Statsutskottets utlåtande Nr 195.

1

Nr 195.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt
vissa entreprenörer m. m.

(l:a avd.)

Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 64) av herrar 0. Bergqvist och J. Carlsson och den andra
inom andra kammaren (nr 103) av herr S. Welin, har hemställts, att
riksdagen ville ändra formuleringen i sitt år 1919 fattade beslut angående
ersättning till ingenjören Gideon Ericsson för lidna förluster å
byggnadsentreprenad så, att regeringen må kunna utan vidare prövning
till Ericsson omedelbart utbetala det beslutade beloppet kronor 167,407: 49,
och därigenom ytterligare förluster genom räntor in. m. besparas honom.

Vidare har uti en inom första kammaren av herrar J. Olofsson och
J. P. Johansson väckt motion (nr 91) hemställts, att riksdagen ville bevilja
kronor 28,357: 80 i ersättning till byggmästaren P. O. Hellman i
Östersund för lidna förluster som byggnadsentreprenör till följd av
rådande kristid m. m.

Ytterligare har i en inom sistnämnda kammare av herrar A. Ljunggren
och A. Träff väckt motion (nr 166) hemställts, att riksdagen för
sin del måtte tillerkänna byggmästare F. William i Motala i ersättning
för lidna förluster vid utförande av vissa byggnadsarbeten vid uppfostringsanstalten
å Bona ett belopp av kronor femton tusen (15,000).

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr S. Liibeck väckt
motion (ur 158) hemställts, att riksdagen ville bevilja ett anslag å högst
kr. 101,117:25 att efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande
av ersättning åt entreprenören för grundläggnings- m. fl. arbeten vid
kasernetablissemanget för Södermanlands regemente i Strängnäs, Granitoch
Beton-A.-B. i Stockholm, för de förluster entreprenören till följd av
rådande kristid lidit genom tillkommen merkostnad utöver den kontraktcrade
entreprenadsumman för ifrågavarande arbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. ti samt. 79 höft. (Nr 195.)

1832 20 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

Statsutskottet

1938.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

I fråga om de väckta motionerna rörande ersättning åt ingenjören
Gideon Ericsson för lidna förluster å byggnadsentreprenad, vilken avsåguppförande
av kasernetablissemang för Västgöta regemente invid Vänersborg,
får utskottet erinra, att såväl 1918 som 1919 års riksdagar på
grund av i ämnet väckta motioner behandlat denna ersättningsfråga.

Vid frågans behandling år 1918 yttrade statsutskottet:

»Enligt utskottets mening bör ersättning för förlust, som entreprenör
lidit på entreprenad, som han åtagit sig gent emot statsverket, kunna
medgivas endast rent undantagsvis, där särskilt tungt vägande skäl härför
kunna anföras. Såvitt utskottet kunnat finna av handlingarna i förevarande
ärende, vill det synas utskottet, som om dylika skäl möjligen här
kunde anses föreligga, och att alltså ersättning skulle kunna åtminstone
delvis tillerkännas ingenjören Ericsson, utan att härigenom mera vittutseende
konsekvenser behöva uppstå. Huruvida förhållandet i verkligheten
är sådant, torde dock endast av Kungl. Maj:t kunna efter verkställd
utredning avgöras. Att eu ansökan i ärendet redan av Kungl.
Maj:t avslagits, sjmes icke utgöra något avgörande hinder mot, att riksdagen
med anledning av de föreliggande motionerna anhåller, att Kungl.
Maj:t tager frågan under förnyat övervägande. Skulle Kungl. Magt vid
sådant övervägande finna, att ersättning bör tilldelas ingenjören Ericsson,
torde jämväl höra på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, med vilket
belopp ersättning skall utgå, dock bör ersättningen enligt utskottets mening
i varje fall icke överstiga 75 procent av den förlust entreprenören lidit
eller, under förutsättning att det i motionerna uppgivna beloppet härav är
riktigt, 167,407 kronor 49 öre. Erforderligt belopp torde kunna utgå av
för uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen
beviljade medel.»

Statsutskottet hemställde med anledning härav, att riksdagen måtte
med anledning av förevarande motioner dels i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under
förnyat övervägande, huruvida och med vilket belopp ersättning må kunna
tilldelas ingenjören Gideon Ericsson för förlust, som han lidit vid uppförande
av Västgöta regementes kasernetablissemang, dels ock medgiva,
att för bestridande av sådan ersättning må av de för uppförande av
kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade medel tagas
i anspråk ett belopp av högst 167,407 kronor 49 öre.

