Statsutskottets utlåtande Nr 183.

9

Nr 183.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för anläggning av en
statsbana från Ilultebo station å statsbanan Bagarn—
Hultebo till Biddarhyttans gruvfält jämte en i ämnet
väckt motion. (4:e avd.)

I en till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t med åberopande
av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning:
bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, punkt
56, föreslagit riksdagen att dels, under förbehåll att vissa villkor om
kostnadsfri upplåtelse av mark med mera iakttagas och under i statsrådsprotokollet
i övrigt angivna villkor, besluta anläggning av en normalspårig
statsbana från Hultebo station å statsbanan Dagarn—Hultebo
till Riddarhyttans gruvfält för en med tillämpning av 1918 års pris
beräknad kostnad av 2,216,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
närmare bestämma järnvägens sträckning, dels ock för arbetenas påbörjande
för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 220—240.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 166, har
herr A. Zander hemställt, att riksdagen må avslå Kungl. Maj:ts förevarande
förslag samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida det kan vara med statens och det
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 73 käft. (Nr 181—183.) 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

allmännas intresse förenligt, att staten förvärvar och till normalspårig
bana utvidgar Köping—Uttersbergs och Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar,
och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning
kan föranleda;

eller ock om riksdagen ej skulle finna anledning bifalla detta yrkande,
att riksdagen måtte besluta att med avslag på Kungl. Maj:ts ovannämnda
proposition i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredningav,
huruvida staten må kunna förvärva och till normalspårig bana utvidga
Uttersberg—Riddarhyttans järnväg, samt att Kungl. Maj:t måtte
till riksdagen inkomma med de förslag, som därav kunna föranledas.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande nämnda motion har utskottet erhållit från järnvägsstyrelsen
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga
fogats vid detta utlåtande (Bil. I).

Föreliggande förslag om förlängning av statsbanan Dagarn—Hultebo
fram till Riddarhyttans gruvfält har i likhet med vad fallet var beträffande
förslaget om anläggning av nämnda statsbana icke huvudsakligen
föranletts av ortsbefolkningens behov av förbättrade kommunikationer.
Om också, säger departementschefen, avsevärd fördel för den
vid Riddarhyttan boende befolkningen är att förvänta av att den över
Dagarn kan komma i förbindelse med de personförande tågen å sträckan
Krylbo—Hallsberg, avser dock förslaget i första hand att tillgodose ett
enskilt intresse genom att befrämja transporterna av järnmalm från de
Riddarhytte aktiebolag tillhöriga gruvfälten vid eller i närheten av
Riddarhyttan.

Åven om förslaget till anläggandet av järnvägen Hultebo—
Riddarhyttan sålunda icke kan anses framsprunget av ett direkt statsintresse,
kan, har departementschefen vidare framhållit, järnvägen dock
antagas medföra nytta för det allmänna. På grund av otillräckliga
transportmöjligheter hava under senare år från Riddarhyttan försålda
malmprodukter icke kunnat i sin helhet utfraktas, och särskilt hava
restpartierna av den till svenska järnverk sålda malmen starkt ökats.
Leveranserna till dessa ske huvudsakligen över Krampen, varest omlastning
från Köping—Uttersberg—Riddarhyttans smalspåriga järnväg
till statens järnvägar måste äga rum. Svårigheterna vid denna omlastning
utgöra enligt bolagets uppgift ett absolut hinder för varje
ökning av malmleveranserna till de viktigaste svenska konsumenterna.
På grund härav kommer, om förhållandena icke ändras, en avsevärd del

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

11

av bolagets produktion att avsättas i utlandet genom export över Köping.
Uppenbarligen är det av statsekonomisk betydelse, säges det i
propositionen, att i största möjliga utsträckning åt den svenska kvalitetsståltillverkningen
bevara bolagets produkter, av vilka denna industri
har stort behov. Därest järnvägen kommer till stånd, torde bolaget
även komma att upptaga malmbrytning vid de högst betydande ännu
icke utnyttjade malmfyndigheter, som äro belägna utmed den föreslagna
järnvägssträckningen.

