10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1920 kl. 7 e. in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 22, i anledning
av väckt motion om meddelande av ändrade bestämmelser
röra nde a ntalet sjuksängar v id lasarett och sjukstugor.

Motionen. 1 en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 36, hava herr Nilson, Karl August, m. fl. föreslagit
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att det täcktes Kungl.
Maj:t dels vidtaga den ändringen av kungl. lasarettsstadgans § 1 mom. b., att
orden »med minst tjugufem sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning» utbytes
mot: »med minst trettiotre sjuksängar» etc.; dels att i kungl. sjuk
stugustadgans § 1 orden »högst tjugufyra sjuksängar» må utbytas mot
»högst trettiotvå sjuksängar».

Dessutom har hemställts till vederbörande utskott, att om eventuellt
annan stadgeändring eller redigering skulle erfordras för ernåendet av
motionens syfte, sådan genom utskottets försorg måtte bli föreslagen.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Yttrande av Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över ifrågastyreisen.
varande motion av kungl. medicinalstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga
bifogas detta utlåtande.

utskottet. Motionärerna avse med sitt förslag ett avhjälpande i viss utsträckning

av de brister beträffande den allmänna hälsovården i riket, som uppkommit
därigenom, att uppförande av sjukvårdsanstalter i tillräckligt stor omfattning
under de senaste åren icke kunnat verkställas på grund av den

11

Förda kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 22.

på alla områden fortgående prisfördyringen under nämnda år. Enligt vad
utskottet har sig bekant, förefinnes för närvarande av utrymmesskål mångenstädes,
och kanske i regel, icke möjlighet att bereda sjukhusvård åt alla,
som skulle vara i behov av dylik vård, och detta trots att förefintliga möjligheter
blivit utnyttjade till det yttersta och stundom i större utsträckning
än som enligt gällande bestämmelser skulle vara tillåtet. Enligt gällande
sjukstugestadga är högsta tillåtna antalet sjuksängar vid en dylik sjukvårdsanstalt
24, men detta antal torde på många håll ofta hava måst överskridas.
Härtill kommer, att en del sjuka, som söka erhålla plats å sjukstuga
eller lasarett, mången gång måste avvisas, även om sjukhusvård skulle
vara önskvärd, då det givetvis i första hand måste beredas plats åt sådana,
som äro i särskilt trängande behov av dylik vård. Utskottet anser därför,
att varje förslag, som skulle kunna medföra förbättring i ovan berörda
missförhållanden, bör noga prövas.

Det föreliggande förslaget grundar sig på den uppfattningen, att eu
utökning av det tillåtna antalet sängplatser å sjukstugorna skulle kunna
medgivas, utan att man behövde äventyra ändamålet med att viss gräns
nppdragits beträffande nämnda antal, nämligen att de sjuka skola erhålla
eu fullt tillfredsställande vård. Motionärerna framhålla vidare, att en dylik
utvidgning av sjukstugorna skulle kunna genomföras för jämförelsevis rimliga
kostnader.

I sitt ovannämnda yttrande i fragan har medicinalstyrelsen förklarat
dg icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag, enär
styrelsen ansett, att en sjukvårdsinrättning, endast när dess sängantal icke
överskrider 24, skulle kunna såsom bisyssla nöjaktigt skötas av en läkare
utan annan kompetens än den, som en läkarlegitimation innebär. Medicinalstyrelsen
ifrågasätter emellertid, huruvida icke möjlighet skulle kunna
föreligga att på någon annan väg än den av motionärerna valda åstadkomma
ett resultat i samma riktning som det av dem önskade.

Styrelsen åsyftar härmed inrättandet i större utsträckning än hittills
av s. k. mindre sjukhus. Beträffande detta förslag får utskottet hänvisa
till medicinalstyrelsens bifogade yttrande i frågan.

