4
Statsutskottets utlåtande Nr 143.
Nr 143.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1920 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anläggning av väg till Tärna socken m. m. jämte en i
ämnet väckt motion. (4:e avd.)
I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under år 1921 har Kungl. Maj:t
under sjätte huvudtiteln, punkt 14-, föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att i ämnet avlåtas, för anläggning
av vägar till Tärna socken m. m. på extra stat för år 1921 beräkna ett
reservationsanslag av 200,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Magt i en till riksdagen avlåten, den 27 februari
1920 dagtecknad proposition (nr 158), under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att för iståndsättandet av ödebygdsvägen mellan Tärna
kyrkoby och Stensele sockengräns samt till påbörjande av anläggning
av en fyra meter bred vanlig väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt förslag, på extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokoll.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft en inom första kammaren av herr Rosén väckt
motion (nr 247), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att för
iståndsättandet av ödebygdsvägen mellan Tärna kyrkoby och Slussfors
samt till påbörjande av en vanlig väg mellan samma platser,
a) på 1920 års tilläggsstat anvisa ett belopp av 100,000 kronor,
b) på extra stat för år 1921 anvisa ett belopp av 300,000 kronor, och
Statsutskottets utlåtande Nr 143.
5
c) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det måtte tagas i övervägande,
huruvida ej bredden å vägen Stensele (Stor Urnan) färna kyikoby
bör minskas till 3 meter.
I fråga om de skäl motionären anfört till stöd föi sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Särskilt i vissa delar av Västerbottens fjällbygder, framför allt i
Tärna socken, har, såsom av departementschefen framhållits, befolkningen
sedan länge haft sitt handelsutbyte så gott som uteslutande med Eoigo,
med vilket land Tärna socken har goda vägförbindelser. Genom inlandsbanans
framdragande yppas möjlighet för nu berörda fjällbygder att inom
det egna landet erhålla avsättning för sina produkter och därifrån fylla sitt
importbehov. Men första villkoret härför är ordnandet av goda vägförbindelser
till stationer vid inlandsbanan, något som befolkningen icke själv
mäktar åstadkomma med de bidrag, som enligt hittills; gällande grunder
erhållas av statsmedel. 1919 års riksdag har därför, på föranledande
av enskild motionär, i skrivelse till Kungl.^Maj:t uttalat, att en uppoffring
från statens sida i syfte att knyta här ifrågavarande isolerade
fjällbefolkning närmare samman med det egna landet, så att den icke
längre må vara för sin existens beroende av vårt grannland, vore en
fosterländsk gärning, vars betydelse icke finge underskattas. Härtill
kommer, att dessa bygder i förhållande till sin nordliga breddgrad och
ansenliga höjd över havet äga avsevärda betingelser för jordbruk och
boskapsskötsel, särskilt Tärna socken, som enligt erfarenheten från krisåren
visat sig äga ett produktionsöverskott, som bör i första hand bevaras
för den inhemska konsumtionen. På senare tider hava därjämte
i dessa trakter konstaterats malmförekomster, som synas med förbättrade
kommunikationer utlova en betydande gruvdrift. Vidare kan man förvänta,
att statens väldiga skogstillgångar i dessa bygder, som nu i följd
av transportförhållandena i stor omfattning förfaras, skola kunna behörigen
utnyttjas, om vägförbindelserna därstädes bliva tillfredsställande
ordnade.
I anslutning till länsstyrelsens i Västerbotten förslag har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen nu preliminärt uppgjort plan för de nödvändigaste
vägan!äggningarna i ifrågavarande fjällbygder. Enligt denna
plan skulle på statsverkets uteslutande bekostnad vissa huvudvägar
efter hand utföras, däribland en från Stensele (invid Stor Urnans nedre
ända, vilken inom de närmaste åren torde nås av Inlandsbanan), och
utmed Stor Urnan förbi Slussfors (vid samma sjös övre ända) till gränsen
6
Statsutskottets utlåtande Nr 143.
Utskottet»
yttrande.
mellan Stensele och Tärna socknar (92 km.) samt därifrån genom Tärna
socken upp till Tärna kyrkoby (43,8 km.).
Såsom ett första stadium skulle utbyggnad av vägen ske uppifrån
Tärna by ned till Slussfors, varifrån ångbåtsförbindelse] finnes till
Stensele.
Å större delen av hela sträckan Tärna—Stensele finnes redan en
med statsmedel anlagd s. k. ödebygdsväg, vilken emellertid befinner sig
i ett synnerligen bristfälligt skick. Om densamma icke skall bliva helt
ofarbar, måste vissa förbättringsarbeten å densamma snarast möjligt
komma till stånd. Detta gäller särskilt sträckan Tärna kyrkoby—Stensele
sockengräns.
