Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 3 utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. 10 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den
8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
jämte en i ämnet väckt motion.
Närvarande: herrar C. G. Ekman, von Sydow, Nilsson i Skott] and sims*), F. L. Lindqvist,
von Koch, Nilsson i Kabbarp, J. Erlansson, Nilsson i Örebro*),
Andersson i Prästbol*), Andersson i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck*)
och Carlsson i Frosterud.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 6 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 59, har
Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
Lagom
ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
1 mom. Har före utgången av år 1918 rätt till sådant pensionstillägg,
som omförmäles i G § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,
eller till understöd, varom stadgas i 33 § första stycket
Bihang till riksdagens protokoll 1920. (i samt. 4 avd. (Nr 1—11.) ir>07 20 1
2 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
samma lag, förvärvats i enlighet med bestämmelserna i lagen om allmän
pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring, att
inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor, skall dylikt pensionstillägg
eller understöd utgå med i 3 mom. här nedan angivet belopp.
2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,
så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju
år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen
av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar, utgår sådant understöd, som omförmäles
i 33 § första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,
med i 3 mom. här nedan angivet belopp, även om rätten därtill förvärvas
efter utgången av år 1918.
Huruvida dylik rätt förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i
nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen
för sådan rätt utgör 280 kronor.
3 mom. Pensionstillägg eller understöd, som i 1 och 2 mom. här
ovan avses, utgör för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag,
där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten, dock att,
om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall
ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
I sammanhang med ifrågavarande lagförslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr Isak Svensson väckt
motion, nr 18, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att personer,
som hitintills haft reducerade belopp av invalids- och ålderdomspension
från allmänna pensionsförsäkringen, måtte samtliga tillerkännas normala
belopp av pensionstillägg och understöd från och med innevarande årets
början, och att pensionsstyrelsen utbetalar beloppen till pensionstagarne
utan förutgången beredning och beslut av pensionsnämnderna, samt att
riksdagen anslår erforderliga medel härtill.
Beträffande det närmare innehållet av ovanberörda lagförslag och
de skäl, som ligga till grund för detsamma, får utskottet hänvisa till
den kungl. propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
I fråga om vad motionären till stöd för sitt yrkande anfört hänvisas
till motionen.
3
Sammansatta stats- och andra lagutslcottets nr 2 utlåtande Nr 1.
De i 37 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
enligt dess ursprungliga lydelse intagna övergångsbestämmelserna innefattade
betydande inskränkningar beträffande den då levande generationens
delaktighet i försäkringen. Så voro därigenom från försäkringen
uteslutna dels alla personer, som vid lagens ikraftträdande den 1 januari
1914 fyllt 67 år, dels ock sådana, som då fyllt 15 år och voro till
arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än
fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller enskilda personer. Vidare skulle pensionstillägg och understöd,
till vilka under åren 1914—1918 rätt förvärvades, beräknas efter
en nedsatt för de olika åren stigande skala, lägst 50 procent (år 1914)
och högst 90 procent (år 1918) av normala beloppet.
Dessa bestämmelser ändrades genom lagen den 8 juni 1915 om
övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen dels i
så måtto, att endast den skulle vara utesluten från rätten till understöd,
som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete varaktigt
oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit
full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,
dels ock sålunda, att pensionstillägg och understöd, vartill rätt förvärvades
under något av åren 1919—1929, skulle utgå med 90 i stället
för 100 procent av eljest stadgat belopp.
Genom den förra ändringen beräknades omkring 165,000 förut från
försäkringen uteslutna invalider bliva delaktiga av densamma. Dessa
voro dels alla, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år och då ännu icke
voro till arbete varaktigt oförmögna, dels ock sådana, som vid 1914 års
ingång fyllt 15 år och då voro till arbete varaktigt oförmögna samt
år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning
av enskilda eller delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.
Samtliga dessa genom ifrågavarande lagändring
i försäkringen införda personer skulle erhålla pensionstillägg och understöd
reducerade till 50 procent av normala beloppet.
Utsträckningen av övergångstiden framtvingades av nödvändigheten
av att i viss omfattning skaffa medel till täckande av kostnaderna för försäkringens
utvidgning. Man ansåg det nämligen vara av så stor vikt
att i försäkringen inrymma särskilt den stora mängd ålderstigna personer,
som förut varit därifrån uteslutna, att man för att möjliggöra detta
bland annat tillgrep en nödfallsutväg, som utsträckte övergångstiden för
pensionstillägg och understöd med elva år. För denna utvidgning i
övrigt erforderliga medel åstadkommos dels genom ett årligt statsanslag
och dels därigenom, att till grund för beräkningarna rörande den då
-
Utskottets
yttrande.
4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
varande generationens pensionering lades en till 4 procent förhöjd
räntefot.
I skrivelse den 21 januari 1918 med förslag till ändrad lydelse av
vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen och lagen den 8 juni 1915
om övergångsbestämmelser fann sig emellertid pensionsstyrelsen föranlåten
att föreslå en återgång till de ursprungligen gällande bestämmelserna
rörande övergångstidens längd, och framställningen därom blev av
statsmakterna bifallen. För personer, som efter 1919 års ingång bliva
berättigade till pensionstillägg eller understöd, utgår således detta med
normalt belopp, dock ej i fråga personer, som omnämnas i 3 § 2 mom.
i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser, d. v. s. de personer,
som genom ovanberörda år 1915 genomförda lagändring infördes i försäkringen.
För dessa utgår allt fortfarande pensionstillägg enligt 6 §
andra stycket och understöd enligt 33 § första stycket reducerat med
50 procent.
