Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1920 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 38,
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående verkställande
av en djupgående undersökning av vårt skattesystem
med hänsyn till dess ekonomiska verkningar.

I en inom andra kammaren väckt och till dess femte tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 139, har herr Lindman m. fl. hemställt, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj:t göra framställning om en djupgående
undersökning av vårt skattesystem med hänsyn till dess ekonomiska
verkningar och med särskild uppmärksamhet fästad vid kapitalbildningens
betydelse för samhällsekonomien och vid angelägenheten av näringslivets
sunda och trygga utveckling.

Beträffande motiveringen till det gjorda yrkandet får utskottet hänvisa
till motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande:

»Innan utskottet närmare ingår på motionen, torde det vara lämpligt^^ &awatt
erinra om en inom finansdepartementet redan igångsatt utredning an- marens
gående en del av de i motionen berörda spörsmål. Statsrådet och chefen utskott.
för finansdepartementet, vilken den 28 juni 1918 av Kungl. Maj:t bemyndigats,
att genom sakkunniga personer igångsätta ett revisionsarbete
beträffande vissa delar av den direkta beskattningen till staten, erhöll den
31 oktober 1919 bemyndigande att för utförande av revision i vissa delar
av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten ävensom av taxeringsväsendet
tillkalla ytterligare tre sakkunniga, som skulle deltaga i revisionsarbetet
inom särskilda av statsrådet angivna områden. I anförande
till statsrådsprotokollet vid sistnämnda tillfälle anför finansministern, att
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 38.) 1

2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 38.

tidpunkten nu vore inne för fortsättande av revisionsarbetet beträffande
den direkta beskattningen, samt yttrar vidare bland annat följande:

»Därvid torde jag först få uppehålla mig vid frågan om ytterligare förändringar
i inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten.

Sedan numera å ena sidan inkomst- och förmögenhetsskatten gjorts rörlig
och i skattesystemet införts ett mer effektivt skattefritt existensminimum samt en
skarpare stigande progression för både enskilda skattskyldiga och bolag, torde
skatteformen få anses bättre än förut tillgodose såväl statens intresse av att äga
en skattekälla, vars avkastning kan inom någorlunda vida gränser avpassas efter
skattebehovet, som ock de skattdragandes anspråk att få skattebördan lämpligt
avvägd med hänsyn till förmågan. Dock beaktas sistnämnda synpunkt härvid
endast på det sätt, att skatteförmågan mätes med den totala nettoinkomsten,
tillhopa med en viss bråkdel av nettoförmögenheten.

Nu torde böra upptagas till en mera ingående undersökning frågan om lämpligheten
och möjligheten av skattebelastningens differentiering. En differentiering
synes kunna ifrågasättas ur tvenne olika synpunkter: med hänsyn till inkomstens
förvärvande och med hänsyn till inkomstens användning.

Först torde jag då få beröra frågan om differentiering med hänsyn till inkomstens
art eller förvärvskällans beskaffenhet. Den olikhet i inkomstförvärv,
som härvid torde i främsta rummet böra komma under beaktande, är givetvis
skillnaden mellan inkomst, förvärvad uteslutande genom den skattdragandes eget
arbete, å ena sidan, och inkomst, helt härflytande av förmögenhet, å andra sidan,
varjämte även bör komma under bedömande, i vad mån inkomsten är att anse
som ren konjunkturvinst. Uppenbart är, att mellan de tydligt utpräglade inkomstarterna
finnas många mellantyper och att svårigheter mångenstädes möta
att kunna hålla intäkt från olika förvärvskällor i sär.

Det synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke principen om en differentiering
efter inkomstförvärvets art bör bättre komma till uttryck i statens skattesystem.
Om de lämpliga vägarna härtill torde nu icke kunna uttalas annat än
att olika alternativ höra undersökas. Bland tänkbara alternativ för att direkt eller
indirekt ernå en differentiering av skattebelastningen efter inkomstslagen må
nämnas: utskiljande ur deklarationerna, så långt sig göra låter, av verkliga arbets-,
verkliga förmögenhets- och verkliga konjunkturinkomster; beräknande efter
vissa konventionella grunder med användande av olika metoder av förmögenhetsinkomsternas
storlek; införande vid sidan av inkomstskatten av en fristående
förmögenhetsbeskattning; och kombinationer mellan dessa olika alternativ.

I frågans nuvarande läge synes det mig lämpligast, att endast förberedande
undersökningar utföras, utmynnande i alternativa utkast, samt att först efter detta
preliminära arbetes avslutande direktiv givas angående frågans vidare behandling.