Aven ur eu annan än nu berörda synpunkt komme den ifrågasatta
järnvägen att medföra nytta för det allmänna, i det genom banans
iramdragande till Riddarhyttan densamma komme i än närmare grannskap
till Klotens kronopark, varmed utförsel av skogsprodukter från
kronoparken skulle underlättas.

Att järnvägens byggande av statsmedel anses böra ifrågasättas är
emellertid främst beroende på att amortering och förräntning torde kunna
påräknas av det kapital, som staten nedlägger i anläggningen, detta på
grund av de ekonomiska garantier, som lämnats från gruvbolagets sida.

I motionen har tittalats vissa betänkligheter mot Kungl. Maj:ts
förslag, och har motionären därvid anfört, bland annat, följande:

»Den ifrågasatta banan, Hultebo—Riddarhyttan, avser, att för transport
till norrländska bruk upptaga malm från Riddarhyttans gruvfält.
Denna transport sker nu med den smalspåriga Köping—Uttersberg—
Riddarhyttans järnväg till Krampen, där omlastning sker till statens
bana Hallsberg—Krvlbo, för att sedan gå till destinationsorten. Det
torde icke vara tvivel underkastat annat än att en anordning, varigenom
den kostsamma och tidsödande omlastningen i Krampen skall kunna
undvikas, i mycket hög grad skall vara till gagn för Riddarhyttans
gruvors rationella drift. Det kan dock ifrågasättas, om icke detta skall
kunna nås på annat sätt, än att staten för ändamålet bygger en särskild
järnväg.

Till Riddarhyttans gruvor går, som sagt, den smalspåriga Köping—
Uttersbergs—Riddarhyttans järnväg. Denna järnväg har inom gruvfältets
område utvecklat sitt bannät, så att särskilda stickspår numera
gå till flera av de olika gruvorna, och järnvägsbolaget har skaffat sig
en vagnpark, som svarar mot gruvbolagets leveransförmåga.

Blir den nu föreslagna järnvägen en verklighet, komma dessa banor
att tangera varandra på flera ställen. De komma på vissa ställen att
gå parallellt och taga sitt gods vid samma gruvor. Den propositionen
åtföljande kartan åskådliggör detta på ett tydligt sätt.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

Att en dylik anordning för gruvförvaltningen ej kan vara ofördelaktig,
kan man nog förstå — konkurrens mellan ett par trafikleder ärju
alltid till gagn för trafikanten — men om det ur allmän och nationalekonomisk
synpunkt kan vara att tillråda, och om staten bör engagera
sig så omfattande i ett enskilt företags tjänst, torde däremot kunna
ifrågasättas.

Det torde också vara något i sitt slag enastående, att staten, sedan
Kungl. Maj:t beviljat en järnväg koncession, och denna järnväg blivit
en verklighet, själv bygger en järnväg till precis samma plats för att
fylla det trafikbehov, som den enskilda banan avsett att tjäna och fått
koncession på. Det brukar ju eljest tillgå så, att, om förhållandet under
tiden iitvecklat sig, så att det befinnes vara av allmänt intresse att staten
äger en trafikled på en ort, där järnväg redan finnes, staten då löser
in den redan befintliga banan i stället för att bygga en ny sådan.
Genom en under sådana förhållanden nyanlagd järnväg bindes ju onödigtvis
kapital, samtidigt som ej någondera banans ekonomiska bärighet
kan bliva tillfredsställande.

Vad då denna ort beträffar, torde det vara ådagalagt, att behov
av normalspårig järnväg föreligger. Detta behov är emellertid inte enbart
begränsat till Riddarhyttan. Det är gemensamt för hela den trakt,
som Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg genomlöper. Stora ansträngningar
hava också gjorts för att åstadkomma ombyggnad av den
smalspåriga järnvägen till bredspårig. Det bolag, som nu äger dessa
två på särskilda koncessioner baserade järnvägar, Köping—Uttersbergs
järnväg och Uttersberg—Riddarhyttans järnväg, har också ingått till
Kungl. Maj:t med anhållan om koncession på omläggning av banorna
till bredspåriga. Denna ansökan vilar ännu hos Kungl. Maj:t.