Såsom av propositionen framgår, hava nu gällande inskränkningar
i avseende å rätten till understöd eller pensionstillägg uteslutande tillkommit
ur kostnadssynpunkt. Av alla, som vid 1913 års riksdag medverkat
till folkförsäkringens genomförande, torde ingen heller hava varit
främmande för de inkonsekvenser och i många fall för de försäkrade
oförmånliga resultat, vartill dessa begränsningar skulle komma att leda.
Inskränkningarna ifråga äro visserligen numera avsevärt mindre än de
ursprungligen fastställda, men dock tillräckligt stora för att deras avhjälpande
snarast möjligt måste anses vara synnerligen angeläget. I samma
mån penningvärdet sjunkit, hava ock naturligt nog önskemålen om en
höjning av pensionstilläggen respektive understöden vuxit. Vad särskilt
angår dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 67 år, måste det synas
dessa obilligt, att de erhålla understöd med lägre belopp än andra yngre
understödstagare. Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår,
att dessa åldringar utgöra det stora flertalet av de understödstagare,
som åtnjuta understöd, reducerade till 50 % av i pensionsförsäkringslagen
stadgade normalbelopp. Uppenbarligen framstår det även för övriga
understödstagare, som på grund av bestämmelserna i § 3 lagen den
8 juni 1915 erhålla reducerade understöd, såsom berättigat, att de få
komma i åtnjutande av understöd till i samma lag fastställda normalbelopp.
Det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget ävensom det motionsvis
framställda yrkandet, som båda innebära ett fullständigt undanröjande
av hittills varande gradering av understöd och pensionstillägg, finner sig
utskottet nu alltså böra tillstyrka. På i propositionen angivna skäl
5
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
liar utskottet, i likhet med departementschefen, dock ansett, att den
ifrågasatta lagändringen bör träda i kraft först från och med den 1
januari 1921.
Vad kostnaderna för den föreslagna åtgärdens genomförande beträffar,
skulle dessa för år 1921 belöpa sig till 11,400,000 kronor, varav
8,500,000 kronor enligt förslaget skulle stanna på statsverket och återstoden
gäldas av landstingen och kommunerna. Det torde dock härvid
observeras, att de nya förpliktelser, som komma att åläggas kommunerna,
säkerligen mer än uppvägas av den omständigheten, att en väsentlig
del av de statsmedel, vilka skulle komma till användning för förhöjning
av understöden respektive pensionstilläggen, komma kommunerna
indirekt till godo i form av minskad fattigvård.
Kostnaderna i tusental kronor uppgå för staten, landsting och kommuner
samt pensionsförsäkringsfonden enligt nuvarande bestämmelser
och vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition för åren 1920—1925 till
de belopp, följande tablå utvisar:
1 r. |
Enligt nuvarande |
Ökning vid bifall |
Inalles. |
Statens bidrag. |
|||
1920 ........................................... |
11,675 |
— |
11,675 |
1921 ............................................. |
13,375 |
8,550 |
21,925 |
1922 ............................................. |
15,100 |
7,950 |
23,050 |
1923 ............................................. |
16,775 |
7,375 |
24,150 |
1924 ............................................ |
18,400 |
6,850 |
25,250 |
1925 ............................................. |
19,950 |
6,375 |
26,325 |
Landstingens och kommunernas bidrag. |
|||
1920 ............................................. |
5,400 |
— |
O O |
1921 ............................................. |
5,750 |
2,850 |
8,600 |
1922 ............................................ |
6,125 |
2,650 |
8,775 |
1923 ........................................... |
6,500 |
2,475 |
8,975 |
1921 ............................................ |
6,850 |
2,300 |
9,150 |
1925 ........................................... |
7,175 |
2,125 |
9,300 |
6
Sammansatta stats- och andra lagutslcotlets nr 2 utlåtande Nr 1.
Å r. |
Enligt nuvarande |
Ökning vid bifall |
Inalles. . |
Kostnader, som bestridas genom pensionsförsäkringsfonden. |
|||
1920 ............................................ |
4,550 |
— |
4,550 |
1921 ............................................ |
3,900 |
— |
3,900 |
1922 ............................................. |
3,275 |
— |
3,275 |
1923 ............................................. |
2,700 |
— |
2,700 |
1924 ............................................. |
2,125 |
— |
2,125 |
1925 ............................................. |
1,600 |
— |
1,600 |
Kostnader inalles. |
|||
1920 ........................................... |
21,625 |
— |
21,625 |
1921 ............................................. |
23,025 |
11,400 |
34,425 |
1922 ............................................. |
24,500 |
10,600 |
35,100 |
1923 ............................................. |
25,975 |
9,850 |
35,825 |
1924 ............................................. |
27,375 |
9,150 |
36,525 |
1925 ............................................. |
28,725 |
8,500 |
37,225 |
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herr Isak
Svenssons ovanberörda motion, i vad densamma skiljer
sig från propositionen, antaga följande:
Lag:
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:
Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1. 7
3 §•
1 mom. Har före utgången av år 1918 rätt till sådant pensionstillägg,
som omförmäles i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,
eller till understöd, varom stadgas i 33 § första stycket
samma lag, förvärvats i enlighet med bestämmelserna i lagen om allmän
pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring, att
inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor, skall dylikt pensionstillägg
eller understöd utgå med i 3 mom. här nedan angivet belopp.
2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,
så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju
år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen
av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar, utgår sådant understöd, som omförmäles
i 33 § första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,
med i 3 mom. här nedan angivet belopp, även om rätten därtill förvärvas
efter utgången av år 1918.
Huruvida dylik rätt förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i
nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen
för sådan rätt utgör 280 kronor.
3 mom. Pensionstillägg eller understöd, som i 1 och 2 mom. här
ovan avses, utgör för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag,
där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten, dock atl,
om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall
ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Stockholm den 18 maj 1920.
På sammasatta utskottets vägnar:
CARL EKMAN.