Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1920 kl. l/ä 12 f. m.
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,
i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj.t angående ytterligare åtgöranden för en vidgad
folkbildningsverksamhet och åstadkommande av förädlande
nöjen för ungdomen m. m.
Till utskottet ha remitterats nedanstående inom andra kammaren Motionera»,
väckta motioner:
av herr Sköld (II: 263), som hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vad som från
statsmakternas sida ytterligare kan göras för en vidgad folkbildningsverksamhet
och för åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen i avsikt
att bekämpa de dåliga ungdomsnöjena, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;
av herr Lövgren i Nyborg (II: 39), som föreslagit, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och
på vad sätt av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å
svenska handelsfartyg.
Samtidigt har utskottet — med anledning av första kammarens här
nedan närmare angivna beslut, som delgivits andra kammaren — haft att
behandla fyra inom första kammaren avgivna motioner, nämligen:
av herr Olsson, Oscar, (I: 179), soin hemställt, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vad
som från statsmakternas sida ytterligare kan göras för en vidgad folkbildningsverksamhet
och för åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen
i avsikt att bekämpa de dåliga ungdomsnöjena, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 1 avd. 11 höft. (Nr 13.)
1
2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
av herr Almqvist (I: 192) med hemställan, att riksdagen ville besluta
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt rörande en
enhetlig organisation av folkbildningsarbetet i vårt land;
av herr von Kock (I: 193), som föreslagit, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kung). Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
en utredning om, dels på vad sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
bör omläggas och utvecklas för att bättre kunna fylla sin uppgift
att nå vidast möjliga kretsar av de bildningssökande i vårt land och verka
höjande på folkets andliga och fysiska hälsa, dels ock huru statsmakterna
bäst skela kunna stödja och främja ifrågavarande arbete;
av herr TVinberg (I: 21) med förslag, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och på vad sätt
av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å svenska
handelsfartyg.
Slutligen har utskottet i detta sammanhang haft att handlägga en
inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion (II: 51), vari hemställes,
att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning på vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller
ingen inträdesavgift, må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre
städerna samt huruvida icke regementsmusikkårer måtte tagas i anspråk
för nämnda syfte.
Denna motion hade på yrkande av andra kammarens femte tillfälliga
utskott bifallits av andra kammaren samt sedan remitterats till första kammaren,
där den behandlats i samband med de förutnämnda fyra i denna
kammare väckta motionerna. Därigenom har inträffat, att andra kammarens
första tillfälliga utskott fått till behandling en motion, som redan
föranlett beslut i kammaren.
I avseende på motiveringen hänvisas till motionerna.
Ovanstående sju motioner, över vilka utskottet sålunda har att avgiva
yttrande, kunna grupperas på följande sätt:
I. Motionerna I: 179, I: 192, I: 193 och II: 263, vilka avse det frivilliga
folkbildningsarbetets enhetliga ordnande och utvidgande;
II. Motionerna I: 21 och II: 39, vilka avse ordnandet av statsunderstödda
bibliotek å svenska handelsfartyg; samt slutligen
III. Motionen II: 51, vilken avser åstadkommande av goda sång- och
musikprestationer å landsbygden.
Anmärkas må, att de i andra kammaren väckta motionerna II: 263
och II: 39 äro lika lydande med de i första kammaren avgivna motionerna
resp. I: 179 och I: 21.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3
I den förstnämnda gruppen av dessa motioner ifrågasattes för det frivilliga
folkbildningsarbetet en vida kraftigare medverkan från statens sida
än hittills ägt rum; statens ekonomiska understöd bör enligt motionärernas
mening väsentligt ökas, och även genom organisatoriska åtgärder bör folkbildningsrörelsen
av staten befrämjas. Samtidigt betonas emellertid, att
denna rörelse måste bygga på frivilligheten och ett levande intresse hos
de enskilda för att kunna uträtta något av bestående värde.
Beträffande omfattningen av den föreslagna utredningen har i motionen
I: 192 uttalats, att denna lämpligen borde omfatta två huvuduppgifter:
l:o)
Föreläsningsföreningarnas och det övriga folkbildningsarbetets
nuvarande läge och effektivitet.
2:o) De åtgärder, som böra vidtagas för att lyfta denna verksamhet
upp på ett högre plan, giva den nytt innehåll och nya, efter de förändrade
tidsförhållandena anpassade former.
