Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17, i anledning
av väckt motion om vidtagande av åtgärder för
beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionen.
hänvisad motion, nr 202, har herr Rosén hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning om de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande
av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder, samt
därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunna föranledas.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över ifrågava- Yttrande av
rande motion från kungl. domänstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga bi- domänstyrelfogas
detta utlåtande.
Motionären åsyftar åtgärder från statsmakternas sida för att underlätta utskottet,
befolkningens ovanför barrskogsgränsen i Västerbottens och Norrbottens lappmarker
strävanden att skaffa sig bättre bostäder. Att nämnda befolknings
bostäder i många fall äro synnerligen bristfälliga, torde vara obestridligt.
Det synes utskottet ligga i öppen dag, att nämnda missförhållande för
befolkningen måste medföra vissa risker ur hälsosynpunkt. Att antalet
dödsfall i lungtuberkulos i de nordligaste länen är så anmärkningsvärt
stort i jämförelse med i övriga delar av landet torde i viss mån kunna
tillskrivas trångboddhet och hygieniskt mindervärdiga bostäder. Då det
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
vidare för den enskilde oftast skulle vara förenat med avsevärda om ej
oöverkomliga svårigheter att uppföra tillfredsställande boningshus, anser
utskottet det vara värt att taga under övervägande lämpligheten av att
staten på ett eller annat sätt träder hjälpande emellan.
Härvid anser sig utskottet dock höra erinra därom, att domänstyrelsen
i sitt ovannämnda yttrande framhåller, att den bosättning, som ägt rum
inom lappmarken ovan odlingsgränsen och i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen,
icke i allmänhet skett med statsmakternas medgivande utan i mycket
stor utsträckning i strid mot gällande författningar. Beträffande Tärna
socken, som motionären i första hand torde hava avsett, framhålles sålunda,
att, ehuru avvittringen inom nämnda socken numera blivit avslutad och, i
samband med ordnande av de svenska lapparnas rätt till renbete, de nybyggare,
vilkas bibehållande å av dem i besittning tagen mark icke ansetts
till hinder för renskötseln, fått åt sig genom arrendekontrakt upplåtna vissa
smärre områden, en del nybyggare dock ännu finnas kvarboende inom
björkskogsregionen, vilka blivit dömda att avflytta men gentemot vilka besluten
ännu ej satts i verkställighet. Utan att vilja ingå på frågan om
lämpligheten av den politik, som från statsmakternas sida hittills följts beträffande
nybyggarne'' i övre Norrlands fjällbygder, synes det utskottet klart,
att understöd från statens sida för ifrågavarande ändamål icke bör kunna
ifrågasättas annat än beträffande nybyggare, som med vederbörligt tillstånd
innehava sina lägenheter.
Den förnämsta orsaken till att tjänliga bostadshus icke blivit uppförda
torde vara bristande tillgång på lämpligt byggnadsvirke. Utskottet har
därför vid övervägande av frågan om åtgärder, som skulle kunna vidtagas
i motionens syfte, i likhet med motionären ansett, att tillhandahållande till
billigt pris av dylikt virke i första hand borde ifrågakomma. Med hänsyn
till belägenheten i vissa fall av kronans skogar i de trakter, varom här är
fråga, torde dylikt tillhandahållande av virke kunna ställa sig fördelaktigt
jämväl för statsverket. De av motionären i övrigt ifrågasatta åtgärderna,
nämligen anskaffande av bogserbåtar och virkespråmar på de stora sjöarna
samt beviljande av statsbidrag till virkestransport efter häst, torde böra
tagas under omprövning vid eu eventuell utredning i ärendet.
Då utskottet ansett sig böra tillstyrka utredning av frågan om understödjande
från statsmakternas sida av den lojala byggnadsverksamheten inom
ifrågavarande orter, anser sig utskottet böra framhålla, att en dylik utredning
till att börja med synes böra avse att allsidigt och noggrant klarlägga
nämnda byggnadsverksamhets behov och utvecklingsmöjligheter.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17. 9
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning om
de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande
av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder, samt därefter vidtaga de åtgärder, som av
utredningen kunna föranledas.
