Första hammarens a/ndra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 25, i
anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om övervägande och eventuellt förslag beträffande
reglering av förhållandet mellan landsbygden
och städerna m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 184, har herr Lindhagen hemställt,

att regeringen ville överväga, hos vederbörande ställa under debatt
samt eventuellt framkomma med successiva förslag uti följande av dagspolitiken
väsentligen försummade spörsmål, nämligen angelägenheten att reglera:

a) förhållandet mellan landsbygden och städerna eller frågan

1. * om städernas, särskilt storstädernas, tillväxt skall få bero på
slumpen och den enskilda företagsamheten eller

2. om för städernas, särskilt storstädernas, tillväxt bör sättas någon
gräns, så att de ej överflygla folket, äventyra rasen genom sin onatur på
många sätt samt hota en växande myckenhet människor med plötsliga utbrott
av livsmedelsbrist, farsoter, trångboddhet, dyrtid och arbetslöshet;

b) förhållandet mellan jordbruk och industri eller frågan

1. om den ena eller andra näringens dominerande skall få bero av
slumpen och den enskilda företagsamheten allenast eller

2. om för industrien bör sättas någon gräns, så att den ej överflyglar
folket, berövar det möjligheterna till ett naturenligt levnadssätt och
skapar existenser, som ständigt hotas av konjunkturer;

c) förhållandet mellan befolkningens tillväxt och landets resurser eller

frågan

1. huruvida och till vilken gräns landet kan tillbörligt sörja för en
växande befolknings behov av föda, kläder, bostad, värme och ljus samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 12 käft. (Nr 25—26.)

Motionen.

TJtshottet.

2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 25.

2. särskilt huru tillgång till jordbruk med byggnadsvirke, bränsle
och ljus skall kunna tillförsäkras de nya barnskaror, som utgå ur jordbrukarhemmen,
och även andra;

d) förhållandet mellan de nationalekonomiska värdena och mänsklighetsvärdena
eller frågan

1. om den materiella nyttan, uttryckt i pengar efter marknadspris,
är den viktigaste faktorn i den sociala frågan, såsom tidens statskonst merendels
lär, eller

2. om personlighetens inre utveckling, uttryckt i andliga förmögenbeter,
som ej äro till salu, också äro värden att beakta vid de sociala spörsmålens
begrundande.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Motionären bar velat lägga under debatt ett helt komplex av stora
och betydelsefulla socialpolitiska spörsmål, och utskottet medgiver villigt,
att motionärens helt visst av humanitet och idealism burna framställning
av dessa spörsmåls innebörd och deras inbördes sammanhang bjuder en
rikedom av tankar, av vilka en del otvivelaktigt äro värda att beaktas. Det
torde ej heller kunna göras någon befogad gensaga mot det berättigade i
att, såsom i motionen skett, inställa de ifrågavarande problemen mot bakgrunden
av oförnekligen svåra sociala missförhållanden, vilka måste erkännas
vara olyckliga följdföreteelser av industrialismens omskapande inverkan
på utvecklingen av den ekonomiska samhällsordningen. Men utskottet har
icke kunnat följa motionären i dennes uppslag till positiva åtgärder för att
råda bot på dessa missförhållanden. Visserligen måste en social välfärdspolitik
inrikta sig på åtgärder, vilka — för att begagna motionärens uttryck
— »söka sig ned till det ondas rötter». För en verklig framstegspolitik
måste det dock ligga fjärran att, såsom motionären tyckes avse,
genom konstlade medel söka vrida utvecklingen tillbaka för att finna en
återgång till ett längesedan passerat socialekonomiskt skede. De positiva
åtgärder, till vilka motionären i första hand hänvisar, peka nämligen alldeles
direkt i en dylik reaktionär riktning.

Tydligast framträda dessa reaktionära drag i motionärens anvisningar
på vissa tvångsåtgärder för att i den av motionären önskade riktningen
reglera förhållandet mellan landsbygden och städerna. Med utgångspunkt
i storstädernas skuggsidor finner motionären städernas och speciellt storstädernas
fortgående tillväxt vara i och för sig ett ont, som bör bekämpas;
och efter en undersökning av orsakerna till städernas tillväxt i invånareantal
ifrågasätter motionären dels förbud för industriers uppkomst i stads -

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.