I sådant avseende anser motionären, att utredningen bör sysselsätta
sig bland annat med:
by g deg år dstanken;
planer för praktiska kurser i samhälls- och statskunskap, i sociala
frågor, i hygien, i gymnastik och fysisk uppfostran, i barnavård in. in.;
folkbibliotekens ordnande med hänsyn dels till boktillgång och utlåning,
dels till nödvändigheten av ett ordnat samband mellan biblioteken
och bokförsäljningen samt mellan biblioteken och den övriga folkbildningsverksamheten
;
föreläsningsverksamlietens utvidgning och tillräcklig kontrolls utövande
;
nöjeslivets omhändertagande i avsikt att bereda möjlighet till värdiga
och fostrande nöjen;
möjligheten att bereda lärare vid universitet, seminarier, folkhögskolor
och folkskolor rätt att med bibehållen lön erhålla begränsad tjänstledighet
för deltagande i folkbildningsarbetet;
anslag till folkbildningsarbetets bedrivande och till ordentlig avlöning
åt föreståndare, föreläsare och undervisare; samt
det rent kulturella arbetets samlande i en förening på varje plats, i
de nuvarande föreläsningsföreningarna, så att enhetlighet, klarhet, reda
och möjlighet till effektiv kontroll vinnas.
I motionerna 1: 179 och II: 263 uttalas den meningen att för vinnande
av nödig koncentration och effektivitet i folkbildningsarbetet är först och
främst nödvändigt, att en grundlig utredning till prövning upptager den
nuvarande organisationen på de olika områdena samt dennas utvecklande och
4
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
kompletterande till allt bättre samarbete. Som det väsentligaste villkoret
för folkbildningsarbetets framgång betecknar motionären, att detsamma
omfattas med intresse i orterna. I sådant syfte förordar motionären, att
man i Sverige, liksom redan nu i viss utsträckning i Finland, så småningom
inriktar sig på att i varje liten landskommun få anställd en person,
t. ex. med folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som
hade till sin huvuduppgift att leda det frivilliga folkbildningsarbetet, däri
inbegripen folkbiblioteksverksamheten i kommunen. Omedelbart borde
kunna åstadkommas, att staten för sina anslag till föreläsningar, folkbibliotek,
studiecirklar, folkmusik o. s. v. krävde en samorganisation av
de olika föreningarna härför i en kommun. Mönstret kunde vara Arbetarnas
bildningsförbunds lokala bildningsutskott. Detta vore en representation
för alla de till Arbetarnas bildningsförbund hörande föreningarna
på platsen. Det borde som sin motsvarighet för allt folkbildningsarbete
i kommunen ha ett kommunalt bildningsutskott med representanter för
alla folkbildningsföretag i kommunen, vilka i någon form uppbure statsanslag.
En sektion av detta kommunala bildningsutskott kunde lämpligen
utgöra en kommunal bibliotekskommitté. Lämpligt vore nog att låta det
kommunala bibliotekets bibliotekarie vara ordförande även i det kommunala
bildningsutskottet, såvida ej någon person fast anställts i kommunen
för att ha ledning av hela det frivilliga folkbildningsarbetet.
1 ledningen för det fria folkbildningsarbetet borde folkhögskolorna
intresseras mera än vad nu är fallet. I samband därmed borde upptagas
frågan om beredande av en tryggare ställning för ledare och lärare vid
flyttande folkhögskolekurser, så att de bleve mera jämställda med de fasta
folkhögskolornas lärare.
I motionen I: 193 framhållas ungefär enahanda önskemål som i motionerna
I: 179, I: 192 och II: 263. Motionären har emellertid särskilt velat
framhålla, att vid utredningen betydligt vidare synpunkter än hittills må, anläggas
på folkbildningsarbetet. Detta bör enligt motionärens mening omfatta,
förutom, vad som hör till kunskapslivets höjande, även sådant, som
är ägnat att verka till känslolivets förädling såsom sång och musik, o-od
dramatik o. s. v., samt slutligen den sida av folkbildningen, som innefattas
i begreppet fysisk fostran.
