Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1920 kl. Va 7 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 29,
i anledning av väckt motion angående skrivelse till
Konungen med begäran om utredning i fråga om en
enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens
olika grenar.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 185, har herr Wohlin m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande
skyndsammast möjligt av utredning, rörande huruvida och i
vad mån en enhetlig organisation av den svenska socialförsäki ingens
olika grenar kan och bör genomföras, i syfte att åstadkomma förenkling
av förvaltningen och nedbringande av kostnaderna för denna, ävensom
största möjliga effektivitet av försäkringen.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Förevarande motion har närmast föranletts av den s. k. socialförsäkringskommitténs
den 14 oktober 1919 avgivna förslag till lag om
allmän sjukförsäkring. Detta förslag innebär med avseende på sjukförsäkringens
organisation bland annat, att den närmare tillsynen å de
allmänna sjukkassor, vilka skulle hava att meddela försäkringen, skulle
utövas av en sjukförsäkringsöverstyrelse, anordnad såsom ett fullt fristående
ämbetsverk. Mot förslaget i denna del anföra motionärerna, att
en splittring av socialförsäkringen på från varaudra skilda grenar vore
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 avd. 15 höft. (Nr 29.) 1
Motionen.
Uttalanden
av vissa
myndigheter.
Pensions
styrelsen.
2 Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
onaturlig, då ju alla dess grenar hade ett gemensamt mål, nämligen
att giva den försäkrade viss ersättning vid förlust av arbetsförmågan.
De anse vidare, att försäkringens effektivitet måste lida genom brist på
planmässig samverkan mellan försäkringens olika grenar, i det att försäkringsförmånerna
inom den ena grenen''bestämts utan hänsyn till förmånerna
inom den andra, i stället för att de borde avvägas mot varandra,
så att icke ersättningarna i vissa fall sattes så höga, att de i
andra lika viktiga eller viktigare fall måste sättas för låga.
Frågan om enhetlig organisation av socialförsäkringens olika grenar
har redan blivit föremål för uppmärksamhet i flera av de yttranden,
vilka avgivits över socialförsäkringskommitténs förslag till lag om allmän
sjukförsäkring.
Pensionsstyrelsen bär sålunda i denna fråga anfört bland annat,
att den sociala försäkringen med nödvändighet måste i stort sett betraktas
och behandlas såsom en enhet samt uppbyggas efter ensartade
grunder. Dess huvudsakliga mål vore att genom försäkring bereda
befolkningen rättsligt grundade anspråk på ekonomiskt bistånd vid
sjukdom, olycksfall, ålderdom, invaliditet eller ofrivillig arbetslöshet.
De olika grenarna av socialförsäkringen vore avsedda att komplettera
varandra i strävandena för detta gemensamma mål. Det syntes därför
ligga i sakens natur, att en såvitt möjligt enhetligt genomförd organisation
av socialförsäkringen borde eftersträvas.
Pensionsstyrelsen ansåge det visserligen vara synnerligen angeläget,
att eu allmän sjukförsäkring med det snaraste komme till stånd,
men lika viktigt synte3 det vara, att denna försäkring redan från början
sattes i sitt rätta samband med redan befintliga sociala försäkringsgrenar.
Om man från början skulle följdriktigt anordna en fullständig
socialförsäkringsverksamhet, borde den grundläggande delen av densamma,
nämligen sjukförsäkringen, först skapas, inbegripande jämväl
ersättning för sjukdom på grund av olycksfall i arbete. Denna verksamhet
skulle överbyggas med en invaliditets- och ålderdomförsäkring
för pensionering av invaliderna samt av de ålderstigna. På detta sätt
skulle enhetlighet och gemensam administration kunna åstadkommas
för hela den egentliga socialförsäkringen. När det gällde att uppdraga
organisationslinjerna för den framtida svenska socialförsäkringen måste
emellertid hänsyn tagas till att utvecklingen hos oss gått i annan
ordning samt till vår socialförsäkrings nuvarande läge.
Pensionsstyrelsen kunde icke ansluta sig till kommitténs förslag,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29. 3
att tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen borde anordnas såsom ett
fullt fristående ämbetsverk. Tilldelades sjukförsäkringen redan från
början en fristående och självständig ställning, utan att samtidigt en
fullständig plan för samarbetet mellan denna nya verksamhet och den
övriga socialförsäkringen anordnades, torde det stöta pa avsevärda svårigheter
att i framtiden åstadkomma ett sådant samarbete.
