Statsutskottets utlåtande Nr 176.
3
Nr 176.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
rätt för vissa tjänstemän att för avlönings förhöjning
tillgodoräkna sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits
för fullgörande av militär tjänstgöring.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad
proposition, nr 365, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare avlöningsförhöjning
må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom icke
må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av
honom åliggande militär tjänstgöring.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Frågan om rätt för befattningshavare att för avlöningsförhöjning
(ålderstillägg) tillgodoräkna sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för
fullgörande av värnplikt, har i viss utsträckning blivit ordnad genom kungl.
kungörelsen dendjuli 1913 (svensk författningssamlingnr 140). Genom denna
kungörelse har Kungl. Maj:t dels, i enlighet med riksdagens på Kungl.
Maj:ts framställning fattade beslut, förordnat, att i alla de fall, där för
civil ordinarie befattningshavare avlöningsförhöjning må äga rum efter
viss tids tjänstgöring, honom icke må föras till last tid, varunder han
åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt, dels ock förordnat, att
4
Statsutskottets utlåtande Nr 176.
jämväl i fråga om civila extra befattningshavare motsvarande bestämmelse
skall vara gällande.
För att innefatta'' alla de fall, som här lämpligen böra komma i
betraktande, hava dessa föreskrifter nu ansetts böra erhålla en i någon
mån ändrad avfattning.
Såsom kungörelsens ordalydelse giver vid handen, äga nämligen
de i densamma meddelade bestämmelserna tillämpning allenast å sådan
ledighet, som åtnjutes för »fullgörande av värnplikt». Under uttrycket
»fullgörande av värnplikt» torde i förevarande sammanhang få inbegripas
ej blott fullgörande av de övningar, varom stadgas i § 27 och
§ 36 mom. 1 värnpliktslagen — sålunda för vapenför värnpliktig
första tjänstgöring, repetitions-(regements-)övning, reservtrupp övning och
landstormsövning — utan även den särskilda tjänstgöring, som kan
ifrågakomma på grund av inkallelse jämlikt § 28 och § 36 mom. 2
i nämnda lag. Likaledes torde uttrycket »fullgörande av värnplikt»
kunna anses innefatta sådant slags tjänstgöring, som föreskrivits genom
lagarna den 6 juni 1912 om vapenövningar under senare hälften av år
1912 eller förra hälften av år 1913 för utrönande av härens krigsberedskap
(mobiliseringsövningar), (svensk författningssamling nr 93), den
25 maj 1915 om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915
undergå landstormsbefälsutbildning (nr 131) och den 21 juni 1916 om skyldighet
för vissa värnpliktiga att deltaga i kaderövning vid landstormen
(nr 203). Däremot torde det vara tydligt, att bestämmelserna i
kungörelsen den 4 juli 1913 icke äga tillämpning å sådan militär tjänstgöring
som exempelvis deltagande i frivilliga reservbefälskurser, tjänstgöring
enligt reservbefälsförordningarna m. m.
Då utskottet i likhet med departementschefen och löneregleringskommittén
funnit rättvisa och billighet tala för, att befattningshavare,
varom nu är fråga, må medgivas rätt att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna
sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av
all honom åliggande militär tjänstgöring, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Vad departementschefen anfört i fråga om beredande av skydd
för personal, som inkallats till militär tjänstgöring, mot förlust av anställning
och mot eftersättande vid befordran, rörande beräkning av
tjänstetid för rätt till pension samt angående avlöningsförhållandena
under ledighet för fullgörande av värnplikt, har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet vill emellertid uttala, att utskottet förväntar,
att Kungl. Maj:t snarast möjligt för riksdagen framlägger för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 176.
5
slag om reglering av avlöningsförhållandena för icke-ordinarie befattningshavare
under ledighet, som nyss nämnts.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att i alla de fall, där
för civil ordinarie befattningshavare avlöningsförhöjning
må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom
icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet
för fullgörande av honom åliggande militärtjänstgöring.
Stockholm den 1 juni 1920.
■ På statsutskottets vägnar:
A. ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 180.