Andra lammarena tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 1 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i
anledning av herrar Halléns och Hanssons i Gårda
motion nr 216, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
uppdelning av kronouppbörden på olika terminer.

Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Johansson i Olstorp*,

Vahlstedt,* Olsson i Mora, Werner, Granath, Alexandersson,* Olsson i
Golvvasta* och Corneliusson.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 216, som hänvisats
till utskottet för förberedande behandling, hava motionärerna föreslagit,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huru en uppdelning av kronouppbörden
på olika terminer kunde genomföras samt vidtaga de åtgärder, vartill
en dylik utredning kunde föranleda.

I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet
till motionen.

Vid detta utlåtande är som bilaga fogat ett av statsbokföringskommittén
till utskottet avgivet yttrande i ämnet.

Det av motionärerna uti förevarande motion berörda spörsmål är
uppenbarligen ur derå synpunkter av väsentlig betydelse. A ena sidan
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 4 käft. (Nr 4.) 1

Utskottet.

2 Andfa kamniavms tredje tillfälliga utskotts utlåtande] Nr*. 4.

ligger det sålunda stor vikt däruppå, att staten i största möjliga utsträckning
kommer i åtnjutande av de skattemedel, varav den är beroende för
utövandet av sina funktioner, och detta å sådan tid, att vederbörande
skattemedel kunna komma till den användning, varför de avsetts. A andra
sidan är det emellertid ett icke mindre statsintresse, att skatteinbetalningen
för de skattskyldige anordnas på det för dem minst betungande
sätt och att i görligaste mån åtgärder vidtagas för underlättandet av
skatteinbetalningen. Sistberörda synpunkter erhålla uppenbarligen ökad
betydelse under tider, då en fortgående stegring av samhällsverksamheten
medför en motsvarande ökning av skatterna. Bortsett härifrån torde ett
underlättande av skatteinbetalningarna hos många medborgare medföra
ett ökat stöd för viljan att fullgöra skatteskyldigheten, ett förhållande,
som icke torde lämnas ur räkning vid hithörande frågors bedömande.

Från nu anförda utgångspunkter har utskottet ansett sig böra ägna
det genom motionen framförda förslaget en ingående prövning.

Inledningsvis torde få anmärkas, att under årets riksdag förslag av
enahanda innebörd redan varit föremål för första kammarens prövning.

Uti en inom nämnda kammare väckt motion, nr 161, hemställde
nämligen hr Lind, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt företaga utredning i syfte
att fördela uppbörden av utskylderna å kronodebetsedeln i två terminer
och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas.

Skillnaden mellan denna motion och herrar Halléns och Hanssons
motion består allenast däri, att herr Lind givit sitt yrkande en sådan
formulering, att därav tydligen framgår, att den ifrågasatta uppdelningen
skulle avse icke blott de egentliga kronoutskylderna utan även
andra utskylder, som upptagas å kronodebetsedeln (landstingsskatt, vägskatt,
pensionsavgifter, tingshusmedel o. d.). Det torde emellertid få
anses uppenbart, att även motionärerna i andra kammaren avsett jämväl
utskvlder av sistomförmälda art.

På hemställan av sitt andra tillfälliga utskott, till vilket herr Linds
motion remitterades, har första kammaren beslutat, att motionen icke
skulle till någon första kammarens åtgärd föranleda.

Förstakammarutskottet anförde uti sitt utlåtande i anledning av
herr Linds motion följande:

»Motionären bär tänkt sig, att å kronodebetsedeln upptagna utskylder
skulle inbetalas i två terminer, den ena under november månad det
år, utskylderna avse, och den andra under en med hänsyn till tidpunkten
för kommunalutskylders erläggande lämplig månad följande vår.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande ''"Nr>4. 3

För statsverkets vidkommande skulle en dylik anordning medfört*;
att omkring hälften av kronouppbörden skulle inflyta i kronans kassa först
åtskilliga månader senare, än vad nu är fallet, och således efter utgången
av det budgetår, för vilket denna uppbörd i riksstaten påräknats såsom
inkomst, varigenom syftet med de av 1907 års riksdag beslutade förändringarna
med avseende å beskattningsår och uppbördstid komrne att
delvis förfelas. Utskottet anser därför, att en åtgärd i motionens syfte
skulle vålla betänkliga svårigheter och rubbningar i fråga om finansieringen
av statsverkets utgifter. Utskottet kan av denna anledning icke
tillstyrka bifall till motionen.

