Statsutskottets utlåtande Nr 167.
3
Nr 167.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts framställningar angående
statsbidrag till epidemisjukvården jämte i ämnet
väckta motioner. (l:a avd.)
Uti den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov i avseende å femte huvudtiteln,
innefattande anslagen till socialdepartementet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av punkt 71 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma av avlåtas i
ämnet, på extra stat för år 1921 beräkna dels till statsbidrag för uppförande
och övertagande av epidemisjukhus ett förslagsanslag av 2,000,000
kronor, dels ock till statsbidrag för driften av sådana sjukhus ett förslagsanslag
av 600,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten, den 13
februari 1920 dagtecknad proposition (nr 146), vilken till förberedande
behandling hänvisats till statsutskottet, under åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att, med godkännande av de i statsrådsprotokollet
angivna grunder för statsbidrag till epidemisjukvården, under riksstatens
femte huvudtitel på extra stat för år 1921 anvisa dels till statsbidragför
uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus ett förslagsanslag
av 2,000,000 kronor; dels ock till statsbidrag för driften av sådana
sjukhus ett förslagsanslag av 600,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokoll.
Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 236) av herr A. Antonsson m. fl. och den andra inom andra
kammaren (nr 346) av herr A. J. Andersson i Gävle in. fl., har hemställts
att riksdagen med godkännande av de i sistberörda proposition fram
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
1919 års
lagtima
riksdag.
lagda anslagsäskandena, måtte göra det uttalandet, att jämväl städer,
som bilda självständiga epidemidistrikt, böra äga tillgodonjuta statsbidrag
för uppförande och inrättande efter nya epidemi lagens ikraftträdande av
epidemisjukhus, varvid samma grunder böra tillämpas som fastställas att
gälla för epidemidistrikt innefattande landsbygd.
Vidare har uti en inom första kammaren av herr A. Petrén in. H.
väckt motion (nr 240) hemställts, att statsbidrag till uppförande av epidemisjukhus
måtte utgå med halva byggnadskostnaden, dock högst 6,000
kronor per sjukplats, och att det för ändamålet å extra stat för 1919 begärda
förslagsanslaget måtte höjas till 6,000,000 kronor.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herr B. Olsson i
Kollungeröd väckt motion (nr 345) hemställts, att riksdagen täcktes besluta,
att statsbidrag till epidemisjukhus måtte utgå enligt Kungl. Maj:ts
förslag, men att maximibidraget icke må överstiga 3,000 kronor för vårdplats,
samt att statsbidrag till driften må utgå enligt samma förslag,
men med högst 3 kronor per vårddag.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställ''ningar
får utskottet hänvisa till motionernä.
Enligt 18 § första stycket i epidemilagen av den 19 juni 1919 skall
inom varje epidemidistrikt — landstingsområde, stad, som ej deltager i
landsting, eller annan stad, som med Kungl. Maj:ts medgivande utgör
eget distrikt — finnas tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus,
avsedda för personer, som äro behäftade med vissa i lagen närmare angivna
epidemiska sjukdomar. Dylika epidemisjukhus skola vara ändamålsenligt
förlagda och anordnade samt försedda med nödig utrustning
och skola vid dem anställas läkare samt den övriga personal, som av
behovet påkallas. Förvaltningen av epidemisjukhus tillkommer, enligt
19 § samma lag, i stad, som utgör eget distrikt, hälsovårdsnämnden, och
å annan ort en för epidemidistriktet tillsatt epideminämnd. Ifrågavarande
lag trädde i kraft den 1 januari 1920, dock skola med avseende
å epidemidistrikt, som innefattar landsbygd, ovan berörda stadganden i 18 §
första stycket icke äga tillämplighet för än åtta år förflutit från det lagen
trätt i kraft.
Vid antagandet av epidemilagen förutsatte 1919 års lagtima riksdag,
att statsbidrag skulle utgå till kostnader såväl för uppförande och
övertagande som för driften av de i lagen avsedda epidemisjukhusen.
