första Jcammarens andra tillfälligt utslcotts utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1920 kl. 6 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 30, i
anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Majit i fråga om anordnande
av statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas
tidtabeller.
I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 273, har herr Bengtsson i Kullen hemställt,
att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vilket sätt en statlig
kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller lämpligast kunde anordnas
i syfte att allmänhetens intresse av bekväma tågförbindelser tillcrodosåares,
ävensom vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.
I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet
till motionen.
Vid detta utlåtande är såsom bilaga fogat ett av kungl. järnvägsstyrelsen
i ärendet avgivet utlåtande.
Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande:
»Uti förevarande motion har motionären påkallat riksdagens uppmärksamhet
för det bristande samarbete, som, enligt motionärens uppfattning,
är rådande mellan statens och de enskilda järnvägarna med
avseende å tidtabellernas anordnande. Motionären har särskilt framhållit,
hurusom de enskilda järnvägarnas tidtabeller i många fall äro anordnade
på ett sätt, som icke kan sägas motsvara de rimligaste anspråk å
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 avd. 16 Käft. (Nr 30). 1
Motionen.
Andra
kammarens
utskott.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 30.
bekvämlighet i samtrafiken med statens järnvägar och motionärens framställning
utmynnar i ett yrkande om utredning, huruvida icke genom
en statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller de av motionären
påtalade olägenheterna skulle kunna undanröjas.
Utskottet har försökt att med ledning av de upplysningar utskottet
kunnat från i ämnet initierat håll inhämta samt den inom utskottet förefintliga
erfarenheten från olika delar av riket bilda sig en uppfattning
rörande befogenheten av de uti motionen framförda klagomål. Utskottet
har härvid kommit till den uppfattningen, att, såsom ju också motionären
själv medgiver, flertalet av de fall, som från vissa trafikanters synpunkt
skulle kunna göras till föremål för till synes befogade anmärkningar, ingalunda
kunna hänföras till sådana omständigheter, som »olika järnvägsbolags
begär att i konkurrenssyfte eller av andra orsaker bereda varandra obehag».
Men å andra sidan kan det ej heller bestridas och exempel därå hava
inom utskottet anförts, att i enskilda järnvägars tidtabeller förekomma
tågtider vars fastställande snarast synes hava skett av en slump och utan
hänsyn till den trafikerande allmänhetens berättigade krav.
Utskottet kan givetvis icke bestrida, att det vore av allmänt intresse,
om åtgärder kunde vidtagas för dylika olägenheters undanröjande och till
förhindrande av att nya dylika uppstode.
Motionären framhåller såsom sin uppfattning, att de påtalade olägenheterna
kunde undanröjas genom ett intimare samarbete mellan de enskilda
järnvägarna och statens järnvägar vid tidtabellernas fastställande.
I detta hänseende anser sig utskottet kunna hänvisa till vad järnvägsstyrelsen
i sitt till utskottet avgivna utlåtande anfört, nämligen att
styrelsen, som ansåge, att ett mera fast ordnat samarbete de enskilda
järnvägarna emellan rörande tidtabellsfrågor skulle bliva till fördel för
tidtabellsarbetet, planerade, att söka giva de sammanträden, som nu pläga
hållas med de enskilda järnvägsförvaltningarna före varje ny tidtabells
ikraftträdande, en fastare organisation, liknande den, som vore gällande
för de europeiska tidtabellskonferenserna.
Vidkommande frågan om införande av statskontroll å de enskilda
järnvägarnas trafik (tidtabellspolitik) anser utskottet givetvis, i likhet med
järnvägsstyrelsen, att med hänsyn till de vittgående konsekvenser i ekonomiskt
hänseende för de enskilda järnvägarna, som en dylik kontroll
skulle medföra, för närvarande starka betänkligheter kunna göras gällande
gentemot införandet av en så vidsträckt kontroll, att staten skulle erhålla
det slutliga avgörandet i fråga om anordnandet av de enskilda järnvägarnas
tidtabeller, exempelvis bestämmandet av antalet tåg, o. d. Det bör i detta
Första lcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 30. 3
sammanhang anmärkas, att staten enligt de allmänna villkor, som pläga
uppställas vid järnvägskoncessioners beviljande äger rätt att tillse, att
trafiken å den koncessionerade järnvägen uppehälles i det omfång, som
»av Kungl. Maj:t prövas skäligt».