Vad sedan angår inkomstens användning för olika ändamål — såsom egen
konsumtion, kapitalbildning och utskylder —■ kan en differentiering av skattebelastningen
tänkas, varigenom den för egen konsumtion förbrukade inkomsten
hårdare belastas än den sparade eller till det allmännas förfogande ställda delen
av inkomsten.

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 38.

3

För egen del är jag emellertid ingalunda beredd att nu uttala något förord
för den sålunda antydda skatteprincipen. Givetvis skulle den icke kunna genomföras
utan aktgivande därpå, att inkomstens användande för kapitalbildning är
beroende bland annat på inkomstens storlek och inom de lägsta inkomstgrupperna
endast i ringa mån kan komma i fråga.

Jag vill emellertid erinra om, att de indirekta konsumtionsskatterna numera
fått eu alltmer tillbakaträngd plats inom skattesystemet och jämväl därom, att
i fråga om tullarna utredning om hela tullsystemet pågår genom av Kungl. Maj:t
tillsatt kommitté. Huruvida ur denna utredning kan framgå ytterligare begränsning
av hittillsvarande konsumtionsskatter, lärer för närvarande icke kunna
bedömas.

Under dessa förhållanden och med hänsyn till angelägenheten därav, att vid
skattesystemets anordnande bliver behörigen beaktat, huru beskattningen må inverka
på kapitalbildningen, har jag ansett mig icke böra underlåta att förorda
en undersökning, huruvida inom den allmänna och direkta inkomstskattens ram
kan och bör genomföras någon differentiering av beskattningen efter inkomstens
användning.»

Utskottet får till en början erinra därom, att den direkta beskattningen
på senare tiden kommit att intaga en alltmer dominerande plats för statens
hushållning, medan de indirekta skatterna trängts i bakgrunden. Möjligen
kan den pågående utredningen om hela tullsystemet förväntas medföra
ytterligare förskjutningar i berörda hänseende. Vidare är den kommunala
beskattningens omläggning ett problem av aktuellaste art. Under sådana
förhållanden måste det vara naturligt, att frågan om skatternas ekonomiska
verkningar inom de mest skilda lager av medborgare omfattas
med det livligaste intresse. Det måste också anses vara ett önskemål, att
innan ytterligare reformer än de nu redan genomförda eller omedelbart
förestående komma till utförande, en djupgående undersökning angående
gällande skattesystems verkningar komma till stånd.

Genom den utredning, som igångsatts i enlighet med ovanberörda
uttalande, hava en del spörsmål beträffande skatternas verkningar kommit
under prövning. Sålunda har speciellt förordats en undersökning om lämpligheten
och möjligheten av skattebelastningens differentiering med hänsyn
till såväl inkomstens förvärvande som dess användning. I fråga om inkomstens
förvärvande göres i uttalandet skillnad huvudsakligen mellan
förvärv genom arbete samt inkomst helt härflytande av förmögenhet.

Utskottet'' kan för sin del icke finna, att den undersökning, som anbefalles
de sakkunniga, kan anses utgöra en sådan djupgående undersökning,
som avses i motionen och vilken utskottet här ovan betecknat som
önskvärd. En undersökning av detta slag torde böra omfatta spörsmålet

4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 38.

i hela dess vidd. Den bör bland annat även söka utreda gränsen för de
enskilda skattedragarnes förmåga. Med den tendens till ökning av skatterna,
som nu förefinnes, bör det för såväl staten som den enskilde vara
nödvändigt att söka utreda, huru långt staten kan driva sina anspråk mot
den enskilde, utan att denne med hänsyn till andra även berättigade intressen
belastas för hårt. Givetvis blir gränsen härvidlag olika efter
skattedragarnes större eller mindre inkomst, varjämte deras familjeförhållanden
inverka. Den differentiering, som anbefallts i statsrådsyttrandet,
synes böra närmare utföras beträffande alla de näringsgrenar, där inkomsten
härflyter från såväl kapital som arbete. Speciellt för aktiebolagen
torde särskilda normer böra fastställas. Å ena sidan bör hänsyn tagas
till statens behov av inkomster, men lika viktigt synes vara att tillse, att
beskattningen icke drives så långt, att företagens fortvaro och vidare utveckling
äventyras. En sådan utveckling måste med nuvarande samhällsordning
i längden medföra oberäkneliga vådor såväl för det ekonomiska
samhällslivet som för staten själv, vilken på sådant sätt berövas en del
av sina bärkraftigaste skatteobjekt.

