Statsutskottets utlåtande Nr 217.

1

Nr 217.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1920 kl. Va 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920
—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i ny reglerade
pastorat samt. vissa extra ordinarie präster, dels
ock innehavare av prästerliga emeritilöner jämte en i
ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 406, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning,
förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig minskning.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion, nr 61, däruti hemställ»?,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 92 höft. (Nr 217—218.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

Utskottets

yttrande.

att riksdagen ville besluta att bevilja på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag
å 30,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, för beredande
av ersättning på sätt i motionen angivits åt däri omnämnda
prästerliga befattningshavare m. fl. för mistade extra lönetillägg, ävensom
medgiva, att ifrågavarande ersättningar må av tillgängliga medel redan
under innevarande år utbetalas.

Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning framlagda
skälen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt de av departementschefen föreslagna grunder skulle dyrtidstillägget
till i tjänst varande prästmän utgå i form av dels dagtillägg med
2 kronor 30 öre för dag, dels ock procentuellt tillägg, utgörande 64 procent
av avlöningsförmånerna. Dagtillägget har avvägts så, att det skulle
motsvara det högre dyrtidstillägg, som enligt Kungl. Maj:ts proposition
nr 95 angående grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. m. skulle med tillämpning av nu gällande grundtal komma statstjänstemannen
tillgodo för de första 100 kronorna av månadslönen. På
grund av praktiska skäl skulle dyrtidstillägget utgå efter dessa grunder
redan från början av ecklesiastikåret 1920—1921.

För innehavare av prästerliga emeritilöner skulle dyrtidstillägget under
ifrågavarande ecklesiastikår utgå efter glidande skala och även i övrigt
efter i huvudsak enahanda grunder, som kunde komma att fastställas för
statens pensionärer för tiden från den 1 juli 1920.

Därest tillfällig löneförbättring kommer att beviljas prästerskapet,
skulle procentuellt dyrtidstillägg utgå jämväl å denna löneförbättring.

Enligt vad departementschefen angivit, lämnar kyrkofonden tillgång
till bestridande av de utgifter, varom nu är fråga.

Sedan riksdagen numera fattat beslut i fråga om allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, torde det av Kungl.
Maj:t framlagda förslaget angående dyrtidstillägg åt innehavare av nu
ifrågakomna prästerliga befattningar — frånsett innehavarna av prästerliga
emeritilöner — tarva vissa jämkningar. Riksdagens beslut angående dyrtidstillägg
åt statstjänstemannen innebär i korthet, att grundtalet borde
så avvägas, att det motsvarade indextalet för prisfördyringen minskat
med 5 enheter, därest indextalet icke vore jämnt tal, eljest med 6 enheter.
Med nu rådande prisläge skulle grundtalet bliva 160. Beträffande den inkomstgräns,
till vilken dyrtidstillägget borde utgå efter ett procenttal lika
med grundtalet, har riksdagen beslutat en viss åtskillnad mellan familjeförsörjare
och övriga befattningshavare. Det grundbelopp, på vilket dyr -

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

3

tidstillägget skulle beräknas efter ett procenttal lika med grundtalet, skulle
bestämmas till en avlöning av 85 kronor i månaden, och det procenttal,
som borde tillämpas å månadsavlöning över 85 kronor, skulle utgöra 55
hundradelar av grundtalet, d. v. s. efter nu gällande prisindex 88. Beträffande
familjeförsörjare skulle för varje barn under 16 år den andel av
månadsavlöningen, för vilken dyrtidstillägget skulle utgå med ett procenttal
lika med grundtalet, ökas med 15 kronor.

