Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
15
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1920 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utledande nr 23,
i anledning av vackt motion om utredning i syfte att
åvägabringa billigare tandvård.
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 196, har herr Boberg m. fl. föreslagit riksdagen att
ingå till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam utredning i syfte att
åvägabringa billigare tandvård.
Beträffande motiveringen till nämnda förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av kungl. medicinalstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga
bifogas detta utlåtande.
Det torde icke kunna bestridas, att den av motionärerna väckta frågan
är av stor allmän hygienisk betydelse. Givetvis skulle det vara synnerligen
önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas i syfte att bereda mindre
bemedlade personer tillfälle att mot rimlig ersättning komma i åtnjutande
av erforderlig tandvård. Enligt utskottets mening saknas emellertid för
närvarande nödvändiga förutsättningar för att ett ingripande från statsmakternas
sida skulle kunna leda till ett avhjälpande av de i motionen påtalade
missförhållandena. Att staten skulle anlita sig av tvångsåtgärder för
att åvägabringa ett nedprässaude av de arvoden, tandläkare i privat praktik
betinga sig, förefaller uteslutet. Utskottet anser, i likhet med medicinalstyrelsen,
att det lämpligaste sätt, varpå motionens syfte skulle kunna vinnas,
ligger i kommunalt anordnande av mottagningar för mindre bemedlade, där
tandläkare mot ersättning av kommun åtager sig att för nedsatt pris enligt taxa
Motionen.
Yttrande av
medicinalstyrelsen.
Utskottet.
16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
lämna behandling för tandåkommor, samt att staten eventuellt lämnar bidrag
till kommun, som anordnat sådana mottagningar. Åtgärder i nyssnämnd
riktning hava även vidtagits av en del städer, men svårigheterna att anskaffa
lämpliga tandläkare, som äro villiga att åtaga sig sådant arbete, hava varit
rätt betydliga, antagligen i huvudsak beroende på den relativa bristen på
tandläkare.
Orsaken till att tandläkarnas arvoden ofta uppdrivits till en höjd, vida
utöver vad som kan anses motiverat med hänsyn till rådande dyrtid, är enligt
utskottets mening att söka däri, att tandläkarekåren i vårt land är alltför
fåtalig. Den nödvändiga förutsättningen för att en lösning av den föreliggande
frågan skall kunna vinnas torde därför vara, att ett avsevärt större
antal tandläkare årligen utbildas, än vad hittills skett. Utredning pågår
ock för närvarande om tandläkareinstitutets utvidgning och tandläkarundervisningens
omorganisation. Då åtgärder i nyss nämnda syfte torde vara
att förvänta efter det att den kommitté, .som handhar denna utredning, avslutat
sitt arbete, vilket enligt vad utskottet inhämtat lär vara att förvänta
inom den närmaste tiden, synes motionen icke nu böra föranleda någon
åtgärd från riksdagen ssida.
Utskottet anser sig jämväl böra erinra om att 1918, 1919 och 1920 års
riksdagar anslagit sammanlagt 4,900,000 kronor för om- och påbyggnad av
de i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm befintliga byggnaderna, varvid
man utgått ifrån att tandläkareinstitutet skulle erhålla så stort lokalutrymme
i nämnda byggnader, att varje årskurs skulle kunna mottaga dubbelt så
många elever som för närvarande är möjligt.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löf holmen,
_ von Hofsten. Westman* och Malmberg.
Ej närvarande vid justeringen.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
17
Bilaga.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Enligt skrivelse den 20 februari 1920 från herr statsrådet och t. f.
chefen för kungl. civildepartementet har Kungl. Maj:t anbefallt kungl. medicinalstyrelsen
att avgiva och till riksdagens första kammares andra tillfälliga
utskott översända av utskottet önskat yttrande över en inom kammaren av
herr Boberg m. fl. väckt motion, nr 196, om utredning i syfte att åväga
bringa billigare tandvård; och bifogades för detta ändamål ett tryckt exemplar
av sagda motion.
Till fullgörande av denna nådiga befallning får kungl. styrelsen avgiva
efterföljande yttrande.
Den fråga, som motionärerna behandla i sin motion, är utan tvivel
av stor allmän hygienisk betydelse. Frågan har ock varit och är föremål
för statsmakternas intresse sedan flera år. Så har utredning om tandläkarinstitutets
utvidgning och tandläkarundervisningens omorganisation uppdragits
åt en kommitté, och ett betänkande »Om tandvård för skolungdomen»
har av särskilda kommittérade avgivits.