Den skattebetalande allmänhetens intresse av att få uppbörden av
utskylderna fördelad på olika tider torde enklare än med den av motionären
föreslagna utvägen kunna tillgodoses genom t. ex. ett lämpligt
anordnande av uppbörden av kommunalutskylder, vilka ju i regel uppgå
till avsevärt högre belopp än kronoutskylderna.»

Utskottet anser för sin del icke, att det föreliggande spörsmålet
rätteligen kan, på sätt förstakammarutskottet förmenat, anses löst genom
eu hänvisning till den nu förefintliga möjligheten att få uppbörden av
kommunalutskvlderna fördelade å flera terminer. Motionärerna hava näraligen
enligt utskottets uppfattning rätt, då de i motionens motivering
framhålla, att trots det, att kronoskatten under de senaste åren varit i
ständig stegring, ingen lindring förmärkts i den kommunala beskattningen,
utan att medelskattetrycket inom kommunerna ständigt förskjutes uppåt.
Vid sådant förhållande är det uppenbart, att eu uppdelning av den kommunala
skatteuppbörden icke kan sägas i och för sig onödiggöra en liknande
uppdelning av kronoskatteuppbörden.

Den härvidlag avgörande faktorn är givetvis den stegring av kronoutskylderna,
som äger rum såväl absolut som i förhållande till kommunalskatterna.
Och de erfarenhetsrön från olika delar av riket, som under
ärendets behandling inom utskottet åberopats ådagalägga att om också i
flertalet kommuner, åtminstone på landsbygden, kornmunalutskylderna
ännu äro högre än kronoutskylderna, det numera icke är ett ovanligt förhållande,
att kronoutskylderna utgå till ungefär lika höga belopp som de
förstnämnda, t. o. m. att kronoutskylderna i vissa undantagsfall kunna
till beloppen överstiga kommunalutskvlderna.

Vid nu angivna förhållanden och med avseende å vad utskottet
ovan anfört angående den allmänna betydelse av att lättnad i görligaste
mån beredes de skattskyldige vid skatternas erläggande, har utskottet icke
kunnat finna annat än, att den av motionärerna ifrågasätta åtgärden skulle

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Hr 4.

vara önskvärd. Utskottet hyser även den uppfattningen, att en sådan
åtgärd skulle kunna bliva ett led i strävandena att i största möjliga mån
nedbringa antalet skatterestantier.

Vid övervägande av motionen har utskottet emellertid nödgats att
gentemot de fördelar, den i motionen föreslagna åtgärden kunnat tänkas
innebära, väga reformens eventuella nackdelar och de svårigheter, som
kunna uppstå vid densammas genomförande.

!rr. Vad fördelarna beträffar, måste utskottet i likhet med statsbokföringskommittén
framhålla, att motionärernas påstående, att postverkets arbete
med uppbörden skulle minskas, om möjlighet bereddes för kronoskattens
inbetalande i flera omgångar, uppenbarligen beror av något förbiseende.

I samband härmed torde beträffande statsbokföringskommitténs yttrande
böra anmärkas, att kommitténs uppgift, att häradsskrivaren, därest
reformen genomfördes, skulle vara nödsakad att utskriva dubbla debetsedlar
näppeligen torde motsvara verkliga förhållandet.