I sitt yttrande till det vid proposition vid 1919 års lagtima riksdag
med förslag till epidemilag fogade statsrådsprotokollet anförde dåvarande
chefen för civildepartementet, i fråga om statsbidrag till epi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
demisjukhusväsendet, att det enligt lians mening icke borde råda tvivel
därom, att beviljandet av sådant statsbidrag voro eu förutsättning för
ett effektivt genomförande av de föreslagna reformerna i epidemisjukvården.
Däremot delade departementschefen icke den uppfattningen,
att statsbidrag till epidemisjukhusens byggnadskostnader ej borde ifrågakomma.
Ville man åstadkomma den snabba förbättring i epidemisjukhusväsendet,
som av förhållandena voro påkallad, vore det enligt departementschefens
mening erforderligt, att staten bidroge till byggnadskostnaderna
åtminstone för de sjukhus, som efter lagens ikraftträdande
uppfördes. Något förslag i detta hänseende hade departementschefen
icke ansett lämpligt att då framlägga, då det synte3 vara skäl att först
avvakta riksdagens beslut i fråga om epidemilagen. Då statsbidrag till
sjukhusens driftkostnader i varje fall borde utbetalas i efterskott efter
vederbörande förvaltningsårs slut och bidragen till byggnadskostnader
efter byggnadernas fullbordande, behövde det icke medföra någon olägenhet
att beslut om beviljande av anslag till dylika bidrag icke fattades. Det
hade emellertid synts departementschefen vara av betydelse, att statsmakterna
redan i samband med den föreslagna epidemilagens antagande
uttalade, att statsbidrag till såväl byggnadskostnader som driftkostnader
för de i lagen föreskrivna epidemisjukhusen borde beviljas.
I motioner, som väcktes inom båda kamrarna i anledning av den
nyssnämnda propositionen, gjordes gällande, att rätten till statsbidragborde
göras vidsträcktare än departementschefen i sitt nu ifrågavarande
yttrande angivit. I sagda motioner framställdes det yrkandet, att riksdagen
måtte uttala sig för, att byggnadsbidrag måtte utgå även till de
landsting, som redan ordnat sin epidemisjukvård på sådant sätt, att
det, i överensstämmelse med den nya lagen, vunne godkännande av
myndigheterna.
Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till epidemilag samt
förenämnda, i anledning av samma förslag väckta motioner, uttalade
andra lagutskottet, att utskottet till alla delar anslöte sig till departementschefens
uttalande, att statsbidrag till såväl drifts- som byggnadskostnader
för epidemisjukhusen borde beviljas. Utskottet ville emellertid
därjämte framhålla, att billigheten syntes tala för att därutöver tillmötesgå
motionärernas hemställan. Därest epidemisjukhus redan funnes
på fullt tillfredsställande sätt ordnade av landsting, syntes anledning
icke förefinnas att låta dessa landsting bliva mera ogynnsamt ställda i
ekonomiskt avseende än de, vilka under de närmast kommande åren
skulle nybygga sjukhus. Utskottet ville därför uttala, att utskottet ansåge
statsbidrag böra utgå till byggnadskostnader jämväl för av lands
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
Kungl. Maj:ts
förslag.
Statsbidrag
lör ordnande
av epidemisjukhus
m. m.
ting redan före epidemilagens ikraftträdande uppförda epidemisjukhus,
vilkas beskaffenhet överensstämde med i samma lag lämnade föreskrifter.
Tillika ville utskottet framhålla, att kännedom om de grunder, efter vilka
omförmälda statsbidrag skulle komma att utgå, syntes vara en förutsättning
för att landtingen skulle kunna uppgöra byggnadsplan^- och kostnadsberäkningar
för de av lagen fordrade epidemisjukhusen och att det
för den skull sjmtes i hög grad önskvärt, att förslag till sådana grunder
snarast och om möjligt redan år 1920 förelädes riksdagen till godkännande.
Vad andra lagutskottet sålunda anfört, godkändes av riksdagen.
