Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 27. 1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1920 kl. 6 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 27, i anledning
av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om förslag till ordnande av bostadsfrågan
för provinsialläkare å landsbygden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 129, har herr Pålsson föreslagit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhölle, att densamma snarast måtte för
riksdagen framlägga förslag till ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkaredistrikt
med station för läkare å landsbygden.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet får till en början erinra därom, att ordnandet av bostadsfrågan
i provinsialläkaredistrikt med station för läkare å landsbygden
redan tidigare varit föremål för övervägande, 1916 års provinsialläkarkommitté
överlämnade sålunda med skrivelse den 31 juli 1917 till dåvarande
chefen för civildepartementet förslag i ämnet. Detta förslag
innebar, att landstingen skulle åläggas att, då bostad ej på annat sätt
kunde beredas, anskaffa särskild läkarbostad och därefter till läkaren
upplåta densamma mot erläggande av viss hyresavgift. Beträffande
kostnaden för sådan byggnads uppförande skulle densamma fördelas
mellan stat, landsting samt den kommun, inom vilken läkarestationen
vore belägen, eller eventuellt i stället för kommunen läkardistriktet.
Staten borde bidraga med högst Va av kostnaden. Det sålunda framBihang
till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 27.)

Motionen.

Utskottet.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 27.

lagda förslaget tillstyrktes av medicinalstyrelsen i ett den 8 februari
1918 avgivet utlåtande. Chefen för civildepartementet ansåg sig emellertid
på sakens dåvarande ståndpunkt och då den verkställda utredningen
icke kunde anses tillräckligt uttömmande icke kunna framlägga
förslag i ämnet till 1918 års riksdag (Se prop. nr 311 till 1918 års lagtima
riksdag). Bostadsfrågan sammanhängde, anfördes i detta sammanhang,
nära med den föreslagna löneregleringen och syntes lämpligen
efter möjligen erforderlig ytterligare utredning böra behandlas i samband
med denna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1919 har sedermera
medicinalstyrelsen i syfte att minska svårigheterna att få lediga provinsialläkartjänster
besatta tillstyrkt ett förnyat upptagande av frågan
om bidrag till uppförande av bostadshus för provinsialläkare.

I proposition nr 116 till 1919 års lagtima riksdag angående avlöningsförhållandena
för första provinsialläkare och provinsialläkare m. m.
har slutligen föredragande departementschefen i förevarande fråga anfört,
att han till fullo insåge vikten av att bostadsfrågan erhölle en
tillfredsställande lösning. Vid övervägande av de förslag, som framkommit
i ämnet, hade han emellertid funnit, att ordnandet av denna
fråga närmast borde ankomma på vederbörande primärkommuner, särskilt
då den kommun, inom vilken provinsialläkaren vore bosatt. Vid sådant
förhållande hade departementschefen icke ansett något förslag i ämnet
böra framläggas för riksdagen.

I anledning av denna proposition väcktes inom båda kamrarna likalydande
motioner (nr 156 i första och nr 341 i andra kammaren), vari
hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t till nästkommande riksdag inkomma med förslag
till lösande av provinsialläkarnas bostadsfråga i enlighet med i
motionerna angivna grunder, vilka stodo i huvudsaklig överensstämmelse
med de av provinsialläkarkommittén tidigare föreslagna.

Statsutskottet, till vars förberedande behandling frågan hänskjuta,
ansåg sig kunna instämma i motionärernas uppfattning, att ett initiativ
från statens sida på ifrågavarande område syntes erforderligt, och utskottet
uttalade sin förväntan därom, att Kungl. Maj:t efter förnyat övervägande
snarast möjligt i sådant avseende vidtoge den åtgärd, förhållandena
påkallade. Detta uttalande godkändes av riksdagen och återfinnes
i riksdagens skrivelse (nr 6 A) den 13 juni 1919.

I proposition nr 314 till nu pågående riksdag angående vissa anslag
och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. omnämnes, att
provinsialläkarkommittén föreslagit uppförande med statens bidrag av

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 27.

bostäder åt provinsialläkare i avlägset belägna och svårbesatta distrikt,
i vilket hänseende föredragande departementschefen anför, att utredningen
ifråga borde fullföljas, så att förslag i ämnet kunde framläggas
inom en nära framtid. Den sålunda av departementschefen omförmälda
utredningen synes emellertid närmast avse förhållandena i inre och övre
Norrland.

I likhet med motionären och i överensstämmelse med riksdagens
tidigare i ämnet uttalade mening anser utskottet emellertid, att utredningen
rörande provinsialläkarnas bostadsfråga bör givas en vidare
omfattning, så att denna fråga må kunna snarast möjligt genom ett ingripande
från statsmakternas sida bringas till sin lösning beträffande
rikets landsbygd i dess helhet. Att i saknad av erforderlig utredning
i frågan angiva några särskilda grunder för dess lösning har utskottet
icke ansett lämpligt. Utskottet vill dock uttryckligen framhålla, att
åtgärder i angivet syfte icke synas böra vidtagas beträffande distrikt,
där lämplig läkarbostad kan anskaffas utan något ingripande från det
allmännas sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte för sin del besluta, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga
förslag till ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkaredistrikt
med station för läkare å landsbygden.

Stockholm den 22 april 1920.

På utskottets vägnar:

JACOB LARSSON.

Närvarande: herrar Larsson, Norling, Johansson i Löfholmen, von Hofsten och
Malmberg.