Statsutskottets utlåtande Nr 142.

1

Nr 142.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1920 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under år 1921 har Kungl. Maj:t
under tionde huvudtiteln (punkt 44) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till
utförande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
bland de extra anslagen för år 1921 beräkna ett förslagsanslag, högst,
75,000 kronor.

Vidare bar Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 7 januari 1920
avlåtna propositionen angående tilläggsstat för år 1920 under sjunde
huvudtiteln (punkt 22) föreslagit riksdagen att, i avbidan på sistnämnda
proposition, bland anslagen å tilläggsstat för år 1920 beräkna ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor.

Sedermera bar Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 19 mars 1920
avlåten, till statsutskottet för förberedande behandling hänvisad proposition,
nr 316, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till utförande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på
byggnadsområdet genom ingenjörsvetenskapsakademien anvisa och till
Kungl. Maj:ts förfogande ställa

dels å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1921 ett förslagsanslag,
högst, 75,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 56 Käft. (Nr 142—143.)

1599 20

2

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Utskottets

yttrande.

dels ock å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln för år 1920 ett
förslagsanslag, högst, 50,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Särskilt med hänsyn till den ökade bostadsproduktion, som under
de närmaste åren genom statens medverkan torde komma till stånd,
måste det anses vara en angelägenhet av direkt statlig betydelse att
genom tekniska förbättringar i fråga om byggnadsmetoder och byggnadsmaterial
söka nedbringa kostnaderna för uppförandet av nybyggnader.
De utgifter, som kunna komma att nedläggas på förverkligandet
av ett dylikt önskemål, torde bliva jämförelsevis ringa i förhållande
till de resultat, som därigenom skulle stå att erhålla. En vinst å
allenast någon procent av kostnaderna för ett enda större byggnadsföretag
kan väntas täcka kostnaderna även för en rätt omfattande undersökning
av sättet för åstadkommande av förbättringar av ovan angivet
slag. Med hänsyn till de resultat, som alltså torde vara att vinna
genom företagande av dylika tekniskt-vetenskapliga undersökningar på
byggnadsområdet, har utskottet ansett sig böra giva sin anslutning till
det nu framlagda förslaget, vartill initiativet utgått från de inom civildepartementet
tillkallade bostadssakkunniga, och som sedermera erhållit
sin närmare utformning inom ingen]örsvetenskapsakademien.

Den ifrågasatta utredningen, vilkens ledning skulle överlåtas åt ingenjörsvetenskapsakademien,
avser bland annat att klarlägga, huruvida icke vid
uppförande av bostadshus allmänt begagnas material och konstruktioner
av större hållfasthet och prisdyrhet än nödigt är, och om icke till följd
härav ett enklare och billigare byggnadssätt i vissa hänseenden skulle
kunna komma till användning. Enligt den framlagda planen skulle en
del av undersökningarna utföras å laboratorier. De sålunda vunna resultaten
skulle därefter kontrolleras medelst observationer på i bruk tagna
bostäder, och har därvid ifrågasatts, att vid nybyggnader för statens räkning
en representant för statsverket skulle följa byggnadens utförande
i detalj samt därunder och sedermera göra de observationer och mätningar,
som erfordras för ändamålet.

Vid utförandet av laboratoriearbetena torde, enligt vad utskottet
under hand inhämtat, man kunna påräkna att i stor utsträckning bliva
i tillfälle anlita statens materialprovningsanstalt samt i viss mån även
laboratorierna å tekniska högskolan. För dessa laboratorieundersökningar
torde emellertid komma att erfordras vissa redskap och maskiner,
delvis av rätt dyrbar beskaffenhet. I den mån tillgång till dylik mate -

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

3

riel icke på annat sätt kan beredas, lärer nyanskaffning bliva erforderlig,
och anser sig utskottet därvid böra uttala en förväntan, att denna
nyanskaffning verkställes efter samråd mellan vederbörande institutioner
och i övrigt på ett sådant sätt, att den inköpta materielen nu och för
framtiden kan komma till den bästa användning.

För utförandet av dessa undersökningar hade av ingenjörs vetenskapsakademien
äskats och av byggnadsstyrelsen tillstyrkts ett anslag
av 100,000 kronor för innevarande år och 110,000 kronor för år 1921.
Dessa belopp hava emellertid av departementschefen nedsatts till 50,000
respektive 75,000 kronor. Enligt vad som framgår av den i propositionen
lämnade utredningen och de ytterligare upplysningar, som utskottet under
sin behandling av ärendet inhämtat, torde ifrågavarande undersökningar
bliva av sådan omfattande natur, att någon ytterligare nedsättning
i de föreslagna anslagsbeloppen icke lämpligen kan ifrågakomma.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, må till utförande av tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet genom
ingenj örsvetenskapsakademien anvisa

a) å extra stat under tionde huvudtiteln för år
1921 ett förslagsanslag, högst, 75,000 kronor;

b) å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln för år
1920 ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, N. A. Nilsson, H. F. Lamm,
.7. L. Widell, G. G. Ekman, E. A. Hallin, C. I. Asplund, G. P. V. Nilsson, J. Nilsson i
Malmö och P. M. Olsson samt

från andra kammaren: herrar A. Wiklund i Brattfors, P. Nilsson i Bonarp, S.
Bengtsson i Norup, W. Bäckström, J. Erlansson, O. Nilsson i Örebro, K. A. W. Björck,
K. E. W. Söderhielm, S. E. Ljungkvist och G. N. Torgén.