Törsta hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande År ''il.
Motionen.
Utskottet.
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1920 kl. 7 e. in.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 21,
i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning
och förslag angående åtgärder för beredande av
nödig sjukvård åt befolkningen i övre Norrlands fjällbggder.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 195, har herr Rosén hemställt, att riksdagen
mätte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Ivungl. Maj:t ville snarast
möjligt låta utreda, vad som ytterligare från statens sida kan och bör göras
för att bereda befolkningen i övre Norrlands fjällbygder nödig sjukvård,
samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning.
Utskottet har i sitt utlåtande, nr 20, i anledning av herr Bergqvists
in. fl. motion nr 130 i första kammaren haft tillfälle att närmare ingå på
frågan om åtgärder för avhjälpande av den inom de norrländska länen rådande
läkarebristen och får beträffande den frågan hänvisa till nämnda
utlåtande. Nu förevarande motion utgår emellertid från alt åtgärder för
fyllande av läkarebristen, även om de skulle leda till önskat resultat, icke
äro tillfyllest för avhjälpande av missförhållandena beträffande sjukvården
i fjällbygderna. Utskottet är likaledes av den uppfattningen, att det icke
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 1
låter sig göra att i bär avsedda trakter med sin synnerligen glesa befulk
ning placera läkare tillnärmelsevis så tätt som i de flesta övriga delar av
landet, varför en tillfredsställande lösning av frågan om ordnandet av sjukvården
i dessa trakter måste sökas genom åtgärder jämväl av annat slag.
Motionären anför beträffande frågan om dylika åtgärder bland annat
följande: »Riksdagens beslut om anställande av distriktssjuksköterskor var
lyckligt, men ej tillräckligt. I lappmarkskommunerna, som var för sig äro
större än hela län i södra delarna av landet men sakna icke blott järnvägar
utan även vägar, måste flera sjuksköterskor finnas att tillgå. Men
då de fattiga kommunerna icke kunna avlöna dem, och då landstingen äro
tyngda av skatter just för sjukvården, synes staten böra i stor utsträckning
träda emellan. Dessa sköterskor böra förses med en för tjänstgöringen
i dessa distrikt särskilt avpassad utrustning. Ambulerande läkare,
som kunde träffas åtminstone en gång i kvartalet i de större byarna även
vid sidan om de stora stråkvägarna, borde av staten avlönas. Dessa läkare
borde även ha till uppgift att lämna sköterskorna undervisning och råd.
8. k. samaritkurser borde anordnas i olika trakter, så att befolkningen
Ange lära sig att vid behov anlägga ett första förband o. d. För detta
ändamål borde samaritlådor finnas tillgängliga. Vidare borde sjukbårar
tillhandahållas de byar, som sakna väg, så att eu sjuk människa kan
forslas till närmaste kommunikationsled. Slutligen borde några ambulansbilar
och sjukslädar finnas att tillgå.»
Vad först angår frågan om bättre anordningar för transport av sjuka,
får utskottet erinra, att denna fråga särskilt för sig förelagts den nu samlade
riksdagen. I anledning av herr Karlssons i Yätö motion nr 284 i
andra kammaren har sålunda riksdagen beslutat, att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida och på vad sätt genom
statens ingripande lämpligare sjuktransporter kunna åstadkommas för sjuka
personer å landsbygden vid färd till och från sjukhus. Denna fråga
avser visserligen förbättrade anordningar för sjuktransporter å landsbygden
inom hela riket, men synes det utskottet ligga i öppen dag, att eu
blivande utredning framförallt bör inriktas på åstadkommande av Förbättring
i berörda hänseende i de trakter, där behovet är mest framträdande,
vilket torde vara fallet i övre Norrlands fjällbygder.
Beträffande de åtgärder i motionens syfte, motionären i övrigt ifrågasatt,
anser sig utskottet böra återgiva följande, av medicinalrådet Block i
eu till utskottet i anledning av den föreliggande motionen avlämnat B. M.
gjorda uttalande: »Svenska Röda korsets överstyrelse bär behandlat samma
8- Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
fråga, som motionären berör, och har anslagit medel för vissa åtgärder,
som dock måste betraktas som experiment, men som vid en utredning av
frågan torde bliva till stort gagn. Jag har vid sammanträdena i Eöda
korsets överstyrelse framhållit, att man borde försöka få lärarinnorna i dessa
trakter med i sjukvårdsarbetet; de skulle få god samaritutbildning, så att
de kunde lämna den första hjälpen vid sjukdomsfall och olycksfall; de
skulle erhålla ett årligt arvode men ej få taga mot ersättning av patienterna.
Eöda korset har redan anslagit medel för utbildning av 10 sådana
samariter. Vidare har Eöda korset anslagit medel till inrättande av tre
»sjukstationers eller »sjukhärbärgen» i de två nordligaste länen. Åven
av dessa anordningar torde man kunna vänta sig stort gagn för ödemarksdistrikten.
»
Av detta anförande framgår, att åtgärder, nära sammanfallande med
de av motionären förordade, redan vidtagits om ock i mindre omfattning.
Utskottet har sig jämväl bekant, att inom de båda nordligaste länen undersökningar
dessutom pågå av korporationer och intresserade personer beträffande
förbättringar i sjukvården.
Utskottet anser de utvägar motionären föreslagit, och som även anlitats
av Svenska Eöda korset, i sig innebära möjlighet till lösning av den
föreliggande frågan. Hithörande spörsmål synas böra bliva föremål för en
ingående utredning, vilken det lämpligen bör ankomma på statsmakterna
att föranstalta. Att staten bör medverka till realiserandet av de vid
utredningen framkomna förslag, som kunna befinnas lämpliga att fullfölja,
torde ligga i öppen dag.
Då motionärens hemställan avser endast övre Norrlands fjällbygder,
har utskottet ansett sig icke kunna ingå på frågan, huruvida icke inom
andra trakter förhållandena kunna vara i stort sett enahanda. Utskottet
anser sig dock böra uttala, att en blivande utredning i frågan enligt utskottets
mening bör omfatta alla ödemarksområden i landet.
Slutligen får utskottet framhålla, att, därest eu utredning som ovan
nämnts skulle komma till stånd, densamma synes lämpligen böra verkställas
i samråd med Eöda korset.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, vad
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 9
som ytterligare från statens sida kan och bör göras för
att bereda befolkningen i övre Norrlands fjällbygder
nödig sjukvård, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kau giva anledning.
Stockholm den 15 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKÄR NYLÄNDER.
Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löfholmen,*
von Hofsten, Westman och Almkvist.
* Ej närvarande vid justeringen.
<•>
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 10 käft
(Nr 20—22.)