Stockholm den 11 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande: herrar Nyländer, Larsson*, Norling, Johansson i Lövholmen*, von Borsten*,
Westman och Malmberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bilaga.
Till Konungen.
Uti en inom den nu församlade riksdagens första kammare väckt motion
nr 202 har herr G. Rosén hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
om de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande av bättre bostäder
åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder, samt därefter vidtaga de
åtgärder, som av utredningen kunde föranledas. Såsom motiv för denna sin
hemställan har motionären i huvudsak anfört följande.
Under en följd av år hade statsmakterna intresserat sig för och sökt medverka
till bostadsfrågans lösning inom städerna. Det funnes emellertid eu annan
bostadsfråga, som aldrig torde varit föremål för uppmärksamhet än mindre statsingripande,
men som icke förty vore av den allra största betydelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 saml. 2 avd. 8 käft. (Nr 1(1—17.) 2
10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
Ovan barrskogsgränsen i Västerbottens lappmark — och förhållandet torde
vara enahanda inom Norrbottens lappmark — bodde ej så få nybyggare i små
eländiga stugor, som uppförts av enbart björk och torv. På grund av brist på
vanliga byggnadsmaterialier och frånvaron av barrskog inom rimliga avstånd från
byggnadsplatserna hade de ofta med största skicklighet av förenämnda material
uppförda människoboningarna blivit både trånga och hälsovådliga, då varken kyla
eller regn kunde helt utestängas. Som en följd härav hade tuberkulosen gjort
stora härjningar bland dessa nybyggare. Med exempel hämtade från Tärna socken,
vars fjällinvånare, som hade sin utkomst av boskapsskötsel och jordbruk
och därför hellre emigrerade än övergåve sina bostäder i fjälldalarna med dessas
ypperliga beten och slåtterlägenheter, påvisade motionären vidare, hurusom det
till följd av de stora avstånden vore omöjligt för dessa personer, som slagit sig
ned i fjällen, att skaffa sig byggnadsvirke av barrskog.
Här syntes det motionären vara ett tillfälle för statsmakterna att stödjande
ingripa samt genom anordnande av förädling av staten tillhöriga skogstillgångar,
vilka i brist på avsättningsmöjligheter nu ruttnade bort, samt genom att till
billigt pris tillhandahålla nybyggarne förädlat virke för byggnadsändamål bereda
dem mera människovärdiga bostäder än de snart förmultnande björkstugorna.
För virkets framskaffande till byggnadsplatserna borde bogserbåtar och virkespråmar
anskaffas samt bidrag till kostnaderna för transporterna med häst utgå.
Genom nådig remiss den 20 innevarande februari månad har domänstyrelsen
anbefallts häröver skyndsamt avgiva underdånigt utlåtande och får styrelsen
med remissaktens återställande i anledning härav i underdånighet anföra
följande.
Först torde då böra framhållas, att den nedsättning, som ägt rum inom
lappmarkerna ovan odlingsgränsen och i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen,
icke i allmänhet skett med statsmakternas medgivande utan i mycket stor omfattning
i strid med gällande författningar. Visserligen finnes inom Tärna socken,
för vilken motionären särskilt intresserat sig, i långt större omfattning än
inom övriga lika belägna socknar förutsättningar för att en arbetsam och idog
befolkning där skall kunna finna sin utkomst, och dessa äro den rikliga förekomsten
av synnerligen goda beten och slåtterlägenheter samt relativt lätta kommunikationer
till Norge. Under en följd av år har det också rått ett förhållandevis
betydande varuutbyte emellan Tärna socken och grannlandet. Boskap,
ladugårdsprodukter, fisk och vilt har från Tärna exporterats och från Norge har
importerats huvudsakligen mjöl och kolonialvaror. I följd härav torde det också
hava funnits fog för den rätt allmänt utbredda uppfattningen, att inom Tärna
socken rådde ett visst välstånd även i en del björktimrade gårdar i jämförelse
med angränsande kapellförsamlingar. Men samtidigt rådde dock stridigheter
emellan lappbefolkningen och de så kallade nybyggarna i björkskogen och tvisterna
gällde alltid de värdefulla betena och slåtterlanden.