Motionerna I: 21 och II: 39 avse, som redan är nämnt, anordnande av
statsunderstödda bibliotek å svenska handelsfartyg. I de likalydande motionerna
framhålles, att sjömännens ställning på senare tider förbättrats
dels genom deras egna åtgöranden, dels genom lagstiftningen. Det uttalas
vidare, att då man alltså bär skäl att hoppas på en ljusare ekonomisk och
social ställning än tillförene för sjöfolket, det synes vara ett första rangens
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlutande Nr 13. 5
samhällsintresse att genom anordnande av goda bibliotek ombord på fartygen
söka leda sjömännens håg från hamnstädernas ruskiga kvarter till
förvärvande av kunskaper och därmed kännedom om livets ljusare sidor.
Ett sådant bibliotek borde i första rummet innehålla en god världshistoria,
geografi, atlas, turistbandböcker, språkläror och sådan litteratur, som gåve
dem möjlighet att orientera sig i de olika hamnar, de besöka. Till anskaffande
av facklig och skönlitteratur torde såväl redare som manskap
vara villiga att bidraga. Därom vittnar den studieverksamhet, som redan
existerar.
Herr Lovéns motion (II: 51) åsyftar, som ovan är framhållet, anordnandet
av god sång och musik på landsbygden. Motionären yttrar bland
annat:
»För det första är, som jag förut sökt påvisa, vårt folk i stort behov
av förädlande nöjen, och härvid torde förstklassig och gedigen musik vara
det förnämsta, såsom både lättast att åstadkomma och mest njutbar för
den stora publiken. Och att militärmusikkårerna i detta avseende hålla
måttet, torde av ingen vilja förnekas. För det andra skulle det vara eu
misshushållning med vårt lands musikaliska resurser att upplösa och
skingra vad som redan vunnits under många års arbete med organiserandet
och inövandet av militärmusikkårerna. Detta har icke vårt land
råd till, som därtill översvämmas av mer eller mindre kvalificerade utländska
musiker.»
Om denna sistnämnda motion yttrade andra kammarens femte tillfälliga
utskott i sitt förut omnämnda utlåtande:
»Utskottet finner motionens syfte synnerligen behjärtansvärt och anser
det vara ett kulturintresse, att åtgärder vidtagas för sång- och musiklivets
höjande i vårt land, och då särskilt vad beträffar landsbygden, som
hittills varit mycket vanlottad uti ifrågavarande avseende. Utskottet vill
också erinra om, att riksdagen såväl 1918 som 1919 givit uttryck åt en
dylik uppfattning genom att till Kungl. Maj:t avlåta dels en skrivelse
(nr 81) av den 6 april 1918 angående beredande av understöd av statsmedel
åt s. k. hembygdskörer, dels en skrivelse (nr 130) av den 2 maj
1919 angående åvägabringande av utredning och förslag beträffande statsunderstöd
åt den svenska manskörsången. Då det finnes anledning att
förmoda, att dessa frågor komma under övervägande, anser utskottet det
vara lämpligt, att då samtidigt det i förevarande motion väckta förslaget
göres till föremål för utredning. Därvid synes det utskottet önskvärt, att
även undersökes möjligheten att, i större utsträckning än hittills skett,
tillgodoföra landsbygdens befolkning den musiktillgång, som förefinnes i
våra i allmänhet högt stående regementsmusikkårer.»
Andra
kammarens
femte tillfälliga
utskott.
6
Andra kammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Utskottet hemställde, »att andra kammaren för sin del ville besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på
vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller ingen entréavgift,
må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre städerna
samt huruvida icke regementsmusikkårer kunde tagas i anspråk för
nämnda syfte.»
Denna hemställan bifölls av andra kammaren, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första
tillfälliga utskott.
