föräta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

1

Kr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1920 kl. 6 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 33, i anledning
av andra kammarens beslut rörande väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig
utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

Uti en inom andra kammaren av herr Lubeck väckt motion, nr
305, som för förberedande behandling hänvisats till andra kammarens
tredje tillfälliga utskott, har motionären hemställt, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i ett sammanhang
av frågan om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik
och dess sjöf artsförbindelser såväl med grannländerna som med avlägsna
länder.

Ifråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Till andra kammarens utskott hava inkommit utlåtanden i ärendet
från kungl. järnvägsstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges allmänna sjöf artsförening,
handels- och sjöfartsnämnden i Malmö, hamnstyrelsen i Karlskrona, en
av stadsfullmäktige i Karlshamn tillsatt kommunikationskommitté och
samtliga handelskamrar i idket. Nämnda utlåtanden återfinnas såsom
bilagor till andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 10, i
anledning av motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 saml. 2 avd. 19 käft. (Nr 33.) 1

Andra

kammarens

utskott.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

»Redan en ytlig granskning av den omfattande motivering, som
motionären låtit föregå sin uti ifrågavarande motion gjorda hemställan,
giver vid handen, att därigenom ett ämne av allra största räckvidd hänskjutits
till utskottets behandling. Skärskådar man närmare de olikartade
utredningskrav, för vilka motionären gjort sig till tolk, lärer motionens
syfte kunna anges vara intet mindre än att åstadkomma en fullständig
utredning rörande de åtgärder i trafikhänseende, som med de
genom världskriget åstadkomna förändringar uti det allmänna världspolitiska
läget såsom bakgrund kunna för vårt lands vidkommande anses
erforderliga för att trygga landets framtida ekonomiska liv.

Huru långt motionärens tankegång i själva verket sträcker sig framgår
tydligt i de delar av motiveringen, som upptagits under rubrikerna
»Sveriges beroende av utländsk råvaruproduktion» och »Samverkan med
angränsande länder» (sid. 15—17 i motionen). Motionären utgår här
från det av honom framhållna faktum, att Sverige i fråga om möjligheterna
att tillgodose behovet av vissa råvaror står i ett beroende, som vid
långt driven konkurrens kan bliva ytterst besvärande för ej blott flera
av våra viktigaste industrier utan även för sjöfarten, som för erhållande
av returfrakter är beroende av att produktionen av de varor, vi behöva
importera, ej helt behärskas av personer, i vilkas intresse det ligger att
gynna konkurrerande nationers sjöfart. Sedan motionären därefter betonat,
att det vore lyckligt för oss, om vi kunde trygga vår ställning genom
kommersiellt inflytande över områden, vilkas produktion av råvaror kunde
komplettera vår egen, diskuteras i motionen möjligheten för vårt land
att — i samarbete med de övriga nordiska länderna — ifråga om skeppning
av varor med eget tonnage med utsikt till framgång upptaga tävlan
med nationer, vilkas kapitaltillgångar och övriga maktmedel äro väsentligen
överlägsna våra egna. Undersökas måste och så snart som möjligt,
säger motionären, om vi i dessa avseenden gjort och göra allt vad som
från landets framtida utveckling kan och bör göras.

Rörande riktigheten av vad motionären i dessa delar av motionen
anfört lärer förvisso ingen befogad invändning kunna göras, och utskottet
kan även skänka sitt odelade erkännande åt det vidsynta uppsåt, som
präglar motionärens framställning såväl härutinnan som i övriga delar.
Men det berörda spörsmålet framstår enligt utskottets uppfattning i en
annan belysning, då det gäller att avgöra, huruvida detsamma är av
beskaffenhet att kunna göras till föremål för praktiskt politiska åtgärder
på sätt motionen synes avse.

Härutinnan har utskottet icke kunnat följa motionären.

Utskottet känner sig övertygat därom, att förutsättningarna för eu

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

utredning under gängse former rörande ifrågakomna spörsmål icke äro
för handen, och först och främst att de icke nu äro för handen.