Det ser ut som Kungl. Maj:t förbisett denna ansökning vid prövning
av Riddarhyttans aktiebolags anhållan om att staten skall anlägga järnväg
Hultebo—Riddarhyttan. Blir det så, att Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnvägs ansökan om koncession på utbyggnad till bredspårig
blir av Kungl. Maj:t bifallen, synes således Riddarhyttans gruvfälts
behov av en normalspårig järnväg bliva tillfredsställt utan att
staten behöver göra en dyrbar anläggning. En järnväg Hultebo—
Riddarhyttan skulle givetvis i sin tur återverka på Uttersbergsbanans
räntabilitet och, till förfång för traktens övriga industri, omöjliggöra
banans utbyggande till normalspårig.

Det ser emellertid ut, som skulle de bolagsägare, som nu äga
Uttersbergsbanan, ett konsortium intressenter i Norrköping, som förvärvat
bolaget i avsikt att i sammanhang med byggandet av den pla -

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

13

nerade järnvägen Katrineholm—Köping utvidga Köpings—Uttereberg—
Riddarhyttans järnvägar till normalspåriga, ej skulle äga förutsättningar
att fullfölja planen. Krigstidens svårigheter ha kommit emellan och
försvårat omläggningen.

Då nu emellertid förslag uppkommit om en statsbanans byggande
vid Riddarhyttan även med hänsyn till, att denna bana, utom det allmänna
behov, som den avser att fylla vid Riddarhyttan, skulle komma
att tjäna ett direkt statsintresse genom sin närhet till Klotens lcronpark,
varigenom ett bättre utnyttjande av skogsprodukterna skulle ernås,
synes det mig vara lämpligt att pröva, huruvida man inte i ännu högre
grad skulle kunna tillgodose statens och det allmännas intresse genom
statens övertagande av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar
och dess utbyggande till bredspåriga.

Efter Mälarens öppnande för den större sjöfarten, för vilket staten
nedlagt så stora summor, träffar man i Köping den i dagarna påbörjade,
i hjärtat av landet liggande stora djuphamnen. Med övertagande
av Uttersbergsbanan skulle en järnvägsförbindelse komma i statens
ägo, genom vilket man, icke blott efter tillbyggnad skulle nå statens
skogar i Klotens kronopark, utan staten skulle också då kunna leda det
gods, som från vissa delar av mellersta Sverige vill söka sig första
stora hamn, på egna järnvägar över Krylbo—Krampen—Köping, och i
Köping nå en sådan. Riddarhyttans gruvfält skulle få sitt behov på
järnväg med stor trafikkapacitet fyllt, utan att staten byggde en med
Uttersbergsbanan konkurrerande, båda järnvägarna ruinerande bana.

Genom inlösning och ombyggnad av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnvägar skulle staten för en relativt liten kostnad öppna en ny,
stor trafikled, som kommer dessa trakters industri och näring till god
hjälp. Det kan bli en pendang till de goda förbindelser, som ernåddes
genom statens förvärv av Mora—Vänerns järnväg, då i statens hand
lades förbindelsen mellan Inlandsbanan och Kristinehamns stora hamnar.
Köpings läge som hamnstad motsvarar på visst sätt Kristinehamns; den
ligger djupast inne i det stora sjöfartssystem, som Mälaren, liksom Vänern,
utgör och träffar hjärtat av vårt lands gamla bergsbruksindustri. Ett
förvärv för staten av Uttersbergsbanan bleve ett företag med lång sikt
och ställt i sammanhang med Mälarens öppnande för den större sjöfarten,
skulle det i väsentlig grad kunna stärka våra mellansvenska
järnbruk i konkurrens utåt och öppna möjligheter av stort allmänt
intresse.