Genom de av departementschefen och riksdagen föregående år gjorda
uttalandena i föreliggande ämne syntes det departementschefen till en
början vara fastslaget, att statsbidrag borde utgå till landsting för sådana
i lagen avsedda sjukhus, vilka efter lagens ikraftträdande av landstingen
uppföras eller inrättas. I många fall kunde emellertid landstingen, eller
övertagande av ansvaret för epidemisjukvården, finna sig nödsakade eller
i värjo fall bäst betjänta av att inlösa inom vederbörande epidemidistrikt
redan befintliga i städers eller lantkommuners ägo varande sjukhus.
Det skulle, enligt vad departementschefen anfört, vara i överenstämmelse
med nyss berörda uttalanden, att landstingen kunde tilldelas statsbidrag
jämväl i nu angivna fall.
Departementschefen funne därför rättvist, att landstingen av statsmedel
kunde erhålla ersättning aven för kostnader, som före epidemilagens
ikraftträdande nedlagts på uppförande eller inrättande av sådana
epidemisjukhus, vilka befunnes motsvara epidemilagens fordringar.
Däremot syntes departementschefen tillräckliga skäl näppeligen
kunna anföras för att städer, som utgjorde eget distrikt, skulle komma
i åtnjutande av statsbidrag för anordnande av epidemisjukhus.
Redan enligt hittills gällande epidemistadga hade skyldighet att
åstadkomma epidemisjukhus ålegat städerna. Den nya lagstiftningen i
ämnet hade sålunda icke i princip medfört några nya skyldigheter i
detta hänseende för städernas vidkommande. I följd härav hade ej heller
någon övergångstid i epidemilagen medgivits för anordnande av sjukhus
i andra distrikt än sådana, som innefattade landsbygd. Riksdagen syntes,
enligt vad departementschefen anfört, i sin skrivelse även hava utgått
från att i varje fall ersättning för sådana epidemisjukhus, som före
epidemilagens ikraftträdande uppförts av städer, som utgjorde eget
distrikt, icke borde utgå. Men ej heller i fråga om de nya sjukhus,
vilkas inrättande hädanefter kunde vara påkallat, syntes staten kunna
Statsutskottets utlåtande Nr 107.
7
åtaga sig do betydande ekonomiska uppoffringar, sena ett stadgande i
nu antydd riktning skulle medföra.
Till belysande av de kostnader, det här gällde, meddelades i propositionen,
att enligt av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter anläggningskostnaderna
för de nuvarande epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg,
Mai mö, Gävle, Norrköping och Hälsingborg kunde beräknas till över
3 V a miljoner kronor. Departementschefen har därför ansett att statsbidrag
borde utgå allenast till distrikt, som innefattade landsbygd.
I fråga om statsbidragets storlek förordade departementschefen i
huvudsak ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag, enligt vilket förslag
statsbidraget skulle utgå med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden.
Däremot syntes det näppeligen böra ifrågasättas att bevilja
statsbidrag även till kostnaden för första uppsättningen inventarier, då
inventariekostnaden vore i hög grad växlande och närmast att likställa
med driftkostnad. I överensstämmelse med vad som gällde i fråga om
statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
borde bidraget icke överstiga 2,000 kronor för varje sjukplats, som vederbörande
sjukhus normalt beräknades rymma. Då det vidare kunde tänkas,
att landsting vid övertagande av äldre sjukhus från stad, som inginge
i landstingsområdet och vilken sålunda befriades från direkt ansvar för
epidemisjukhusväsendet, kunde komma att erlägga en lösesumma, som
understege byggnadskostnaden, borde föreskrivas, att för nu angivna fall
statsbidraget icke finge överstiga hälften av lösesumman.
I fråga om de närmare villkoren för åtnjutande av statsbidrag av
ifrågavarande slag borde det få ankomma på Kungi. Maj:t att därutinnan
meddela nödiga föreskrifter.
