Statsutskottets utlåtande Nr 83.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 3 e. m

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslag för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets
införande nödlidande personer.

(3:e avd.)

1 den till riksdagen den 7 januari 1920 avlätna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Magt, under åberopande
av punkt 37 av det vid sjunde huvudtiteln fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition, som kunde komma att till riksdagen avlåtas
angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande
nödlidande personer, bland de extra anslagen under samma
huvudtitel för år 1921 för ändamålet beräkna ett förslagsanslag av

100,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 7 januari 1920
avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1920 (nr 2),
under åberopande av det vid propositionen lögade statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag (punkt 37), föreslagit riksdagen att
i avbidan på blivande proposition å tilläggsstat för år 1920 för ovan
angivna ändamål beräkna ett förslagsanslag å 140,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 30
januari 1920 dagtecknad proposition, nr 66, som för förberedande behandling
hänvisats till statsutskottet, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden sistnämnda dag, föreslagit
riksdagen att för understöd i vissa fäll åt genom tobaksmonopolets införande
nödlidande personer i enlighet med de av chefen för finansBihang
till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 26 höft. (Nr 33.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

departementet i sagda statsrådsprotokoll angivna grunder under sjunde
huvudtiteln anvisa

å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 150,000 kronor,

samt å tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
si stberörda statsrådsprotokoll.

Sedan aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till Kungl. Maj:ts förfogande
ställt ett belopp av 125,000 kronor att enligt de grunder, Kungl.
Maj:t funne skäligt bestämma, användas till understödjande i vissa fall
av genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer, har Kungl.
Maj:t den 2 augusti 1919 utfärdat kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling
nr 535 och 536).

Understöd utgår enligt nämnda kungörelse till inom laudet bosatt
arbetslös person, som vid tiden för tobaksmonopolets införande var inom
tobakshanteringen stadigvarande sysselsatt, jämte hans familj under
förutsättning, att han 1) utan eget förvållande saknar arbetsinkomst och
befunnits vara i trängande behov av understöd, 2) på grund av hög
ålder, sjukdom eller lyte eller dylikt icke är arbetsför, samt 3) icke för
egen del åtnjuter full försörjning av fattigvården. Understödet utgår
för en var med det belopp, som med hänsyn till hans mer eller mindre
trängande behov finnes skäligt, dock högst med 3 kronor per dag för
man och hustru, 2 kronor per dag för ensamstående person samt 60
öre per dag för inom eller utom äktenskapet fött barn under femton
år. Ansökning om understöd skall göras hos den jämlikt kungl. cirkuläret
den 18 augusti 1914 tillsatta arbetslöshets- och hjäipkommitté i
den kommun, där sökanden uppehåller sig, eller, om sådan kommitté
där ej finnes, hos kommunalnämnden eller däremot svarande kommunala
myndighet. Understöd förskjutes av vederbörande kommitté eller
kommunala myndighet, men ersättes till hela sitt belopp av de till
statens förfogande ställda medel, dock allenast under förutsättning att
vad av kommunala medel förskjutits angivits icke vara fattigvårdsunderstöd
och icke föranlett indragning av understöd, som utgår enligt
gällande fattigvårdslagstiftning. Efter varje månads utgång äger vederbörande
kommitté eller kommunala myndighet att till statens arbetslöshetskommission
ingiva framställning om utbekommande av ersättning
för under månaden utlämnade understöd, och åligger det kommissionen
att därvid bestämma ersättningsbeloppens storlek.

I skrivelse till chefen lör finansdepartementet den 20 november
1919 har statens arbetslöshetskommission anmält, att av ovan omför -

Statsutskottets utlåtande Nr 311.

malda anslag å 125,000 kronor för augusti, september och oktober mänader
utbetalts tillsammans 52,484 kronor 30 öre samt att det utbetalda
understödet fördelade sig på följande kategorier av understödstagare:
i 57 fall hade understöd utgått till man och hustru, i 61 fall till ensamstående
män, i 190 fall till ensamstående kvinnor samt i 59 fäll till
barn under 15 år. Vidare har kommissionen meddelat, att till understöd
för det med anslaget avsedda ändamål i fortsättningen torde komma
att åtgå omkring 18,000 kronor per månad, vadan anslaget kunde beräknas
bliva förbrukat vid nästkommande februari månads utgång.

