"Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 26. 5

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 26, i
anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för ökad
användning av fisk inom landet.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 299, har herr Alexandersson hemställt, att riksdagen
ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta utreda, vilka åtgärder som kunna och böra vidtagas för att åstadkomma
en ökad användning av fisk inom landet, och för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande:

»Utskottet, som funnit lämpligt att inhämta lantbruksstyrelsens yttrande
i förevarande äfende, har av nämnda myndighet mottagit ett utlåtande,
vari bland annat anföres följande:

»I likhet med motionären anser lantbruksstyrelsen, att kraftiga åtgärder äro
behövliga för att öka användningen av fisk inom landet. Såsom sådana framhåller
motionären spridande av kännedom om fiskens betydelse som födoämne och dess tilllagning,
en större användning av frys- och kyltekniken på fiskvaror, åtgärder för att
rökning och annan konservering av fisk måtte komma till stånd i större omfång än
hittills, varjämte motionären särskilt påpekar önskvärdheten därav, att fabriksmässig
stekning och inläggning av stekt sill måtte komma till stånd. Åtgärder i alla dessa
avseenden anser även lantbruksstyrelsen vara erforderliga. Den utredning, som behövs
härför, bör emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening omfatta även fisktransportens

Motionen.

Andra

kammarens

utskott.

6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 26.

och fiskhandelns ändamålsenligare organisation. En väsentlig orsak till att fisk icke
användes mera hos oss beror nämligen säkerligen på fiskens höga pris i minuthandeln,
även då fiskarena erhålla jämförelsevis ringa betalning.

Vidare får lantbruksstyrelsen framhålla, att nu ifrågavarande utredning är
behövlig icke allenast beträffande havsfisk utan även för de i våra skärgårdar och
sötvatten förekommande fiskslagen. Även kunskapen om sätten att av dessa bereda
en smaklig och omväxlande föda är ännu mycket otillfredsställande hos större delen
av vårt folk, likasom en otillfredsställande organisation av fisktransport och fiskhandel
bidrager till att fördyra även dessa Åskslag. Lantbruksstyrelsen anser sig slutligen
böra framhålla, att åtgärder i nu nämnda avseenden vore ägnade icke allenast att
betrygga avsättningen av vårt lands fiskeriprodukter och göra denna mera oberoende
av den utländska marknaden än hittills, utan även att nedbringa de höga levnadskostnaderna.

Lantbruksstyrelsen får därför med åberopande av vad ovan anförts på det
livligaste förorda bifall till den föreliggande motionen med det tillägg, att den föreslagna
utredningen borde gälla även sötvattensfisk och alla sådana åtgärder, vilka *
kunna medverka till att öka fiskförbrukningen inom landet.»

Utskottet kan för sin del i allo instämma i vad lantbruksstyrelsen
anfört till förmån för den i motionen gjorda hemställan. Det lärer ej kunna
bestridas, att den svenska fiskerinäringen, trots de framsteg den gjort under
de senaste årtiondena, alltjämt bar att kämpa med avsevärda svårigheter,
som göra det synnerligen önskvärt, att kraftiga mått och steg tagas till
stöd för dess upphjälpande och vidare utveckling.

I motionen omnämnas åtskilliga åtgärder för främjande av detta syfte,
som utskottet finner i hög grad beaktansvärda. Tillvaratagandet av fiskfångsterna
på lämpligaste sätt bör sålunda i största möjliga utsträckning
underlättas genom utnyttjande av den modärna frys- och kyltekniken och genom
höjande av fiskförädlingsindustrien. Att i detta avseende understöd från
det allmännas sida skall visa sig behövligt, synes otvivelaktigt. Men utskottet
vill därjämte påpeka, att på detta område mycket kunde uträttas på initiativ
av fiskerinäringens idkare själva genom igångsättande av kooperativa företag
eller organiserande av andra former för samverkan. Grenom nödigt
statsunderstöd i förening med en väl organiserad självverksamhet synes
målet, ett effektivare tillgodogörande än hittills av fiskets avkastning, på
bästa sätt kunna uppnås.

För fiskförbrukningens uppdrivande inom landet är det vidare önskvärt
och har av motionären med rätta framhållits, att åtgärder vidtoges
för spridande bland allmänheten av ökad kännedom om fiskens betydelse
som födoämne och dess tillagning medels anordnande av kurser och annan
upplysningsverksamhet. Skall fiskkonsumtionen kunna stegras, är det emellertid
en viktig förutsättning, att varan genom större prisbillighet än hittills
blir begärlig för den köpande allmänheten. Den ökade tillgång på

7

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 26.

fisk, som uppstår genom ett bättre tillvaratagande av fångsten, kan ju i
och för sig väntas komma att verka i denna riktning. Men det är nödvändigt,
om något väsentligt skall stå att vinna i detta avseende, att fiskeriprodukterna
beredas större avsättningsmöjligheter genom underlättande av
deras transport och distribution med undvikande så långt möjligt av
fördyrande mellanhänder. Utskottet anser i likhet med lantbruksstyrelsen
denna fråga vara värd den största uppmärksamhet.

Tydligt är, att hela det här förevarande spörsmålet kräver en planmässig
undersökning av alla de medel och utvägar, som kunna befordra en
tillfredsställande lösning av detsamma. Motionären har huvudsakligen tagit
sikte på vad som bör åtgöras för havsfiskets främjande. Enligt utskottets
åsikt bör, såsom även av lantbruksstyrelsen framhållits, en eventuell utredning,
för att ernå allsidighet, även omfatta utvecklingsmöjligheterna för
fisket i våra skärgårdar och sötvatten.

Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse
till Kung! Maj:t anhålla, att Kung! Maj:t ville låta utreda, vilka åtgärder
som kunna och böra vidtagas för att åstadkomma en ökad användning av
fisk inom landet, och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan giva anledning.»

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga
utskotts hemställan.

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet, som i huvudsak instämmer i vad andra kammarens utskott
i ärendet anfört, får hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson*, Norling, Johansson i
Löfholmen, von Hofsten* och Malmberg.

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet.

'') Kj närvarande vid justeringen.