Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. 1/i 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 23,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående statens medverkan till meddelande i större
omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och
näring sorganisatoriska ämnen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 298, har herr Liibeck
m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, i vad mån och på vad sätt staten kan medverka till, att
under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska
ämnen må kunna systematiskt meddelas i större omfattning än som nu i
allmänhet sker.

I avseende å motiveringen hänvisas till motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott har efter erhållen remiss
av motionen anfört följande:

»Motionärerna beröra i denna motion en fråga av synnerligen stor be- Andra
tydelse. Erfarenheterna från särskilt de senare åren ha gjort det allt mera kammarens
klart, att samhället måste ställa större krav på varje enskild medborgares första tillfälförmåga
att hjälpligt kunna överblicka och förstå de betingelser, som äro iiga utsilotlnödvändiga
förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande. Skall det allmänna
ekonomiska läget kunna förbättras, måste tydligen var och en göra
sitt till, för att en förnuftig enskild och allmän hushållning vidmakthålles
och de bästa möjliga ekonomiska resultat vinnas. Men denna tingens
ordning åstadkommes ej, utan att kunskaper i ekonomiska ämnen äro till
finnandes hos folkets störa flertal, som genom den allmänna rösträtten erhållit
ökat inflytande i allmänna värv och direkt eller indirekt kommer
att vara medansvarigt i den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Det råder emellertid, som motionärerna säga, »en ganska stor enighet
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 saml. lavd. 16 käft. (Nr 23.) 1

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

om att vårt folks ekonomiska skolning är allt för svag». Tyvärr kar intresset
för ekonomiska frågor ej varit så synnerligen stort, vilket också
förklarar, att man vid bedömandet av ekonomiska ting ofta hellre låter sig
ledas av gängse vanföreställningar än av hänsynen till de ekonomiska
lagar, efter vilka allt produktivt handlande måste rätta sig.

Även om detta varit fallet såväl före som delvis under den nu rådande
kristiden, torde man dock kunna spåra ett tilltagande intresse för
upplysning och utbildning i dessa ämnen. Såväl diskussionen i pressen
som den ökade efterfrågan på föreläsare och lärare i ekonomiska frågor
utgöra tydliga vittnesbörd därom. Motionärerna torde därför också ha uttalat
en allmänt erkänd mening, då de påyrka ett verksammare ingripande
från statens sida för systematiskt kunskapsmeddelande på detta område.
Utskottet kan således fullt och helt ansluta sig till det i denna motion
angivna önskemålet.

De ämnen, motionärerna önska skola meddelas i större utsträckning
än nu sker, äro allmänna ekonomiska och näringsorganisatoriska. Om de
senare yttras i motionen.

»Vad som nu främst måste eftersträvas inom allt vidare kretsar av
folket är bättre kunskap om våra huvudnäringars och mera betydande industrigrenars
allmänna förutsättningar i form av inhemska och utländska
råvaror, kraft- och bränsletillgångar, avsättningsmöjligheter inom eller utom
landet, konkurrens-, frakt-, tull- och traktatförhållanden m. m.

Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att de speciella kunskaper
och färdigheter, som de inom ett företag anställda var på sitt arbetsområde
besitta, förenas med eu från ensidiga klassynpunkter möjligast fri
överblick av och en viss förståelse för de förhållanden, under vilka företaget
arbetar».

Motionärerna avse sålunda yrkesteknisk och yrkesekonomisk undervisning,
kompletterad med ekonomisk-geografisk och statistisk upplysning.
Undervisning i dessa ämnen borde också vara synnerligen ägnad att hos
de i resp. yrke eller industri anställda väcka förståelse för och skänka
överblick över arbetsbetingelserna inom vederbörande näringsgren.