Frågan om statskontroll å de enskilda järnvägarnas trafik har tidigare
i annat sammanhang varit föremål för riksdagens prövning.
Vid 1918 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
förslag om anvisande av extra stat för år 1919 av medel för
anställande å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsbyrå av en trafikinspektör.
Förslaget grundade sig å en framställning från nämnda styrelse
vilken i skrivelse den 1 september 1917 framhållit, att arbetet med den
styrelsen ålagda kontrollverksamheten över landets enskilda järnvägar till
följd av det enskilda järnvägsnätets omfattning, uppgifter och betydelse
för den allmänna samfärdseln tagit en sådan omfattning, att styrelsens
arbetskrafter ej vore tillräckliga för detta alltjämt växande arbetes noggranna
skötsel.
Kungl. Maj:ts berörda förslag avslogs av riksdagen, som i sin
skrivelse den 22 juni 1918 nr 6 A angående regleringen» under riksstatens
för år 1919 sjätte huvudtitel beträffande förslaget anförde, att
som av stadsrådsprotokollet framginge mellan de sakkunniga rått synnerligen
skiftande meningar om på vilket sätt, i vilket sammanhang och
under vilken styrelses ledning driftinspektionen vid våra enskilda järnvägar
helst borde organiseras, och att det därför icke syntes riksdagen
vara tillräckligt motiverat, att innan det år 1907 av trafiksäkerhetskommitten
avgivna betänkandet hunnit slutgiltigt prövas och därmed
former och gränser för driftinspektionen blivit fastställda, utbyta det
dittillsvarande provisoriet mot ett annat sådant. Riksdagen erkände förvisso
behovet av en utvecklad och förbättrad driftinspektion, men syntes
det riksdagen jämväl önskvärt, att man före anställandet av befattningshavare
för uppgiften i fråga måtte kunna mera fullständigt överblicka
det område verksamheten skulle omfatta.
Sedan vederbörande departementschef icke funnit sig böra biträda
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord förnyad hemställan om upptagande
i 1919 års statsverksproposition av anslag till trafikinspektör, är,
enligt vad utskottet inhämtat, frågan om den slutliga gestaltningen av
statskontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik fortfarande beroende på
utredning.
Av vad utskottet ovan anfört, framgår, att utskottet icke ansett sig
kunna förorda bifall till motionen, såvitt detta skulle innebära ett uttalande
Andra
kammarens
beslut.
Utskottet.
4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 30.
från riksdagens sida om önskvärdheten av att åvägabringa kontroll å de
enskilda järnvägarnas trafik i den utsträckning, vartill motionärens yrkande
knnde giva anledning. Men utskottet har ansett sig böra förorda, att
riksdagen i anledning av motionen måtte i anslutning till riksdagens
ovanberörda skrivelse den 22 juni 1918 rikta Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
därå, att under den pågående utredningen angående formerna för
och omfånget av den statliga kontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik
kunde och borde tagas under övervägande, huruvida icke denna kontroll
borde i större eller mindre utsträckning omfatta jämväl de i motionen
berörda förhållanden. Härigenom har utskottet trott sig, i den mån
under förhanden varande förhållanden torde vara möjligt, understödja
motionens syfte.
Utskottet får därför hemställa, att andra kammaren i anledning av
herr Bengtssons i Kullen motion nr 273 måtte för sin del besluta, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att under pågående
utredning rörande den statliga kontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik
jämväl måtte tagas i övervägande det uti motionen berörda spörsmål.»
Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga
utskotts hemställan.
Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Utskottet, som i huvudsak instämmer i vad andra kammarens utskott
i ärendet anfört, får hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 27 april 1920.
På utskottets vägnar:
JACOB LARSSON.
Närvarande: herrar Larsson, Andersson, Johansson i Löfholmen, von Hofsten,
Westman och Malmberg.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 30.
o
Bilaga.
