Statsutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli don 7 maj 1920 kl. 3 e. in.
*
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg.
(4:de avd.)
I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t med åberopande
av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning:
bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, punkt
46, föreslagit riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde
komma att i ämnet avlåtas, för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg
för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000
kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 19
mars 1920 dagtecknad proposition (nr 347), under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att dels för elektrifiering av statsbanelinjen
Stockholm—Göteborg för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 23,000,000 kronor, att utgå av lånemedel; dels ock, vid bifall till vad
sålunda föreslagits, besluta, att de i förslaget till 1921 års riksstat bland
inkomsterna under rubriken »I. Fast upplåning» upptagna lånemedel
skola höjas med 15,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
De första försöken med elektrisk drift å våra statsbanor anställdes
under åren 1905—1907 på bandelarna Stockholm—Järva och Tomteboda—Värtan.
Sedan resultaten härav visat sig tillfredsställande, beBikang
till riksdagens protokoll 1920. 6 samt 49 käft. (Nr 108—109.) 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
blöts vid 1910 års riksdag elektrifiering av bandelen Kiruna—Riksgränsen,
varå den elektriska järnvägsdriften kom i gång under år 1915.
På grund av sedermera lättade riksdagsbeslut pågå för närvarande
urbetena med elektrifiering av sträckan Kiruna—Svartön och dessa arbeten
hava numera fortskridit så långt, att den elektriska driften beräknas
kunna under år 1922 upptagas ända ned till Svartön.
Det är delvis på grundval av sålunda redan vunna erfarenheter
som järnvägsstyrelsen, vilken den 3 december 1915 erhöll Kungl. Maj:ts
uppdrag att verkställa utredning i ämnet, nu framkommit med förslagtill
en fortsatt elektrifiering av statens järnvägar. I första hand skulle
därvid bandelen Stockholm—Göteborg komma i fråga.
Det beräknas i den nu framlagda planen, att elektrifieringen Göteborg—Falköping
skall kunna iordningsställas under åren 1921 och 1922.
Under år 1923 skulle elektrifieringen kunna utsträckas till Hallsberg,
under år 1924 till Katrineholm och under år 1925 skulle hela elektrifieringen
till Stockholm kunna vara färdig.
Kostnaderna för anläggningen, beträffande vilka dock en viss osäkerhet
på grund av nuvarande förhållanden måste vara rådande, hava avjärnvägsstyrelsen
beräknats uppgå till nedan upptagna belopp.
-:---- |
Ändring av |
|||||
Överförings- ledningar |
Transforma- torstationer |
Kontakt- ledningar |
Ändring av |
verkstäder, |
Summa Kronor j |
|
Göteborg—Falköping R. |
4,900,000 |
3,000,000 |
5,740,000 |
2,060,000 |
“ 1,800,000 |
17,500,000 |
Falköping R.—Hallsberg |
4,400,000 |
2,875,000 |
4,945,000 |
2,480,000 |
3,300,000 |
18,000,000 |
Hallsberg—Katrineholm |
4,015,000 |
1,175,000 |
1,710,000 |
1,300,000 |
300,000 |
8,500,000 |
Katrineholm—Stockholm |
3,480,000 |
2,500,000 |
8,850,000 |
2,670,000 |
3,500,000 |
21,000,000 |
Summa |
16,795,000 |
9,550,000 |
21,245,000 |
8,510,000 |
8,900,000 |
65,000,000 |
Anskaffning av elektriska lokomotiv |
.. 40,000,000 |
|||||
varifrån avgår värdet av |
till andra bansträckor överflyttade ånglokomotiv- |
.. 30,000,000 10,000,000 Summa 75,000,000 |
Det kapital, som för järnvägens vidkommande måste anskaffas för
elektritieringen, uppgår således till 75,000,000 kronor, förslagsvis avsett
att uppdelas å tre år med anslag å 25,000,000 kronor för vart och ett
av åren 1921—1923. ^ .