Utskottet kan emellertid ej underlåta att dessutom peka på betydelsen
av, att kunskaper meddelas i allmän ekonomilära eller nationalekonomi.
Det torde nämligen ej alls vara tillfyllest, att undervisning enbart meddelas
i näringsorganisation och ekonomisk geografi. Skall en ekonomisk
bildning kunna något så när grundläggas, torde, så långt tiden det medgiver,
undervisningen även böra ingå på de allmänna ekonomiska lagarna
om prisbildning, produktion, distribution, handels- och betalningsbalanser,

Forsta hammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 23. 3

konsumtion o. s. v, Utan att vederbörande lärjungar kunna fatta det
väsentliga av de ekonomiska lagarnas natur och verkningar, torde de
heller knappast kunna erhålla den överblick av och förståelse för sin
närings arbetsförhållanden, varom motionärerna tala.

De områden, som böra behandlas i en systematiskt uppgjord undervisningsplan
i ekonomi, böra sålunda enligt utskottets mening utgöras av
näringsorganisation med ekonomisk geografi samt allmän ekonomilära.

De vägar, som enligt motionärernas mening härvid böra beträdas,
äro huvudsakligen tvenne: undervisning i de nuvarande barn- och ungdomsskolorna
samt i särskilda kurser för vuxna.

Yad då först folkskolan beträffar, torde emellertid elevernas ringa
mogenhet och den redan nu hårt belastade timplanen lägga stora hinder
i vägen för någon undervisning i specifikt ekonomiska ämnen. Motionärerna
anse, att »mycket borde kunna vinnas redan inom ramen för den
ordinarie undervisningen särskilt i geografi». Enligt utskottets mening
torde man ej kunna begära mera i detta avseende, än vad som redan är
fastslaget i den undervisningsplan för rikets folkskolor, som utkommit
efter det denna motion skrivits. Enligt denna plan skall nämligen i
översta klassen i folkskolan under ämnet geografi lämnas »en sammanfattande
framställning av fäderneslandets geografi med hänsyn till natur,
klimat, naturtillgångar och näringar, samfärdsel, befolkningsförhållanden».
I de till ämnet fogade anvisningarna påpekas bl. a.: »Största uppmärk samhet

bör emellertid vid denna sammanfattande framställning av Sveriges
geografi ägnas åt fäderneslandets naturtillgångar och de näringar, för vilka
dessa bilda grundval». Under de två till tre timmar i veckan, som ägnas
åt detta ämne, torde nog, som motionärerna anföra, en kunnig och förstående
lärare kunna giva sina lärjungar åtskilligt av grundläggande ekonomisk
insikt. Saken beror också, så vitt utskottet kunnat finna, till
mycket stor del på lärarens förmåga att meddela ekonomisk kunskap,
varför utskottet nedan återkommer till denna fråga.

Större möjligheter synas däremot finnas för, att ifrågavarande ämnen
skola kunna bliva behandlade vid de nyligen beslutade påbyggnaderna på
folkskolan.

I de yrkesbestämda fortsättning skolorna ingår också som ett väsentligt
moment ämnet arbetskunskap. Om undervisningen i detta ämne stadgas
följande:

»Undervisningen i arbetskunskap skall i anslutning till lärjungarnas
praktiska verksamhet eller till ortens arbetsliv anknytas till och samlas
kring ett visst yrke eller en viss grupp av yrken. Den bör i lämplig

4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

utsträckning och i mån av förhandenvarande förhållanden sysselsätta sig
med grunderna för yrkets teknik, med råvarorna och deras ursprung,
med arbetsprodukterna och deras spridning i marknaden, med de delar av
naturkunnigheten, som hava största betydelsen för yrket, med räkning,
bokföring och fackritning i deras tillämpning på yrket, med yrkets hygien,
med nödiga delar av närings- och arbetslagstiftningen samt med
yrkets historia, varjämte jämväl de nationalekonomiska synpunkterna böra
beaktas vid undervisningen. >

Motionärernas synpunkter synes sålunda till stor del redan nu vara
beaktade, vad fortsättningsskolan beträffar, och då ifrågavarande ämne skall
upptaga hälften av hela undervisningstiden d. v. s. 180 timmar, torde
någon ytterligare ökning ej gärna kunna ifrågasättas.

