Statsutskottets utlåtande Nr 179.

15

Nr 179.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt för änkan
Dorotea Sofia Torén till ersättning för upphörd hrännvinsutskänkningsrättighet.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren av herr N. A. Nilsson i Kabbarp väckt
motion, nr 132, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
förklara, att, oaktat riksdagens genom skrivelsen nr 212 den 1 juni
1917 tillkännagivna beslut och den därpå grundade nådiga kungörelsen
den 16 maj 1918 angående ersättning till gästgivare för upphörande
av dem, jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning av brännvin
den 9 juni 1905, tillkommande rätt till utskänkning av brännvin,
hinder icke möter för änkefru Dorotea Sofia Torén, född Bergström,
att söka och erhålla ersättning för upphörd brännvinsutskänkningsrättighet.

Till stöd för sina framställningar har motionären anfört i huvudsak
följande:

»År 1907 beslöt riksdagen en tvångsfri avlösning av brännvinsutskänkningsrätten
hos de gästgiverier, vilkas ägare, på grund av bestämmelserna
i 10 § av kungl. förordningen angående försäljning av
brännvin den 9 juni 1905, voro berättigade att fortfarande efter den
1 november 1909 utskänka brännvin.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t kungörelse
den 12 juli 1907, vari bland annat angivas de grunder, enligt vilka ersättningen
till vederbörande rättsägare skulle utgå.

A en kungörelsen bifogad tabell finnas angivna 56 gästgiverier,
vilkas ägare förklarat sig villiga att på vissa villkor avstå från utskänkningsrätten,
och bland dessa gästgiveriet i Åhus, där utskänkningsrätten
ägdes av änkefru Dorotea Torén.

För fru Toréns del kom dock ingen avlösning till stånd, fastän
en sådan skulle varit förmånlig för benne.

Sedermera, år 1917, beslöt riksdagen en obligatorisk avlösning av
de återstående rättigheterna. Och i enlighet därmed utfärdade Kungl.
Maj:t kungörelse den 16 maj 1918 angående ersättning till gästgivare
för upphörande av dem, jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning
av brännvin den 9 juni 1905, tillkommande rätt till iskänkning
av brännvin.

Denna kungörelse stadgar i 1 paragrafen, att till ägare av gästgiveri,
vilken jämlikt nämnda förordning är berättigad att iskänka
brännvin, må för rättighetens upphörande från och med 1919 av staten
utgivas ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes i den ordning och efter de grunder, som finnas angivna
i kungörelsen den 12 juli 1907.

Enligt kungörelsens 3 § skall gästgiveriägare, som vill komma i
åtnjutande av ifrågavarande ersättning, därom före den 1 september 1918
ingiva ansökan till Konungens befallningshavande i det län, där gästgiveriet
är beläget.

Och enligt 4 § utgå erforderliga medel för gäldande av dylikt
ersättningsbelopp ur statsverkets fond av rusdrycksmedel och utbetalas
av Konungens befallningshavande kvartalsvis.

Enligt mig tillbandakommen uppgift hava, med undantag av ovannämnda
änkefru Dorotea Torén, alla de resterande gästgiveriägarna i
laga tid sökt ersättning och erhållit sådan. På grund av okunnighet
om gällande lagstiftning försummade fru Torén att i rätt tid anmäla sig.
Först den 28 april 1919, efter att ha blivit uppmärksamgjord på saken,
anhöll bon hos länsstyrelsen om ersättning. Länsstyrelsen resolverade,
att ansökningen, såsom för sent ankommen, icke kunde till prövning
upptagas. I underdåniga besvär fullföjde sökanden sin talan hos Kungl.
Maj:t. Kungl. Maj:ts utslag, givet i regeringsrätten den 5 september
1919, medgav ingen ändring i länsstyrelsens resolution, och ej heller
kunde Kungl. Maj:t, såsom ock av sökanden begärts, av nåd återställa
försuten tid.

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

17

Det, är endast riksdagen, som här kan bereda möjlighet för en
rättelse, som jag finner omständigheterna påkalla.

Ånkefrn Torén, som är mantalsskriven i Åhus men nu kyrkoskriven
och bosatt i Stockholm, Gustav Vasa församling, är född den
10 februari 1836 och alltså inom få dagar 84 år gammal. På grund
av ålder och svag syn är hon oförmögen till allt arbete. Arrendet för
utskänkningsrätten, uppgående till 1,500 kronor per år, var hennes enda
inkomst.

Det synes mig obilligt och hårt, om en gammal aktningsvärd
änka, som ej förstått att bevaka sin rätt, i följd av en formell uraktlåtenhet
skulle gå miste om all ersättning för en laglig livstidsrättighet,
som staten tagit från henne.»

Utskottet, som funnit billighetsskäl tala för bifall till förevarande förslag,
har ansett sig böi-a tillstyrka detsamma. Enligt vad ptskottet inhämtat,
torde det, förutom änkan Torén, ej finnas någon gästgiveriägare, som
ej i laga ordning sökt och erhållit ersättning för upphörd brännvinsutskänkningsrättighet,
vadan några konsekvenser av ett bifall till
motionen ej synas föreligga.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
förklara, att änkan Dorotea Sofia Torén, född Bergström,
må utan hinder av bestämmelserna i kungl.
kungörelsen den 16 maj 1918 angående ersättning till
gästgivare för upphörande av dem, jämlikt 10 § i
förordningen angående försäljning av brännvin den 9
juni 1905, tillkommande rätt till utskänkning av bränn -vin, söka och, därest det prövas skäligt, erhålla ersättning
för upphörd brännvinsutskänkningsrättighet.

Stockholm den 1 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

A. ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 180.

Utskott ets
yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 72 höft. (Nr 175—180.)

3