Utskottet har för sin del i brist på erforderlig utredning icke kunnat
taga ställning till frågan, huruvida motionärernas förslag skulle vara oförenligt,
med de krav, som ur sjukvårdssynpunkt måste ställas på skötseln
av sjukstugor. Utskottet anser emellertid motionens syfte så behjärtansvärt,
att utskottet ansett sig böra förorda, att förslaget hänskjutes till utredning
och övervägande av på området sakkunniga personer. Då, enligt

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 22.

vad utskottet inhämtat, Kungl. Maj:t den 30 januari detta år tillsatt eu
kommitté för omarbetning av gällande lasarettsstadga jämte i samband därmed
stående författningar, synes det ligga närmast till hands, att frågan
hänskjutes till nämnda kommitté. Det av medicinalstyrelsen framlagda
förslaget om inrättande mera allmänt av mindre sjukhus ligger utanför
motionens ram, men utskottet förutsätter, att även denna fråga därvid
kommer att bli föremål för utredning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att frågan om en utvidgning av sjukstugorna i
enlighet med den i förevarande motion gjorda hemställan
måtte tagas under övervägande vid pågående
omarbetning av gällande lasarettsstadga.

Stockholm den 15 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKÄR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löfholmen,* von Hofsten, Westman
och Almkvist.

* Ej närvarande vid justeringen.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 22.

-t 9

i O

Bilaga.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Med förmälan att Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott i
skrivelse den 22 januari 1920 anhållit om Kungl. Medicinalstyrelsens yttrande
över eu inom kammaren väckt motion, n:o 36, avseende ändrade bestämmelser
rörande antalet sjuksängar vid lasarett och sjukstugor, har herr statsrådet och
t. f. chefen för Kungl. Civildepartementet i skrivelse den 30 nämnda januari,
med bifogande av tryckt exemplar av motionen, anbefallt Kungl. Styrelsen avgiva
och till ovan nämnda utskott överlämna det av utskottet begärda yttrandet.

Till fullgörande härav får Kungl. Styrelsen härmed avgiva efterföljande
yttrande.

Motionen i fråga, väckt av herr K. A. Nilson med flera, avser sådan ändring
i gällande lasaretts- och sjukstugestadgor — båda av den 18 oktober 1901
— att nu fastställda, av antalet sjuksängar beroende skillnad mellan dessa båda
slag av sjukvårdsanstalter, 24—25 sjukplatser, måtte framflyttas till ett sängantal
av 32—33. Det vill säga en sjukstuga, som enligt nu gällande bestämmelser får
inrymma högst 24 sjuksängar och som, så snart detta tal överskrides, måste
förändras till lasarett, skulle, om motionärernas förslag genomfördes, behöva förändras
till lasarett, först då den överskridit ett sängantal av 32. Avsikten med
detta förslag angives av motionärerna vara att kunna å de nuvarande sjukstugorna
erhålla en välbehövlig utökning av platsantalet, som skulle »kunna fylla
behovet för eu rätt så lång tid framåt och kunna åstadkommas för en bråkdel
av kostnaden för ett lasarett».

Beträffande sättandet av siffrorna 24 och 25 såsom gräns mellan sjukstuga
och lasarett hava särskilda kommitterade, som av Kungl. Maj:t utsetts för utarbetande
av bland annat förslag till nu gällande lasaretts- och sjukstugestadgor, anfört motivering,
som återfinnes å sidan 89 o. f. i deras den 30 januari 1899 avgivna betänkande.
Av denna motivering framgår bland annat att kommitterade med
någon tvekan valt utvägen att bestämma skillnaden efter sängantalet, och därvid
stannat för att sätta gränsen mellan 24 och 25, i stället för den av Medicinalstyrelsen
i avgivet yttrande förordade gränsen 19 och 20. Till detta resultat
säga sig kommitterade hava kommit, »enär å ena sidan en anstalt med endast
20 sjuksängar torde få anses vara väl liten för att nödvändigt behöva likställas
med lasarett, något som för en sådan liten anstalt kunde genom dyrbarare anordningar
och skötsel vara ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt, samt enär å
andra sidan en sjukstuga med högst 24 sängar möjligen torde knnna nöjaktigt
förvaltas enligt enklare former». Mot vad kommitterade i denna del föreslagit
fann sig Kungl. Styrelsen i dess den 17 december 1900 över kommittéförslaget
avgivna utlåtande icke böra avgiva någon erinran, och den av kommitterade
ifrågasatta gränsskillnaden fastställdes också av Kungl. Maj.t uti förenämnda
båda stadgor av år 1901. Någon väsentlig förändring, som skulle kunna motivera
en ytterligare höjning av gränstalet, har, enligt Kungl. Styrelsens förme -