Bortsett härifrån hava emellertid under den av utskottet i ärendet
företagna utredning omständigheter blivit anförda, på grund varav utskottet
icke ansett sig kunna för närvarande förorda den av motionärerna
föreslagna utredningen.

Utskottet får i fråga om de svårigheter, som skulle yppa sig vid
genomförandet av den föreslagna reformen i första hand hänvisa till vad
statsbokföringskomrnittén uti sitt till utskottet avgivna utlåtande anfört,
därvid utskottet dock vill tillägga, att utskottet, som jämväl varit i tillfälle
att från tjänstemän, som hava att syssla med uppbörd och redovisning
av kronoskatt, erhålla del av dessa tjänstemäns erfarenheter på området,
funnit dessa erfarenheter väsentligen bekräfta riktigheten av statsbokföringskommitténs
härutinnan gjorda uttalanden.

Statsbokföringskomrnittén har uti sitt utlåtande bland annat framhållit,
att i samband med kronofogdetjänsternas indragning och omläggningen
av kronouppbörden å landsbygden genom kungl. kungörelsen den
21 december 1917 införts ett nytt system för länsstyrelsernas medelförvaltning
och redovisning. Utav en inom kommittén utarbetad redogörelse
för de erfarenheter, som vunnits vid den formella granskning,
som 1918 års räkenskaper varit underkastade inom kommittén, — vilken
redogörelse bifogats kommitténs utlåtande — synes framgå, att det nya
systemet visat sig innefatta möjlighet för en vida effektivare kontroll av
uppbördsboken, än vad som kunnat äga rum med de äldre bokföringsoch
redovisningsformerna. Då nu kommittén, anför att en rubbning i
uppbördsförfarandet skulle medföra jämväl en rubbning i länens redo -

Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5

visningsväsende, som skulle kunna äventyra den kontroll å redogörarna,
som det nya redovisningssystemet möjliggjort, har utskottet icke kunnat
undgå, att i den av kommittén sålunda uttalade farhågan finna en avgörande
invändning emot den i motionen ifrågasatta åtgärden.

Att den stora ökning av vederbörande myndigheters arbetsbörda,
som åtgärden enligt vad från olika håll samstämmande vitsordats skulle
komma att medföra, även måste giva anledning till största betänksamhet
gentemot förslaget, synes utskottet vara uppenbart. Denna synpunkt
måste tillmätas så mycket större betydelse, som under nuvarande förhållanden,
de tider, vilka de med uppbörden och redovisningen betrodda
myndigheterna hava till sitt förfogande för utförande av sitt arbete äro
synnerligen knappt tilltagna. En ytterligare belastning av dessa myndigheter
synes därför lätt nog kunna medföra följder, som kunde antagas
neutralisera de fördelar, som avses att vinnas genom den av motionärerna
föreslagna anordningen.

Vad slutligen angår det av första kammarens utskott såsom avgörande
skäl emot herr Linds motion åberopade förhållande, att den av
motionärerna föreslagna anordningen skulle komma att medföra, att
syftet med den av 1907 års riksdag beslutade förändring med avseende
å beskattningsår och uppbördstid delvis förfelades, måste utskottet givetvis
vitsorda riktigheten av detta förstakammarutskottets uttalande.

Härutinnan har emellertid statsbokföringskommittén erinrat, att
därest såsom ifrågasatt vore, budgetåret komme att omläggas så, att det
komme att löpa exempelvis från den 1 juli till och med den 30 juni,
ur nu berörda synpunkt intet vore att erinra mot motionärernas
förslag.

I anslutning till kommitténs sistnämnda uttalande vill utskottet
framhålla, hurusom i själva verket de frågor, vilka utskottet haft anledning
beröra vid behandlingen av förevarande motion, inom en icke avlägsen
tid torde komma att bliva föremål för statsmakternas uppmärksamhet
i samband med andra och vidsträcktare förändringar å skattelagstiftningens
område.