För bedömande av statsverkets kostnader till följd av de nu föreslagna
statsbidragen hava meddelats följande approximativa siffror:
Anläggningskostnaderna för inom riket befintliga, år 1912 färdiga
epidemisjukhus beräknades till omkring 8,000,000 kronor, därav dock å
inventarier belöpte omkring 700,000 kronor. Bortses från epidemisjukhusen
i sådana städer, som icke tillhörde landsting, skulle återstå omkring
5,000,000 kronor. Under åren 1913—1918 uppförda epidemisjukhus inom
landstingsområdena beräknades hava betingat en anläggningskostnad av
omkring 1,000,000 kronor. För närvarande påginge uppförande av nya
epidemisjukhus i Stockholms län samt i Göteborgs och Bohus län. I
sistnämnda län vore fem sjukhus planerade för en beräknad kostnad av
omkring 800,000 kronor. Beträffande Stockholms län vore epidemisjukhus
i Södertälje och Norrtälje under byggnad och flera voro planerade,
och bleve kostnaderna härför högst betydande. Jämväl i andra
8
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
Statsbidrag
till driftkostnaderna
vid
epidemisjukhus.
län förelåge förslag till nya byggnader. Åtskilliga av de befintliga
epidemisjukhusen tillhörde icke landstingen och komme ej att av dem
inlösas. Å andra sidan måste antalet epidemisjukhus inom riket i avsevärd
grad ökas för att motsvara epidemilagens krav, att varje epidemidistrikt
skall äga tillgång till erforderligt antal platser på särskilt anordnade
sjukhus. Endast ett mindre antal landsting har nämligen tagit
epidemisjukvården om hand, och bland dessa hade några ännu endast
hunnit göra början. I ett flertal landstingsområden funnes knappast
några sjukhus för landsbygden. Med hänsyn härtill vore icke möjligt
att för närvarande beräkna ens tillnärmelsevis kostnaderna för statsverkets
vidkommande för anläggandet av samtliga erforderliga sjukhus
i riket.
Beträffande frågan om storleken av det för ifrågavarande ändamål
erforderliga anslaget, vilket till en början syntes böra erhålla förslagsanslags
natur, hade i brist på tillförlitliga beräkningar för år 1921 detsamma
i statsverkspropositionen upptagits till belopp av 2,000,000 kronor.
Statsbidrag till driftkostnaden borde givetvis icke utgå till andra
sjukhus än sådana, som avsåges i epidemilagen och som förvaltades
enligt bestämmelserna i denna lag. Endast med avseende på dessa
epidemisjukhus hade man garanti för att de dreves på ett tillfredsställande
sätt och stode under vederbörande sjukvårdsmyndighets fulla
inspektion. Däremot syntes icke anledning föreligga att i förevarande
hänseende undantaga städer, som bildade eget distrikt. En sådan inskränkning
syntes departementschefen ej heller överensstämma med statsmakternas
uttalande i ämnet föregående år.
Den allmänna förutsättningen för att epidemisjukhus, som förvaltades
enligt bestämmelserna i epidemilagen, skulle kunna tilldelas driftbidrag,
borde allenast vara, att sjukhuset blivit av medicinalstyrelsen godkänt.
Driftbidraget borde vidare beräknas per underhållsdag och utgå med
hälften av underhållskostnaden per dag, dock med högst 2 kronor.
Statsbidrag syntes böra utgå endast för kostnadsfritt vårdade patienter
och endast för det antal underhållsdagar, som folie inom sjukhusets
normala beläggning.
Prövningen av ansökningen om statsbidrag till driftkostnaderna vid
epidemisjukhusen borde uppdragas åt medicinalstyrelsen.
Beträffande de kostnader för statsverket, som skulle föranledas av
detta förslag, komme desamma vid full beläggning hela året om, motsvarande
ett antal underhållsdagar av 2,774,000, att med ett statsbidrag
av 2 kronor per underhållsdag utgå med omkring 5,500,000 kronor per
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
9
år. Då emellertid ökat antal sjuksängar erfordrades i en del samhällen
uppstode merkostnader, som för närvarande icke kunde med någon grad
av säkerhet bestämmas. För år 1921 hava 600,000 kronor av departementschefens
ansetts tillfyllest, och skulle detta belopp avses för statsbidrag
under tiden 1 juli 1920—30 juni 1921.