Därest nu de för ifrågavarande prästerliga tjänstinnehavare av Kungl.
Magt föreslagna dyrtidstilläggen skulle höjas i proportion till den höjning,
som för statstjänstemannens vidkommande av riksdagen beslutats
utöver Kungl. Maj:ts förslag, skulle grunderna visa sig vara följande.
Dagtillägget skulle begränsas till 2 kronor i stället för av Kungl. Maj:t
föreslaget 2 kronor 30 öre. Däremot skulle det procentuella tilllägget
höjas till 81 procent, och för familjeförsörjare skulle barnbidraget
utgöra eu ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn. Då emellertid
vid en tillämpning av dessa grunder, enligt vad utskottet inhämtat,
kyrkofondens belastning skulle komma att ökas i en utsträckning, som
icke kan anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna i 5 § i ovanberörda
lag den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i
nyreglerade pastorat m. fl., har utskottet icke ansett sig kunna för prästerskapet
tillstyrka en ökning av dyrtidstillägget i fullt samma proportion,
som skett beträffande statstjäqstemännen. Den reduktion, som skulle bliva
nödvändig att vidtaga, torde kunna ske på två olika sätt, nämligen antingen
genom att sänka det procentuella tillägget eller genom att utesluta
barnbidraget. Med hänsyn till kyrkofondens möjlighet att bära kostnaderna
för dyrtidstilläggen torde, enligt vad utskottet inhämtat, berörda reduktion
kunna ske på det sätt, att enligt det första alternativet dagtilllägget
bestämmes till 2 kronor och det procentuella tillägget till 78
procent, och enligt det andra alternativet dagtillägget bestämmes till likaledes
2 kronor, och det procentuella tillägget till 75 procent, varjämte
skulle komma en ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn under
16 år. Barnbidraget skulle alltså uppgå för barn och år till 127 kronor
75 öre; motsvarande siffra för statstjänstemannen utgör 129 kronor 60 öre.
De av utskottet angivna beräkningarna äro enligt uppgift de högsta, vilka
med hänsyn till kyrkofondens bärkraft nu kunna av utskottet tillstyrkas.

Utskottet inser väl, att det senare alternativet med barnbidrag är
förenat med vissa tekniska svårigheter på grund av de för prästerskapet
gällande säregna avlöningsbestämraelserna, men med hänsyn till den uppfattning
i fråga om bchofsprincipen, som riksdagens beslut beträffande
statstjänstemannens dyrtidstillägg innebär, anser sig utskottet likväl böra

4

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

i förevarande fall förorda detsamma. På grund av ovanberörda tekniska
svårigheter torde det ej vara möjligt att för prästernas del i allo tillämpa de
grunder i avseende å barnbidragets utbetalande, som tillstyrkts beträffande
statstjänstemännen. Med hänsyn härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att vidtaga de modifikationer,
som äro erforderliga för att med möjligaste rättvisa förena den
största enkelhet vid tillämpningen av grunderna för ifrågavarande dyrtid
stillägg.

I fråga om innehavare av prästerliga emeritilöner har utskottet intet
att erinra mot vad härutinnan föreslagits.

I avseende å det i ovanberörda motion gjorda yrkandet tillåter sig
utskottet erinra om följande.

I kungl. kungörelsen den 16 juli 1919 (nr 472) angående dyrtidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. in. meddelas i § 2 mom. 1 bestämmelser
om det ordinarie dyrtidstillägget för nämnda ecklesiastikår. Härtill är
fogat ett stadgande av följande lydelse: »är kyrkoherde, komminister eller
ständig adjunkt anställd i pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före
den 1 maj 1919, och har han under hela eller någon del av senare hälften
av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt
kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr 726), eller har annan extra ordinarie
präst än ständig adjunkt under hela eller någon del av senare hälften av
ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt nyssnämnda
kungörelse, skall det i mom. 1 omförmälda dyrtidstillägget förhöjas,
det procentuella tillägget med ett belopp, motsvarande 15 procent
å de kontanta avlöningsförmånerna, och dagtillägget med 25 öre för dag».

På sätt motionären erinrat, skulle genom sagda bestämmelse alltså
ordinarie prästman, som erhållit transport, eller e. o. prästman, som vunnit
befordran eller överflyttats till pastorat, som icke är nyreglerat, eller
där ny lönereglering inträtt den 1 maj 1919, icke erhålla någon ersättning
för den förhöjning för senare halvåret 1918—1919, varom i sagda
bestämmelser talas. Samma skulle förhållandet vara med stärbhusdelägare
efter avliden ordinarie eller e. o. präst, ävensom innehavare av emeritilöner,
vilka tillträtt sådan lön den 1 maj 1919, men varit berättigad till
extra tillägg på den kyrkoherde- eller komministerlön, de åtnjöto under
senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919.

Enligt vad utskottet inhämtat, hava åtskilliga prästmän ävensom stärbhusdelägare
efter avlidne prästmän — med förmälan att de icke fått uppbära
förhöjt procentuellt dyrtidstillägg jämte dagtillägg — under åbero -

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

5

pande av nyssberörda bestämmelser i kung], kungörelsen den 16 juli 1919
hos Kung!. Maj:t anhållit om sådant dyrtidsunderstöd.