Kommerskollegium har uti sitt i ärendet avgivna utlåtande, under
framhållande i övrigt av de stora praktiska svårigheter, som skulle vara
förenade med utarbetandet av ett fullständigt program för vår allmänna
sjöfartspolitik, anmärkt, att härvid hänsyn ock borde tagas till det nu
rådande osäkerhetstillståndet till följd av det allmänna världsläget, vilken
faktor, åtminstone för närvarande, måste ytterligare avsevärt försvåra
uppdragandet på förhand av fullständiga riktlinjer för sjöfartspolitiken.
Utskottet å sin sida finner uti detta osäkerhetstillstånd ett avgörande skäl
emot igångsättande av en utredning i den av motionären avsedda omfattning.
Osäkerhetstillståndet medför nämligen, enligt utskottets uppfattning,
icke blott det, att en utredning, baserad på nu rådande världspolitiska
förhållanden, kanske innan den vore avslutad skulle visa sig
värdelös, utan även, att den ifrån det nu rådande tillståndet utgående
utvecklingen för avsevärd tid framåt kommer att bliva till sina resultat
oberäknelig, och att sålunda under avsevärd tid någon fixerad utredning
av tillhörande frågor över huvud taget icke kan komma till stånd.

Utan att i ringaste mån underskatta värdet av den insats, som av
enskilt initiativ gjorts i arbetet för den svenska rederinäringens utveckling
till dess nuvarande ställning, anser utskottet, att det åvilar statsmakterna
som en plikt att oavlåtligen följa denna utvecklings vidare förlopp
och att å andra sidan, utan obehörig hänsyn till samma enskilda
initiativ, vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till det allmännas bästa
finnas av behovet påkallade.

Men vid ovan angivna förhållande måste det statsliga vakandet över
dessa spörsmål ske i andra än den föreslagna utredningens former.

Det gäller här för statsmakterna att tillse dels att de statens organ,
inom vars verksamhetsområde hithörande frågor falla, bliva för fullgörandet
av sitt värv på bästa sätt utrustade, dels ock att arbetet hos
dessa organ bedrives efter riktiga och framsynta normer.

Utskottet kan härvidlag taga fasta på kommerskollegii uttalande i
ovannämnda utlåtande, att kollegium ämnade för sin del med största
uppmärksamhet följa utvecklingen och framlägga de förslag, vartill omständigheterna
kunna föranleda. Men först och främst vill utskottet i
detta sammanhang hava framhållit, att inrättandet av det nya handelsoch
sjöfartsdepartementet bör innebära den starkaste garantien för att de
nu berörda frågorna komma att vinna det beaktande, som betingas av
deras betydelse för vårt lands ekonomiska liv.

Uti sin motivering har motionären emellertid till utförlig behandling

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

upptagit åtskilliga särskilda trafikfrågor, vilka skulle göras till föremål för utredning
i samband med den ifrågasatta allmänna utredningen. Sålunda anför
motionären vissa omständigheter, som han anser tala för nödvändigheten
att ägna frågan om våra trafikförbindelser österut förnyad och
skyndsam granskning. Vidare förklarar han, att som man å ena sidan
nu ej synes vara övertygad om, att det föreliggande förslaget till färjeförbindelse
med England inom närbelägen framtid komme till utförande resp.
att förslaget för vårt lands vidkommande är det lämpligaste, men å andra
sidan kvarstår, att våra trafikförbindelser med England äro mycket otillfredsställande,
ovillkorligt behov synes föreligga att omedelbart upptaga
frågan till sådan behandling, att en möjligast snar och effektiv lösning
vinnes. Slutligen pekar motionären på den ifrågasatta nya förbindelseleden
söderut via Femern och de norska planerna på direkt färjeförbindelse
med Danmark och tillägger, att båda dessa förslag vore av den art,
att det förtjänade undersökas, i vad mån de borde föranleda åtgärder
från vår sida.

Ifråga om denna del av motionen kan utskottet hänvisa till den
av järnvägsstyrelsen uti dess utlåtande till utskottet lämnade redogörelse
för omförmälda trafikfrågor.

Utskottet finner i likhet med järnvägsstyrelsen, att dessa frågor icke
stå i det sammanhang med motionärens förslag om närmare utredning
av frågor berörande långväga sjöfartsförbindelser, att någon anledning
finnes att sammankoppla dem med varandra.