Beträffande de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna utskottets
grunderna för statsbidrags utgående vid uppförande, inrättande eller „ytt,r^de
inlösen av epidemisjukhus har utskottet velat framhålla följande syn- förordnande
punkter. a? epidemi
Enligt
hittills gällande epidemistadga har, såsom departementschefen sjukhus m''m
anfört, skyldighet ålegat städerna att inrätta epidemisjukhus. Enligt
riksdagens uttalande vid den nya epidemilagens antagande år 1919 borde
statsbidrag tillerkännas landsting, som redan före lagens ikraftträdande
uppfört sjukhus, vilkas beskaffenhet överensstämde med i lagen lämnade
föreskrifter. Härigenom skulle dessa landsting icke försättas i en ogynnsammare
ställning i ekonomiskt avseende än de landsting, vilka icke
frivilligt företagit åtgärder i förevarande hänseende. Till de städer, som
bilda eget epidemidistrikt, lärer, såsom av departementschefen anförts,
på grund av riksdagens uttalande föregående år något statsbidrag icke
böra ifrågasättas för sådana sjukhus av nämnda slag, som uppförts före
den nya lagstiftningens trädande i kraft.
Departementschefen har emellertid ansett, att dessa städer ej heller statsbidragets
böra tillerkännas statsbidrag för nyuppförda epidemisjukhus. Ett stad- omfattninggande
i denna riktning synes utskottet ej stå i full överensstämmelse
med rättvisa och billighet. Då redan nu skattetrycket i ett flertal av
dessa städer är synnerligen högt, måste ett undantagande av dem från
möjlighet att erhålla statsbidrag i likhet med landsbygdsdistrikten medföra,
att skatterna ytterligare ökas för den händelse nybyggnader för epidemisjukvården
måste vidtagas. Utskottet har därför ansett sig böra
biträda det motionsvis framställda förslaget, att jämväl de städer, som
bilda eget epidemidistrikt, tillerkännas statsbidrag för uppförande och
inrättande av epidemisjukhus efter den nya lagens ikraftträdande. 1 fråga
om anordnande av nya sjukhus skulle härigenom ingen skillnad göras
mellan stadsdistrikt och distrikt innefattande landsbygd. De ekonomiska
konsekvenser, som skulle bliva en följd av denna anordning, torde enligt
utskottets mening vara överkomliga.
I fråga om storleken av det statsbidrag, som bör utgå, har departe- statsbidragets
mentschefen, såsom ovan nämnts, föreslagit, att detsamma skall fast- storlek.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 69 käft. (Nr 166—167.) iG47 20 2
Statsbidrag
för driftkostnader.
Anslag.
10 Statsutslcottets utlåtande Nr 167.
ställas till högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden samt ej
överstiga 2,000 kronor för varje sjukplats, som vederbörande sjukhus
normalt beräknas rymma, dock i visst fall vid inlösen av äldre sjukhus
med en begränsning till hälften av lösesumman.
Ett flertal motionärer hava emellertid yrkat på att maximibeloppet
av statsbidraget, för sjukplats räknat, sättes väsentligt högre, och har
därvid särskilt framhållits de för närvarande oerhört stegrade byggnadskostnadema.
Utskottet har icke kunnat dela vare sig departementschefens eller
motionärernas uppfattning. Beträffande nyuppförda sjukhus anser visserligen
utskottet, att statsbidraget, såsom av departementschefen föreslagits,
bör utgå med högst halva byggnadskostnaden, dock ej över 2,000
kronor för sjukplats, men i avseende å statsbidraget för de epidemisjukhus,
som uppförts före epidemilagens ikraftträdande, synes utskottet en
snävare begränsning, än som av departementschefen angivits, utan olägenhet
kunna ske. Med hänsyn till att de sjukhus, det här gäller, i allmänhet
uppförts under betydligt gynnsammare förhållanden på byggnadsmarknaden,
än som för närvarande äro rådande eller inom den närmaste
framtiden kunna väntas, har utskottet ansett, att statsbidrag bör i detta
fall lämnas med högst halva byggnadskostnaden, dock ej med mera än
1,000 kronor för sjukplats.