Såsom framgår av berörda ansökningar hava vissa prästmän överflyttats
den 1 maj 1919 från nyreglerde pastorat till icke reglerade pastorat
och två stärbhusdelägare den 30 april 1919 frånträtt dem såsom nådårsberättigade
tillkommande löneförmåner vid tjänster inom under ecklésiastikåret
1918 —1919 nyreglerade pastorat. Vissa prästmän hava förut
tjänstgjort i nyreglerade pastorat samt den 1 maj 1919 tillträtt befattningar
i pastorat, där ny lönereglering samma dag börjat tillämpas.

I ett över sagda ansökningar den 12 mars 1920 avgivet gemensamt
utlåtande hava kammarkollegium och statskontoret bragt i erinran det
yrkande, som i ovanberörda motion underställts riksdagens prövning. De
fall, som i denna motion avses, utgöra — framhålla ämbetsverken — dels
sådana, varom vore fråga i omförmälda ansökningar, dels ock sådana, där
vederbörande på grund av domkapitlens feltolkning av förberörda kungörelse
den 16 juli 1919 förhållits dem rätteligen tillkommande förhöjning
i dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1919—1920. I likhet med motionären
anse jämväl ämbetsverken, att prästmän samt tjänst- och nådeårsberättigade
stärbhus efter prästmän, vilka på grund av omförmälda bestämmelser
i kungörelsen den 16 juli 1919 ej kommit i åtnjutande av det extra dyrtidstillägg,
som, avseende senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919,
av praktiska skäl hänförts till ecklesiastikåret 1919—1920, borde beredas
ersättning för denna sin förlust. Då betalningsansvaret för sådant dyrtidstillägg
åtminstone i flertalet fall icke syntes rättvisligen kunna åläggas
vederbörande pastorat, ansåge ämbetsverken, att de ersättningsbelopp, varom
nu vore fråga, borde beviljas ur kyrkofonden. Härför fordrades emellertid
medgivande av riksdag och kyrkomöte, lämpligen i den riktningen,
att Kungl. Maj:t medgåves rätt att, därest prästman eller hans tjänsteller
nådårsberättigade stärbhus under hela eller någon del av senare
hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstilläsfir
enligt kungörelsen den 30 augusti 1918, men under hela eller någon del
av ecklesiastikåret 1919—1920 antingen icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg
enligt kungörelsen den 16 juli 1919 eller åtminstone icke till sådan
förhöjning i dyrtidstillägget, som omförmäldes i sistnämnda kungörelse,
ur kyrkofonden tilldela dylik prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.

Med hänsyn till det av kammarkollegium och statskontoret i ärendet
avgivna utlåtandet anser sig utskottet böra tillstyrka åtgärder i det syfte,
som med motionen avses. I avseende å sättet för bestridande av erforderliga
medel kan utskottet uppenbarligen icke tillstyrka det av niotio -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 217.

nären framlagda förslaget, då ju som bekant statsmedel icke ansetts böra
tagas i anspråk för utbetalande av de dyrtidstillägg, varom här är fråga.
I ^betraktande av vad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra tillmötesgå
motionärens yrkande i enlighet med det förslag, som framlagts
från kammarkollegium och statskontoret.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda
proposition och herr Ekmans ovanberörda motion må

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 19 mars 1920
förordade allmänna grunderna med av utskottet härovan
gjorda ändringar för beviljande av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1920—1921 till de prästmän, som
finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglade pastorat
samt åt- vissa extra ordinarie prästmän och innehavare
av prästerliga emeritilöner;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det grundtal,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstilllägg
utgår, blir föremål för sänkning, förordna, att det
till" de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig minskning;

c) för sin del medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest
prästman eller hans tjänst- eller nådårsberättigade stamhus
under hela eller någon del av senare hälften av
ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krmstidstillägg
enligt kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr
726), men under hela eller någon del av ecklesiastikaret
1919—1920 antingen icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg
enligt kungörelsen den 16 juli 1919 (nr 472) eller
åtminstone icke till sådan förhöjning i dyrtidstillägget,
som omförmäles i sistnämnda kungörelse, ur kyrkofonden
tilldela dylik prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.

Stockholm den 10 juni 1920.

På utskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se utlåtande nr 218.