Första kammarens
första
tillfälliga
utskott
Första kammaren remitterade motionerna I: 179, I: 192,1:193, I: 21 och
II: 51 till sitt första tillfälliga utskott, som i avgivet utlåtande anförde följande:
»Det i förevarande motioner avsedda folkbildningsarbetet, igångsatt på
initiativ av enskilda, vilar helt på frivillighetens grund. Staten har visserligen
— dels genom ekonomiska understöd, dels ock genom tillsättande av
konsulenter såsom rådgivande och kontrollerande — med avseende å de viktigare
grenarna av verksamheten gjort sin insats i arbetet, men ledningen
av detsamma ligger helt i de särskilda organisationernas egna händer. För
utskottet står det klart, att det för ett naturligt och kraftigt fortskridande av
ifrågavarande rörelse är oeftergivligt, att densamma fortfarande bygges på
enahanda grund och att statens verksamhet även för framtiden inskränker
sig till att enbart vara stödjande, hjälpande och kontrollerande. Den fortsatta
utvecklingen måste växa fram såsom ett utflöde av rörelsens egen
inneboende livskraft. Vid de föregående tillfällen, då fråga om utredning
angående folkbildningsarbetets organisation och behov varit föremål för
behandling inom riksdagen, ha nämnda synpunkter kraftigt framhållits.
Anledningen till att, på sätt i en av motionerna omnämnts, väckt förslag
om skrivelse till Kungl. Maj:t i förenämnda syfte vid^l919 års riksdag
icke bifölls av första kammaren synes förnämligast ha varit farhåga för
att ett ingripande från statens sida, eventuellt resulterande i tillkomsten
av ett särskilt statsorgan för folkbildningsarbetet, skulle till obotlig skada
för detsamma försvaga eller rent av förkväva de frivilliga insatserna. Ehuru
i de nu föreliggande motionerna vikten av att folkbildningsarbetet framgent
såsom hittills bibehåller sin karaktär av frivillighet betonas, förefaller
det dock som om en viss oklarhet uti ifrågavarande hänseende gör sig
gällande i motionen nr 179. Vid angivande av önskemålen beträffande
folkbildningsarbetets ledning och organisation anföres i sistnämnda motion,
att det för högsta ledningen av folkbildningsverksamheten varken torde
vara nödigt eller ens lämpligt att upprätta ett nytt centralt ämbetsverk.
Skolstyrelsen utgör, heter det, redan den enande och sammanhållande cen
-
Ändra kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7
tralpunkten för åtskilliga grenar av detta arbete med inom sig verkande
bibliotekskonsulenter, föreläsningskonsulent, folkhögskolinspektör och nykterhetskonsulent
och det skulle endast behövas eu genomtänkt plan för samorganiserandet
av de olika grenarna och deras utvecklingsmöjligheter med
den samling och förstärkning av arbetskrafterna, som därav nödvändiggöres,
för att det frivilliga folkbildningsarbetet skulle få behovet av eu
central ledning på bästa sätt tillgodosett. Vidare föreslås, bland annat,
att i varje liten landskommun skulle anställas eu person t. ex. med
en folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som skulle
hava till sin huvuduppgift att leda det fria folkbildningsarbetet, däri
inbegripen folkbiblioteksverksamheten, i kommunen. Det förefaller utskottet
uppenbart, att nämnda förslag icke stå i överensstämmelse med
den även i motionen godtagna principen om bibehållandet av folkbildningsarbetets
karaktär av frivilligt. Det synes väl utskottet ej vara
något att erinra emot, att konsulentverksamheten har sin centralpunkt
i skolstyrelsen, och ej heller att, i den mån behov därav befinnes
vara för handen, konsulenternas antal ökas. Däremot måste utskottet, i
anslutning till vad utskottet förut anfört, för sin del avvisa tanken på att
konsulenterna från att vara rådgivande och kontrollerande skulle förvandlas
till att utgöra en central ledning för folkbildningsarbetet eller att en sådan
ledning eljest kommer till stånd. Såsom utskottet redan förut framhållit
bör ledningen fortfarande ligga hos de särskilda organisationerna själva,
och konsulenterna hava till uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar
samt att kontrollera de särskilda verksamhetsgrenarna med hänsvn
till de av staten beviljade understöden. Ännu bestämdare måste utskottet
taga avstånd från tanken på anställande av särskilda tjänstemän i kommunerna.