Beträffande sjukförsäkringens inordnande i det nuvarande socialförsäkringssystemet
kunde två alternativ tänkas: det ena att, på sätt
kommittén föreslagit, förlägga sjukförsäkringen till ett särskilt för detta
ändamål inrättat ämbetsverk, det andra att inordna sjukförsäkringen
under något av de nuvarande sociala ämbetsverken. I båda fallen måste
uppmärksamhet ägnas åt att söka åstadkomma enhetlighet och samarbete
inom socialförsäkringen. Det förra alternativet erbjöde fördelen
av mera specialiserat och på de särskilda uppgifterna uteslutande inriktat
arbete. Genom att till ett ämbetsverk sammanföra vissa socialförsäkringsgrenar
borde däremot kunna åstadkommas besparing i arbete
och kostnader, särskilt med hänsyn därtill, att likartat arbete då kunde
mera enhetligt anordnas. Vidare voro det klart, att åstadkommandet
av nödig enhetlighet inom socialförsäkringen försvårades i samma män
som försäkringen uppdelades på ett större antal fristående administrativa
enheter. De ämbetsverk, som enligt pensionsstyrelsens mening kunde
ifrågasättas för handhavande av sjukförsäkringen, vore riks försäkran gsanstalten
och pensionsst.yrelsen.
För sjukförsäkringens förläggande till riksförsäkringsanstalten talade
den omständigheten, att detta ämbetsverk redan nu hade att, om ock i
begränsad omfattning, handlägga frågor rörande tillfällig arbetsoförmåga.
Det läge då nära till hands, att alla socialförsäkringsfrågor, som berörde
tillfällig arbetsoförmåga, sammanfördes till detta ämbetsverk.
För sjukförsäkringens förläggande till pensionsstyrelsen talade
bland annat möjligheten att kunna åstadkomma en sammanslagning av
de lokala organen för invaliditetsförsäkringen och sjukförsäkringen, d. v. s.
pensionsnämnderna och sjukkassestyrelserna. Av en sådan sammanslagning
kunde ur flera synpunkter fördelar beredas såväl de försäkrade
samt kommunerna och allmänheten som även för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet och för lösning av intressekonflikter, vilka kunde
väntas uppstå mellan sjukförsäkringen och pensionsförsäkringen. Det
kunde ej heller anses uteslutet, att en gemensam uppbörd av sjukförsäkrings-
och pensionsavgifter skulle kunna anordnas och ett lämpligt organ
för denna uppbörd erhållas genom en sammanslagning av sjukkassestyrelser
och pensionsnämnder.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
Området för ett samarbete mellan de olika socialförsäkringsgrenarna
torde emellertid vara vida större än man föreställde sig. Såsom exempel
på några av de ämnen, som folie inom detsamma, kunde anföras, att
sjukförsäkringen hade stort intresse av invaliditetsfrågans behandling
av pensionsförsäkringen, för vilken återigen det sätt, på vilket sjukkassorna
i vissa fall handhade sin uppgift, vore utomordentligt betydelsefull.
Olycksfallsförsäkringen och sjukkassorna hade redan nu åtskilliga
beröringspunkter, och deras gemensamma intressen komme efter införandet
av sjukförsäkringen att ytterligare vidgas. Alla tre försäkringsgrenarna
hade ett starkt gemensamt intresse, att åtgärder vidtoges, som
avsåge att befordra folkhälsan och förebygga eller häva invaliditet
hos befolkningen. Det måste anses ofrånkomligt, att ett samarbete
särskilt på detta senare område snarast komme till stånd, så att användningen
av de medel, som för sjukvårdsändamål kunde disponeras ur de
olika socialförsäkringsgrenarnas fonder, bleve på ett planmässigt sätt
ordnad.
Med vad sålunda anförts hade pensionsstyrelsen sökt att belvsa
en del av de omständigheter, som sjmtes nödvändiggöra en av styrelsen
ifrågasatt utredning rörande sjukförsäkringens inordnande i sociafförsäkringen
och samarbetet mellan de olika socialförsäkringsgrenarna. Vid
utredningen måste de administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkterna
för de olika organisations- och samarbetslinjerna omsorgsfullt
vägas emot varandra, så att den bästa möjliga lösning erhölles. Ett
misstag härutinnan kunde komma icke blott att utöva ett ogynnsamt
inflytande på socialförsäkringens framtida utveckling utan även att medföra
ökning av administrations- och försäkringskostnaderna långt utöver
de gränser, som vid val av den riktiga organisationslinjen behövt ifrågakomma.
