Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1920 kl. 5 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 1
i anledning av väckt motion angående beredande av statsbidrag
för uppförande av allmänna samlingslokaler.

I eu inom andra kammaren vackt och till dess fjärde tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 17, har herr Anderson i Knapasjö hemställt, »att
riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och under vilka former
och bestämmelser statsbidrag må kunna lämnas för uppförande av allmänna,
för folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden avsedda
samlingslokaler i bygder, som lida brist på sådana lokaler och resurser
att själva åstadkomma dem, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I första kammaren har herr M. Hellberg vid riksdagarna 1912 Historik.
och 1913 samt vid 1914 års förra riksdag motionerat i enahanda syfte.

Vid 1912 års riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 5),

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmelser
statsbidrag må kunna lämnas till byggnadsföreningar på landsbygden,
vilka bildats för att åstadkomma allmänna samlingslokaler avsedda
att utan hänsyn till partiolikhet tjäna folkets samhälliga behov och kulturella
strävanden, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda». Motionen hänvisades till statsutskottet, som i sitt
utlåtande nr 17 hemställde, att motionen icke måtte av riksdagen bifallas.
Reservation avgavs av herr 8. II. Kvarnzelius in. fl., som yrkade på biBihang
till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 4 avd. Ihäft. (Nr 1.) 1

f

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

fall till motionärens förslag. I första kammaren bifölls utskottets hemställan
med 80 röster mot 41, som avgå vos för reservationen. I andra
kammaren bifölls reservationen med 93 röster mot 86, som avgåvos för
utskottets förslag. Sålunda förföll frågan.

Vid 1913 års riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 21), »att
riksdagen i skrivelse till Kung! Maj:t ville anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmeler
statsunderstöd må kunna lämnas till byggnadsföreningar, vilka bildats
för att uppföra allmänna, utanför partimotsatserna ställda, till tjänst
för folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden avsedda samlingslokaler
i bygder, som lida brist på sådana lokaler och resurser att själva
åstadkomma dem, samt att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda». Även denna motion hänvisades till statsutskottet,
som denna gång i sitt utlåtande nr 117 hemställde om bifall till motionärens
förslag. Reservation avgavs av herr greve F. Ckson Wachtmeister
m. fl. som yrkade avslag å motionen. I första kammaren bifölls reservationen
utan votering. I andra kammaren bifölls utskottets hemställan utan
votering. Sålunda förföll frågan även denna gång.

Vid 1914 års förra riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 57),
»att riksdagen måtte bevilja ett extra anslag av 25,000 kronor alt utdelas
i form av statsunderstöd för åstadkommande av allmänna samlingslokaler
på landsbygden». Även denna motion hänvisades till statsutskottet men
vart på grund av riksdagens upplösning icke behandlad.

Vid 1919 års lagtima riksdag upptogs frågan ånyo av herr Änderson
i linapasjö, vilken i motion nr 260 i andra kammaren hemställer, »att riksdagen
ville i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmelser
bidrag skulle kunna lämnas för åstadkommande av samlingslokaler,
avsedda att gagna folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden i
sådana landsdelar, där brist härå finnes, som ej annorlunda kan avhjälpas,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott,
som i sitt utlåtande nr 1 bl. a. uttalar följande:

»Utskottet finner motionärens framställning väl grundad. I en tid, då
samtliga medborgare utan åtskillnad ha rättighet att öva inflytande på alla
samhällets angelägenheter, är det utan tvivel ett allmänt intresse av första
rang att lämpliga samlingslokaler ställas till medborgarnas förfogande.
Både den allmänna kulturnivån och ansvarskänslan gent emot samhället
måste hållas så högt som möjligt, och dessa strävanden kunna i avsevärd

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

3

grad gagnas genom att ge rum åt biblioteks- och föreläsningsverksamhet
samt genom sammankomster, dur allmänna ekonomiska och kulturella
angelägenheter kunna avhandlas. Har man emellertid erkänt, att tillfredställandet
av behovet av samlingslokaler är ett allmänt intresse, så
följer därav, att man också måste vara villig att låta det allmänna stödja
strävandena att åstadkomma sådana lokaler.