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

3

Statsutskottets förevarande framställning bifölls av första kammaren,
men avslogs av andra kammaren, på grund varav ersättningsfrågan för
det dåvarande förföll.

»

Vid behandlingen av ärendet år 1919 yttrade statsutskottet:

»Såsom utskottet i sitt yttrande i ärendet vid dess behandling av
1918 års lagtima riksdag framhållit, bör enligt utskottets mening ersättning
i förevarande fall kunna beredas entreprenören, därest Kungl.
Maj:t vid prövning av ärendet finner sådan böra utgå. Ersättningsbeloppet
bör dock i varje fall icke bestämmas högre än till 75 procent
av den förlust, entreprenören lidit, eller 167,407 kronor 49 öre. Utskottet
har härvid icke ansett sig kunna taga någon hänsyn till, att
entreprenören efter det egentliga byggnadsarbetets avslutande fått vidkännas
särskilda kostnader vid utförande av kompletteringsarbeten. Likaledes
har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka, att ränta å det såsom
förlust upptagna beloppet, såsom av motionärerna ifrågasatts, beräknas.

Erforderliga medel torde böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
genom beviljande av anslag å 1919 års tilläggsstat.»

På grund av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet, att
riksdagen måtte å tilläggsstat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst,
167,408 kronor att efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande
av ersättning åt ingenjören Gideon Ericsson för liden förlust vid uppförande
av Västgöta regementes kasernetablissemang.

Denna statsutskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Vid den närmare utredning, som Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens
förevarande beslut underkastat denna ersättningsfråga, inhämtades
yttranden i ärendet från såväl justitiekanslern som statskontoret.

Justitiekanslern anförde därvid följande:

»Ingenjören Ericsson har till stöd för sin framställning åberopat, att
arbetslöner och materialpris stegrats till en enastående höjd, och att
transportsvårigheter å järnväg uppstått.

De ifrågavarande den 15 februari 1915 och den 8 augusti 1916
(således efter världskrigets utbrott) upprättade kontrakten innehålla icke
någon bestämmelse, som medgiver Ericsson att på grund av stegring i
arbetslöner och i materialpris eller transportsvårigheter å järnväg häva
eu tr epren ad a vtal en.

För tillämpning av 30 § 1 mom. i ovannämnda förordning erfordras
enligt ordalagen, att entreprenören blivit genom naturhinder, olyckshändelse
eller av annan anledning, vilken han ej kunnat förekomma eller

Statsutskottet

1919.

Kungl. Maj:ts
prövning av
ersättningsfrågan.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

undanröja, urståndsatt att fullgöra sitt åtagande inom föreskriven tid.
I föreliggande fall har varken naturhinder eller olyckshändelse inträffat,
och av annan anledning synes Ericsson så mycket mindre hava blivit
urståndsatt att inom föreskriven tid fullgöra sitt åtagande, som arbetena
faktiskt blivit utförda inom tid, mot vilken anmärkning icke, såvitt
handlingarna utvisa, blivit framställd.

För övrigt lärer stegring i arbetslöner och i materialpris icke i och
för sig urståndsätta en entreprenör att fullgöra sitt åtagande inom föreskriven
tid, utan allenast för honom medföra ökade kostnader. Om de
uppkomna transportsvårigheterna å järnväg saknas närmare utredning:
det kan således icke anses ådagalagt, att dessa svårigheter urståndsatt
Ericsson att fullborda arbetena inom föreskriven tid, vilket varit en
förutsättning för tillämpligheten av ifrågakomna författningsrum.»

I sitt i ärendet avgivna utlåtande yttrade statskontoret:

»Vad först beträffar frågan, huruvida ett beslut om beredande av
ersättning åt ingenjören G. Ericsson för liden förlust vid uppförande av
Västgöta regementes kasernetablissemang kan anses överensstämma med
hittills iakttagen praxis får statskontoret anföra, att av den i ärendet
gjorda utredning framgår, att endast i några få fall under nu rådande
kristid beviljats ersättning för åsamkad förlust vid fullgörande av entreprenad,
och att i dessa fall varit fråga om synnerligen obetydliga byggnadsarbeten
å vissa kronoparker utförda av skogsarbetare eller andra
synnerligen svagt situerade personer. Däremot har, såvitt för statskontoret
är bekant, under den tidsperiod, varom nu är fråga, icke i
något fall beviljats ersättning för dylik förlust åt entreprenörer för större
byggnadsarbeten, ehuru åtskilliga sådana framställningar till Eders
Kungl. Maj:t ingivits. Med hänsyn härtill torde ett medgivande åt
ingenjören Ericsson av den föreslagna ersättningen komma att strida
mot en undantagslöst tillämpad praxis.