I samband med behandlingen av denna fråga har utskottet i betraktande
av de stora ekonomiska uppoffringar, som för epidemisjukvården
åsamkas såväl staten som epidemidistrikten, velat framhålla, att de
fordringar, som av vederbörande myndigheter ställas på ifrågavarande
sjukvårdsinrättningar, icke böra vara högre, än som av omständigheterna
oundgängligen påkallas.
De av departementschefen angivna grunderna för utbetalande av
statsbidrag för epidemisjukhusens driftkostnader hava icke föranlett
någon erinran från utskottets sida. Det motionsvis framställda yrkandet
om höjning av statsbidraget från högst 2 till högst 3 kronor för
dag anser sig utskottet följaktligen böra avstyrka.
Beträffande slutligen frågan om det anslagsbelopp, som bör för år
1921 anvisas till täckande av utgifterna för uppförande, inrättande och
inlösen av epidemisjukhus har av herr Petrén m. fl. motionsvis yrkats,
att detsamma skulle upptagas med 6,000,000 kronor. Då emellertid
detta yrkande förutsätter, att maximigränsen för statsbidrag till byggnadskostnaderna
bestämmes till 6,000 kronor, ett förslag som utskottet
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
11
funnit sig böra avstyrka, har utskottet ej heller kunnat biträda förslaget
om anslagets uppförande i riksstaten med nämnda belopp.
Med hänsyn därtill att inga säkra utgångspunkter finnas för bedömande
av huru störa belopp, som kunna för år 1921 bliva erforderliga,
har utskottet ansett sig böra stanna vid det av Kungl. Maj:t äskade
beloppet eller 2,000,000 kronor, vilket belopp bör upptagas såsom förslagsanslag.
Då utskottet icke funnit skäl biträda det motionsvis framställda förslaget
om höjande utöver Kungl. Majrts förslag av statsbidraget till
driftkostnader, har utskottet ansett sig böra tillstyrka jämväl Kungl.
Maj:ts anslagsäskande i denna del.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. under riksstatens femte huvudtitel på extra stat
för år 1921
a) med avslag å den av herr Petrén m. fl. väckta
motionen, i vad densamma avser höjande av förevarande
anslag, anvisa till statsbidrag för uppförande,
inrättande eller inlösen av epidemisjukhus ett förslagsanslag
av 2,000,000 kronor;
b) anvisa till statsbidrag för driften av sådana sjukhus
ett förslagsanslag av 600,000 kronor;
II. beträffande statsbidragets åtnjutande
a) med bifall till de av herr Antonsson m. fl. och Andersson
i Gävle m. fl. väckta motionerna besluta, att
städer, som bilda självständiga epidemidistrikt, skola
åtnjuta statsbidrag för uppförande och inrättande efter
den nya epidemilagens ikraftträdande av epidemisjukhus
efter samma grunder som epidemidistrikt, innefattande
landsbygd;
b) med avslag å de av herr Petrén m. fl. samt
Olsson i Kollungeröd väckta motionerna, i vad de avse
höjande av maximigränsen för statsbidrags utgående
för uppförande m. m. av epidemisjukhus, besluta, att
dylikt bidrag skall utgå med högst hälften av de verkliga
byggnadskostnaderna, dock beträffande efter den nya
lagens ikraftträdande ny uppförda epidemisjukhus ej över
2,000 kronor för sjukplats samt för äldre epidemisjuk
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 167.
hus och övriga av departementschefen angivna fall ej
över 1,000 kronor för sjukplats;
c) i övrigt godkänna de av departementschefen
angivna grunderna för statsbidrags utgående vid uppförande,
inrättande eller inlösen av epidemisjukhus;
d) med avslag å herr Olssons i Kollungeröd motion,
i vad densamma avser statsbidrag till epidemisjukhusens
driftkostnader, godkänna de av departementschefen
angivna grunderna för beviljande av statsbidrag
för driften vid epidemisjukhusen.
Stockholm den 1 juni 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande nr 166.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.