Motionen.
6 Andra kammaren* första tiUfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1920 kl. 3 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,
i anledning av vackt motion, om skrivelse till Kungl.
Maf.t angående anslag till partigrupperna inom riksdagen
för avlönande av sekreterare m. m.
I en inom andra kammaren av kerr Hage avgiven motion, nr 212,
föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till riksdagen framlägga sådana
bestämmelser, att riksdagsgrupp må kunna erhålla anslag för avlönande
av sekreterare eller för verkställande av tillfälliga utredningar m. m., som
ha sammanhang med riksdagsarbetet.
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört bland annat:
»Det är otvivelaktigt, att den svenska riksdagens ledamöter även efter
den höjning av arvodet, som grundlagsfästes vid 1918 års riksdag, ha en
synnerligen obetydlig ersättning för sitt arbete i förhållande till de arvoden,
som utgå inom andra länders parlament. Detta har vid upprepade
tillfällen klarlagts genom motioner i riksdagen och behöver alltså ej ytterligare
här påvisas.
Givet är, att ett sådant förhållande i vissa fall kan verka ofördelaktigt
på resultatet av den enskilde riksdagsmannens arbetsprestation. En
förutsättning för att denna arbetsprestation skall bliva tillfredsställande är,
att riksdagsmannen har tillfälle att grundligt genomtränga de frågor, som
han har att behandla och speciellt sådana ärenden, där motionsinitiativ av
honom framföras. Detta förutsätter många gånger vidlyftiga utredningar,
sifferberäkningar, inhämtande av upplysningar från statsverk eller andra
institutioner eller från enskilda personer. I andra fall åter kräves ett noggrant
studium i bibliotek och genomläsande av föregående års riksdags
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 7
förhandlingar, vilkot i flere fall är synnerligen tidsödande. Har riksdagsmannen
utöver detta att deltaga i utskottsarbete och åligger honom dessutom
att i hemorten och annars fullgöra diverse offentliga och andra
uppdrag av olika slag, så bliva i de flesta fall möjligheterna att själv
åstadkomma ovannämnda förarbeten och utredningar nästan inga. Många
gånger blir därav följden, att initiativ, som av riksdagsgrupper eller enskilda
motionärer planerats i betydelsefulla frågor, ej kunna fullföljas. I
andra fall åter framföras de kanske det oaktat men utan den mera detaljerade
utarbetning och utan den utredning, som varit önskvärd och som
under andra förutsättningar skulle ha kunnat åstadkommas.
I en eller annan riksdagsgrupp har man kommit till insikt om, att
något måste göras för att tillmötesgå det behov, som ovan nämnts. Man
har därför tillfälligt eller permanent anställt arbetskraft för utarbetande av
vissa motioner, utredningar, yttranden m. in. Samtidigt har man även
kommit underfund med, att det i eu riksdagsgrupp uppstår en hel del
annat sekreterarearbete, ordnande av in- och utgående skrivelser, referat
till pressen m. in., som hotar tillväxa på sådant sätt, att det snart tager
eu god del av en mans arbetskraft under riksdagstiden. Allt detta har
allt tydligare visat på behovet, att inom varje riksdagsgrupp åtgärder vidtagas
för att åstadkomma eu arbetskraft, som mera odelat kan ägna sig
åt nämnda uppgifter. Men ett tillmötesgående av detta behov kostar
givetvis pengar, som med de bestämmelser, som nu äro gällande, givetvis
måste betalas genom sammanskott av medlemmarna i en riksdagsgrupp, d. v. s.
tagas ut ur ett riksdagsarvode, som åtminstone med nu rådande penningvärde
är redan utan en sådan åderlåtning alldeles för ringa tilltaget, åtminstone
i de fall, då riksdagsmannen har en sådan anställning, att han
förlorar hela eller en större del av sin arbetsinkomst under riksdagstiden».