Vilken form det allmännas stöd i nämnda avseende lämpligen bör
äga, anser utskottet sig icke ha anledning att yttra sig om. Det synes
utskottet bäst att ge en eventuellt kommande utredning full frihet att
pröva olika former.»

Emellertid syntes det utskottet, att motionären icke funnit en fullt
lycklig formulering för sitt yrkande; och ansåg utskottet, att motionärens
önskningar fått eu i det hela fullt tillfredställande formulering i herr
Hellbergs motion från 1913 års riksdag. I närmaste anslutning till denna
hemställde sålunda utskottet, »att andra kammaren måtte för sin del
besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och under vilka former
och bestämmelser statsbidrag må kunna lämnas för uppförande av allmänna,
utanför pariimotsatserna ställda, till tjänst för folkets samhälleliga behov
och kulturella strävanden avsedda samlingslokaler i bygder, som lida brist
på sådana lokaler och resurser att själva åstadkomma dem, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Denna utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 79 röster
mot 34.

I första kammaren hänvisades ärendet till dess andra tillfälliga utskott,
som i sitt utlåtande nr 19 bland annat uttalar följande: »Utskottet anser

sig för sin del omöjligen kunna bestrida, att det särskilt i avlägsnare
landsbygder finnes kommuner, där eu verklig brist råder på för alla
tillgängliga samlingslokaler, utan vilka bebovet av upplysning, folkbildning
och samhällskänsla, mera kännbart i sådana bygder än annorstädes, svårligen
lärer kunna tillgodoses. Det torde därför ej heller kunna förnekas,
att det är icke blott ett ortsintresse utan ett verkligt samhällsintresse att
i sådana missgynnade bygder dylika lokaler till ortsbefolkningens andliga
höjande och samhälleliga trevnad kunna komma till stånd. Givetvis vore
det bäst, om detta kunde ske på ortsbefolkningens egen bekostnad, vare
sig förmedels sammanslutningar av enskilda eller genom kommunernas
ingripande eller medverkan. Men man kan nog icke bortse från det tämligen
självklara förhållandet, att såväl befolkningens som kommunernas
ekonomiska bärkraft i flertalet fall är allra otillräckligast just i de bygder,

4

Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 1.

Utskottet.

där behovet av ifrågavarande sociala och kulturella hjälpmedel är som
allra störst och kännbarast. Det är säkerligen i känsla härav, som såväl,
motionären som andra kammaren inskränkt sig till att påkalla statsintressets
medverkan för detta behovs tillgodoseende allenast för sådana bygder,
som icke blott lida brist på dylika lokaler utan även sakna resurser
att själva åstadkomma dem. För övrigt är det icke ifrågasatt, att staten
ensam skulle bära kostnaderna för dessa lokalers uppförande och underhåll-
förutsättningen för statens medverkan borde ovillkorligen vara den,
att ortsintresset på ett eller annat sätt givit sig uttryck i sådana ekonomiska
former, att staten blott behövde vara bidragsgivande, vare sig förmedels
lån eller eventuellt mindre tillskott, mot garanti för byggnadens
lämpliga användning för det avsedda ändamålet. Yiika former och bestämmelser
som böra föreskrivas för en dylik egnahemsbildning av samhällelig
och kulturell natur, tillkommer det naturligtvis den begärda utredningen
att anvisa. Men att en sådan landsbygdskulturens egnahemsrörelse bör
kunna bliva till verkligt gagn för folkets andliga utveckling just i sådana
bygder, där faran för stillastående eller tillbakagång är störst, vågar
utskottet med mycken tillförsikt föreställa sig.

I den stränga begränsning av uppgiften, som vidtagits i det av andra
kammaren godkända skrivelseförslaget, anser utskottet likaledes en synnerligen
behövlig, men på samma gång också tillräcklig garanti vara given
gent emot anspråk av sådan beskaffenhet och omfattning, att de skulle
kunna inleda staten i ekonomiska vidlyftigheter. De belopp, som, därest
den ifrågasatta utredningen leder till positivt resultat, komme att
av statsmakterna behöva anslås för ändamålet, skulle, just därför att den
övervägande delen av kostnaden alltid torde höra bestridas av ortsbefolkningen
själv, säkerligen aldrig utgöra mer än en mycket ringa och blygsam
del av folkbildningsbudgeten.»