Av vattenfallsstyrelsens utredning framgår emellertid, att^ befintliga
eller under utbyggnad varande kraftverksanläggningar vid Trollhättan
Statsutskottets utlåtande Nr 108. 3
och i Motala ström icke kunna lämna all erforderlig elektrisk energi
till ifrågavarande bansträcka. Förutom färdigställandet av Motala oc i
Lilla Edets kraftstationer erfordras vid elektrisk drift å nämnda bana
jämväl utbyggnad av fallen vid Råby och Mai fors i Motala ström
Kostnaderna för denna utbyggnad hava approximativt beraknats till
16 000,000 kronor. För leverans av enfasström från Lilla Edets kraftstation
erfordras vidare — utöver därstädes tidigare planerade, anläggningar
— en omformarestation, för vilken kostnaderna beräknats til
3,000 000 kronor. För närvarande föreligger emellertid icke någon mera
definitiv plan för de kraftverksbyggnader, som erfordras för elektrifieringens
genomförande. Förslag i fråga om de för nämnda ändamål
erforderliga anslagen har därför nu icke framlagts, men har det av
departementschefen förutsatts, att betydande anslag for andamalet kan
komma att äskas å nästa års tilläggsstat.
Vikten för landet av största möjliga oberoende av import av stenkol
och andra för framalstrande av energi avsedda ämnen torde efter
senaste årens erfarenheter ligga i öppen dag, och de alltjämt föiefintliga
svårigheterna att till rimligt pris erhålla utländskt bransle hava
givit frågan om användningen av de energitillgångar, som förefinnas i
våra vattenfall, en trots rådande dyrtid och därav föl]ande enorma
byggnadskostnader ökad aktualitet. Av särskild _ betydelse härvid axen
utsträckt elektrifiering av våra järnvägar, för vilkas drift, åtminstone
på lokomotivteknikens nuvarande ståndpunkt, åtgår eu förhållandevis betydligt
större mängd bränsle än som förbrukas vid framalstrande av energi
i fasta anläggningar. Redan dessa skäl göra en utsträckt användning av
elektrisk kraft vid driften av våra järnvägar synnerligen (maklig. _ beträffande
tillgången å vattenkraft inom landet, lämplig for ejektnheringsändamål,
anser''sig utskottet i detta sammanhang böra erinra att aven
ett fullständigt genomförande av elektrisk drift vid våra järnvägar, såväl
statens som de enskilda, skulle komma att taga endast en ringa
del av landets vattenfall i anspråk och att sålunda möjligheten av att kunna
tillgodose övriga förefintliga stora kraftbehov icke härigenom tor e
komma att äventyras. . . . e..
Men utom ovannämnda mera indirekta nationalekonomiska ior
delar
kan, såsom av den lämnade utredningen framgår, en övergång
till elektrisk järnvägsdrift med ganska stor säkerhet gantas medföra
direkt vinst genom minskning av driftkostnaderna. Sålunda uppkommande
besparingar bliva särskilt vid nu rådande bräuslepns så störa,
att elektrifieringen av våra statsbanor enbart av den anledningen kan
Utskottets
j/ttrsmde.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
anses fullt motiverad. För att emellertid de nu föreliggande fördelaktiga
förutsättningarna för anläggningskapitalets snabba amorteringskola
kunna fullt utnyttjas, är det önskligt att elektrifieringen kommer
till stånd inom så kort tid som möjligt. På grund härav har utskottet,
trots rådande statsfinansiella svårigheter, ansett sig böra giva sin anslutning
till det nu framlagda förslaget om införande av elektrisk drift å
statsbnnelinjen Stockholm—Göteborg.
I fråga om den ekonomiska planläggningen av detta företag halhet,
med hänsyn till nödvändigheten av att man redan från början skall
kunna vinna garantier för möjligheten till arbetets planmässiga och
snabba utförande, ansetts motiverat att de årliga anslagsbeloppeu tillmätas
större än som, därest vanliga regler tillämpades, kunde ifrågakomma.
Hela anläggningskapitalet borde således anvisas inom kortare
tidrymd än som med hänsyn till den beräknade arbetstiden i vanliga
fall plägar ske. Ur nu angivna synpunkt har departementschefen funnit
anslaget för år 1921 böra bestämmas så, att därmed täckas ej allenast
de beräknade anläggningskostnaderna för samma år utan även åtminstone
en del av arbetskostnaderna under nästkommande år och att järnvägsstyrelsen
sålunda beredes möjlighet att med större frihet planera
för arbetets fortsatta bedrivande. Liknande principer borde, enligt
departementschefens mening, komma till tillämpning i fråga om utmätande
av återstående auslagsbelopp, och i enlighet härmed borde anläggningskapitalet
förslagsvis uppdelas på tre år. Utskottet, som ansett
sig böra uttala sin anslutning till dessa departementschefens synpunkter,
får till följd härav tillstyrka den gjorda framställningen om anslag för
ändamålet å 1921 års riksstat med 23,000,000 kronor.
