Statsutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1920 kl. 4 e. m«
i
Utlutande i anledning av väckt motion om ersättning åt
vissa fastighetsägare i Hagalunds municipalsamhälle
för skada, som tillskyndats dem genom anläggandet av
en järnvägstunnel under samhället.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 101, vilken hänvisats
till statsutskottet för förberedande behandling, har herr K. J. Söderberg
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att såsom ersättning för genom
anläggande av en tunnel under Hagalunds municipalsamhälle uppkommen
skada för följande fastighetsägare därstädes, nämligen A. P. Styrlander,
A. W. Andersson, J. Malmström, fru Anna Törnkvist, änkefru
Emilia Carlsson, C. A. Johansson, C. G. Dahlin, A. Selén och J.
Lindblad till envar av dem skall utgå visst i motionen angivet
belopp, ävensom för nämnda ändamål anvisa ett anslag av 16,700
kronor.
Beträöande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
För vad i detta ärende förut förekommit, lämnas i motionen en
redogörelse av i huvudsak följande innehåll.
Vid anläggande av dubbelspår mellan Järva och Tomteboda stationer
å norra stambanan sprängdes eu tunnel under Hagalunds muni
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 28 käft. (Nr 35.)
893 20
2
Statsutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottets
yttrande.
cipalsamkälle. En följd av denna anläggning blev, att ett flertal brunnar
inom samhället förlorade sitt vattentillflöde. Av dessa ägdes en
brunn av samhället, medan ett tiotal ägdes av enskilda fastighetsägare.
Den skada, som sålunda skett å s. k. allmänna brunnen, har järnvägsstyrelsen
genom laga kraftvunnen dom förklarats skyldig ersätta med
10,000 kronor. Genom expropriation ålades järnvägsstyrelsen även att
till tvenne enskilda fastighetsägare utbetala, för genom tunnelns framdragande
skadade brunnar, ett belopp, beräknat efter 100 kronor pr rum
i respektive fastigheter.
Krav på ersättning framställdes av ytterligare nio fastighetsägare.»
Järnvägsstyrelsen synes icke haft någon principiell invändning emot utbetalande
av ersättning, varemot de belopp, som av styrelsen erbjödos,
av fastighetsägarna icke ansågos motsvara den förlust dessa i verkligheten
fått vidkännas.
Då den erbjudna ersättningen således icke kunde av ovannämnda
nio, i motionen avsedda fastighetsägare godtagas, instämde dessa järnvägsstyrelsen
till vederbörlig domstol med yrkande om åläggande för
styrelsen att utgiva de fordrade ersättningsbeloppen. Häradsrätten ansåg
emellertid, med avseende å vad i målet förekommit, det visserligen
sannolikt, att vattentillgången i kärandenas brunnar minskats genom
att dessas vatten tillopp avskurits eller bortletts till följd av tunnelanläggningen,
men då kärandena icke förmått lagligen ådagalägga i vad mån
skada därigenom tillskyndats dem, fann häradsrätten deras talan icke
kunna bifallas.
Detta häradsrättens utslag överklagades, men såväl hovrätten som
högsta domstolen fastställde det slut, vartill underrätten kommit.
På grund härav hava ifrågavarande fastighetsägare gått miste om
all ersättning.
Att de i motionen omförmälda fastighetsägarna tillskyndats skada
genom framdragandet av järnvägstunneln under Hagalund synes framgå
av den i ärendet lämnade utredningen. Detta har jämväl kommit till
uttryck i häradsrättens utslag, vari uttalats, att det med avseende å vad
i målet förekommit måste anses sannolikt, att vattentillgången i kärandenas
brunnar minskats genom att dessas vattentillopp på grund av
tunnelanläggningen avskurits eller bortletts. Det oaktat har något skadestånd
befunnifs icke kunna utdömas, enär kärandena icke förmått fullgöra
den bevisningsskyldighet angående skadans storlek, som enligt gällande
rättstillämpning åvilat dem.
Statsutskottets utlåtande Nr dB.
tf
Ehuru således staten på grund av laga kraftvunnet domstolsutslag
blivit frikallad från betalningsansvar, kan det dock enligt utskottets
mening ifrågasättas, huruvida icke ersättning i allt fall bör utgå.
Det torde nämligen icke kunna anses med billighet överensstämmande,
att staten, med stöd av det rättsläge, som på grund av rådande bevisningssvårigheter
uppstått för ifrågavarande fastighetsägare — vilka samtliga,
enligt vad i motionen uppgivits, befinna sig i små omständigheter
— undandrager sig att lämna gottgörelse för den skada, som genom
statens åtgöranden i detta fall uppstått för dem. Enligt utskottets mening
bör det därför tagas under övervägande, huruvida icke staten bör
frivilligt lämna sakägarna ersättning.
Beträffande grunden för beräkningen av ett eventuellt skadestånds
storlek har av motionären gjorts gällande, att full ersättning för kostnaderna
för anskaffandet av vatten från samhällets vattenledning borde lämnas
brunnsägarna. I detta hänseende synes emellertid böra uppmärksammas,
att åtgärden att indraga vattenledning i fastigheterna torde hava föranletts
även av andra omständigheter än den minskade vattentillgången i brunnarna
och att i varje fall nämnda åtgärd, utöver avhjälpandet av de
olägenheter, som förorsakats genom skadan å brunnarna, torde hava
medfört även andra fördelar. Den av motionären angivna grunden för
beräkningen av skadans storlek torde därför icke kunna godtagas, utan
bör, enligt utskottets mening, fastighetsägarnas kostnader för att skaffa
sig vatten från samhällets vattenledning i stället för från respektive
brunnar ersättas endast i mån detta är betingat av den genom tunnelanläggningen
uppkomna skadan å brunnarna.
Att föranstalta om den närmare utredning, som sålunda bör i ärendet
företagas, för bedömande av ett eventuellt skadestånds storlek, torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t, som därjämte bör äga att förordna om
utbetalande av den ersättning, som kan finnas böra utgå. Utgiften ifråga
borde givetvis rätteligen drabba anslaget till dubbelspåranläggningen
Tomteboda—Järfva, men då denna anläggning sedan åtskilliga år tillbaka
är fullbordad och, enligt vad utskottet inhämtat, anslagets konto
avslutat redan år 1912, låter detta sig icke göra. Vid sådant förhållande
och då anläggningen torde äga ett visst samband med de pågående
ändringsarbetena vid centralstationen i Stockholm, synas de för
sistnämnda arbeten anvisade medel kunna för ändamålet tagas i anspråk.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 35.
att riksdagen i anledning av förevarande motion
må hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
dels taga under övervägande, om och i vad mån ersättning
enligt ovan angivna grunder bör lämnas förenämnda
fastighetsägare i Hagalund för den skada, som
må hava tillskyndats dem genom anläggandet av en järnvägstunnel
under samhället, dels ock till vederbörande
låta utbetala de ersättningsbelopp, som må finnas böra
utgå.
Stockholm den 16 mars 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. Nilsson i
Skottlandshus, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Ericsson, H. M. Bäckström, J. L.
Widell, C. G. Ekman, O. U. B. Olsson, O. Bergqvist och E. A. Hallin samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
J. Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, O. H:son Waldén, P. B. Nilsson i Landeryd,
C. R. Jansson i Falun, J. Erlansson, O. Nilsson i Örebro, A. Mossberg, O. Osberg och
E. Andersson i Prästbol.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1920.