Oavsett de betydande kostnader, som en sådan organisation
skulle medföra, vore i själva verket enligt utskottets uppfattning därigenom
dödsstöten given åt frivilligheten. Ledningen av folkbildningsverksamheten
skulle därigenom övergå till att utgöra ett tjänsteåliggande, och utan att
förneka, att den därför tillsatte tjänstemannen, därest han leddes av verkligt
intresse för sin uppgift, skulle kunna göra goda insatser i folkbildningens
tjänst, så hade dock hela karaktären av ifrågavarande rörelse blivit
en annan. Från ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete hade den övergått
till ett kommunalt eller statligt, och det vore att befara, att det frivilliga
initiativet och intresset, som nu utgöra de bärande och livgivande
inslagen, skulle förslappas, och rörelsen löpa fara att insnöras i en för
densamma skadlig bundenhet och reglementering. Utgående ifrån att folkbildningsarbetet
fortfarande bör läggas efter samma linjer, efter vilka man
hittills gått, vill utskottet emellertid icke förneka, att för arbetets utveck
-
8
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande År 13.
lin g inom den sålunda angivna ramen åtskilligt skulle kunna vinnas genom
eu utredning angående dess lämpligaste anordnande och behov. Riktlinjerna
för en sådan undersökning äro enligt utskottets mening klarast angivna
i motionen nr 193, vilken ock till sin principiella läggning närmast
sammanfaller med utskottets uppfattning. Med detta uttalande vill dock
utskottet ingalunda bestrida, att icke även i de övriga motionerna inrymmas
åtskilliga synpunkter och förslag, som äro förtjänta av beaktande. Utskottet
kan givetvis icke, lika litet som motionärerna, framlägga något detaljerat
program för en blivande utredning, men anser sig utskottet böra
framhålla några av de huvudsynpunkter, som enligt utskottets mening böra
komma under beaktande. Såsom i sistnämnda motion framhållits har erfarenheten
givit vid handen, att de vunna resultaten av folkbildningsarbetet
ej i allo motsvarat de kostnader och krafter som offrats. Vad särskilt
angår föreläsningsrörelsen torde man kunna våga det påståendet, att
man i de flesta fall ej nått den publik man egentligen avsett. Föreläsningarna,
sådana de i regel anordnas, hava mera värde såsom erbjudande tillfälle
till förströelse än som verkligt kunskapsgivande. Utan att underskatta betydelsen
av att en dylik förströelse erbjudes eller den betydelse föreläsningarna
kunna hava för väckande av kunskapstörsten, vill utskottet emellertid ifrågasätta,
huruvida ej föreläsningsverksamheten skulle kunna omläggas, så
att den bleve mera fruktbärande för folkbildningen. Detta skulle möjligen
kunna ernås därigenom, att serier av föreläsningar i samma eller närbesläktade
ämnen anordnades, vilket ock skulle vara ägnat att tillvinna dem
större anslutning, särskilt om ämnena i viss utsträckning valdes med hänsyn
till bibringande av kunskaper i sådana grenar av praktiskt vetande,
som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden eller andra omständigheter
kunde antagas vara föremål för särskilt intresse. Möjligheten av
samverkan mellan föreläsningsverksamheten och studiecirklarna synes ock
vara en omständighet, som bör bliva föremål för beaktande. Såsom i
motionen nr 193 framhålles är en väl organiserad cirkelverksamhet av
stor betydelse och bör ingå som led i det statsunderstödda folkbildningsarbetet
samt nära förbindas med föreläsningsväsendet. I intim växelverkan
med nu angivna verksamhetsgrenar står biblioteksverksamheten. God och
i möjligaste mån kostnadsfri tillgång på lämplig litteratur är av betydelse
ej blott för bedrivande av studiecirkelverksamheten utan även för att
möjliggöra för de enskilda att genom självstudium fördjupa och utveckla
sitt vetande. Ej heller får förbises bibliotekens betydelse i avseende å
''tillhandahållandet av sådan litteratur, som är ägnad att tillfredsställa behovet
av förströelse. Med erkännande av att samtliga nämnda grenar av
folkbildningsverksamheten böra av staten främjas och understödjas anser
9
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
sig utskottet emellertid böra som sin mening framhålla, att bland dem i
all synnerhet studiecirkelverksamheten och biblioteksrörelsen böra vara
föremål för statens omvårdnad såsom innebärande rikaste möjligheterna
att främja det syfte, som med folkbildningsarbetet avses.
I sammanhang med frågan om biblioteksverksamheten i allmänhet
synes frågan om anordnande av bibliotek å fartyg lämpligen kunna upptagas.