Försäkrings- Försäkringsinspektionen anför bland annat, att kommitténs förslag
inspektionen, företedde eu mycket betänklig brist i det avseendet, att ingen anslutning
vunnes mellan sjukförsäkringen och invaliditetsförsäkringen. Då enligt
förslaget halv sjukpenning skulle utgå, så länge arbetsförmågan efter
sjukdomens slut vore nedsatt med minst 1/i och då ingen tidsbegränsning
gåves, vore sjukkassan skyldig att utgiva denna sjukpenning, så länge
den försäkrade kunde styrka, att hans arbetsförmåga vore nedsatt, och
eventuellt ända tills han bleve varaktigt oförmögen till arbete. Kommitténs
bestämmelser i sistnämnda avseende skulle leda till skarpa intressekonflikter
såväl mellan sjukkassorna och de försäkrade som mellan sjukkassorna
och iuvaliditetsförsäkringens organ, pensionsstyrelsen. Detta
förhållande visade, att, om lagförslaget antoges, socialförsäkringen på
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29. 5
denna punkt bleve oriktigt organiserad. Denna brist kunde dock icke
avhjälpas annat än i samband med en reform av socialförsäkringen i
dess helhet.
Bristerna i den lösning, som socialförsäkringsfrågorna hittills fått
här i landet, torde vara så uppenbara, att en revision av densamma
med nödvändighet snart måste göras. De enorma förvaltningskostnaderna
gjorde det nödvändigt att giva socialförsäkringen eu organisation, som
krävde en väsentligt mindre förvaltningsapparat. Och den ringa effektiviteten
hos den nuvarande pensionsförsäkringen måste tydligen med
det snaraste avhjälpas. I särskilt yttrande av försäkringsinspektionens
chef belystes närmare, vilka fördelar man torde kunna vinna genom eu
enhetlig organisation av socialförsäkringen. Försäkringsinspektionen
tvekade icke att anse det ovillkorligen böra fordras, att sjukförsäkringen
icke nu så organiserades, att därigenom en snar och genomgripande
reform av socialförsäkringen i dess helhet försvårades eller äventyrades.
Varken statens eller de försäkrades intressen tilläte, att socialförsäkringskostnaderna
uppdreves över en viss gräns. Man måste därför avväga
de olika försäkringsförmånerna mot varandra och tillse, att man ej
tvingades att försumma ett viktigare intresse, därför att man gynnat
mindre viktiga. I stället för att inrätta ett nytt självständigt ämbetsverk
för sjukförsäkringen borde man tillse, om ej pensionsstyrelsen eller
riksförsäkringsanstalten kunde övertaga den centrala förvaltningen av
denna försäkring.
I särskilt yttrande till protokollet har försäkringsinspektionens chef
framlagt ett utkast till socialförsäkringens huvudlinjer. Nämnda utkast
behandlar de olika grenarna av socialförsäkringen såsom delar av en
och samma enhet. Att här närmare redogöra för detta förslag synes
emellertid icke påkallat.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande över den föreslagna sjukförsäkringen
framhållit, att det nära sambandet mellan socialförsäkringens
olika grenar otvivelaktigt krävde en mera enhetlig organisation. Säkert
vore, att dubbelarbete och onödiga kostnader i allt större omfattning
komme att äga rum, därest sjuk-, olycksfalls- och invaliditetsförsäkringarna
skulle för framtiden administreras genom särskilda fristående
organisationer.
Riksförsäkringsanstalten har endast med anledning av sambandet
mellan den föreslagna sjukförsäkringen och gällande olycksfallsförsäkring
föreslagit, att den av kommittén föreslagna sjukförsäkringsöverstyrelsen
skulle förenas med riksförsäkringsanstalten till ett gemensamt ämbetsverk.
Socialstyrelsen.
Riks för•
säkringsanstalten.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
Sodalförsäk■ Ej heller socialförsäkringskommittén har förbisett det nära sam
nimittén
bandet mellan sjukförsäkringen och övriga sociala försäkringsgrenar. I
sin motivering till de föreslagna bestämmelserna rörande formånstagares
överförande från sjukförsäkringen till invaliditetsförsäkringen vid inträdd
varaktig oförmåga till arbete vidrör kommittén sålunda frågan om möjligheten
av en ännu intimare samverkan mellan pensionsförsäkringens
och sjukförsäkringens organ, än som hade förutsatts i kommitténs förslag.
