Statsutskottets utlåtande Nr 209.
3
Nr 209.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bekämpande
av olaga brännvinstillverkning.
(4:e avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 164) av herr C. G. Ekman m. fl. och den andra inom andra kammaren
(nr 237) av herr A. Sävström m. fl., har under hänvisning till vid
innevarande riksdag avgivna motioner nr 162:1 och 236:11 angående åtgärder
mot olaga brännvinstillverkning hemställts, att riksdagen måtte till
Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp av 200,000 kronor att i enlighet
med den plan, Kungl. Maj:t kan finna skäl utarbeta, användas till
bekämpande av olaga brännvinstillverkning, ävensom besluta, att ifrågavarande
medel skola utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionerna.
I fråga om den skärpta uppsikten över lönnbränningen hava motionärerna
anfört följande:
»Den omfattning, som denna trafik tagit inom vissa delar av vårt land,
har, även där polismyndigheterna velat ingripa, gjort det svårt för dessa
myndigheter att effektivt hålla efter lönnbrännarna. Tillräckligt stöd har
också mångenstädes saknats från de lokala organ, nykterhetsnämnderna,
som enligt 1917 års lagstiftning voro avsedda att tillse och övervaka
nykterhetstillslåndet i kommunerna. Med hänsyn härtill synes det böra
vidtagas sådana anordningar, att dels åklagar- och polismyndigheterna erhålla
en tillfällig förstärkning, dels ock nykterhetsnämndernas verksamhet
stimuleras genom åstadkommande av ett mera intimt samarbete mellan
sagda myndigheter och nämnderna. Den tillfälliga förstärkningen kan
4
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
Utskottets
yttrande.
tänkas utförd på det sätt, att, sedan ett anslag för ändamålet av riksdagen
ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, polismyndigheterna på orter, där lönnbränning
i större utsträckning förekommer, få sig anvisade medel för anställande
av extra åklagare och polismän med särskild uppgift att efterspana
förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen. Åtminstone för
vissa län torde jämväl böra anställas inspektörer med uppgift att tillse,
dels att lönnbränning beivras, dels ock att nykterhetsnämnderna vederbörligen
fullfölja sin verksamhet och att med råd och upplysningar bistå dessa
nämnder. Nu berörda anordningar torde väsentligen få karaktären av en
försöksorganisation, vilken, där behovet skulle visa sig kräva, bör ändras.
Det gäller att snabbt och kraftigt kunna ingripa, så att icke lönnbränningen
får fast fot. Av hänsyn härtill synes oss någon speciell utredning
i ämnet icke böra påkallas, utan medel ställas till Kungl. Majt:s förfogande
att utgå redan på innevarande års tilläggsstat. Enär statsverkets fond av
rusdrycksmedel under innevarande år erhåller betydande tillskott och ändamålet
med ifrågavarande anslag innebär ett ingripande till rusdryckshanteringens
begränsande, synes oss det ifrågavarande anslaget kunna utgå
ur rusdrycksmedelsfonden.»
Det torde vara otvivelaktigt, att lönnbränningen under senaste åren
å vissa orter inom landet tagit en sådan omfattning, att särskilda åtgärder
från det allmännas sida till hämmande av densamma synas vara av nöden.
Kraven på en efter tidsförhållandena anpassad lagstiftning på området
hava redan tidigare vid innevarande riksdag vunnit beaktande, i det riksdagen
bland annat fattat beslut om skärpning av gällande straffbestämmelser
för olovlig brännvinstillverkning. Men även frågan om de sålunda
straffbelagda förseelsernas upptäckande och beivrande är en angelägenhet
som synes påkalla statsmakternas särskilda uppmärksamhet.
Mot att, såsom av motionärerna påyrkats, staten lämnar bidrag till
förstärkning av polis- och åklagarorganisationen på vissa platser inom vårt
land kan visserligen invändas, att det till icke ringa del torde vara inom
städerna och vissa med dem jämförliga samhällen som en dylik förstärkning
framför allt är behövlig, samt att kostnaderna för utredning av brott,
begångna inom dylika samhällen, äro utgifter, vilka stäckande i regel icke
ankommer på statsverket. I avseende härå synes dock böra erinras, att
de förseelser, varom nu är fråga, icke endast riktas mot den allmänna
ordningen på den plats, där desamma begåtts. De genom lönnbränningen
uppkomna missförhållandena hava nämligen icke endast en lokal karaktär,
utan äro av en ur social synpunkt betydligt allvarligare innebörd.
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
5
Det torde utan överdrift kunna sägas, att lönnbränningen synes hota
att äventyra upprätthållandet av vår nykterhetslagstiftning och det arbete
för folknykterhetens höjande, man därigenom velat befrämja, ävensom de
åtgärder i övrigt, som av statsmakterna företagits till motverkande av
dryckenskap. Med hänsyn till det statsintresse, som sålunda otvivelaktigt
föreligger, bör det enligt utskottets mening icke möta betänkligheter, att
staten i detta undantagsfall lämnar sin ekonomiska medverkan till åtgärder,
som eljest icke direkt ankomma på staten, och detta desto mindre
som medel för ändamålet finnas att tillgå från rusdrycksmedelsfonden,
vilkens anlitande i detta fall torde få anses stå i överensstämmelse med
de för fondens användning fastställda grunderna.
Utskottet anser sig sålunda böra giva sin anslutning till det nu
motionsvis framförda förslaget om åstadkommande av ett effektivare
bekämpande av lönnbränningen.
Jämväl med avseende å beskaffenheten av de anordningar som skulle
vidtagas, har utskottet funnit sig böra i huvudsak biträda vad motionärerna
härutinnan föreslagit. De ifrågasatta åtgärderna gå i första hand
ut på en förstärkning av polis- och åklagarmyndigheterna i de orter, där
lönnbränning i stor utsträckning förekommer, därvid dessa orter skulle
erhålla statsanslag för anställande av extra åklagare och polismän med
särskild uppgift att efterspana och beivra förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen.
Men även i andra hänseenden synas utvägar stå
till buds för åstadkommande av effektivare uppsikt över lönnbränningen.
Att utstaka de närmare riktlinjerna härför torde emellertid lämpligen höra
ankomma på Kungl. Maj:t. Utskottet vill dock uttala en förväntan, att
de åtgärder, som befinnas böra vidtagas, verkställas under samverkan och
i samförstånd med vederbörande kommuner och inskränkas att avse sådana
platser, där lönnbränningen redan tagit eller hotar att taga en sådan omfattning,
som gör ett ingripande nödvändigt till förhindrande av eljest
uppkommande allvarliga missförhållanden.
Beträffande anslagets storlek har utskottet ansett en nedsättning
kunna vidtagas i det av motionärerna föreslagna beloppet till 100,000
kronor eller samma summa som av 1918 års urtima riksdag beviljades för
i viss mån likartade anordningar, avseende en effektivare tillämpning av
prisockerlagen.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
att riksdagen i anledning av herr C. G. Ekmans
m. fl. och herr A. Sävströms m. fl. i ämnet väckta motioner
må för sin del medgiva, att från statsverkets fond
av rusdrycksmedel må utgå ett belopp av 100,000
kronor, avsett att, i enlighet med den plan Kung).
Maj it må finna skäl fastställa, användas till bekämpande
av olaga brännvinstillverkning.
Stockholm den 8 juni 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 208.