Utskottet tager för givet, att ett av de viktigaste spörsmål, som
därunder kommer att bliva föremål för utredning, torde vara frågan om
på vad sätt samtliga skatter må kunna uttagas såväl på det för staten
lämpligaste sätt som å tider och under former, som innebära största
möjliga lättnad i de skatteskyldigas bördor.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott# utlåtande Nr 4.

att herrar Halléns och Hanssons i Gärda motion;
nr 216, icke måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 23 mars 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

av herr Werner.

Reservation

Bilaga.

Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Med överlämnande av herrar Halléns och Hanssons i Gärda motion (nr
216) om skrivelse till Kungl. Maj:t angående uppdelning av kronouppböiden på
olika terminer har utskottet anhållit om statsbokföringskommitténs yttrande däröver;
och får kommittén i anledning härav vördsamt anföra följande:

För att åstadkomma en sådan ordning, att varje budgetår skulle få tillgodonjuta
de i riksstaten för året beräknade inkomsterna av direkta skattemedel,
vidtogs under år 1908, efter yrkande av riksdagen och under visst motstånd
från myndigheternas sida, den ändringen i då gällande uppbördsreglemente, att
uppbörden av kronoutskylderna, som förut ägt rum under januari, februari eller
mars månader året närmast efter det, då debiteringen av utskylderna ägt rum,
tillbakaflyttades, så att den skulle äga rum under tiden */n—15/i2 samma år som
debiteringen verkställts. Denna reform ansågs på sin tid nödvändig. Det nu
föreslagna sättet om kronouppbördens uppdelning på olika terminer skulle innebära
en återgång i viss mån till förhållandena, sådana de voro före år 1908.

Därest kronouppbörden skulle i likhet med uppbörden av kommunalutskylder
fördelas på två eller tre terminer, komme den sista eller de två senaste
uppbördsterminerna att infalla under året närmast efter det då debiteringen
blivit verkställd. Ur budgetsynpunkt vore detta synnerligen olämpligt. Om
däremot, såsom jämväl är ifrågasatt, budgetåret omlägges så, att detsamma kommer
att löpa, exempelvis, från den 1 juli till och med den 30 juni, vore ur nu
angivna synpunkt intet att erinra mot motionärerhäB förslag. Med, även om
budgetåret sålunda omlägges, måste allvarliga invändhihgÄr göras ur .andra synpunkter.

Andra kammarens tredje iiUfälligu utskotts utlåtande Nr -i. 7

För alla de myndigheter, gom hava att taga befattning med kronouppbördenB
debitering, uppbörd och redovisning, länsstyrelserna, häradsskrivarna,
poetverket, landsfiskalerna och fjärdingsmannen, komrne nämligen den föreslagna
åtgärden att innebära en oerhörd ökning i deras redan alltför störa arbetsbörda
t— om det över huvud taget är tänkbart att med landsstatens och postens nuvarande
organisation kunna genomföra förslaget i fråga.

Med varje år stiger antalet skattskyldiga. I ett medelstort fögderi med
35- ä 40,000 innevånare har häradskrivaren att varje år utskriva i runt tal
15,000 debetsedlar och skattepostanvisningar. En uppdelning av uppbörden i
två terminer, på sätt i motionen föreslagits, skulle, vid det förhållande att någon
gräns, vid vilken uppdelningen skulle taga sin början, icke blivit föreslagen,
fördubbla antalet debetsedlar och skattepostanvisningar.

I motionen framhålles, hurusom den föreslagna anordningen skulle häva
tillströmningen av skattebetalande vid postkontoren, varigenom inkallandet av
extra arbetskraft vid de större postkontoren skulle kunna undvikas.

Huru detta skulle vara möjligt är svårt att förstå, då det förhållandet,
att kronouppbörden verkställes i två terminer i stället för en, givetvis icke minskar
antalet betalande under varje termin, men väl minskar summan av den uppbörd,
som postverket under varje uppbördstermin måste mottaga, ett förhållande
som för posten torde medföra ringa om ens någon lindring, då det torde vara
ungefär lika arbetsamt att kvittera ett litet som ett stort skattebelopp.