Sålunda kunde man exempelvis tänka sig, att de allmänna sjukkassorna
helt eller delvis skulle kunna övertaga pensionsnämndernas
nuvarande åligganden m. m. Aven läte det tänka sig, att den sociala
olycksfallsförsäkringen kunde böra ännu närmare anslutas till sjukförsäkringen,
än kommittén föreslagit. Det vore emellertid tydligt, att
dessa och andra frågor krävde särskild utredning, varjämte väsentliga
ändringar i pensionsförsäkrings- och olycksfallsförsäkringslagarna skulle
bliva erforderliga. Verkställandet av eu sådan utredning skulle säkerligen
väsentligt fördröja genomförandet av den för hela befolkningen
så betydelsefulla sjukförsäkringen. Ett avgörande av dylika frågor vore
ej heller nu nödvändigt, utan kunde i den mån, sådant funnes erforderligt,
sedermera äga rum, då kommitténs förslag om allmän sjukförsäkring
torde vara så lagt, att, därest framdeles skulle anses önskvärt, att
en mera intim anslutning ägde rum mellan sjukförsäkringen och övriga
sociala försäkringsgrenar, detta utan svårighet läte sig göra.
Utskottet. Av ovan återgivna uttalanden synes framgå, att meningarna icke
torde vara delade i fråga om nödvändigheten av att socialförsäkringen
för framtiden organiseras så, att en fullt enhetlig samverkan mellan
dess olika grenar ernås. Att en utredning i sådant syfte med det snaraste
igångsättes, synes särskilt påkallat med hänsyn till dels det förestående
genomförandet av obligatorisk sjukförsäkring och dels till en
framtida utveckling i rätt riktning av hela vår socialförsäkring, vilken
ännu måste anses befinna sig i ett jämförelsevis tidigt utvecklingsskede.
Härmed vill utskottet dock icke hava uttalat, att sjukförsäkringens
genomförande bör uppskjutas, till dess den ifrågasatta utredningen
rörande en enhetlig organisation av socialförsäkringen i dess helhet
blivit slutförd. Utskottet delar tvärtom till fullo socialförsäkringskommitténs
uppfattning därom, att sjukförsäkringsfrågan, med hänsyn till
dess stora betydelse för hela vårt lands befolkning, bör med det snaraste
bringas till sin lösning. Såsom Kungl. Maj:t i skrivelse nr 341
den 19 mars 1920 meddelat, kommer emellertid det i statsverkspropositionen
förebådade förslaget till lag om allmän sjukförsäkring icke
att föreläggas den nu samlade riksdagen. Då sålunda förslag i ämnet
7
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
kan förväntas först till 1921 års riksdag, torde den av socialförsäkringskommittén,
på grund av önskvärdheten av att beslut om sjukförsäkringen
fattades redan av 1920 års riksdag, undanskjutna utredningen angående
denna försäkrings inordnande i vårt nuvarande socialförsäkringssystem
nu kunna verkställas, utan att sjukförsäkringens genomförande
skulle av denna anledning behöva ytterligare fördröjas. Härvid utgår
utskottet från den förutsättningen, att utredningen icke från början
skulle taga sikte på att utarbeta förslag till en definitiv lösning av
frågan om sjukförsäkringens organisation, vilken icke torde kunna vinnas
annat än i samband med en lösning av socialförsäkringens organisation
i dess helhet. Utredningen synes i stället till en början böra
inriktas på att vinna en sådan provisorisk lösning av frågan för sjukförsäkringens
vidkommande, att svårigheter sedermera icke kunna förväntas
uppstå, då fråga gäller realiserandet av de förslag i förevarande
hänseende, vartill utredningen, sedan den slutförts i hela dess omfattning,
kan komma att föranleda. Utan att vilja föregripa utredningen
i vad den sålunda till att börja med skulle komma att avse sjukförsäkringens
organisation, anser sig utskottet dock böra framhålla, att enligt
utskottets mening starka skål'' anförts såväl av pensionsstyrelsen som av
försäkringsinspektionen mot att sjukförsäkringsöverstyrelsen, såsom
socialförsäkringskommittén föreslagit, skulle anordnas såsom ett nytt,
fullt fristående ämbetsverk.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om verkställande skyndsammast möjligt av
utredning, rörande huruvida och i vad mån en enhetlig
organisation av den svenska socialförsäkringens olika
grenar kan och bör genomföras, i syfte att åstadkomma
förenkling av förvaltningen och nedbringande
av kostnaderna för denna, ävensom största möjliga
effektivitet av försäkringen.
Stockholm den 26 april 1920.
På utskottets vägnar:
JACOB LARSSON.
Närvarande: herrar Nyländer*, Larsson, Norling*, Johansson i Löfholmen, Westman
och Malmberg.
* Ej närvarande vid justeringen.