Om ett istandsättande av ödebygdsvägen å sträckan Tärna kyrkoby—
Stensele sockengräns sålunda omedelbart synes böra äga rum, kan, framhåller
departementschefen, detta emellertid ske till den av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen beräknade kostnaden, 194,100 kronor, endast
under förutsättning, att en vanlig väg kommer till utförande inom den
närmaste tiden, därvid i första nand och samtidigt med förbättringsarbetena
å nyssnämnda sträcka av ödebygdsvägen skulle åstadkommas
eu vanlig väg mellan Stensele sockengräns och Slussfors.
Denna nya väg, vilken såsom ovan nämnts i första hand skulle
framdragas ned till Slussfors vid Stor Urnans övre ända, har planerats
lör trafik även med lastautomobiler. Utbyggd till 4 meters bredd skulle
den betinga en kostnad, beträffande sträckan Tärna kyrkoby—Stensele
sockengräns (43,8 km.) approximativt beräknad till 970,000 kronor och
för sträckan Stensele sockengräns—Slussfors (27 km.) till 555,000 kronor.
Hela kostnaden för en vanlig väg från Tärna kyrkoby till Stensele skulle
uppgå till i runt tal 3,070,000 kronor. Om kostnaderna, såsom även
från arbetssynpunkt vore nödvändigt, fördelades på ungefär en 10-års
period, skiille den årliga utgiften begränsas till omkring 300,000 kronor.
Departementschefens förevarande förslag innebär emellertid endast
att träffa avgörande om vägens anläggning beträffande sträckan Tärna
kyrkoby—Slussfors.
Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen, som tillkommit
i enlighet med beslut av 1919 års lagtima riksdag, har utskottet funnit
sig böra tillstyrka, att staten i den begränsade omfattning, varom nu är
fråga, lämnar sin medverkan till åstadkommande av bättre kommunikationer
mellan lärna socken och övriga delar av landet genom bekostandet
av anläggningen resp. iståndsättandet ävensom underhållet av ifrågavarande
vägar.
Statsutskottets utlåtande Nr 143.
7
Beträffande planen för arbetenas bedrivande har herr Rosén uti sin
i ämnet väckta motion bland annat framhållit lämpligheten av att inskränka
bredden å den blivande nya vägen från föreslagna 4 till endast
3 meter, varigenom en avsevärd kostnadsminskning enligt motionärens
mening skulle kunna vinnas. I avseende härå får utskottet anföra, att
utskottet visserligen funnit de i motionen framförda synpunkterna värda
■allt beaktande, men att utskottet dock icke kunnat giva sin anslutning
till det av motionären förordade alternativet att genomgående göra vägen
3 meter bred. Det i motionen eftersträvade syftet att åstadkomma
lägre anläggnings- och underhållskostnader torde bättre kunna vinnas
på annat sätt. Enligt av utskottet införskaffade upplysningar synes det
nämligen utan äventyrande av trafikmöjligheterna låta sig göra att i viss
utsträckning sänka vägbredden vid broar och på sådana delar av vägsträckan,
där exempelvis sprängningsarbeten måste ifrågakomma, eller där
eljest anläggningskostnaderna synas bliva förhållandevis höga. På övriga
sträckor torde likaledes en besparing kunna vinnas, genom att röjning
och dikning ävensom övriga förberedande åtgärder verkställas på ett
sådant sätt, att själva vägkroppen erhåller en bredd av 4 meter, medan
vägens hårdgörning och gipsning i huvudsak inskränkes till endast en
del av vägbanan. I vad mån de sålunda förordade förenklingarna låta
sig genomföra, torde emellertid kunna bedömas först efter verkställd sakkunnig
prövning av förhållandena på de olika sträckorna utefter vägen,
och att redan nu fatta beslut härom torde icke vara av behovet påkallat
eller ens möjligt.
Beträffande storleken av det anslag, som bör ställas till förfogande
för igångsättandet av arbetena såväl å ödebygdsvägen Tärna kyrkoby
—Stensele sockengräns som å den nya väganläggningen, har utskottet,
som beaktar önskvärdheten av att ifrågavarande vägarbeten snarast
påbörjas och i möjligaste mån påskyndas, ansett de motionsvis framförda
kraven på ökat anslag för ändamålet höra vinna tillmötesgående, att,
utöver vad i förevarande proposition blivit äskat, i enlighet med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag uti dess skrivelse till Kungl. Maj:t
den 23 september 1919 för ändamålet ifråga må anvisas å tilläggsstat
för år 1920 100,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
I) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Roséns ovanberörda motion,
i vad den avser anslag för nedannämnda vägarbeten,
må för iständsättandet av ödebygdsvägen mellan Tärna
8
Statsutskottets utlåtande Nr 143.
kyrkoby och Stensele sockengräns samt till påbörjande
av anläggning av en vanlig väg mellan Tärna kyrkoby
och Slussfors, allt i huvudsaklig överensstämmelse med
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt förslag
och med iakttagande av vad utskottet beträffande arbetsplanen
här ovan anfört
a) på tilläggsstat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor;
b) på extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor,
II) att herr Roséns motion i övrigt må anses
besvarad genom vad härovan anförts.
Stockholm den 14 maj 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet ur 142.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1920.