Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1920 kl. 3 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 25,
i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder
till främjande av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor
m. m.
I en inom första kammaren väckt ock till första kammarens första
tillfälliga utskott för förberedande behandling hänvisad motion, nr 142, har
herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte
taga initiativ till
1) en överenskommelse, på sätt andra kammaren åren 1911 och 1912
förordade, mellan de tre länderna Danmark, Norge och Sverige, varigenom
beredningen av det skandinaviska lagstiftningsarbetet erhåller en
fastare och mera betryggande organisation samt jämväl utvidgas, så att i
uppkommande lagstiftningsfrågor i allmänhet ett gemensamt övervägande
kommer till stånd, huruvida de lämpligen böra bliva föremål för gemensam
lagstiftning;
2) enahanda överenskommelse med Finland och Island;
3) underhandlingar med Estland, Lettland och Littauen, om och i
vad mån dessa länder kunna vara villiga att ansluta sig till ett gemensamt
nordiskt lagstiftningsarbete för främjande av samhörigheten emellan
de Baltiska folken och befordrande av rättens universalitet och samförstånd
utåt mellan alla folk.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Som bekant har samarbete på lagstiftningens område mellan Sverige, Utskottet.
Norge och Danmark sedan länge pågått och lämnat betydande resultat.
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 12 samt. lavd. 18 höft. (Nr 25). 1
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.
Jämväl Finland har på senare tid anknutits till det gemensamma lagstiftningsarbetet,
och betydelsen därav har ytterligare betonats genom första
kammarens i enligt med första lagutskottets hemställan nyligen fattade
beslut, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte taga i övervägande i vad mån arbetet på den svenska rättegångsreformen
lämpligen kan, för vinnande av överensstämmelse med
Finland på detta område, bedrivas på grundvalen av samarbete mellan
Sverige och Finland.
Utskottet instämmer med motionären i hans uttalande om betydelsen
av att nämnda samarbete fortsättes och, i den mån sådant befinnes möjligt
och lämpligt, utvidgas att omfatta jämväl övriga grannländer, vilkas rättsordning
vilar på samma grund som den svenska. För befrämjandet härav
är det givetvis av vikt, att de särskilda länderna stå i sådan kontakt
med varandra, att, vid uppkommandet av lagstiftningsspörsmål av allmännare
betydelse, överläggning må kunna komma till stånd, huruvida det
föreliggande ärendet lämpligen kan bliva föremål för gemensam lagstiftning.
Utan att lämna något uttömmande förslag uti ifrågavarande hänseende
vill utskottet som sin mening framhålla, att motionens syfte synes kunna
vinnas exempelvis därigenom, att i de särskilda länderna uppdrag lämnas
åt någon eller några av dem, som äro sysselsatta med redan pågående
internationellt lagstiftningsarbete, eller åt andra lämpliga personer att följa
rättsutvecklingen och lagstiftningen i de särskilda länderna samt hos respektive
regeringar göra framställning om initiativ till gemensamt lagstiftningsarbete
i de fall, då förutsättningar därför kunna förefinnas. Några
enbart för ifrågavarande ändamål inrättade organ eller tjänster synas således
ej vara erforderliga.
Med hänsyn särskilt till rådande politiska förhållanden synes det
utskottet icke lämpligt, att riksdagen gör något uttalande om, till vilka
särskilda länder hänvändelse uti förut angivna hänseende bör ske, utan
torde detta böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts eget avgörande.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, vad som kan och bör åtgöras
för befrämjande av gemensamt lagstiftningsarbete
Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.
3
mellan Sverige och dess grannländer, samt därefter vidtaga
de åtgärder, till vilka utredningen kan giva
anledning.
Stockholm den 1 juni 1920.
På utskottets vägnar:
TH. BOEELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Boren, friherre
Barnekow, Carl Johansson, Isak Svensson, Jesperson, Lind och Sederholm.