Utgångspunkten för ifrågavarande framställning utgör, såsom ovan
anmärkts, motionärens övertygelse att de förändrade världspolitiska förhållandena
komma att medföra en väsentlig omläggning av de transoceana
sjöfartsvägarna till de inre delarna av Östersjön. Med full visshet
anser motionären det kunna förväntas, att de stora utländska transmarina
rederierna av ekonomiska och trafiktekniska skäl i allmänhet icke
längre skola låta sina fartyg taga vägen omkring Skagen, utan att
den stora stråkvägen från Nordsjön till det osteuropeiska upplandet skall
komma att gå genom Kielkanalen till den nyskapade politiska medelpunkten
Danzig. Motionären finner det vid sådant förhållande vara
en tvingande nödvändighet för svensk sjöfartspolitik, att åtgärder i tid
vidtagas för att möta omförmälda ändrade förhållanden. Och det enda
sättet att effektivt möta konkurrensen från en utländsk djuphamn vid
Östersjöns södra kust torde enligt motionären vara att vidtaga anordningar
för linjetrafikens inriktande på en svensk hamn, belägen på minsta
möjliga avstånd från de blivande östersjöfarledema, Motionären finner

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33. 5

det vara uppenbart, att Sveriges geografiska läge vid infarten till östersjöbäckenet
innebär möjligheter, vilka till fullo utnyttjade måste bliva av
ovärderlig nytta för vår handel och sjöfart, och att den utredning i syfte
att klargöra på vad sätt detta bör ske måste giva till resultat, antingen
att Flintrännan bör fördjupas eller att åtgärder böra vidtagas för skapande
eller upparbetande i Sverige av en djuphamn på minsta möjliga
avstånd från huvudtrafikledernas brännpunkt mellan Skåne och Eugen.

Utskottet har icke kunnat undgå att ägna särskild uppmärksamhet
åt vad motionären i sistberörda delar av motionen anfört, och utskottet
har därvid funnit, att motionen härutinnan innehåller ett uppslag av sådan
beskaffenhet, att statsmakterna icke torde höra lämna detsamma
obeaktat.

Härvidlag vill utskottet betona, att utskottet ingalunda underskattar
vare sig de invändningar, som från skilda håll blivit framförda gent
emot motionen jämväl i denna del, eller de svårigheter, som givetvis
komma att visa sig förenade med en närmare undersökning av det ifrågavarande
problemet.

I förstnämnda avseende framträder främst frågan, huruvida motionären
riktigt bedömt läget med hänsyn till den transmarina östersjöfartens
blivande utveckling. Den av utskottet förebragta utredningen i ärendet
giver visserligen vid handen, att tidpunkten ännu icke är inne för
ett definitivt besvarande av denna fråga; det kan exempelvis framhållas,
att såväl handels- och sjöfartsnämnden i Malmö som Skånes handelskammare
anse, att tyngdpunkten för sjöfarten å Östersjön alltjämt kommer
att vara förlagd till Öresund. A andra sidan hyser utskottet den
uppfattning, som bestyrkts utav åtskilliga av de i ärendet till utskottet
inkomna utlåtandena, att det av motionären uppdragna utvecklingsförloppet
i icke oväsentlig mån synes bära sannolikhetens prägel och att
det ur sådan synpunkt torde vara väl motiverat, att all möjlig uppmärsamhet
ägnas detsamma.

Denna uppmärksamhet synes utskottet böra i första hand inriktas
på möjligheten att kunna direkt i största möjliga utsträckning tillgodogöra
oss den väntade transmarina östersjötrafiken för tillgodoseende av
såväl vår import som export. Skulle det visa sig, att de förutsättningar,
varå motionären i allt väsentligt byggt sin förevarande framställning,
komme att realiseras, eller med andra ord, att den transoceana trafikens
huvudväg till Östersjön och Danzig skulle bliva Kielkanalen, måste utskottet
i likhet med motionären hålla före, att det är ett svenskt och
ett statligt svenskt intresse, att sådana åtgärder vidtagas, som i vidast
möjliga mån kunna vara ägnade att draga till Sveriges kuster åtminstone

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

så mycket av denna trafik, som gör det möjligt för exempelvis ett antal
av våra importörer att undvika den ytterligare fraktkostnaden för erforderliga
varors särtransport från Danzig eller någon annan hamn på andra
sidan Östersjön.