Skulle, mot förmodan, riksdagen ej vilja stanna för och låta undersöka
möjligheterna av statsförvärv av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

14

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

järnvägar, förefaller det emellertid att ett förvärv av enbart Uttersberg—
Riddarhyttans järnväg vore att föredraga framför att bygga Hultebo—
Riddarhyttans järnväg. Ett inlösande av Uttersberg—Riddarhyttans
järnväg och dess ombyggande till normalspårig bana skulle i varje fall
inte lägga så stora svårigheter i vägen för banan Köping—Uttersbergs
utbyggande, och Riddarhyttans gruvfält finge å sin sida sitt behov av
en bredspårig bana tillgodosett.

Jämte mitt yrkande om utredning av möjligheterna av statens
förvärvande av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar och järnvägarnas
utbyggande till bredspåriga, kommer jag därför, att, i händelse
av att detta förslag ej vinner riksdagens bifall, alternativt ställa förslag
om förvärv av enbart Uttersberg—Riddarhyttans järnväg och om dess
utbyggande till normalspårig.

Till sist får jag som min bestämda åsikt uttala, att en statsbanas
byggande från Hultebo till Riddarhyttan kommer att menligt inverka
på Hedströmmens bruks industri med dess talrika arbetarestam och hela
traktens allmänna tillstånd. Efter denna trafikled ligger Kolsva stora
järnverk samt Uttersbergs, Ferna, Karmansbo och Gisslarbo järnbruk
samt en del mindre sågverk o. d.

Trafikförhållandena äro på Köpings—Uttersberg—Riddarhyttans
järnvägar redan nu på det högsta otillfredsställande, och varje åtgärd,
som sänker banans ekonomiska bärighet, hotar att förkväva traktens
industri. Omlastningarna i Köping och Krampen äro båda tidsödande
och kostsamma och de höga toppriser i fråga om frakter, som Uttersbergsbanan
håller, trycka brukens konkurrensförmåga på ett för dem
mycket ofördelaktigt sätt. Som exempel på huru otillfredsställande trafikförhållandena
äro på denna järnväg, kan anföras att Kolsva bruk inköpt
lastbilar och upptagit landsvägstransport för visst gods på den 14 kilometer
långa vägen, Kolsva—Köping, vilket lärer ställa sig fördelaktigare
än att använda järnvägen.

Flera av Kolsva järnbruk beräknade utvidgningar äro baserade
på förutsättningen av banans utbyggande till normalspårig, som under
flera år varit ifrågasatt.

Kommer, genom statens åtgöranden att bygga Hultebo—Riddarhyttans
järnväg, Uttersbergsbanan att förbli smalspårig, komma dessa
utvidgningar vid Kolsva sannolikt ej till stånd och nuvarande driften
snarare att begränsas. Likartade förhållanden äro rådande vid de övriga
bruken. De arbeta under, i transportavseende, mycket svåra förhållanden.»

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

15

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava olika meningar
gjort sig gällande om lämpligheten av att trots föreliggande ekonomiska
garantier företaga den i propositionen föreslagna utbyggnaden av statsbanan
Dagarn—Hultebo fram till Riddarhyttaus gruvfält. Och då
utskottet vid innevarande års riksdag haft att behandla ett stort antal
andra frågor av omfattande och viktig beskaffenhet, har det icke varit
utskottet möjligt att ägna detta ärende den ingående granskning, som
för ett rättvist och allsidigt bedömande av detsamma synts erforderligt.
Utskottet har därför ansett förevarande fråga icke nu böra företagas
till avgörande, utan förutsätter utskottet, att Kungl. Magt, eventuellt
efter omprövning huruvida ur nationalekonomisk synpunkt betingelser
för statsinlösen av järnvägslinjerna Köping—Uttersberg och Uttersberg—
Riddarhyttan och deras ombyggnad till banor av normal spårvidd
kunna befinnas föreligga, ånyo underställer frågan riksdagens prövning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

b) att herr Zanders i ämnet väckta motion må
anses besvarad genom vad här ovan anförts.