Till herr ordföranden i andra kammarens tredje tillfälliga utskott.
Motionären framhåller såsom önskvärt att »vid korsningar med statsbanor
eller andra enskilda järnvägar de resande beredas tillfälle att utan onödigt dröjsmål
kunna fortsätta resa med tåg å annan bana». Ett tillmötesgående av detta
önskemål är både beträffande statens järnvägar och enskilda järnvägar av såväl
ekonomiska som tidtabelltekniska skäl omöjligt att allmänt genomföra. Det kan
t. ex. icke med fog göras generellt gällande, att eu järnväg, som har anslutning
till en huvudlinje, skall inlägga anslutningståg från och till alla tåg å huvudlinjen.
Ej heller är det alltid tidtabelltekniskt lämpligt att lägga tågen så, att
den resande kan utan dröjsmål fortsätta. Tvärtom måste för utjämning av tågförseningar
— man kan icke bortse från sådana — ibland längre eller kortare
buffertuppehåll inläggas på övergångsstationerna.
Motionären framhåller vidare, att »de resande nödgas ibland vara med
om att de vid ankomsten till en övergångsstation få se röken från ett bortilande
tåg, som de önskat medfölja. Därest detta tåg gått blott några minuter senare,
hade de kunnat beredas tillfälle att medfölja detta, men nu nödgas de i stället
kvarstanna på övergångsstationerna, ofta till en påföljande dag.» Som orsak till
ett sådant förhållande anför motionären dels bristande samarbete järnvägarna
emellan, dels olika järnvägsbolags begär att i konkurrenssyfte eller av andra
orsaker bereda varandra obehag. Då i motionen ej anförts vissa bestämda fall,
kan ej avgöras, vilket stöd motionären har i verkliga förhållanden. För motionären
kunna orsakerna te sig så som han anfört, men oftast torde orsaken vara
att söka i det förhållandet, att en järnväg, som förmedlar förbindelsen mellan
två andra järnvägar, måste, då tågplanen å de angränsande järnvägarna icke
medgiver ett tågs läggande i tåganslutning med båda järnvägarna, lägga sitt tåg
antingen så, att det avgår från den ena anslutningsstationen, innan visst tåg
ankommit dit, eller också så, att det ankommer till den andra anslutningsstationen,
efter det att visst tåg avgått därifrån. Det torde böra påpekas, att det vid tågförseningar
ibland måste inträffa, att ett anslutningståg icke inväntar ett försenat
tåg. Detta beror då icke på tågplanen utan på tågledarens tillfälliga dispositioner,
rörande vilka varje fall måste bedömas efter de omständigheter, som förelågo
vid tillfället i fråga.
För att i möjligaste mån ordna tågplanen på det för allmänheten och för
järnvägarne lämpligaste sättet hållas, vad enbart svenska tågförbindelser angår,
tidtabellssammanträden dels på kungl. järnvägsstyrelsens kallelse med samtliga
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 30.
järnvägsförvaltningarnar, som vilja låta representera sig, en gång före varje ny
tidtabells ikraftträdande, dels ock mera lokala sådana. På de stora tidtabell ssammanträdena
avhandlas i första hand statens järnvägar berörande tågförbindelser,
men intet hindrar, såsom ock i viss utsträckning sker, att frågor rörande
förbindelser som angå uteslutande enskilda järnvägar framföras till överläggning.
Ett mera fast ordnat samarbete de enskilda järnvägarna emellan rörande
tidtabellsfrågor skulle bliva till fördel för tidtabellsarbetet.
Det är också planerat att söka giva de sammanträden, som hållas på järnvägsstyrelsens
kallelse, en fastare organisation liknande den som är gällande för
de europeiska tidtabellskonferenserna.
