Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 31, i anledning
av andra kammarens beslut rörande väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande åt de i norra
delarna av landet stationerade statsanställda av vissa särskilda
avlöningsförmåner.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 211, har herr Hage hemställt, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda
frågan om, huruvida och på vilket sätt- ändringar i avlöningsreglementen
eller andra gällande bestämmelser böra vidtagas, i syfte att
statsanställda, • stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas
vissa förmåner, som kunna bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig
rekrytering samt till att bibehålla arbetskraften under någon längre
tid vid placering i nämnda landsdel.

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande: »Såsom

i motionen utvecklas, hava i allmänhet statens befattningshavare
i övre Norrland på grund av de där rådande svårare levnadsförhållandena
att utföra sitt arbete i statens tjänst under avsevärt tyngre
och hårdare villkor än statsanställda i andra delar av landet. De klimatologiska
förhållandena, kölden, den långa perioden av mörker, de
stora avstånden mellan bebyggda trakter, de avlägsna och på grund av
de stegrade resekostnaderna relativt sällsynta förbindelserna med sydligare
trakter, allt detta samverkar att göra vistelsen i övre Norrland
mindre tilltalande, åtminstone för de statstjänare, som komma från
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 ard. 17 höft. (Nr 31).

Motionen.

Andra

kammarens

utskott.

2

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 31.

andra orter. Detta torde vara fallet med det stora flertalet. Därtill
kommer den bär stegrade dyrheten med avseende på förnödenheter
av olika slag, såsom beklädnad, mat och bränsle.

Följden av dessa förhållanden har blivit, att det visat sig förenat
med stora svårigheter icke blott att erhålla kvalificerade krafter till befattningarna
i övre Norrland, utan i många fall även att över huvud få
dem besatta. Känt är, att hos befattningshavarna i nämnda del av landet
en stark benägenhet gör sig gällande att efter någon tids vistelse
där uppe söka sig söderut, en benägenhet, som i viss mån tillgodose^
genom att slags passagesystem inom en del områden av statsverksamheten.
Det ligger i öppen dag, att den härigenom uppkommande ständiga
omsättningen av personalen inom de olika verken i övre Norrland
i längden måste inverka i hög grad menligt på arbetsresultatet.

Utskottet är därför fullt ense med motionären, att det måste betraktas
som ett statsintresse av vikt, att här ifrågavarande statstjänare
beredas sådana förbättringar i deras villkor, som äro ägnade att underlätta
deras rekrytering och fasthålla dem vid deras platser. Insikten
härom har också förmått statsmakterna att för ändamålet redan vidtaga
vissa åtgärder. Sålunda hava genom den lönereglering, som vid föregående
års riksdag genomfördes för kommunikationsverken, särskilda
kallorts- och dyrortstillägg tillerkänts nämnda verks befattningshavare
i de fyra nordligaste länen. Liknande bestämmelser finnas intagna i
det förslag till lönereglering för domänverken, som av Kungl. Maj:t
innevarande riksdag framlagts (i kungl. prop. nr 271). Vidare kan
erinras om, att även en del andra grupper av befattningshavare i övre
Norrland, såsom provinsialläkare, länsveterinärer, folkskoleinspektörer
m. fl. tilldelats särskilda löneförmåner.

Utom de åtgärder med hänsyn till dyrorts- och kallortsförhållandena,
vilka sålunda vidtagits, ha även andra anordningar varit ifrågasatta.
Kommunikationsverkens lönekommitté anför härom i sitt den 20 februari
1919 avgivna betänkande följande:

»Emellertid vill kommittén icke förneka, att vid sidan av dyrortstillägg
och kallortstillägg även andra anordningar kunna vara av nöden
för att med den raskt fortskridande utvecklingen av statens verksamhet
inom övre Norrland bereda de statsinstitutioner, vilka handhava
denna verksamhet, möjlighet att rekrytera sin personal där uppe med
dugande arbetskrafter från de sydligare landsdelarne och jämväl under
någon längre tid behålla dem där. Särskilt från järnvägshåll ha för
kommittén påpekats de nuvarande vanskligbeterna härutinnan. Kommittén
har även varit i tillfälle att taga del av vissa utredningar, som

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 31. 3

på järnvägsstyrelsens föranstaltande utförts angående åtgärder till tryggande
av ban- och maskinavdelningarnas underbefälsrekryteringar inom
de nordligaste distrikten och till förekommande av de nu mycket vanliga
förflyttningarna av personal söderut. Bland de förslag, som därvid
framkommit, må nämnas beredande av ökade löneförmåner under skilda
former, längre kostnadsfri ledighet, minskad tjänstgöringstid, förmånligare
tjänsteårsberäkning, tidigare pensionering m. m. Av 1914 års
kommitté har även i sammanhang med behandlingen av kallortsspörsmålen
berörts önskvärdheten av att medel kunde ställas till förfogande
för beredande av möjlighet för de i övre Norrland stationerade tjänstemännens
familjemedlemmar till rekreationsresor söderut samt att åtgärder
bleve vidtagna till underlättande av barnens skolgång och förbättring
av skolväsendet.

Åtskilliga av de sålunda framkomna förslagen torde vara väl värda
beaktande, och en del av dem torde kunna i administrativ väg realiseras.
Då emellertid dessa spörsmål säkerligen hava intresse icke blott för
järnvägsstyrelsen, som för övrigt icke lärer hava tagit ståndpunkt till
dem, och för de övriga av kommitténs arbete berörda verken, utan även
för andra grenar av statsförvaltningen, har kommittén, vilken icke hunnit
ägna förevarande frågor den ingående undersökning, som är erforderlig,
funnit riktigast att desamma, i den mån så prövas skäligt, göras
till föremål för särskild utredning, så mycket hellre som den allmänna
löneregleringen för de nu ifrågavarande verken icke påverkas därav.»

I ovan anförda yttrande förordas sålunda en särskild, mera ingående
utredning rörande det här förevarande spörsmålet. Utskottet får
erinra därom, att i kungl. prop. nr 391 vid föregående års riksdag
departementschefen för sin del ansett »den nyss antydda utredningen
rörande andra anordningar till personalens fromma i de norra landsdelarna
böra snarast möjligt komma till stånd.»

I likhet med Kungl. Maj:t och kommunikationsverkens lönekommitté
är utskottet av den övertygelsen, att en dylik utredning, varigenom
hela den här föreliggande frågan för de olika statstjänarnas vidkommande
på en gång kunde upptagas till en omsorgsfull systematisk
omprövning, är av behovet påkallad, och att den så fort ske kan bör
igångsättas. Företagandet av nämnda utredning snarast möjligt synes
utskottet desto angelägnare, som en allmän revision rörande de inom
olika grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar
med därtill hörande villkor och bestämmelser nu är förestående. Enligt
utskottets mening torde den lämpligen kunna uppdragas åt 1920 års
löneregleringskommitté.

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 31.

Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan
om, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller
andra gällande bestämmelser böra vidtagas, i sjette att statsanställda,
stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner,
som kunna bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering,
samt till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering
i nämnda landsdel.»

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga
utskotts hemställan.

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet, som i huvudsak instämmer i vad andra kammarens utskott
i ärendet anfört, får hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 7 maj 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Norling, Johansson i Löfholmen,
och Westman. *)

*) Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens Tryckeri 1920.