Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagen kansli den 27 april 1920 kl. 1 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i anledning
av herr Petterssons i Södertälje motion nr 206 om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående återställande av den
i lönehänseende förut gällande relationen mellan manliga
och kvinnliga bokhållarebefattningar vid statens järnvägar
m. m.
Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Nyländer, Yahlstedt, Johansson i Brånalt,
Olsson i Mora, Werner, Edberg, Granath, Alexandersson, Cornelinsson».
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en inom andra kammaren av lierr Pettersson i Södertälje väckt
motion nr 206, som för förberedande behandling hänvisats till utskottet,
har motionären hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida den
relation i lönehänseende mellan de manliga och de kvinnliga bokhållarebefattningarna
vid statens järnvägar, som på järnvägsstyrelsens förslag år
1906 fastställdes av Kungl. Maj:t och riksdagen, lämpligen borde återställas,
ävensom huruvida av en sådan åtgärd påkallades förändringar i
löneskalan jämväl för motsvarande för kvinnor avsedda befattningar vid
postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Ifråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 18 sand. 8 avd. 8 höft. (Nr 8.)
Utskottet.
2 Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 8.
Motionären erinrar till en början om vad som vid 1906 års riksdag
anförts såsom motivering för inrättande av kvinnliga bokhållarebefattningar
vid statens järnvägar. Sedan därefter som jämförelse anförts
vissa lönesiffror för manliga och kvinnliga befattningshavare vid statens
järnvägar, såväl ur det avlöningsreglemente som gällde år 1906
som ur det från den 1 juli 1920 gällande avlöningsreglementet, redogöres
för en framställning från de kvinnliga bokhållarna vid statens
järnvägar om högre löneställning än som enligt sistnämnda reglemente
tillerkänts dem, ävensom för kungl. järnvägsstyrelsens yttrande med
anledning av denna framställning.
Utöver denna av motionären lämnade redogörelse, rörande föreliggande
spörsmål, torde böra anmärkas, att kungl. järnvägsstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1919 bl. a. föreslog en
mindre uppflyttning i lönehänseende av de kvinnliga bokhållare. Denna
framställning remitterades för yttrande till kommunikationsverkens lönenämnd,
som den 10 november 1919 däröver avgav utlåtande, vilket
såvitt nu förevarande spörsmål angår, är av följande lydelse:
»Beträffande därefter järnvägsstyrelsens förslag om förhöjd avlöning
för kvinnliga bokhållare, i vilket avseende styrelsen påyrkat höjning
med en löneklass, så att för dessa befattningshavare 10:e löneklassen
komme att bliva begynnelselön och 13:e löneklassen slutlön,
tillåter sig nämnden erinra därom, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare
genom det nya avlöningsreglementet erhålla en förhöjning
utöver den nuvarande provisoriska regleringen av i lägsta löneklassen
690 kronor och i högsta löneklassen 756 kronor, en förbättring som
i och för sig måste anses ganska betydande i förhållande till de avlöningsbelopp
det här gäller (resp. 2,700 och 3,300 kronor enligt den
provisoriska regleringen). Visserligen blir, såsom järnvägsstyrelsen
framhåller, genom den definitiva regleringen skillnaden mellan avlöningarna
för kvinnliga kontorsskrivare och för kvinnliga bokhållare
mindre än enligt de provisoriska bestämmelserna, men innebörden av
detta förhållande kan, enligt nämndens bestämda uppfattning, icke anses
vara, att avlöningen för de sistnämnda blivit för lågt satt, utan
beror den förändrade proportionen i stället därpå, att avlöningarna enligt
4:e lönegraden för kvinnliga befattningshavare, dit bl. a. de kvinnliga
kontorsskrivarna vid statens järnvägar hänförts, blivit satta jämförelsevis
högt, förnämligast av den anledningen, att ifrågavarande lönegrad
omfattar jämväl en så relativt kvalificerad befattning som kvinnlig postexpeditör.
Skulle en ytterligare förhöjning nu vidtagas, beträffande de
kvinnliga bokhållarna vid statens järnvägar, måste självfallet förhöjningen
3
Andra Jcammarnes tredje tillfälliga utskotta utlåtande Nr 8.
komma att omfatta jämväl samtliga övriga till 5:e lönegraden vid de
olika verken hänförda befattningar, enär dessa i allmänhet äro att anse
såsom minst lika kvalificerade som förenämnda bokhållare. Härigenom
skulle emellertid den redan nu betydliga skillnaden i avlöningshänseende
mellan även de högst kvalificerade kvinnliga biträdesbefattningarna
inom de centrala verken i allmänhet och ifrågavarande befattningar vid
kommunikationsverken ökas i en grad, som lönenämnden icke kan anse
betingad av förhållandena. Då avvägandet av de kvinnliga befattningshavarnas
vid kommunikationsverken löner varit föremål för ingående
behandling av kommunikationsverkens lönekommitté, vars förslag
i ämnet godkändes av statsmakterna, och inga nya omständigheter därefter
synas hava tillkommit, vilka motivera en ändring härutinnan, anser
sig lönenämnden med hänsyn till det sålunda anförda, böra avstyrka
järnvägsstyrelsens förslag om höjning av avlöningarna för kvinnliga
bokhållare.»
Järnvägsstyrelsens förslag i denna punkt har icke av Kungl. Maj:t
förelagts den nu samlade riksdagen.