Såsom av den i ärendet lämnade utredningen framgår, har departementschefen
vid framställandet av sitt förslag, att nästkommande års
anslag till ifrågavarande elektrifieringsförslag borde fastställas till nyssnämnda
belopp, räknat med att härför skulle ställas till förfogande,
förutom det å 1921 års riksstat tidigare förslagsvis för ändamålet upptända
anslaget av 8,000,000 kronor, ytterligare 15,000,000 kronor. I
avseende å sistnämnda belopp har omförmälts, att ett å 1919 års
tiiläggsstat uppfört förslagsanslag å samma belopp, avsett för täckande
av uppkommen driftförlust vid statens järnvägar, icke behövt
tagas i anspråk. Då nämnda belopp anvisats såsom förslagsanslag, högst,
måste visserligen, såsom av departementschefen framhållits, den för
ändamålet medgivna upplåningsrätten numera anses förfallen, men den
omständigheten, att lånebudgeten icke behövt i verkligheten belastas
med löreuämnda belopp, har dock synts i motsvarande mån underlätta
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
5
för statsverket att påtaga sig den nu förordade ökningen av det tidigare
beräknade anslaget för år 1921.
Endast i några enskildheter har den framlagda planen givit utskottet
anledning till vissa erinringar.
Beträffande frågan om sättet för överförandet av ström från landets
kraftverksnät till det blivande järnvägsnätet hava under ärendets
förberedande behandling framkommit i viss mån skiljaktiga meningar
mellan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen och någon slutlig ståndpunkt
till denna fråga har ännu icke intagits. I anledning härav anser
sig utskottet böra uttala en förväntan, att förevarande spörsmål må
genom samverkan mellan de båda styrelserna vinna den lösning, som ur
samhällelig och nationalekonomisk synpunkt kan anses vara den för landet
mest gagneliga.
Från telegrafstyrelsens sida har gjorts gällande, att problemet angående,
förekommande av störningar från järnvägens kraftnät å telegraverkets
ledningar ännu icke vore tillfredsställande löst, utan att detsamma
borde underkastas fortsatt utredning. Enligt vad departementschefen
anfört, synas emellertid goda förhoppningar föreligga, för att den
tekniska sakkunskapen skall veta att i möjligaste mån råda bot för
dessa olägenheter och har departementschefen därvid framhållit, att störningsförhållandena
å förevarande bansträcka säkerligen komme att i avsevärd
mån lättas genom att de utmed denna sträcka gående rikstelefonledningarna
komma att utbytas mot en landsvägskabel, varigenom
olägenheterna endast kunde väntas uppkomma å de telegrafverkets telefonlinjer,
som uppbära lokal- och land sledningar ävensom telegrafledningarna.
I avseende härå får utskottet erinra, att till förekommande
av olägenheter av ifrågavarande slag reserverats 8,510,000 kronor, varav
ett så avsevärt belopp som 5,000,000 kronor beräknats för utflyttningen
av telegrafverket tillhöriga lokala ledningar. Utskottet anser sig emellertid
böra uttala, att eu ur allmänna samfärdselns synpunkt tillfiedsställande
lösning av nu förevarande fråga utgör en oeftergivlig förutsättning
för den ifrågasatta elektrifieringens genomförande och för att anslag
till densamma må utgå.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
att riksdagen må för elektrifiering av statsbaneUnjen
Stockholm—Göteborg för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 23,000,000 kronor att utgå av
lånemedel.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om höjande av inkomsttiteln
»fast upplåning» kommer utskottet att framdeles under riksdagen av-
giva utlåtande.
Stockholm den 7 maj 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H- Kvarnzelius, C■ J. G. Swartz, A. A. Nilssont
H. F. Lamm, Ollas A. Ericsson, H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. U. B.
Olsson, O■ Bergqvist, J. Jeansson och J Nilsson i Malmö samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstoek, A. Wiklund i Brattfors, J. Jönsson
i Revinge, 0. H:son Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R- Jansson
i Falun, J. Erlansson, S. E. J. TAibeck, 0. Osberg, E- Andersson i Prästbol och S. E.
Ljungkvist.