar finge utan avgift till kronan
tills vidare upplåtas, de utarrenderade vid arrendetidens slut och de övriga genast,
till fritt och allmänt begagnande av varje svensk undersåte; och skulle behörig anteckning
härom i jordeboken vei’kställas.
I kollega ovannämnda jämlikt berörda nådiga brev utfärdade kungörelse den
25 april 1845 upptages nu ifrågavarande holmen Trinnässlan bland icke utarrenderade
kronoholmar i Kville socken.»
Beträffande själva saken fann kammarkollegium, som inhämtat, att
holmen i fråga icke för det dåvarande erfordrades för försvarets eller
lotsverkets ändamål eller som plats för fiskekamnsanläggning, talande
skäl vara för handen att snarast möjligt upplåta vissa delar av holmen
för stenindustris bedrivande; och utmynnade kollega ifrågavarande
skrivelse i en hemställan i enlighet härmed.
Vid föredragning av detta ärende den 29 november 1918 har
Kungl. Maj:t—jämte det Kungl. Maj:t förklarat sig vilja till riksdagen
avlåta proposition rörande upplåtelse till Ericsson av den begärda rätten
— i avbidan på riksdagens beslut i ämnet, dels bemyndigat länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län att i huvudsaklig överensstämmelse
med omförmälda kontraktsförslag samt med iakttagande av vissa ytterligare
föreskrifter å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar upprätta preliminärt
avtal med Ericsson om upplåtelse av samma rätt, dels ock medgiva
Ericsson rätt att föranstalta om de förarbeten, som vore erforderliga
för upptagandet av stenavverkningen i fråga.
Med stöd härav hade den 21 januari 1919 upprättats ett preliminärt
kontrakt med Ericsson, vilket kontrakt med därå den 13 juni samma
år vidtagen ändring vore av följande lydelse:
1.
Till stenhuggeriföreständaren Otto Ferdinand Ericsson upplåtes härmed under
fem års tid, räknade från den 1 februari 1919 till den 1 februari 1924. rätt att å
kronoholmen Trinnässlan i Kville socken bryta och skeppa granit.
Det område, varå stenbrytning får äga ruin, linnes utmärkt på en vid ansökningshandlingarna
fogad kartskiss och skall så snart ske kan av lantmätare på
arrendatoms bekostnad kartläggas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
7
■>
Stenavverkningen skall så bedrivas, att inga djupa schakt upptagas, utan
bottenplanet skall hällas så jämnt som möjligt.
För stenhuggeridriften nödiga bryggor och kajer få av arrendator^ anläggas
vid holmens stränder endast ä plats, som godkännes av fiskeriintendenten. I övrigt
får skrotsten och skärv för beredande av erforderligt utrymme utfyllas vid stranden,
dock med villkor att hinder för anläggning med båtar icke förorsakas eller skada
eljest uppstår.
Vid arrendetidens slut skall arrendatorn vara skyldig borttaga för rörelsens
bedrivande uppförda byggnader och bryggor från de upplåtna områdena.
4.
Rörelsen skall så bedrivas, att skada icke uppstår vare sig för enskilda byggnader
eller allmänna anläggningar, och skall arrendatorn vara skyldig ersätta dylik
orsakad skada.
o.
Fisket vid Trinnässlan skall fortfarande förbliva fritt för varje svensk undersåte
och får icke genom driften skadas.
b.
Såsom ersättning för avverkad sten skall arrendatorn till kronan erlägga en
krona per kubikmeter byggnadssten och block, varvid en kubikmeter beräknas hålla
en viktyd v 2,500 kilogram samt 15 öre för varje kvadratmeter gatsten, och skall
avgiften erläggas före den 10 i varje månad för föregående månadens avverkning
till landsfiskalen i Kville distrikt, därvid arrendatorn skall till styrkande av den
avverkade kvantiteten sten varje gång avlämna räkenskapsutdrag, utvisande den
mängd sten, som uppmätts, vilket räkenskapsutdrag skall vara underskrivet och
hestyrkt jämväl av den person som verkställt uppmätningen. Dessutom skall arrendatorn
vid varje likvid avlämna under edlig förpliktelse avgivna intyg av var och
en å Trinnässlan arbetande stenhuggare om myckenheten av den sten, som av honom
föregående månad tillverkats.
t.
Stenavverkningsrätten får icke av arrendatorn på annan person överlåtas utan
därtill erhållet tillstånd.
8.
Därest arrendatorn ordentligt fullgör sina förbindelser enligt detta kontrakt,
skall han vid arrendetidens slut hava rätt till arrendets förnyande.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
Kungl, Maj.is
beslut den 24
oktober 1919.