Utskottet hyser som redan ovan antytts den uppfattningen, att folkbildningsarbetet
ej bör inskränkas allenast till sådan verksamhet, som
direkt °avser bibringandet av kunskaper, utan ock taga sikte på sådana
verksamhetsgrenar, som äro inriktade på att tillfredsställa behovet av förädlande
förströelser. Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas åt sångens
och musikens betydelse i sådant hänseende. Ett viktigt led i folkbildningsarbetet
utgöres ock av det, som med ett gemensamt namn kallas
fysisk fostran. Gymnastikens och idrottens betydelse för folkhälsa och
livsglädje får icke underskattas, och dessa verksamhetsgrenar synas böra
hava sin givna plats inom folkbildningsarbetet.
Redan av det anförda framgår, att enligt utskottets mening frågan
huruvida och i vilken mån de olika grenarna av folkbildningsrörelsen lämpligen
kunna och böra organiseras för att bäst fylla sitt ändamål bör bliva
föremål för utredning. Utskottet tänker sig, att vissa normalplaner skulle
kunna uppgöras till ledning och stöd för de särskilda rörelseriktningarnas
ledare och målsmän. I ett sådant system hava konsulenterna sin givna
plats. Klart är att folkbildningsrörelsen ej kan undvara statens ekonomiska
stöd. I vilken omfattning och under vilka former dylikt understöd
må kunna lämnas synes jämväl böra upptagas till undersökning. Enligt
utskottets mening bör för erhållande av bidrag från statsverkets sida åtminstone
i regel fordras såsom villkor, att de särskilda verksamhetsgrenarna
själva bestrida viss del av kostnaderna. Vid utredningen a\ dessa
frågor måste givetvis hänsyn tagas till nödig begränsning av statens utgifter
för ifrågavarande ändamål.
Vad särskilt angår nöjeslivet vill utskottet väl ej förneka, att även
detta i viss mån bör kunna komma i betraktande under den blivande
utredningen. Härutinnan synes dock en stark begränsning böra göras
gällande, då vad hit är att hänföra enligt utskottets mening i regel bör
lämnas åt den enskilda företagsamheten.
1 de föreliggande motionerna har jämväl berörts frågan om anskaffande
av samlingslokaler. Då utskottet emellertid har att yttra sig över
eu särskild motion rörande denna fråga, har utskottet ej ansett erforderligt
att i detta sammanhang närmare ingå härpå.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 soml. lavd. 11 höft. {Nr 13.)
2
10 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om dels på vad
sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet bör omläggas och utvecklas
för att bättre kunna fylla sin uppgift att nå vidast möjliga kretsar
av de bildningssökande i vårt land och verka höjande på folkets andliga
och fysiska hälsa, dels huru statsmakterna bäst skola kunna stödja och
främja ifrågavarande arbete.»
Forna kam- Denna utskottets hemställan har av första kammaren bifallits, varefter
mareDfibeslut, beslutet delgivits andra kammaren, som remitterat ärendet till sitt första
tillfälliga utskott.
utskottet. Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad första kammarens ut
skott
i anledning av förevarande motioner anfört. I dess utlåtande betonas
starkt, att det i motionerna avsedda folkbildningsarbetet fortfarande
som hittills bör helt vila på frivillighetens grund, och att statens medverkan
allt fortfarande bör begränsas till att vara ekonomiskt stödjande
samt rådgivande och kontrollerande. I anslutning till detta uttalande avvisas
bestämt tanken på en sådan utveckling, att de för denna verksamhet
anställda konsulenterna från att vara rådgivande och kontrollerande skulle
förvandlas till att bli en central ledning för folkbildningsarbetet eller att
en sådan ledning eljest kommer till stånd.
Utskottet delar denna mening men anser sig därvid dock böra framhålla,
att konsulenternas rådgivande verksamhet enligt utskottets uppfattning
hittills fått alltför mycket stå tillbaka, detta väsentligt beroende därpå,
att de ej varit så avlönade, att de kunnat helt egna sig åt sin uppgift.
I samma mån som folkbildningsarbetet vidgas, komma utan tvivel konsulenterna
att allt mer tagas i anspråk som rådgivare och bli därigenom i
viss mån ledare för verksamheten. Ett närmare samarbete konsulenterna
emellan torde då ock bli av behovet påkallat.