T avseende på motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
En motion av samma innehåll framlades av herr Hage förliden riks- Historik.
dag. Den hänvisades först till konstitutionsutskottet men återremitterades
till andra kammaren, som överlämnade den till kammarens första tillfälliga
utskott. På anförda skäl avstyrkte utskottet bifall till motionen, och denna
utskottets hemställan bifölls av kammaren med 124 röster mot 18. Det
utlåtande, som utskottet avgav i ämnet, var väsentligen av följande innehåll:
»Utan att fatta ståndpunkt till frågan om riksdagsarvodets tillräcklighet
i allmänhet, vill utskottet dock erkänna riktigheten av motionärens utgångspunkt,
att det nuvarande arvodet icke alltid torde göra det möjligt
för den enskilde riksdagsmannen att på grund av riksdagens allt mer steg
-
Utskottet.
8 Andra kammarens första tillfälluja utskotts utlåtande Nr 2.
rade arbetsbörda tillfredsställande fylla sin uppgift. Ett grundligt genomträngande
av de frågor, han kan önska att motioiisvis framföra, kräver
ofta förarbeten, som ej under riksdagen medhinnas utan måste utföras i
förväg. Lika ofta krävas härför upplysningar i ämbetsverk och studier
av handlingar, som endast i huvudstaden äro tillgängliga, varför vistelse
därstädes under tider utanför den egentliga riksdagstiden kan bli önskvärd
eller nödvändig.
Även om utskottet med motionären delar denna uppfattning, kan dock
ej utskottet följa honom, då han förmenar, att detta skulle kunna avhjälpas
genom anställande av gruppsekreterare, som skulle stå riksdagsparti
eder dess enskilda medlemmar till tjänst för utförande av dessa förarbeten.
Utskottet anser nämligen, att det grundliga genomträngande av frågorna,
som motionären med rätta anser så viktigt, bäst kan vinnas just därigenom,
att riksdagsmannen själv utför detta förberedande arbete. Skulle
för detta aulitas främmande hjälp, kunde ju tvärtom befaras, att han folie
för frestelsen att frambära motioner i ena eller andra ämnet utan att själv
på detta grundliga sätt trängt in i den fråga det gäller.
Förutom dessa principiella skäl mot det framställda yrkandet komma
vissa praktiska olägenheter, som ett förverkligande därav otvivelaktigt skulle
medföra. Visserligen torde inom de mindre riksdagsgrupperna en sådan
person, vare sig han anställdes som permanent sekreterare eller som tillfälligt
biträde, kunna medhinna allt det arbete, som måhända komme att
läggas på honom, men torde detta med all säkerhet ej bli förhållandet
inom de större grupperna. Snarare torde där komma att behövas ett flertal
personer för att tillmötesgå alla de krav på arbetshjälp, som kunde
ifrågasättas. Härtill kommer, att denna arbetshjälp svårligen kunde erhållas
av annan riksdagsledamot än den, som anslutit sig till visst parti,
och skulle därigenom den ifrågasatta åtgärden komma att än ytterligare
åtstrama partibanden.»
Utskottet har ej kunnat finna några bärande skäl för ett frånträdande
av den ståndpunkt, utskottet förra året intog. Skola de av motionären
påvisade missförhållandena undanröjas, synas andra vägar böra väljas.
Utskottet vill då liksom förra året framhålla, att ett höjande av riksdagsmännens
arvode måhända kunde vara en sådan utväg.
En annan lär ha tillgripits i ett flertal av Nordamerikas förenta
stater. Man har där inrättat s. k. »parlamentariska f rågeby råer», knutna
såsom underavdelningar till någon statsinstitution, exempelvis statsbibliotck
eller dylikt. Dessa byråer stå lagstiftarna till tjänst med vissa primär
-
Andra kammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
9
utredningar, inhämtande av upplysningar i ämbetsverk o. s. v. Utan att
på något sätt nu fatta ståndpunkt till frågan, huruvida en sådan anordning
skulle passa för våra förhållanden, har dock utskottet velat påvisa,
att även andra utvägar än dem motionären föreslagit kunna stå till buds.
Utskottet hemställer,
att herr Hages förevarande motion icke måtte till
någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 februari 1920.
På utskottets vägnar:
FRANS BERGGREN.
Närvarande vid detta ärendes slutbehandling: herrar Berggren, Åhrberg, Johansson i Huskvarna,
Jnngnell, Westman, Elldin, Jonsson i Källaräng, Olsson i Labbemåla och Skagerberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. läsand, land. 1 käft. (Nr 1—2.)
2