Går man därefter över till den kommunala yrkesundervisningen,
finner man, att i lärling sskolorna för hantverk och industri upptagas som
obligatoriska ämnen »yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning»,
och i lärlingsskolorna för handel »handelsteknik, ekonomisk
geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi». Undervisningen
i näringsorganisation och ekonomisk geografi har i det förra
slaget av lärlingsskolorna erhållit minst hälften av undervisningstiden
eller sålunda minst c:a 100 timmar under vardera av de två årskurserna.
Ämnet ekonomilära synes däremot ej komma till sin fulla rätt.
Detta har nämligen inlagts som del i ämnet yrkesekonomi, till vilket även
höra bokföring, kalkylation, deklaration och en del praktisk skrivning.
Då till detta ämne förslagsvis anslagits minst en tredjedel av tiden eller
sålunda minst 40 timmar årligen, kan ekonomiläran ej bliva så grundligt
behandlad, som vore önskligt så väl för ämnets egen skull som ock med
hänsyn till elevernas mognadsgrad. Som emellertid denna undervisning är
utsträckt över två år med minst 6 timmars undervisning per vecka under
8—9 månader årligen, torde eleverna delvis hinna komplettera den muntliga
undervisningen med egna studier och sålunda tillgodogöra sig ett för
sin ålder ej föraktligt förråd av ekonomiskt vetande

Yid undervisningen i yrkesskolorna torde även åtskilligt kunna göras
i motionens syfte. Dessa skolor kunna omfatta bl. a. dels yrkeskurser
med fasta undervisningsplaner, avsedda att giva deltagarna i kursen en
sammanhängande grundlig utbildning i samtliga eller flertalet av de
ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete, och dels ämneskurser utgörande
fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka en var deltagare
kan välja dem, som motsvara hans behov och önskningar. Eleverna
i dessa skolor skola antingen ha genomgått lärlingsskola eller ock fyllt

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23. 5

17 år, varför de måste anses mera mogna för ifrågavarande undervisning.
Här synes det sålunda lämpligt, att utredning förebringas om, på vad sätt
staten skall ekonomiskt kunna stödja strävandet efter undervisning i de i
motionen avsedda ämnena. Samma förhållande gäller i stort sett även
de ettåriga handelsskolorna.

Den utredning, som berör dessa och andra yrkesskolor, torde lämpligen
böra uppdragas åt skolöverstyrelsen, som ju har överinseende över
yrkesundervisningen. I den mån det är möjligt torde därvid böra sökas
utvägar för att öka antalet timmar för ekonomiska ämnen samt att bereda
ämnet ekonomilära större utrymme i denna ämnesgrupp.

När det gäller att bibringa personer över skolstadiet kunskaper i ekonomiska
ämnen, torde man i ej ringa utsträckning kunna lita till de frivilliga
folkbildning sorganisationerna. Sedan nu bedrives ett relativt omfattande
folkbildningsarbete i ämnet ekonomilära, dels i studiecirklarna
och dels genom de flyttande folkhögskolekurser, som anordnas i synnerhet
av nykterhetsorganisationerna, dels av föreläsningsföreningarna och dels genom
Arbetarnas bildningsförbund. Under arbetsåret 1918—1919 anordnade
detta förbund över 400 föreläsningar, varav 35 proc. behandlade ekonomiska
ämnen. Tyvärr torde denna gren av folkets egen bildningsverksamhet
ej kunna bedrivas i den utsträckning, som den förtjänar, emedan anslagen
från det allmännas sida äro otillräckliga, samt svårigheter möta att erhålla
föreläsare i dessa ämnen. Genom ett rikare tilltaget understöd i all
synnerhet från statens sida torde enligt utskottets mening ganska mycket
kunna göras i detta avseende.

Det är naturligtvis ej möjligt för utskottet att peka på alla de utvägar,
som kunna stå till buds för ett framgångsrikt arbete på detta
område. Bland olika möjligheter vill emellertid utskottet hänvisa till de
kurser, som anordnas med folkhögskolorna som centrum. Det synes ingalunda
omöjligt, att, där lokala förhållanden ej lägga hinder i vägen, kurser
på 3—4 veckor skulle kunna anordnas vid dessa skolor under den tid
de eventuellt äro lediga under sommarmånaderna. För att emellertid
sådana kurser skola kunna realiseras, torde det vara alldeles nödvändigt,
att rimliga anslag från statens sida stå till förfogande för anordnaren, vare
sig denne utgöres av folkhögskolan, någon folkbildningsorganisation eller
skolöverstyrelsen. Den senare myndigheten står ju redan nu som anordnare
för fortbildningskurser för folkskollärare och torde väl med den
erfarenhet, som vinnes vid dessa kursers anordnande, kunna utfinna de
bästa formerna för kurser i här berörda syfte.