Stockholm den 1 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

A. ANDERSON.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under utlåtandet nr 181.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

Bilaga I.

Till riksdagens statsutskott.

Enligt skrivelse den 12 sistlidne mars från statsrådet och chefen för kungl.
civildepartementet har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att avgiva och till
riksdagens statsutskott avlämna av utskottet begärt yttrande över en inom andra
kammaren väckt motion nr 166 om avslag å Kungl. Maj:ts förslag om anläggning
av statsbana från Hultebo station till Riddarhyttans gruvfält samt om skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida det vore med statens och det
allmännas intresse förenligt att staten förvärvade och utvidgade till normalspårig
bana Köping—Uttersbergs och Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar, eventuellt endast
Uttersberg—Riddarhyttans j ärnväg.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen anföra följande.

Den i motionen framförda åsikten, att en blivande statsbana Hultebo—Riddarhyttan
skulle medföra minskning av trafiken å Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnvägar synes — under förutsättning att dessa järnvägar fortfarande bibehållas
smalspåriga — icke riktig. 1 de smalspåriga järnvägarna transporterades nämligen
från Riddarhyttan under åren 1913 — 1918 över Krampen för omlastning i medeltal
cirka 27.000 ton årligen samt under åren 1916—1918, då malmtransporten ökats i
medeltal omkring 33,000 ton per år under det att över Köping transporterats i
medeltal under perioderna 1914—1918 och 1916—1918 omkring 45,000 respektive
47,000 ton. Kommer den ifrågasatta järnvägen Hultebo—Riddarhyttan till stånd,
skulle visserligen icke någon malm från Riddarhyttan .uttransporteras över Krampen
för omlastning därstädes, men skulle däremot enligt Riddarhyttebolagets beräkning
på grund av den ökade malmproduktion, som bolaget anser sig genom den nya
banans tillkomst kunna igångsätta, transportkvantiteten över Köping år 1925 ökas
till 75,000 ton per år. Som avstånden å de enskilda järnvägarna mellan Riddarhyttan
och Krampen respektive Köping, uppgå till 8.5 respektive 46 kilometer har
den under senare år framgående malmtrafiken från Riddarhyttan, räknat i tonkilometer,
uppgått till omkring 2,440,000 tonkilometer, varemot malmtrafiken å den
smalspåriga banan år 1925 beräknats uppgå till 3,450,000 tonkilometer. Härav
synes, att antalet tonkilometer skulle ökas år 1925 med omkring 40 procent i förhållande
till det nuvarande. Skulle den av järnvägsbolaget ifrågasatta ombyggnaden
till normalspår av bolagets järnvägar däremot förverkligas och samtidigt den
av Riddarhyttebolaget planerade ökade malmproduktionen äga rum, komme givetvis
en statsbana Hultebo—Riddarhyttan att förorsaka en minskning i den trafik, som
eljest skulle uppkommit på de ombyggda Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar.

Det torde dock med skäl kunna ifrågasättas, om under avsevärd tid framåt
det enskilda bolaget mäktar genomföra ombyggnaden. Enligt det kostnadsförslag,
som var bifogat bolagets ansökan om koncession på järnvägarnas utbyggande till
normalspår, beräknades nämligen ombyggnaden draga en kostnad av 4,460,000

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

17

Wnl;? förs.laget är emellertid upprättat i september 1917 och har sedan dess en
tSi?i®st?snn5 av4° a 5(! procent inträtt, vadan förslagets genomförande0enligt
nu gällande prisnivå, men i övrigt med de förutsättningar bola-et tänkt siWd
forslagets upprättande, torde kunna beräknas till 6 å 7 miljoner kronor K

"lort medmteaknisktrkbr t? det, aV b°-nget- uPPSl''orda ombyggnadsförslaget är uppejort
med tekniska bestämmelser, vilka i många avseenden måste betraktas som

hgenStorJdeakunnanekobrinSantdn *V fÖrSta °™by«8Mdskostnaden och som näppesen
torde kunna komma till användning av banorna, på sätt ifrå^asättes i niotio

ställning^Lfm7årrVdelsadeState“0ChB dälfe/ter ombyggas. Av nedanstående sammanbi-??8
framgår, dels de av järnvägsbolaget vid kostnadsberäkningen använda tekn
ska bestämmelserna, dels de bestämmelser, som anses böra tillämpas vm SvSnaden
efter ett eventuellt statsinköp. p via omDygg -

Spårvidd .......................................