Ännu bestämdare har första kammaren avvisat tanken på anställande
av särskilda tjänstemän inom kommunerna. De skäl, som anförts mot en
sådan åtgärd, synas övertygande. Den lokala ledningen bör som hittills
ligga hos de frivilliga krafter, som inom de särskilda organisationerna
befunnits lämpliga. Utskottet vill emellertid här fästa uppmärksamheten på,
att dessa frivilliga krafter svårligen i längden kunna påräknas som väsentligen
oavlönade. Oftast befinna sig dessa i en sådan ekonomisk ställning,
att de ej — trots ett levande intresse — kunna utan ersättning
offra tid och krafter i det frivilliga folkbildningsarbetets tjänst. De av
staten beviljade anslagen torde därför böra utgå under sådana villkor, att
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11
dessa ej lägga hinder i vägen för, att någon del av de beviljade medlen
må få utgå som gottgörelse för detta arbete.
I avseende på föreläsningsverksamheten vill utskottet framhålla, att
denna för närvarande framgår i viss mån på tvänne linjer, den ena med
mera enstaka föreläsningar över något visst begränsat ämne, den andra
med längre eller kortare kurser, där serier av föreläsningar över större
ämnesområden förekomma. Utskottet anser båda dessa linjer äga sitt berättigande
vid sidan av varandra och förtjäna att av staten stödjas och
uppmuntras.
Ett område, som utskottet anser väl förtjänt att vid utredningen tagas
under sorgfälligt övervägande, är nöjeslivet. Första kammarens utskott
bär i fråga därom ansett, »att en stark begränsning bör göras gällande,
då vad hit är att hänföra i regel bör lämnas åt den enskilda företagsamheten».
Om man frånser den verksamhet de frivilliga folkbildningsorganisationerna
utövat även på detta område, lär det emellertid ej kunna förnekas,
att den enskilda företagsamheten tyvärr ofta mer inriktar sig på att draga
ekonomisk fördel av nöjeslivet än att verka för dess höjande och förädling.
Allmänt erkänt är ju ock, att nöjeskulturen ej intar den höga ståndpunkt
man kunde önska, och att smaken för sämre nöjen och förströelser
på ett oroväckande sätt träder fram. Frågan om vad som kan åtgöras
för nöjeslivets höjande synes därför böra få sin med övriga folkbildningsspörsmål
jämbördiga plats i den utredning, som ifrågasatts, och ansluter
sig utskottet i detta avseende till de synpunkter, som i herrar Olssons
och Skölds motioner framförts.
I samband med utredning av nu berörda folkbildningsspörsmål bör
då ock företagas den av andra kammaren i anledning av herr Lovéns
motion II: 51 redan beslutade utredningen, »på vad sätt goda sång- och
musikprestationer med ringa eller ingen inträdesavgift må kunna åstadkommas
på landsbygden och i de mindre städerna samt huruvida icke
regementsmusikkårer måtte tagas i anspråk för nämnda syfte.»
Frågan huruvida och på vad sätt av staten understödda bibliotek må
kunna anordnas ombord å svenska handelsfartyg (herrar Winbergs motion I: 21
och Lövgrens i Nyborg motion II: 39) har av första kammaren hänvisats
till utredning i samband med frågan om biblioteksverksamheten i allmänhet.
Utskottet kan för sin del förorda utredningskravet. Det kan dock
sättas i fråga, om ej denna utredning, som knappast torde kräva någon
större utredningsapparat, lämpligen kunde uppdragas åt förste bibliotekskonsulenten
jämte någon tillkallad representant för skeppsredarna samt för
sjöfolkets sammanslutningar, sjömans- eller eldareunionen. Genom en sådan
anordning skulle helt visst frågan kunna snabbare vinna sin lösning än
IT)
12 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
om den sammanknytes med den vida mer omfattande biblioteksfrågan i
allmänhet, vilken givetvis ej lär kunna lösgöras från frågan om den frivilliga
folkbildningsverksamheten i dess helhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte biträda första kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 8 maj 1920.
På utskottets vägnar:
FRANS BERGGREN.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Berggren, Berglund, Åhrberg,
Johanson i Huskvarna*), Jangnell*), Johanson i Rimforsa*), Westman*), Elldin,
Jonsson i Källeräng*) och Bergström i Högsön*).
*) Icke närvarande vid justeringen.
Stockholm 1920, Ivar Httggströms Boktryckeri A. B.
»1560