Den 2 december 1919 har sedermera arbetslöshetskommissionen
anbefallts att avgiva dels yttrande angående behovet av medelsanskaffning
till understöd jande för tiden efter februari månads utgång av genom
tobaksmonopnlets införande nödlidande icke arbetsföra personer, dels ock,
därest sådant behov ansåges föreligga, förslag till erforderligt anslagsbelopp
samt de grunder, som vid understödens utbetalning borde tilllämpas.

Till åtlydnad härav har arbetslöshetskommissionen i skrivelse den
9 december 1919 avgivit begärt yttrande och förslag. Därvid har kommissionen,
efter att hava erinrat om, huruledes behovet av särskilda
understödsanordningar till arbetslösa före detta bruksarbetare uppkommit,
samt redogjort för den reglering av understödsverksamheten, som
träffats genom omförmälda, kungörelser den 2 augusti 1919, vidare
anfört bland annat följande. För att få det av aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet anvisade anslaget att räcka till för tiden intill utgången
av nästkommande februari månad hade man nödgats fastställa en ålder
av 67 år för dem, vilka på grund av hög ålder kunde komma i åtnjutande
av denna hjälp, det ville säga den ålder, som enligt lagen om
folkpensionering berättigade till sådan pension. Det kunde dock ifrågasättas,
om icke denna åldersgräns vore väl hög för den kategori av
arbetare det här gällde, och om man icke lämpligen vid en fortsatt
understödsverksamhet borde bestämma en åldersgräns av 60 år. Detta
kunde antagas medföra eu ökad kostnad av 2,000 kronor per månad.

Behovet av fortsatt hjälp till dessa nödlidande, före detta tobaksarbetare
kvarstode emellertid. Enligt kommissionens uppfattning vore
bästa sättet att bispringa dessa personer att bevilja ett årligt understödsbelopp
till envar, som efter prövning kunde anses därtill vara berättigad.
Detta senare belopp borde enligt kommissionens uppfattning
fastställas efter hörande av de organ och personer, vilka handhade
fastställandet av de ersättningsbelopp, som utbetalades till de inom tobakshanteringen
sysselsatta, vilka genom monopolets införande blevo arbets -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

lösa. Genom tilldelandet av ett sådant årligt understödsbelopp skulle
den mera komplicerade och ur flera synpunkter mindre tilltalande understöds
verksamheten kunna undvikas. Därest åter understödsverksamheten
ansåges böra fortsättas under år 1920 i huvudsaklig överensstämmelse
med hittills gällande grunder, hade kommissionen under förutsättning dels
att det månatliga uuderstödsbeloppet under 1920 komme att uppgå till

20,000 kronor, dels att understödsbeloppen komme att som förut jämlikt
kungörelsen nr 535 utgöra per dag 3 kronor för man och hustru, 2
kronor för ensamstående person över 18 år samt 60 öre för inom eller
utom äktenskapet fött barn under 15 år — vilka understödsbelopp överensstämde
med den allmänna understödsverksamhetens — beräknat medelsbehovet
för år 1920 till 240,000 kronor. Kommissionen ansåge sig
dock böra ifrågasätta, huruvida icke uuderstödsbeloppet för dessa icke
arbetsföra, före detta tobaksarbetare skäligen kunde nedsättas till */s av
de normala satserna. I sådant fall skulle det behövliga anslagsbeloppet
för år 1920 kunna beräknas till 160,000 kronor.

Socialstyrelsen, som på grund av remiss avgivit utlåtande i ämnet,
har i likhet med arbetslöshetskommissionen funnit, att fortsatt hjälp till
ifrågavarande personer vore behövlig och lämplig, samt att denna hjälp
borde utgå under förenklade former. Enligt styrelsens uppfattning borde
understödsbeloppet sättas lika för envar, manlig eller kviunlig person,
utan hänsyn till föreliggande försörjningsplikt, som efter prövning visat
sig i behov av sådan hjälp. Understöd borde enligt socialstyrelsens åsikt
utgå till envar självförsörjande person, som vid tiden för tobaksmonopolets
införande var fast anställd inom tobakshanteringen och som vid
avgången från yrket uppnått en ålder av 55 år eller på grund av lyte
eller kronisk sjukdom vore till arbete oförmögen.

Beträffande understödsbeloppets storlek har styrelsen hållit före,
att detsamma lämpligen borde kunna sättas till 500 kronor per person
och år och utbetalas kvartalsvis i efterskott.

