10

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

Nr 207.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
upphävande av den vissa statstjänstemän tillkommande
rätt till anmärkning sarv ode. (4:e avd.)

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten, till statsutskottet
för förberedande behandling överlämnad proposition, nr 364, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att,
med upphävande av de i gällande avlöningsreglementen för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk
och postsparbanken förekommande bestämmelser angående anmärkningsarvode,
besluta, att sådant arvode från den tidpunkt, Konungen
må bestämma, icke vidare skall utgå till tjänsteman vid nämnda verk,
dock att tjänsteman, som icke enligt de för honom gällande avlöningsbestämmelser
är skyldig underkasta sig upphörande av eller minskning
i extrainkomster, som äro förenade med tjänsten eller utgå för bestyr i
sammanhang därmed, skall bibehållas vid den rätt till anmärkningsarvode,
som enligt samma bestämmelser må tillkomma honom.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Anmärkningsarvode till revisionspersonalen utgår för närvarande i
fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk, väg- och vattenbygg -

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

11

nadsstyrelsen, kammarrätten, generaltullstyrelsen, postsparbanken samt
domänstyrelsen.

Rätten till anmärkningsarvode grundas för postverkets, telegrafverkets,
statens järnvägars, statens vattenfallsverks och postsparbankens
vidkommande på de av Kungl. Maj:t och riksdagen för nämnda verk
fastställda avlöningsbestämmelser. Beträffande övriga verk äro föreskrifterna
rörande anmärkningsarvodet meddelade genom vederbörande,
av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, vadan de åtgärder, som erfordras
för avskaffande av anmärkningsprovisionen vid dessa verk, kunna av
Kungl. Maj:t vidtagas utan riksdagens medverkan.

De huvudskäl, som anförts till stöd för anmärkningsarvodets avskaffande,
respektive bibehållande hava av departementschefen sammanfattats
sålunda: Mot anmärkningsarvodets bibehållande talar huvudsakligen,
att rätten till dylikt arvode kan befaras försvåra en lämplig arbetsfördelning
inom vederbörande ämbetsverk, leda till revisionens ensidiga
inriktande på räkenskapsdelar, vilkas granskning väntas inbringa sådant
arvode, samt inbjuda till ökad formalism vid anmärkningsförfarandet.
Till förmån för anmärkningsarvodets bibehållande åter åberopas behovet
av en extra lockelse för underlättande av revisionernas rekrytering och en
särskild sporre till arbetstid och vaksamhet vid revisionsarbetets utförande.

Utskottet har för sin del funnit de övervägande skälen tala för, att
systemet med anmärkningsprovision avskaffas, och vill utskottet härvid
särskilt framhålla, hurusom detta system lider av den väsentliga bristen,
att provisionen icke står i förhållande till det arbete, som nedlägges på
räkenskapsgranskningen, utan ofta är beroende på tillfälligheter. Då utskottet
i likhet med departementschefen ansett sig kunna utgå från, att
revisionspersonalen i likhet med andra statens tjänstemän skall utan särskild
belöning efter bästa förmåga fullgöra dem åliggande göromål, har
utskottet alltså funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med upphävande av de i gällande
avlöningsreglementen för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk
och postsparbanken förekommande bestämmelser angående
anmärkningsarvode, må besluta, att sådant arvode
från den tidpunkt, Konungen må bestämma, icke vidare
skall utgå till tjänsteman vid nämnda verk, dock att

12

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

tjänsteman, som icke enligt de för honom gällande avlöningsbestämmelser
är skyldig underkasta sig upphörande
av eller minskning i extrainkomster, som äro
förenade med tjänsten eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed, skall bibehållas vid den rätt till anmärkningsarvode,
som enligt samma bestämmelser må tillkomma
honom.

Stockholm den 8 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, N. A.
Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Ericsson, H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman,
O. U. B. Olsson, O. Bergqvist, E. A. Hallin och O. 1. Asplund samt

från andra kammaren: herrar O. H:son Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson
i Landeryd, W. Bäckström, O. R. Jansson i Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle,
O. Nilsson i Örebro, A. Mossberg, S. E. J. Lubeck och J. D. Norman.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt Sc SBner.

202348