6

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 14.

Motionen.

Utlåtande
av första
kammarens
utskott.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 6 e. m.

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande nr 14,
med anledning av första hammarens beslut rörande en
inom nämnda hammare vächt motion om åvägabringande
av utredning och förslag angående åtgärder för beredande
av nödig sjukvård åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 195, har herr Rosén
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från
statens sida kan och bör göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder nödig sjukvård, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kan giva anledning.

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Nämnda motion blev av första kammaren hänvisad till dess andra tillfälliga
utskott, vilket i anledning av densamma avgivit följande utlåtande:

»Utskottet har i sitt utlåtande, nr 20, i anledning av herr Bergqvists
m. fl. motion nr 130 i första kammaren haft tillfälle att närmare ingå på
frågan om åtgärder för avhjälpande av den inom de norrländska länen få -

7

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

dande läkarebristen och får beträffande den frågan hänvisa till nämnda
utlåtande. Nu förevarande motion utgår emellertid från att åtgärder för
fyllande av läkarebristen, även om de skulle leda till önskat resultat, icke
äro tillfyllest för avhjälpande av missförhållandena beträffande sjukvården
i fjällbygderna. Utskottet är likaledes av den uppfattningen, att det icke
låter sig göra att i här avsedda trakter med sin synnerligen glesa befolkning
placera läkare tillnärmelsevis så tätt som i de flesta övriga delar av
landet, varför en tillfredsställande lösning av frågan om ordnandet av
sjukvården i dessa trakter måste sökas genom åtgärder jämväl av annat
slag.

Motionären anför beträffande frågan om dylika åtgärder bland annat
följande: »Riksdagens beslut om anställande av distriktssjuksköterskor var
lyckligt, men ej tillräckligt. I lappmarkskommunerna, som var för sig äro
större än hela län i södra delarna av landet men sakna icke blott järnvägar
utan även vägar, måste flera sjuksköterskor finnas att tillgå. Men
då de fattiga kommunerna icke kunna avlöna dem, och då landstingen äro
tyngda av skatter just för sjukvården, synes staten böra i stor utsträckning
träda emellan. Dessa sköterskor höra förses med en för tjänstgöringen
i dessa distrikt särskilt avpassad utrustning. Ambulerande läkare,
som kunde träffas åtminstone en gång i kvartalet i de större byarna även
vid sidan om de stora stråkvägarna, borde av staten avlönas. Dessa läkare
borde även ha till uppgift att lämna sköterskorna undervisning och råd.
S. k. samaritkurser borde anordnas i olika trakter, så att befolkningen
finge lära sig att vid behov anlägga ett första förband o. d. För detta
ändamål borde samaritlådor finnas tillgängliga. Vidare borde sjukbårar
tillhandahållas de byar, som sakna väg, så att en sjuk människa kan
forslas till närmaste kommunikationsled. Slutligen borde några ambulansbilar
och sjukslädar finnas att tillgå.»

Vad först angår frågan om bättre anordningar för transport av sjuka,
får utskottet erinra, att denna fråga särskilt för sig förelagts den nu samlade
riksdagen. I anledning av herr Karlssons i Vätö motion nr 284 i
andra kammaren har sålunda riksdagen beslutat, att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida och på vad sätt genom
statens ingripande lämpligare sjuktransporter kunna åstadkommas för sjuka
personer å landsbygden vid färd till och från sjukhus. Denna fråga
avser visserligen förbättrade anordningar för sjuktransporter å landsbygden
inom hela riket, men synes det utskottet ligga i öppen dag, att en
blivande utredning framförallt bör inriktas på åstadkommande av för -

8 Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 14.

bättring i berörda hänseende i de trakter, där behovet är mest framträdande,
vilket torde vara fallet i övre Norrlands fjällbygder.

Beträffande de åtgärder i motionens syfte, motionären i övrigt ifrågasatt,
anser sig utskottet böra återgiva följande, av medicinalrådet Block i
en till utskottet i anledning av den föreliggande motionen avlämnat P. M.
gjorda uttalande: »Svenska Båda korsets överstyrelse har behandlat samma
fråga, som motionären berör, och har anslagit medel för vissa åtgärder,
som dock måste betraktas som experiment, men som vid en utredning av
frågan torde bliva till stort gagn. Jag har vid sammanträdena i Röda
korsets överstyrelse framhållit, att man borde försöka få lärarinnorna i dessa
trakter med i sjukvårdsarbetet; de skulle få god samaritutbildning, så att
de kunde lämna den första hjälpen vid sjukdomsfall och olycksfall; de
skulle erhålla ett årligt arvode men ej få taga mot ersättning av patienterna.
Röda korset har redan anslagit medel för utbildning av 10 sådana
samariter. Vidare har Röda korset anslagit medel till inrättande av tre
»sjukstationer» eller »sjukhärbärgen» i de två nordligaste länen. Även
av dessa anordningar torde man kunna vänta sig stort gagn för ödemarksdistrikten.
»

Av detta anförande framgår, att åtgärder, nära sammanfallande med
de av motionären förordade, redan vidtagits om ock i mindre omfattning.
Utskottet har sig jämväl bekant, att inom de båda nordligaste länen undersökningar
dessutom pågå av korporationer och intresserade personer beträffande
förbättringar i sjukvården.

Utskottet anser de utvägar motionären föreslagit, och som även anlitats
av Svenska Röda korset, i sig innebära möjlighet till lösning av den
föreliggande frågan. Hithörande spörsmål synas böra bliva föremål för en
ingående utredning, vilken det lämpligen bör ankomma på statsmakterna
att föranstalta. Att staten bör medverka till realiserandet av de vid
utredningen framkomna förslag, som kunna befinnas lämpliga att fullfölja,
torde ligga i öppen dag.

Då motionärens hemställan avser endast övre Norrlands fjällbygder,
har utskottet ansett sig icke kunna ingå på frågan, huruvida icke inom
andra trakter förhållandena kunna vara i stort sett enahanda. Utskottet
anser sig dock böra uttala, att en blivande utredning i frågan enligt utskottets
mening bör omfatta alla ödemarksområden i landet.

Slutligen får utskottet framhålla, att, därest en utredning som ovan
nämnts skulle komma till stånd, densamma synes lämpligen böra verkställas
i samråd med Röda korset.

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 9

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att första
kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda,
vad som ytterligare från statens sida kan och bör göras för att bereda
befolkningen i övre Norrlands fjällbygder nödig sjukvård, samt därefter
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning.»

Denna utskottets hemställan blev av första kammaren bifallen, varefter
ärendet jämlikt § 63 riksdagsordningen delgivits andra kammaren, som
remitterat detsamma till sitt andra tillfälliga utskott.

Med åberopande av ovan anförda av första kammarens utskott av- Utskottet.
givna utlåtande, till vilket utskottet för sin del i det hela kan ansluta sig,
får utskottet hemställa,

att andra kammaren, med biträdande av det av
första kammaren fattade beslutet, för sin del måtte besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt''låta utreda,
vad som ytterligare från statens sida kan och
bör göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder nödig sjukvård, samt därefter vidtaga de
åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 9 april 1920.

På utskottets vägnar:

E. MOBERGEE,

Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Moberger,
Sjögren, Isaksson, Larsson i Kroken Ander, Hedvall, Svedberg, Hellberg, Schill och
Andersson i Höör.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt.. 2 avd. 10 käft. (Nr 13—14.)

2