Vad anginge det administrativa omhändertagandet av detta understöd,
ansåge styrelsen, att, så länge statens arbetslöshetskommission och dess
underlydande organ ute i orterna, kommunala arbetslöshetskommittéer och
kommunalnämnder, vilka handhava, den nu pågående understödsverksamheten,
vore i verksamhet, dessa bäst kunde bestrida uppgiften att emottaga
ansökningar, undersöka behörigheten samt till- eller avstjrrka de
gjorda framställningarna; däremot syntes det styrelsen, att beslut om
tilldelning av understöd borde fattas av den centrala myndigheten, sorn
i detta fall är statens arbetslöshetskommission. Omförmälda understöd
syntes heller icke böra utesluta möjligheten till erhållande av annat

Statsutskottets utlutande Nr 33.

offentligt understöd samt i intet fall föranleda indragning'' av tidigare
utgående understöd från fattigvårdsmytidighet.

Vad socialstyrelsen sålunda föreslagit, har av departementschefen
tillstyrkts.

Med anledning av tobaksindustriens mouopolisering i riket blevo
på sin tid de grupper, som inom industrien ej längre kunde beredas
sysselsättning, berättigade att uppbära vissa ersättningar, jämlikt beslut
av 1914 års senare riksdag. De principer, som lågo till grund för
fastställandet av dessa ersättningsbelopp, hade utarbetats under de normala
förhållanden, som rådde före världskrigets utbrott. Såsom avpropositionen
framgår, hava också ersättningsbeloppen i många fäll och
därvid i synnerhet för dem, som på grund av ålder, sjukdom eller annan
anledning icke lyckats skaffa sig arbete, numera visat sig otillräckliga, och
sedan nu arbetstillfällen för dessa synas bliva allt färre, torde stora svårigheter
för berörda kategori av ersättuingstagare föreligga att förskaffa
sig sin utkomst. Med hänsyn härtill och i betraktande av, att staten
genom sitt ingripande å tobakshanteringens område måste anses hava
åtminstone i viss utsträckning avhänt de personer, varom nu är fråga,
deras förvärvsmöjligheter, bär utskottet funnit skäligt, att från statens
sida åtgärder vidtagas för fortsatt bispringande av de ekonomiskt sämst
lottade bland de f. d. tobaksarbetarna. Utskottet finner sig sålunda
böra tillstyrka, att understöd av statsmedel anvisas.

I likhet med socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen anser
utskottet beviljande av ett årligt bidragsbelopp till envar, som efter
prövning kali anses därtill berättigad, utgöra bästa sättet att bispringa
ifrågavarande personer, då härigenom den mera komplicerade och ur
flera synpunkter mindre tilltalande, till prövning ständigt återkommande
understödsverksamheten undvikes.

Beträffande understödsbeloppens storlek har utskottet emellertid
funnit hänsyn böra tagas, dels till att äldre kvinnliga, i vanlig mening
icke arbetsföra personer måste anses hava större möjlighet än män i
•samma läge och ålder att genom lättare sysselsättning bereda sig
någon mindre inkomst, dels ock till huruvida understödstagaren är
gift eller har barn att försörja. Utskottet har härvid ausett det
vara med rättvisa mest överensstämmande, att understödet bestämmes
till 400 kronor för ensamstående kvinna, till 500 kronor för
ensamstående man eller ensamstående kvinna med minderårigt barn,
till 600 kronor för man, som har hustru eller minderårigt barn,
samt till 700 kronor för äkta makar, som båda varit anställda som toBihang
till riksdagens ''protokoll 1920. 6 samt. 26 höft. (Nr 33.) 2

Utikoitei■''
utlåtande

6

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

baksarbetare. Då, enligt vad i propositionen lämnade uppgifter giva
vid handen, största antalet understödstagare är att söka bland ensamstående
kvinnor, synes det utskottet, att, vid bifall till vad utskottet
sålunda förordar, av Kung], Maj:t äskade anslag böra kunna nedsättas
till 140,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit skäl till erinran mot vad
.Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om sättet och grunderna för understödaverksamhetens
ordnande, får sålunda hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj;tp
förevarande proposition, för understöd i vissa fall åt
genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer
i enlighet med ovan angivna grunder under sjunde
huvudtiteln anvisa

a) å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å

140,000 kronor; samt

b) å tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag
å 140,000 kronor.

Stockholm den 12 mars 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, C. J. G-Stvarts, A. C. Lindblad, J. Milsson
i Skottlandshus, N. A. Nilsson, Ollas A. Ericsson, H. M. Bäckström, J. L. XVidell, C. G
Ekman, O. U. B. Olsson, O■ Bergqvist och A. Pers samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, J. Jönsson
i Revinge, S■ Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, J Erlansson,
A. J. Andersson i Gävle, O. Nilsson i Örebro, A. E. Åkesson och J. D, Norman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920-