Och det är till denna del av motionärens tankegång, som utskottet
kunnat ansluta sig, då utskottet funnit sig i anledning av motionen böra
tillstyrka viss utredning i motionens syfte.

Av vad utskottet ovan anfört rörande svårigheterna för ett bedömande
av värdet utav de utav motionären antagna förutsättningar lärer framgå,
att en dylik utredning i första hand måste komma att innebära en undersökning
av samma förutsättningars existens. Denna undersökning
torde sålunda höra omfatta den föreliggande världspolitiska situationen,
huvudsakligen i dess handelspolitiska yttringar såvitt desamma beröra
Östersjöländerna, frågan om Kielkanalens internationalisering och därmed
sammanhängande frågor av trafikteknisk art, stämningar och planer inom
industri, handels- och redarekretsar framför allt uti Amerika och England
samt Japan och särskilt i vad dessa planer avse vårt lands intressen,
omfattningen av vår import och export i den mån densamma kan
antagas vara i ett eller annat avseende beroende av de nya trafikförhållandena
i Östersjön, frakttariffer o. s. v.

Resultatet av den nu antydda delen av den ifrågavarande utredningen
torde öva ett väsentligt inflytande på samma utredning i övrigt,
nämligen å den del därav, som skulle avse en opartisk, allsidig och grundlig
undersökning av de möjligheter, som å vår södra östersjökust kunna
förefinnas för det åsyftade upptagandet av den transoceana östersjötrafiken.

Att sistnämnda undersökning först och främst måste avse hamnförhållandena
ligger i öppen dag. Det gäller att finna den ur olika
synpunkter för ifrågavarande syftes förverkligande lämpligaste hamnplatsen
samt att därefter överväga, vilka åtgärder som kunna vara att
vidtaga för att denna plats skall kunna på mest tillfredsställande sätt
fylla sitt ändamål.

Motionären har i motionen anfört en synpunkt, som synes utskottet
böra i detta sammanhang vinna behörigt beaktande. Motionären
framhåller nämligen, att vårt lands hamnpolitik hittills huvudsakligen
letts av dess sjöstäder. Här förelåge emellertid en uppgift, där man
med skäl kunde fråga sig, om den vanliga metoden för hamnarnas utveckling
under inbördes konkurrens mellan olika hamnstäder vore ägnad
att föra till målet. Om man, anför motionären, förutser den med tiden
dominerande betydelsen för vår transmarina sjöfart av ep första rangens

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3$. t

hamn vid Östersjön, vore det påtagligen — ehuru avseende en utveckling
på lång sikt — nödvändigt att målmedvetet och utan onödigt dröjsmål
förbereda en möjligast god lösning. Under alla förhållanden syntes
det vara nödvändigt, att statsmakterna sökte göra klart för sig, vad som
lämpligen borde åtgöras och sedan inrätta sina handlingar därefter.

För utskottet vill det visserligen synas, som om motionären å
denna såväl som å andra delar av det ämne, han i motionen upptagit
till behandling, anlagt ett något bredare betraktelsesätt, än som kan
anses vafa betingat av föreliggande realiteter. Men icke desto mindre
har utskottet ansett de ovanberörda av motionären anförda synpunkter
beträffande hamnfrågan vara i tillämpliga delar bärkraftiga.

Utskottet anser det sålunda vara uteslutet, att den av utskottet
avsedda utredningen skulle kunna verkställas av enskilda eller kommuner,
och utskottet förmenar, att berörda förhållande följer av själva denna
utrednings art och närmare beskaffenhet. I alldeles särskilt hög grad
avser utredningen att tillgodose statliga och icke individuella grupp- eller
kommunala intressen, och i alldeles särskilt hög grad måste därför å
utredningen ställas kravet å förutsättningslöshet. Redan de i ämnet till
utskottet gjorda uttalandena giva emellertid vid handen, vilka svårigheter
som skulle möta för uppnående av denna objektivitet, därest statsmakterna
skulle vid hithörande frågors bedömande vara hänvisade allenast
till utredningar, verkställda exempelvis av vederbörande kommuner.
Dessa svårigheter skulle givetvis icke bliva mindre därigenom att utredningen
med nödvändighet kommer att omfatta åtskilliga lokala kommunikationsspörsmål,
frågorna om järnvägsförbindelser till och från den eventuellt
blivande centralhamnen m. m.