Skenvikt i huvudspår ..............................

Största syllavstånd...........................

Syllens längd, klossad syll ......................

* » övriga sy tiar...........................

» bredd i topp ..............................

* tjocklek, skrädd på två motsätta''sidor

Största lutning \ Köping-Uttersberg .............

å banan | Uttersberg-Riddarhyttan.......

(. i lastspår ...........................

Minsta kröknings- f h.uvudspår ......................

radie för | ®l(''ospår å stationer..........

D „ , , ,1 industri- och gruvspår.......

ballastens krönbredd vid 2.1 meters syllar.......

* * » 2.4 » ,

» djup...........................................

Banvallens krönbredd minst ...............

Jordskärnings bredd i balansplanet minst ''

» brantaste sidolutning ..............

Bergskärnings bredd i balansplanet minst .......

* brantaste sidolutning................

Minsta dimension å avloppstrumma ......

Broarna beräknade för ett axeltryck av ..... .....
Största tälåtna hastighet .............................

Ifrågasatta tekniska
bestämmelser vid
ombyggnaden

av bolaget

efter ett
eventuellt
statsinköp

m.

1.486

1.485

.. kg/m.

24.8

27.5

m.

0.7

0.7

m.

2.4

2.4

m.

2.1

2.4

m.

0.2

■ 0.2

m.

0.15

0.15

0/00

10

10

0/00

16.67

16.6 7

0/00

25

25

m.

300

800

m.

180

180

ni.

150

150

m.

2.4

—

m.

2.7

3.0

m.

0.3

0.4

m.

4.0

4.8

m.

6.7

7.3

m.

1: 1.5

1: 1.5

m.

4.9

4.9

10: 1

10: 1

m.

0.S x 0.6

0.6 X 0.6 1

ton

18

18

km/tim.]

32

50

andra ** be8“”''"wl“m“ i

ralor Ild ral?uto7ytet, bör banan om den ska11 ombyggas av staten beläggas med
Snörnål ™iast. 27-5 kilogram per meter, enär i annat fall användandet av statsanornas
befintliga lokomotivtyper skulle lida en oekonomisk inskränkning särskilt
Bihang Ull riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 73 käft. (Nr 181—183) 3

18

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

i betraktande av att å banan skulle framgå jämförelsevis tung trafik. Likaså borde
givetvis förutsättas att de nu befintliga syllarna av 2.i meters längd utbyttes å hela
banan mot sådana med 2.4 meters längd. Visserligen skulle val banan kunna trafikeJaTirbibehUln,
2., meters sylta, men pä sättväg-.och

också förutsatt måste detta anses såsom en provisorisk åtgärd och den tratilie
nllmänheteii skulle säkerligen snart framkomma med berättigade anspråk pa stol re
SÄt fn den som kulle kanna tillåta» om sliprama med 2,. meters taghtjhSs
eller maxxhnalt 32 kilometer per timme. I konsekvens härmed bor också ballastens6
krö^redT och djup samt banvallens krönbredd ökas utöver vad bolaget
tänkt sig för att spåret skall bliva så tillfredsställande att tågen kunna ramforas
med den maximilmstighet, som torde böra förutsättas eller omkring bO kilometer

per timme. ay den ay bolaget upprättade kostnadsberäkningen och med an vändande

av ovanstående tekniska bestämmelser för banan ombyggd som statsbana
har ny approximativ överslagsberäkning av kostnaden för banornas ombyggnad till
normalspår utförts, varvid följande är att märka. .