Motionären anser emellertid:
»att ifrågavarande kvinnliga tjänstemäns lönefråga blivit snedvriden,
så att deras avlöning kommit i ett helt annat förhållande till de
motsvarande manliga tjänstemännens löner än som vid befattningarnas
inrättande varit avsett,
att frågan därigenom kommit i ett läge, som på intet sätt står i
överensstämmelse med regeringens och riksdagens då uttalade vilja,
att de ifrågavarande tjänstemännen utan eget förvållande blivit genom
den tillbakaflyttning, deras befattningar under den nu gångna tiden
lidit, försatta i en helt annan och sämre ställning, än vad regering
och riksdag vid befattningarnas inrättande avsett, samt
att den allmänna tendensen för ersättande av kvinnors arbete pekar
i en motsatt riktning mot den ovan relaterade.»
Utskottet har funnit det vara skäl att undersöka, huruvida relationen
i lönehänseende mellan kvinnliga och manliga bokhållare undergått
sådan förändring, att det kan vara motiverat att använda de omdömen
som motionären använt. För den skull torde lämpligen böra
göras en sammanställning av dessa befattningshavares avlöning i resp.
lägsta och högsta löneklassen, jämte medeltal av dessa, enligt de
olika avlöningsreglementen, som av statsmakterna fastställts, sedan kvinnliga
bokhållarebefattningarna uppfördes på ordinarie stat, varvid även
den faktiska relationen mellan dessa avlöningar bör framställas på så
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
sätt, att kvinnliga bokhållares avlöning angives i procent av manlig bokhållares
lön. En sådan sammanställning ger följande resultat:
Summa avlöning |
Löneklass |
Manlig bokhållare |
Kvinnlig bokhållare |
Kvinnlig |
1901 års avlöningsreglemente år |
lägsta högsta |
Kr. 2,400 3,000 |
Kr. 1,800 2,400 |
75 7° |
medeltal |
2,700 |
2,100 |
77,8 » |
|
1907 års avlöningsreglemente gäl-lande fr. o. m. V1 1908, t. o. in. |
lägsta högsta |
2,940 4,400 |
2,100 2,750 |
71.4 » 62.5 » |
medeltal |
3,670 |
2,425 |
66,1 » |
|
1918 års avlöningsreglemente gäl-lande fr. o. m. V1 1919 t. o. m. |
lägsta högsta |
3,780 5,460 |
2,700 3,300 |
71.4 » 60.4 » |
30/° 1920. |
medeltal |
4,620 |
3,000 |
64,9 » |
1919 års avlöningsreglemente gäl-lande fr. o. m. V7 1920. |
lägsta högsta |
4,932 6,420 |
3,390 4,056 |
68,7 » |
medeltal |
5,676 |
3,723 |
65,6 » |
Till en början torde böra påpekas, att siffrorna för år 1907, enligt
1901 års avlöningsreglemente, äro missvisande på den grund att de icke
tillämpats. Såsom förut nämnts beslöt 1906 års riksdag inrättandet av
kvinnliga bokhållarebefattningar från och med år 1907. Vid 1907 års
riksdag antogs nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar,
och samtidigt beslöts att för år 1907 skulle till tjänstemännen
såsom personligt lönetillägg utbetalas skillnaden mellan avlöningsförmånerna
enligt det gamla och det nya avlöningsreglementet. Detta
innebar alltså i praktiken, att 1907 års avlöningsreglemente tillämpats
redan från 1907 års ingång. Den relation mellan manliga och kvinnliga
bokhållares avlöning, som såväl motionären som befattningshavarna nu
åberopa såsom av statsmakterna fastslagen vid befattningarnas inrättande,
hade således redan från tidpunkten för befattningens tillträdande
blivit en helt annan, vilket framgår av sammanställningen här ovan.
Det framgår också av denna sammanställning, att denna relation i stort
Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 8. 5
sett bibehållits även i det nya avlöningsreglementet. I förhållande till
manlig bokhållares lön har visserligen för kvinnlig bokhållare begynnelselönen
sänkts från 71,4 °/0 år 1907 till 68,7 % år 1920, men slutlönen
har samtidigt höjts från 62,5 % 1907 till 63,2 % år 1920, vilket med
hänsyn till det nya avlöningsreglementets principer i övrigt närmast
blir till fördel för här ifrågavarande kvinnliga tjänstemän.
Av det anförda framgår, att det icke är riktigt, då man säger, att
relationen mellan manliga och kvinnliga bokhållares löneställning genom
det vid 1919 års riksdag fastställda avlöningsreglementet förändrats på
ett för de senare så oförmånligt sätt. Däremot torde det vara riktigt,
att de kvinnliga bokhållarna på den nya löneskalan erhållit eu ogynnsam
ställning i förhållande till vissa andra befattningshavare, och särskilt
då i jämförelse med kvinnliga kontorsskrivare, något som även
erkänts av kommunikationsverkens lönenämnd. Lönenämnden framhåller
också, att redan med den löneställning, som det nya avlöningsreglementet
tillerkänner de kvinnliga befattningshavarna vid kommunikationsverken,
dessa intaga en gynnsammare ställning, än som tillkommer
kvinnliga tjänstemän inom andra grenar av statsförvaltningen. Den
utredning, som motionären påyrkar, borde därför snarare böra gälla
relationen mellan manlig och kvinnlig tjänstemans löneställning över
huvud och icke begränsas till vissa tjänstemän vid kommunikationsverken.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att herr Petterssons i Södertälje motion nr 206 icke
måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1920.
På utskottets vägnar:
ERNST ERIKSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 13 saml. 3 avd. 8 höft. (Nr 8). 2