Vidkommande de konsekvenser, som ett beslut om beviljande av
ersättning för den i detta fall av entreprenören lidna förlusten skulle
kunna antagas medföra, tillåter sig statskontoret framhålla, att i åtskilliga
av de övriga i den föreliggande utredningen förekommande ganska
talrika fallen, bland vilka ett och annat har att uppvisa en högst betydande
förlustsiffra, utan tvivel kunnat förekomma lika talande skäl
som här för beviljande av ersättning. Därest i detta fall den lidna förlusten
skulle till större eller mindre del täckas, måste man givetvis räkna
med sannolikheten, att flera av de övriga byggnadsentreprenörerna, som
råkat i enahanda belägenhet som ingenjören Ericsson, komme att, med
åberopande av nu förevarande fall, görande gällande anspråk på ersätt -

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

5

ning för sina på grund av entreprenaderna'' lidna förluster, vilka framställningar
då svårligen kunde avvisas.»

Kungl. Magt fann enligt beslut den 23 januari 1920, med hänsyn
till vad utskottet sålunda anfört och vad i övrigt i ärendet förekommit,
ersättning i förevarande fall icke böra utgå.

Utskottet kan visserligen icke underkänna betydelsen av de skäl,
som av statskontoret och justitiekanslern anförts mot utbetalande av
ersättning av nu berörd art. Å andra sidan kunna dock enligt utskottets
mening billighetsskäl anföras för, att staten i viss utsträckning
träder emellan för att hjälpa sådana entreprenörer för statsverkets räkning,
som utan eget förvållande genom inträffade prisstegringar sedan
krigsutbrottet åsamkats stora förluster. Härvid har utskottet icke kunnat
undgå att uppmärksamma, det i fråga om ett flertal entreprenadavtal
mellan enskilda och entreprenörer de senare tillerkänts viss ersättning av
beställarna, då entreprenörerna åsamkats förlust på här angivet sätt.

Då utskottet icke är i tillfälle att pröva, huruvida och i så fall i
vilken utsträckning och under vilka villkor ersättning skulle kunna tänkas
utgå till entreprenörer av angiven art, har utskottet, som ansett, att
frågan om sådan ersättnings utgående bör i sin helhet upptagas till
prövning i ett sammanhang, icke funnit sig kunna tillstyrka de nu framlagda
motionerna. Utskottet anser sig emellertid böra förorda, att frågan
upptages till noggrann undersökning och utredning. Vid en dylik utredning,
där jämväl med affärslivet förtrogna personer torde böra medverka,
lärer enligt utskottets mening böra upptagas till prövning samtliga
ansökningar av ifrågavarande slag, som till vederbörande myndigheter
inkommit före 1919 års utgång, ävensom inom riksdagen väckta
motioner i hithörande frågor.

När en sådan utredning föreligger, och de ekonomiska konsekvenserna
i ersättningsfrågan följaktligen kunna överblickas, torde resultatet
av utredningen böra föreläggas riksdagen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i
så fall i vad mån och under vilka villkor ersättning
bör beredas de entreprenörer för statsverkets räkning,
som utan egen förskyllan på grund av efter krigsutbrottet
inträffade prisstegringar åsamkats förluster,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. (i samt. 79 käft. (Nr 195.) 1832 20 2

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

b) förklara, att de av herrar Bergqvist och Carlsson,
Welin, Olofsson och Johansson, Liibeck samt Ljunggren
och Träff i ämnet väckta motionerna må anses
besvarade genom vad här ovan anförts och föreslagits.

Stockholm den 8 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. It. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, N. A.
Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Encsson, H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman,
O. U. B. Olsson, O. Bergqvist, E. A. Hallin och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O.
H:son Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, C. B.
Jansson i Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle, O. Nilsson i Örebro, S. E. J.
Lubeclc och J. JD. Norman.

Reservation:

av herrar J. Nilsson i Skottlandshus, O. A. Ericsson, O. U. B.
Olsson och J. D. Norman, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om
avslag å de i ärendet väckta motionerna.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1920.