Det nya sätt för kronouppbördens upptagande på landsbygden, som tilllämpats
under åren 1918 och 1919, bar visat sig innebära stora fördelar för
såväl den skattebetalande allmänheten som för statsverket. För den skattskyldige
medför det nya systemet den fördelen, att han, som förut hade skyldighet
att viss dag å visst, ofta långt bort beläget ställe, erlägga sina utskylder, nu
kan inom en tidrymd av 15 dagar själv bestämma den dag, då han å närmaste
postanstalt önskar inbetala sin kronoskatt. Debetsedeln med tillhörande skattepostanvisuing
skall med allmänna posten tillställas den skattskyldige 10 dagar
före uppbördsterminens början. Motionens uppgift om en tidsfrist av allenast 8
dagar överensstämmer alltså icke med verkliga förhållandet.

För statsverket har det nya uppbördssättet medfört den fördelen, att
restantierna avsevärt minskats (se bil. redogörelse sid. 13).

I samband med kronofogdetjänsternas indragning och omläggningen av
kronouppbörden å landsbygden infördes ett nytt system för länsstyrelsernas
medelsredovisning. Detta system, som visat sig vara förut gällande redovisningssystem
vida överlägset, sammanhänger intimt med det nya sättet för kronouppbördens
upptagande genom posten. En rubbning i uppbördsförfarandet medför
alltså eu rubbning jämväl i länens redovisningsväsende, som eventuellt kunde
äventyra den kontroll å redogörarna, som det nya redovisningssystemet möjliggjort.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida samma skäl förefinnas till uppdelning
i olika terminer av kronouppbörden som då fråga är om kommunalutskylder.

Kommunalutskylderna utgå i allmänhet med betydligt större belopp än
kronoutskylderna, vadan eu uppdelning av de förra är fullt motiverad. Krono -

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

debetsedelns slutsumma torde i allmänhet icke överstiga det belopp, som utgör
en avbetalning av den uppdelade kommunalskatten.

Man får icke förbise, att lika väl som behovet av en uppdelning är mycket
större, då det gäller kommunalutskylderna, än då det gäller kronoutskyldema, så
äro även möjligheterna att åstadkomma en sådan uppdelning mycket större, då
det gäller de förre än de senare.

För kommunalutskyldernas upptagande erfordras egentligen allenast två
åtgärder: debitering och uppbörd.

För debiteringen av dessa utskylder användes nämligen den grund, som
för kronoutskyldernas utgörande blivit av statens organ lagd, nämligen fastighetsbevillningen
och inkomstbevillningen.

Åtgärderna för upptagandet av kronoskatten äro däremot betydligt vidlyftigare.

Deklarationernas avgivande och uppsamlande, taxerings- och prövnings
nämndernas sammanträden, debiteringens verkställande och sist uppbördens förrättande
äro alla åtgärder, som kronoskattens upptagande i sin nuvarande form
kräver.

Då arbetet med alla dessa åtgärder för varje år som går alltjämt ökas,
är det givet, att en inskränkning av tiden skulle vara synnerligen olämplig.

Slutligen må här framhållas, att ett ordnande av kronouppbörden, på sätt
i motionen ifrågasatts, skulle ha till följd, att kronoskatten å exempelvis 1919
års inkomster komme åtminstone delvis att erläggas först under år 1921.

Det anförda torde visa, att en uppdelning av kronouppbörden, på sätt i
motionen föreslagits, skulle medföra så stora olägenheter för statsverket, att de
på långt när icke kunna uppvägas av de fördelar, som därigenom skulle för den
skattebetalande allmänheten möjligen vara att vinna.

Stockholm den 9 mars 1920.

Hans Wachtmeister. N. Langenskiöld. Chr. L. Tenow.

Albin Litzén.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1920.