Departements•
chefen.
9.
Underlåter arrendator att inom föreskriven tid erlägga stadgad stenavverkningsavgift
och på föreskrivet sätt verificera densamma, eller ställer han sig i övrigt
icke kontraktets föreskrifter till efterrättelse, är kontraktet förverkat, om från kronans
sida sådant påyrkas, och arrendatom skyldig att genast avflytta från holmen.
10.
Som säkerhet för arrendeavgiftens erläggande skall arrendatom hos Konungens
befallningshavande deponera 200 kronor.
Sedermera har emellertid Ericsson anhållit, att det med honom
upprättade stenavverkningskontraktet måtte få överlåtas på granitaktiebolaget
Georg Liittensee i Strömstad, till stöd för vilken ansökning
Ericsson anfört, att han, som på anordningar för stenavverkning å holmen
Trinnässlan nedlagt sitt till omkring 5,000 kronor uppgående kapital,
råkat i ekonomiska svårigheter och gjort förluster samt på grund härar
och till undvikande av ytterligare förluster trätt i underhandlingar med
om förmälda bolag, om att detsamma skulle övertaga rörelsen i fråga
och anställa Ericsson såsom förman vid stenhuggeriet. Enligt en vid
ansökningen fogad skrift har bolaget förklarat sig vilja övertaga kontraktet
samt ersätta Ericsson utlagda omkostnader och anställa honom
i sin tjänst.
Nyssnämnda av Ericsson gjorda ansökning har tillstyrkts av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län samt kammarkollegium.
Med anledning härav har Kungl. Maj:t enligt beslut den 24 oktober
1919 dels medgivit, att berörda den 21 januari 1919 preliminärt upprättade
kontrakt angående stenbrytning å Trinnässlan med däri den 13
juni 1919 gjord ändring finge, under förbehåll av riksdagens samtycke
till upplåtelsen i fråga, överlåtas på granitaktiebolaget Georg Lutter see,
dels ock bemyndigat länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar godkänna överlåtelsen, dock att därvid skir IL
fästas de villkor, länsstyrelsen kunde finna erforderliga för att ändamålet
med den till Ericsson gjorda upplåtelsen icke förfelades.
Den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen, att riksdagens
bifall erfordras för upplåtelse av nyttjanderätt till ifrågavarande
holme. Motivet för det av rikets ständer i ovanberörda skrivelse av
den 15 februari 1845 fattade beslut synes vara att försäljning eller upp
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.
hotelse av de i skrivelsen avsedda holmar och skär kunde bliva skadlig
för fiskerinäringen samt att samma holmar och skär skulle kunna vara
behövliga för kustförsvarets, lotsstatens eller tullverkets behov. Enligt
vad kammarkollegium såsom ovan nämnts inhämtat, är ifrågavarande
holme ej erforderlig för något försvarets eller lotsverkets ändamål och
för tullverket torde densamma sakna betydelse. Genom de i kontraktet
intagna bestämmelserna synes vidare varje intrång å fiskerinäringen vara
uteslutet. Vid ärendets föredragning den 29 november 1918 ansåg jag
«n upplåtelse av rätt till stenavverkning å ifrågavarande holme vara av
viss betydelse, då härigenom, om ock i ringa mån, den rådande arbetslösheten
bland stenhuggeriarbetarna minskades.
Då sedermera Ericsson visat sig vara oförmögen att driva den av
honom planerade rörelsen, ansåg jag vid ärendets föredragning den 24
oktober 1919 vägande skäl tala för avverkningskontraktets överlåtelse
å aktiebolaget Georg Luttensee. Härigenom komme det avsedda ändamålet
med upplåtelsen att tillgodoses.
Då det icke är uteslutet, att ifrågavarande rätt till stenavverkning å
Trinnässlan kan komma att begäras överlåten å ytterligare någon enskild
person eller företag och ärendet icke lämpligen torde höra vidare dragas
under riksdagens prövning, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas
därtill, att stenavverkning å nämnda kronoholme må äga rum, efter
Kungl. Maj:ts beprövande.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att upplåtelse av
rätt till stenavverkning å kronoholmen Trinnässlan i Kville socken
inom Göteborgs och Bohus län må efter Kungl. Maj:ts beprövande
äga rum.
, '' Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
i lämna bifall, och skulle proposition till riksdagen av
L
låtas av den lydelse bil. litt. . . vid detta protokoll
utvisar.
n
u
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 87 höft. (Nr 105.)
2