Den omtanke om kapitalbildningen, som kommit till uttryck i motionen,
kan utskottet i viss mån dela. Det bör emellertid framhållas, att
utskottet för sin del därvid icke endast tar hänsyn till storkapitalet, vars
betydelse som nationalekonomisk faktor för närvarande icke torde av någon
kunna bestridas. Ur alla synpunkter måste det vara av minst lika stor
betydelse, att uppmärksamhet ägnas även åt den mindre kapitalbildningen.
Det bör med andra ord tillses, att beskattningen icke hindrar även mindre
inkomsttagare att av sin arbetsförtjänst eller kapitalavkastning kunna hopspara
en del.

Det synes utskottet, att den utredning, som redan igångsatts, bör
kunna utvecklas till att omfatta den mera djupgående undersökning, som
av utskottet förordats. Givetvis böra de sakkunniga, som redan nu arbeta
i vissa delar av saken, i så fall erhålla en mera allmän instruktion, varjämte
det bör övervägas, om problemets vidare omfattning kräver ökade
arbetskrafter.

I anslutning till vad utskottet ovan anfört och utan att närmare
ingå på de i motionen i övrigt anförda synpunkter, får utskottet hemställa,
att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en djupgående undersökning av
vårt skattesystems ekonomiska verkningar, såväl med hänsyn till näringslivets
som det allmännas berättigade intressen.»

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr SS. 5

Andra kammaren beslöt för sin del bifalla sitt tillfälliga utskotts Andra kärnhemställan.
marens

Detta beslut har delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till beslut.
sitt andra tillfälliga utskott.

Såsom andra kammarens andra tillfälliga utskott erinrat, pågår för utskottet.
närvarande genom tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet utredning
angående vissa frågor rörande den direkta beskattningen till staten.

Av departementschefens av andra kammaren delvis återgivna anförande
till statsrådsprotokollet den 31 oktober 1919 inhämtas, att med denna
utredning åsyftas en ingående undersökning i fråga om lämpligheten och
möjligheten av skattebelastningens differentiering med hänsyn dels till den
beskattningsbara inkomstens art eller förvärvskällans beskaffenhet, dels till
inkomstens användning för olika ändamål såsom egen konsumtion, kapitalbildning
och utskylder. Beträffande utredningens räckvidd har departementschefen
uttalat, att i frågans nuvarande läge det syntes lämpligast,
att endast förberedande undersökningar utfördes, och att först efter detta
preliminära arbetes avslutande direktiv gåves angående frågans vidare
behandling.

Av den i ämnet väckta motionen synes framgå, att vad motionärerna
huvudsakligen åsyfta att vinna såsom resultat av den utav dem påyrkade
undersökningen skulle vara skattelagstiftningens byggande på sådana principer
med avseende på inkomstbeskattningen — om vilken här närmast
torde vara fråga — att en differentiering göres mellan skattebelastningen
å ena sidan å sådan inkomst av kapital och arbete, vars väsentliga uppgift
är tillfredsställandet av enskilt konsumtionsbehov, och å andra sidan
å inkomsten av för produktion arbetande och särskilt i aktiebolagsform
organiserade företag, samt att vid fastställandet av företagens beskattningsbara
inkomst hänsyn tages till denna inkomsts kapitalbildande uppgift.

Utskottet håller före, att de av motionärerna och av andra kammarens
utskott i anslutning till motionen framhållna synpunkter med avseende
på en revision av skattelagstiftningen, vilkas betydelse utskottet
ingalunda underskattar, icke kunna undgå att komma under övervägande
vid den på chefens för finansdepartementet initiativ igångsatta undersökningen
av frågan om lämpligheten och möjligheten av skattebelastningens
differentiering med hänsyn såväl till inkomstens förvärvande som till dess
användning. Vid sådant förhållande och med särskild hänsyn till den för
samma undersökning av departementschefen satta uppgiften att skaffa
underlag för direktiv angående frågans vidare behandling finnor utskottet
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 2.1 käft. (Nr 38.) 2

6

Första hammarens andra tillfälliga utsicotts utlåtande Nr 38.

det icke behövligt eller lämpligt, att, på sätt andra kammarens utskott
ifrågasatt, det från riksdagens sida skulle i frågans nuvarande läge påkallas
utvidgning av undersökningen utöver den ram, som departementschefen
ansett för det angivna ändamålet erforderlig. Utskottet får därför
hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 7 juni 1920.

På utskottets vägnar:

OSKÄR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Norling*, Johansson* i Löfholmen,
Westman* och Steinholtz*.

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

''/IT

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.