Det synes emellertid medicinalstyrelsen uppenbart, att åtgärder för
beredande av bättre tandvård åt svenska folket böra, såsom ock synes vara
allmänna ^ meningen, först och främst bestå i att redan i skolan väcka intresse
för och bibringa vana vid en hygienisk mun- och tandvård, och att
de årsklasser, som kommit i åtnjutande av sådan utbildning, sedan böra beredas
tillfälle till fortsatt tandvård även sedan de blivit vuxna. Tyvärr har
dock en sådan genomförd mun- och tandvård hittills icke kunnat åstadkommas
annat än i vissa större städer. På landsbygden är den ännu, åtminstone
på de allra flesta ställen, endast önskemål. Skälet härtill är framför
allt att söka däri, att antalet tandläkare hos oss är alltför litet i förhållande
till behovet. Den kommitté, som avgivit ovan antydda betänkande
om tandvård för skolungdomen, beräknar behovet av tandläkare för en fullständigt
genomförd sådan vård vid våra folkskolor till 544. Hela vår tandläkarkår
utgör emellertid för närvarande endast obetydligt mera än detta
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 10 höft. (Nr 20—23.) 3
18 Första kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
antal. Innan man genom utvidgning av tandläkarinstitutet lyckats avsevört
öka kårens numerär, kan icke det ovan angivna önskemålet fyllas. För en
fortsatt behandling efter skolans slut fordras således en ytterligare ökning
av detta antal.
För ett genomförande av kommitténs program om fri vård åt skolbarnen
fordras även avsevärda avlöningar åt härför anställda tandläkare. Hittills
har varje särskild kommun, som vill ordna dessa förhållanden, haft
att själv bekosta det hela. I sitt den 22 december 1919 över nämnda
kommittébetänkande avgivna utlåtande har medicinalstyrelsen emellertid förordat,
att statsbidrag av lämplig storlek skulle tilldelas de kommuner, som
vid sina skolor anordnade kostnadsfri och i övrigt lämplig tandvård
åt skolbarnen.
Lämpligaste sättet att bereda även vuxna behövlig tandvård till billigt
pris synes vara att statsunderstödda kommunala polikliniker inrättas.
Även i detta avseende hava en del städer vidtagit åtgärder, men svårigheterna
att anskaffa lämpliga tandläkare, som äro villiga åtaga sig sådant
arbete, hava varit rätt betydliga, antagligen i huvudsak beroende på den
relativa bristen på tandläkare, möjligen också på otillräcklig avlöning.
För att avhjälpa den ovan angivna bristen på tandläkare har såsom
en provisorisk åtgärd föreslagits dels att medgiva utrikes examinerade tandläkare
rätt att inom landet utöva praktik såsom skoltandläkare, dels att
låta s. k. dentister under lämplig tillsyn eller med lämplig begränsning arbeta
såsom tandläkare. Ingendera av dessa utvägar synes medicinalstyrelsen
tillfredsställande, enär endast en tandvård av fullgod beskaffenhet bör
lämnas. Att, såsom motionärerna sätta i fråga, begränsa tandläkarnas arvoden
på annat sätt, än som ovan antytts kunna ske på frivillighetens väg,
finner styrelsen icke tillrådligt; tandläkarne skulle därigenom komma att
behandlas på ett helt annat sätt än övriga medborgare.
Medicinalstyrelsen anser därför, att det enda sätt, varpå bot kan rådas
på de i motionen omförmälda missförhållandena, ligger i anordnande av
kommunala mottagningar för mindre bemedlade, där tandläkare mot ersättning
av kommun åtager sig att för nedsatt pris enligt taxa lämna behandling
för tandåkommor, samt att eventuellt staten lämnar bidrag till kommun,
som anordnat sådana mottagningar.
Men även om denna plan skulle följas, torde dock stora svårigheter
för dess realiserande i större utsträckning möta därutinnan, att vår tandläkarkår
är alltför fåtalig. Hen viktigaste åtgärden synes därför för närvarande
vara att snarast möjligt åstadkomma årlig utbildning av ett större
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23. 19
antal tandläkare än nu är fallet. Då Kungl. Maj:t redan nu har sin uppmärksamhet
riktad härpå, och då åtgärd i detta syfte torde vara att
vänta efter det att ovannämnda kommitté avslutat sitt arbete, synes motionen
nu ej böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1920.
B. Bakre.
E. Sederholm.
Gustaf Tägtström.