11 Kostnaderna hava beräknats enligt nu gällande prisnivå.

9\ sidospåren å stationerna hava räler av 24.8 kilograms vikt per

tänkts komma till användning och finnas sådana i fLÄ

från det nuvarande huvudspåret, som till viss mindre del ai belagt med raier a

denna vikt uttersberg_Riddarhyttan har banan tänkts omlagd enligt ett

frvnt av bolaget ifrågasatt förslag mellan Forshammar och Uggelfors — i bolagets

omläggning dock icke nu medtaga - varigenom dels

oiticksnåret till Krampens station försvinner och Krampen kommer att trafike
^tom vanlig mSirstation mot att nu endast vara åtkomlig från de enskilda banorna
förmedelst berörda stickspår, dels den mellan nyssnämnda platser b el agn a
höjdkammen kringgås, varigenom den därstädes befintliga långa och starka g nmgen

forevumer^erna stationernas ombyggnad har vid jämförelse med bolagets
försko- måst betydligt ökas, vilket särskilt gäller anslutmngsstationema Köping oc
Kr ämnen ^ De beräknade kostnaderna för dessa ombyggnader aro dock ytterst
approximativa, då tiden icke medgivit att upprätta några detaljerade ritningar fo

ombyggnaderna. ^ Uppgjorda förslaget har kostnaden för nyanskaffning av

rullande materiel upptagits till 2,000,000 kronor men har denna summa minskats
med 500 000 kronor! som beräknas utgöra försäljningsvärdet av den nuvarande materielen
’ 1 den av styrelsen verkställda överslagsberäkningen har beloppet 2,000,000
kronor med vederbörlig höjning på grund av nu gällande prisnivå godtagits, då ej
nu tiden^ mSS att verkställa en närmare utredning över behovet av rullande

materiel efter ombyggnaden, oaktat enligt styrelsens uppfattning berörda belopp

säkerligen är otillräckligt. Som styrelsen är mycket tveksam, huruvida den nu
varande materielen med sin enastående spårvidd av 1.0 9 3 meter kan avyttras o
det av bolaget beräknade priset har något försäljningsvärde icke upptagits för den
nuvarande materielen, detta så mycket mer då som nyss nämnts kostnaden for ny»nqkaffnin0,
av rullande materiel synes val så lågt upptagen. ,

Derefter ovanstående förutsättningar verkställda överslagsberäkningarna hava

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

19

givit för handen, att ombyggnad av bandelen Köping—Uttersberg med bispår skulle
draga en kostnad av omkring 5,800,000 kronor och av bandelen Uttersberg—Riddarhyttan
med bispår en kostnad av omkring, 3,500,000 kronor eller tillsammans
omkring 9,300,000 kronor. Till dessa kostnader skola givetvis läggas kostnaderna
för banornas inlösen, vilka senare kostnader kunna uppgivas först efter förhandlingar
med järnvägsbolaget, enär i banornas koncessionsvillkor icke finnas inrymda
några bestämmelser beträffande ett eventuellt statsinköp av desamma. Upplysningsvis
kan nämnas, att enligt av bolaget lämnad uppgift banornas avkomstberättigade
byggnadskostnad utgjorde år 1918 omkring 3,250,000 kronor.

Av det ovanstående framgår, att för ett statsinköp och utvidgande till normalspår
av Köping— ITttersbergs och Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar, eventuellt
av endast den senare järnvägen, skulle erfordras ett avsevärt kapital, vilket efter
allt att döma näppeligen åtminstone under lång tid framåt skulle kunna förräntas.
Däremot är statens kapitalutlägg för utförande av den projekterade järnvägen
Hultebo—Riddarhyttan av betydligt mindre omfattning och därjämte kommer detta
kapital på grund av den mellan statens järnvägar och Riddarhyttebolaget träffade
överenskommelsen att förräntas på ett fullt nöjaktigt sätt.

Med anledning av vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen avstyrka den
föreliggande motionen.

Stockholm den 17 april 1920.

Kungl. järnvägsstyrelsen.

AXEL GRANHOLM.

Hj. Fogelmarck.