Utskottet ser sig emellertid dessutom föranlåtet att peka på ett av

6

Första kammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

de mest aktiva hindren för att realisera ovan berörda planer, nämligen
den stora bristen på lärare och föreläsare i ekonomiska ämnen. Även
om allvarliga försök göras från olika håll för att sprida upplysning i
dessa ämnen, torde de många gånger stranda på svårigheterna att anskaffa
föreläsare. Det torde således, som ock motionärerna påvisa, vara nödvändigt
att bibringa de blivande lärarna i olika skolor erforderliga kunskaper
på området. Särskilt från denna utgångspunkt måste riksdagens
beslut 1919 om utredning angående inrättandet av en professur i nationalekonomi
även inom filosofiska fakulteten vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund hälsas med synnerligen stor tillfredställelse, och den
förhoppningen knytas vid denna utredning, att den snarast möjligt måtte
leda till positivt resultat.

Genom den senaste seminariereformen 1914 bar ämnet ekonomilära
upptagits som fristående läroämne vid seminarierna. Undervisningen häri
bar emellertid ägt rum så kort tid, att endast ett obetydligt antal folkskollärare
varit i tillfälle att taga del däri. Det bör därför kunna sättas
i fråga, om ej särskilda kurser i ekonomiska ämnen skulle kunna anordnas.
Dessa borde då icke endast omfatta lärare vid folkskolan och dess nuvarande
påbyggnader utan även lärare vid läroverk och seminarier. Utskottet
tänker sig dessa kurser anordnade på ungefär samma sätt som de
nu vanliga sommarkurserna: populärvetenskapliga, sociala och fortbildningskurser
etc. I varje fall torde böra tagas under övervägande, huruvida
ej ett större antal timmar kunde ägnas åt föreläsningar i ekonomiska
ämnen vid dessa kurser. Det är visserligen sant, att t. ex. folkskollärare
ej ha några särskilda timmar anslagna åt undervisning i dessa ämnen
i folkskolan, men det torde säkerligen stå oemotsagt, att den lärare, som
är hemma på detta område, bör kunna ge sina lärjungar en viss ekonomisk
insikt i samband med den övriga undervisningen.

Utskottet finner det sålunda vara av synnerligen stor vikt, att insikter
i ekonomiska ämnen meddelas i större uträckning än vad nu är fallet.
Den utredning, som härför tarvas, torde emellertid till en del kunna uppdragas
åt skolöverstyrelsen, som torde vara den lämpligaste myndigheten
att handlägga frågan om undervisning i ekonomiska ämnen i de olika
ungdomsskolorna. Vid denna utredning bör undersökas möjligheterna för
att ge ekonomiska ämnen större utrymme på de nuvarande sommarkursernas
program eller eventuellt inrätta särskilda kurser i ovan angivet
syfte.

Det torde emellertid dessutom vara lämpligt, att utredningen i vad
den avser vuxna personer verkställes i samband med den utredning om

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

7

det frivilliga folkbildningsarbetets organisation, som redan beslutats av
första kammaren. På detta sätt bör undervisningen i dessa ämnen kunna
systematiskt inarbetas i det folkbildningsprogram, nämnda utredning avser
att uppgöra.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att andra
kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt staten
kan medverka till, att under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska
och näringsorganisatoriska ämnen må kunna systematiskt meddelas i större
omfattning, än vad som nu i allmänhet sker.»

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet
överlämnades till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande
behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Under åberopande av vad andra kammarens utskott i ämnet anfört Utskottet.
får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 maj 1920.

På utskottets vägnar:

TH. BOEELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Sandegård,
Carl Johansson, Isak Svensson, Jesperson, Orevesmuhl och Lind.