Utskottet hemställde, att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Denna utskottets hemställan avslogs av första kammaren med 54
röster mot 29, som avgåvos för utskottets förslag. Av protokollet framgår,
att det huvudsakligen var ekonomiska grunder som föranledde kammarens
avslag.

Utskottet anser, att de skäl, som vid 1919 års lagtima riksdag anfördes
för bifall till motionärens utredningsyrkande, alltjämt kvarstå med
oförminskad kraft. Visserligen inbjuder icke den finansiella ställningen
för närvarande till ökande av statens utgifter. Men dels kan det, med

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 5

den begränsning av uppgiften, som förslaget numera fått, omöjligen bli
fråga om utgifter av stor omfattning, dels gäller det här ett ändamål,
som det ovillkorligen ligger i statens intresse att tillgodose. Särskilt vill
utskottet framhålla, att sådana anordningar, som här avses, otvivelaktigt
skulle bli av stor betydelse för motarbetande av den flykt från landsbygden
som pågår och synes alltjämt vara i tilltagande.

Vid landskommunernas kongress i november 1919 redogjordes för ett
förslag om att på frivillighetens Väg genom samverkan mellan kommuner, föreningar
och enskilda ordna frågan om samlingslokaler för landsbygdskommunerna
i landet genom åstadkommande överallt i bygderna av s. k. bygdegårdar.
Utskottet har med intresse tagit del av detta förslag, vilket synes
i hög grad beaktansvärt. Det torde måhända invändas, att det vore
lämpligt att avvakta, hur denna rörelse kan komma att utveckla sig, innan
en sådan utredning, som av motionären avses, igångsättes. Men otvivelaktigt
synes vara, att om denna rörelse verkligen skall komma att omfatta
hela landet, då bör åtminstone i fråga om sådana orter, som ifrågavarande
motion avser, staten träda hjälpande emellan. På grund av vad som vid
olika tillfällen i detta ärende framkommit i riksdagen, anser för övrigt
utskottet det vara konstaterat, att vidkommande dessa orter ett behov av
samlingslokaler föreligger, som måste tillgodoses alldeles oberoende av
bygdegårdsrörelsen och dess möjliga utveckling.

Motionären har i sitt slutyrkande anslutit sig till den formulering,
som vid 1919 års lagtima riksdag framställdes av andra kammarens fjärde
tillfälliga utskott, dock med uteslutande av orden »utanför partimotsatserna
ställda». Då det icke kan anses vara alldeles utan betydelse, att den politiska
neutraliteten uttryckligen betonas, och då utskottet icke kan finna
annat än att detta står i full överensstämmelse med motionärens syfte, har
utskottet ansett sig böra i denna punkt bibehålla den formulering, som
vid 1919 års lagtima riksdag antogs av andra kammaren.

Vidkommande sättet för statens medverkan ansluter sig utskottet
till det uttalande, som vid 1919 ars lagtima riksdag gjordes av andra
kammarens fjärde tillfälliga utskott. För att än tydligare framhäva,
att en blivande utredning bör ha full frihet att pröva olika former, har
utskottet ansett lämpligt att i sitt yrkande utbyta ordet »statsbidrag»
mot »statens medverkan».

Med åberopande av det ovan sagda får utskottet alltså hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kung). Mnj:t an llihang

till riksdagens protokoll 1!>2(). 13 sand. 4 avd. 1 käft. (Nr 1.) 2

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

hålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida och under vilka former och bestämmelser
statens medverkan må kunna lämnas för uppförande av
allmänna, utanför partimotsatserna ställda, till tjänst för
folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden
avsedda samlingslokaler i bygder, som lida brist på
sådana lokaler och resurser att själva åstadkomma dem,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda. *

Stockholm den 27 februari 1920. <■

A utskottets vägnar:

OSC''AK CARLSTRÖM.

Närvarande: herrar Carlström, Karlsson i Stockholm, Sjölander®, Snndling, Karlsson i
Vätö, Johansson i Hiissl&s, Hansson i Rättvik®, Ryberg, Månsson i Backa och Schill.

•it} närvarande vid utlätandets justering.

tii

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.