samhällen utom för tillgodoseende av samhällets egna lokala behov, dels
ett övervägande, huruvida icke inflyttning till städerna, särskilt storstäderna,
skulle kunna förhindras bland annat genom principiellt förbud mot uthyrning
eller kommunalt anskaffande av bostäder åt andra personer än dem,
som vid en viss tidpunkt vore bosatta i staden. Häremot torde endast behöva
erinras, att en dylik prohibitiv politik skulle fullständigt bryta med
grundsatsen om varje medborgares oförytterliga rätt att fritt välja sin bostad
och sitt arbetsfält. Därjämte vill utskottet även framhålla, att motionären
själv visat sig hava uppmärksammat vissa utvecklingstendenser, vilka på ett
mera naturligt sätt verka i den av honom önskade riktningen, såsom uppkomsten
av storindustri mångenstädes på landsbygden, undervisningsanstalters
förläggande till landsbygden och åtgärder i flera hänseenden för att åt
landsbygden bereda största möjliga tillgång till resurser och bekvämligheter,
som hittills i övervägande grad stått städerna till buds. Ett fortskridande
på denna väg torde öppna rika möjligheter till hämmande av landsbygdens
avfolkning och en socialt icke önskvärd befolkningsanbopning i städerna.
Villigt må erkännas, att i detta hänseende mycket ännu återstår ogjort,
men rättvisligen måste också erkännas, att statsmakterna visat sig hava
öppen blick för betydelsen av denna fråga.

Även beträffande förhållandet mellan jordbruk och industri låter motionären
komma till synes en uppfattning, som företer ett reaktionärt drag.
Vilken åskådning som än må göras gällande i fråga om den samhälleliga
produktionens organisation, torde ingen meningsskiljaktighet numera yppas
därom, att de naturliga betingelserna skola vara allena avgörande för såväl
den ena som den andra näringsgrenens sunda utveckling. Att, såsom motionären
ifrågasätter, till förmån för jordbruket med konstlade medel beskära
industriens utvecklingsmöjligheter innebure tydligtvis ett tillbakagående
i stället för ett framåtskridande. En social framstegspolitik förutsätter,
att samhällets alla nödvändiga produktivkrafter tagas i anspråk, så långt
som deras egen inneboende utvecklingsmöjlighet medgiver, till en samverkan,
som betingas av deras inbördes avhängigbet av varandra.

I fråga om förhållandet mellan befolkningens tillväxt och landets resurser
förbjuder oklarheten i motionärens såväl hemställan som motivering
varje försök att få ett rätt begrepp om de positiva åtgärder, som motionären
anser böra vidtagas för att få fastställd gränsen för landets förmåga
att tillbörligt sörja för en växande befolknings materiella behov. Att döma
av motiveringen synes emellertid motionären själv hysa |den uppfattningen,
att denna gräns redan blivit uppnådd, och att man helst borde så småningom
åstadkomma en minskning av folkstocken. Utan att närmare ingå
på detta spörsmål håller utskottet emellertid före, att motionens brist på

4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.

klarhet beträffande den uppkastade frågans reala innebörd utgör tillräckligt
skäl att lämna motionärens hemställan i denna del utan avseende.

Samma oklarhet vidlåder även motionens sista del, som angives avse
förhållandet mellan de nationalekonomiska värdena och mänsklig helsvärdena.
Denna oklarhet framträder så mycket skarpare, som motionären oaktat den
häftighet, varmed han reagerar mot vad han kallar ett system, »byggt uteslutande
på materialistiska läror med förbiseende av de andliga verkligheterna,
mänsklighets värdena», omedelbart därefter i fortsättningen visar
sig icke alldeles sakna blick för sambandet mellan materiellt och andligt.
Såsom bevis för den mycket förnuftiga satsen, att det ligger också ekonomisk
förtänksamhet i hänsyn till det andliga inom människan, hänvisar
motionären nämligen till en hel rad av yttringar utav sådan ekonomisk
förtänksamhet; och, såvitt utskottet kunnat finna, hänföra sig alla dessa
av motionären anförda exempel på ekonomisk förtänksamhet till socialt
viktiga spörsmål, vilka just för närvarande utgöra föremål för statsmakternas
livliga intresse. Utskottet antager, att icke ens motionären förutsätter,
att detta intresse skulle vara blottat på hänsyn till betingelserna för en
sund personlighetsutveckling.

Av det nu anförda torde framgå, att utskottet icke kan till någon
del förorda motionärens hemställan; och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Lövholmen, von
Hofsten*, Malmberg oeh Almkvist*.

’) Ej närvarande vid justeringen.