Det torde i detta sammanhang parentetiskt böra erinras därom, att järnvägsstyrelsen,
innan en viktigare tidtabeilsändring företages, själv håller sammanträden
med ortsbefolkningen samt att järnvägsstyrelsen givit underlydande
distriktsförvaltningar order, att ortsbefolkningens ställning till en ifrågasatt tidtabeilsändring
skall inhämtas, då tvekan kan råda rörande densammas lämplighet,
eller om känt är, att ortsbefolkningen kan hava intresse att få framföra sin
åsikt. Dessa sammanträden hava visat sig vara mycket gagneliga såväl för
järnvägen, som därvid erhåller förstahandskännedom om befolkningens önskningar,
som för ortsbefolkningen, som bibringas kunskap om de järn vägstekniska
begränsningarna beträffande möjligbeten att tillgodose önskemålen. Det är icke
för järnvägsstyrelsen känt, i vilken utsträckning befolkningen vid de enskilda
järnvägarna beredes tillfälle att vid dylika sammanträden få framföra sina
önskemål.
Motionären har tänkt sig att samarbetet de enskilda järnvägarna emellan
rörande tidtabellsfrågor skulle underställas en statlig myndighet, så att myndigheten
skulle utöva antingen en verklig bestämmanderätt över de enskilda järnvägarnas
tidtabeller eller ock endast en övervakande verksamhet.
I motionens motivering ha anförts endast klagomål mot bristande eller
olämpliga anslutningar, däremot icke sådana fall, och de torde väl beträffande
de enskilda järnvägarne vara de talrikaste, då allmänheten anser, att antalet förbindelser
är för litet. Enär emellertid motionen utmynnar i en hemställan om
utredning, på vilket sätt en statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller
må lämpligast kunna anordnas, i syfte att allmänhetens intressen av
bekväma tågförbindelser tillgodoses, framgår, att motionären avser, att den statliga
myndigheten skulle utöva kontroll över de enskilda järnvägarnes hela tidtabell
och icke endast beträffande anslutningstågs lämpliga läge. Huruvida det
kan vara lämpligt, att en statlig myndighet skulle äga bestämmanderätten beträffande
tidtabellen å de enskilda järnvägarna måste vara synnerligen svårt att
bedöma. Man kan visserligen få utgå ifrån, att en statsmyndighet skall behandla
hithörande ärenden fullt objektivt och med all hänsyn, men från järnvägsförvaltningaraas
sida torde nog med styrka komma att framhållas, vilken djupt
ingripande betydelse för järnvägens ekonomi en dylik bestämmanderätt skulle
kunna medföra. En tidtabeilsändring kan betyda en merutgift för järnvägen
både för personal och materiell, och ett mera hårdhänt ingripande skulle kunna
svårt drabba de järnvägar, som ha svagare ekonomi. Mindre betydelse torde
saken äga för de järnvägar, som ha en god ekonomisk ställning och där en
7
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 30.
eventuell ändring av tidtabellen skulle betyda egentligen endast en något minskad
behållning på driften.
Därest emellertid en statlig kontroll skulle kunna komma att beslutas,
anses densamma icke böra tilldelas järnvägsstyrelsen att utöva. Det kan ur flera
synpunkter icke anses önskligt, att järnvägsstyrelsen, i högre grad än vad för
närvarande vid gällande organisation av statsdepartementens arbete måste vara
fallet, nödgas taga befattning med de enskilda järnvägarnas ekonomiska förhållanden.
En eventuell statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller anses
i stället böra handhavas av den myndighet, som skall i allmänhet utöva den statliga
kontrollen beträffande de enskilda järnvägarna, rörande vilken fråga departementschefen
i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag (sid. 99) ansett, att
definitivt förslag torde komma att framläggas till innevarande års riksdag. Detta
uttalande göres under det antagande, att ifrågavarande myndighet erhåller en
sådan kompetens, att den kan hava och även vidmakthålla den nödvändiga
ingående kännedomen såväl om de olika järnvägarnas ekonomiska, tekniska- och
personalresurser som om trafikbehovet. Det erinras här särskilt om förut uppsvallande
förslag om inrättande av en trafikinspektörstjänst för de enskilda järnvägarne,
till vilken också skulle kunna läggas beredandet och övervakandet av
ifrågavarande ärenden.
Stockholm den 19 februari 1920.
Kungl. Järnvägsstyrelsen
A. M. Granholm.
C. O. Stjärna.