Utskottet vill icke underlåta att framhålla, hurusom styrelsen för
Sveriges allmänna sjöfartsförening, som uti sitt över motionen avgivna
yttrande i övrigt förklarat sig icke kunna biträda motionen i den form
den av motionären givits, i samma yttrande anfört, att styrelsen å andra
sidan ingalunda underskattade betydelsen av att från statens sida företoges
undersökningar till sjöfartens gagn inom sådana mera begränsade
områden, där statens direkta ingripande eller medverkan kunde finnas
behövlig, samt att i sådant hänseende motionen kunde anses innebära
beaktansvärda uppslag.

Det är ett dylikt betraktelsesätt, varunder utskottet gått till behandling
av förevarande motion; och utskottet får på grund av vad utskottet
anfört hemställa, att andra kammaren i anledning av herr Lubecks
motion nr 305 måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse

Andra kammarens
beslut.

Utskottet.

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida
de av världskriget föranledda förändringar med avseende å den internationella
sjöfarten i Östersjön betinga vidtagande av åtgärder för
åstadkommande av en djuphamn å Sveriges sydkust, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill en sådan utredning kan föranleda.»

Andra kammaren beslöt i enlighet med sitt tredje tillfälliga utskotts
hemställan.

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Motionärens framställning har dikterats av övertygelsen, att de
förändrade världspolitiska förhållandena komma att medföra en väsentlig
omläggning av de transoceana sjöfarts vägarna till de inre delarna av
Östersjön. Motionären anser sålunda, att de stora utländska transmarina
rederierna i allmänhet skola dirigera sina fartyg till det östeuropeiska
upplandet från Nordsjön genom Kielkanalen till den nyskapade medelpunkten
Danzig. Och för att effektivt kunna möta konkurrensen från
en utländsk djuphamn vid Östersjöns södra kust anser motionären det
nödvändigt, antingen att Flintrännan fördjupas eller att en djuphamn
skapas eller upparbetas i Sverige på minsta möjliga avstånd från huvudtrafikledernas
brännpunkt mellan Skåne och Rugen.

Vad motionären härutinnan anfört, har andra kammarens utskott
funnit värt särskild uppmärksamhet. Och då utskottet ansett det av
motionären uppdragna utvecklingsförfarandet i icke oväsentlig mån bära
sannolikhetens prägel, har utskottet på anförda skäl förordat en utredning
genom statens försorg, huruvida vidtagandet av åtgärder för åstadkommande
av en djuphamn å Sveriges sydkust är av förhållandena påkallat,
vilket förslag, såsom ovan nämnts, godkänts av andra kammaren.

Det torde emellertid böra framhållas, att andra kammarens utskott
funnit den av utskottet i ärendet förebragta utredningen giva vid handen,
att tidpunkten ännu icke är inne för ett definitivt besvarande av frågan,
huruvida motionären riktigt bedömt läget med hänsyn till den transmarina
östersjöfartens blivande utveckling. I detta sammanhang framhålles,
att såväl handels- och sjöfartsnämnden i Malmö som Skånes handelskammare
anse, att tyngdpunkten för sjöfarten i Östersjön alltjämt
kommer att vara förlagd till Öresund.

Första kammarens utskott anser sig böra ytterligare understryka de

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 33.

9

vanskligheter, som skulle vara förknippade med den ifrågasatta utredningen.
Med hänsyn till frågans stora betydelse har utskottet emellertid
icke ansett sig böra motsätta sig utredningen, vid vilken de av motionären
framlagda alternativen givetvis böra beaktas.

Utskottet får därför hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 31 maj 1920.

På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Johansson i Löfholmen, Norling,
Westman och Steinholtz.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

12 saml.

2 ard. 19 käft. (AV 33.) 2