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 22.

ilande sedan dess icke inträtt. Det synes Kuugl. Styrelsen som om eu sjukvårdsinrättning
endast då, när dess sängantal icke överskrider 24, skulle kunna
nöjaktigt skötas — och då såsom eu bisyssla — av eu läkare utan annan kompetens
än den, som eu läkarlegitimation innebär. Kungl. Styrelsen anser sig
därför icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag.

Emellertid ifrågasätter Kungl. Styrelsen, huruvida icke möjlighet skulle
kunna föreligga att på någon annan väg än den av motionärerna valda åstadkomma
ett resultat i samma riktning som det av dem önskade. Kungl. Styrelsen
syftar härmed på det förhållandet, att understundom »mindre sjukhus* — större
än sjukstugor men icke av lämplig minimistorlek för ett en-läkarlasarett, varom
motionärerna själva tala såsom ekonomiskt fördelaktigt, först då det omfattar
minst 60 sängar — blivit, med eller utan offentligt understöd, inrättade med
speciell uppgift att vara eu sjukvårdsinrättning för kirurgiska fall. Vid dessa
»mindre sjukhus» hava också med hänsyn till denna uppgift anställts kirurgiskt
utbildade läkare, vilka visserligen icke tillförbundits att uteslutande ägna sitt arbete
åt sjukhuset men dock ägna detsamma kanske huvuddelen av sin verksamhet,
på samma gång de utöva enskild praktik eller kanske t. o. m. innehava någon bisyssla,
vilken dock ej är av beskaffenhet att för längre tid fordra frånvaro från
sjukhuset utan tillåter dem att huvudsakligen vistas å sjukhuset eller i dess närhet.
Skulle mr garanti kunna lämnas för att ett sjukhus, sådant som Kungl.
Styrelsen nyss angivit, får till föreståndare en kirurgiskt utbildad läkare, som
verkligen ägnar huvudparten av sitt arbete åt detta sjukhus, så kan man nog
hava anledning antaga, att sjukhuset — även om det, såsom nu ifrågasättes, har
ett något högre säugautal än det högsta för en sjukstuga nu tillåtna av 24 —
skall bliva på tillfredsställande sätt handhaft. Bleve sådana sjukhus något mera
allmänt inrättade, skulle med all säkerhet motionärernas avsikt bliva förverkligad
utan den eftergift med avseende på de sjukas vård, vilken skulle bliva följden
genom ett bifall till motionen.

Någon utredning med avseende på av Kungl. Styrelsen nu framhållna klass
s. k. »mindre sjukhus» föreligger emellertid icke, varför Kungl. Styrelsen icke
är i tillfälle att mera ingående utveckla sina synpunkter beträffande dessa. Eu
dylik utredning bör dock kunna åvägabringas av de kommitterade, vilka nyligen,
efter hemställan av Kungl. Styrelsen, blivit av Kungl. Maj:t tillsatta för omarbetning
av gällande lasarettsstadga m. m.

Kungl. Styrelsen får därför hemställa, att Första kammarens andra tillfälliga
utskott måtte i anledning av den föreliggande motionen föreslå Riksdagen besluta
alt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det motionen måtte i och för utredning uti
av Kungl. Styrelsen här ovan angivet syfte remitteras till sistnämnda kommitterade.

Stockholm den 23 februari 1920.

77. Bakre. F. Sederholm.

G. Tdgtstrom.