Då äganderättsförhållandena till den mark, varå nybyggarne satt sig ned,
icke voro ordnade, torde detta i ett flertal fall hava föranlett dessa nybvggare
att icke på sina bostäder nedlägga större eller andra kostnader än de absolut
oundvikliga.
11
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
Ehuruväl numera avvittringen inom Tärna socken blivit avslutad och i
samband med ordnande av de svenska lapparnes rätt till renbete de nybyggare,
vilkas bibehållande å av dem i besittning tagen mark icke ansetts vara till binder
för renskötseln, fått åt sig genom arrendekontrakt upplåtna vissa smärre
områden såsom så kallade fjällägenheter och därvid tillförsäkrats rätt till vedbrand
och övrigt husbehovsvirke, finnas dock ännu kvarboende inom björkskogsregionen
en del sådana nybyggare, för att använda motionärens benämning, vilka
blivit dömda att avflytta, men gent emot vilka besluten ännu ej satts i verkställighet.
Likaså hava en del nomadlappar å sina renbetesland — med vad laglig
rätt vill domänstyrelsen lämna därhän — uppfört fullständiga gårdar med ladugårdar
för i vissa fall upp till sex kor och två hästar.
Oå styrelsen icke vill ifrågasätta att motionären avsett, att statsmakterna
skulle understödja byggnadsverksamheten för sistnämnda tvenne kategorier fjällbor
måste med motionen, åtminstone vad Tärna socken vidkommer, hava avsetts
innehavare av så kallade fjällägenheter. Och i fråga om dessa lärer enligt vad
styrelsen inhämtat sådana björkkojor, som i motionen omnämnas, knappast eller
högst uti ett eller annat undantagsfall förekomma.
Styrelser! anser sig därjämte höra påpeka, att från statsmakternas sida redan
rätt mycket gjorts för att underlätta existensmöjligheterna för befolkningen inom
Tärna socken. Sålunda finnes nu från sockengränsen mot Stensele till riksgränsen
en fullt ordnad trafikled med å sjöarne för både person- och godstrafik ordnade
ångbåtsförbindelser och emellan sjöarna god landsväg, vilken torde vara i
huvudsak bekostad med statsmedel.
Ej heller kan styrelsen underlåta att omnämna, att invid Tärna kyrkoby,
som är belägen inom barrskogsregionen, finnes, om styrelsen är riktigt underrättad,
minst tvenne såginrättningar för virkesförädling för byggnadsändamål.
Beträffande i motionen ifrågasatt tillhandahållande av virke för byggnadsändamål
från kronan3 skogar i trakten av Tärna kyrkoby har styrelsen intet att
erinra emot att detta sker till mycket billigt pris, då, såsom i motionen säges,
detta virke i brist på användbara flottleder och avsättningsmöjligheter för närvarande
har ett ganska ringa värde.
I anledning av vad som sålunda anförts, synes det emellertid pakaliat, att
en allsidig och noggrann .utredning verkställes angående den lojala byggnadsverksamhetens
inom ifrågavarande orter behov och utvecklingsmöjligheter, innan man
in o-år på frågan om dess understödjande av statsmakterna.
I detta ärendes handläggning hava deltagit överdirektören af Wahlberg och
byråchefen Cassel, den senare såsom föredragande.
Stockholm den 2 mars 1920.
Underdänigst:
KARL FREDENBERG
Einar ,J. Berggren