Sammansatta stats-, beviUnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1920 kl. * 1/2 6 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till förordning om hyresvärdestegringsskatt
jämte i ämnet väckta motioner.
Närvarande; herrar Pettersson i Södertälje, Lindblad, Johan Nilsson i Skottlandshus,
Pers, K. A. Nilsson, Bergström, greve Spens, Edward
Larsson, Carl Johansson i Hälsingborg, Liibeck*), Hamring), Ljungkvist,
Vennersten, Jönsson i Fridhill, Johansson i Kullersta, Leo
och Svensson i Betingetorp.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition, nr 315,
vilken överlämnats till bevillningsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedanstående
Förslag
till
förordning om hyresvärdestegringsskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För beredande av medel till främjande av bostadsproduktionen skall
under aren 1921 1925, i den ordning här nedan stadgas, till staten
utgöras eu å fastighet vilande skatt på stegring av fastighets hyresvärde
(hyresvärdestegringsskatt).
Bihang till ränningens protokoll 11)20. 6 mull. 5 avd. 3 käft. (Nr 3.) nss so I
2
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
2 §•
1 inom. Hyresvärdestegringsskatt skall utgöras inom samtliga orter —
städer, köpingar, municipalsamhällen och andra områden — inom vilka
lag mot oskälig hyresstegring är gällande vid tiden för utfärdandet av
denna förordning.
2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning å
a) fastighet, vars taxeringsvärde året näst före taxeringsåret icke
överstiger 15,000 kronor;
b) fastighet, som färdigbyggts först å sådan tid, att densamma
den 1 januari 1020 ännu icke var till väsentlig del uthyrd.
3 §•
1 mom. Hyresvärdestegringsskatt erlägges av den, som för taxeringsåret
författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom
ägare eller innehavare av fastigheten.
Har efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare eller innehavare
avlidit, skall skatten erläggas av hans stärbhus.
2 mom. Skatt skall icke utgöras i fråga om sådan fastighet, för
vilken enligt 4 § kommunalskattelagen ej skall utgöras fastighetsskatt,
och ej heller för sådan fastighet, som av ägare eller med ägare jämställd
innehavare användes i egen näring eller eljest i hans rörelse eller yrke.
Därest frihet från utgörande av fastighetsskatt åtnjutes allenast för
viss del av fastighetsvärde eller därest fastighet allenast delvis användes
på sätt nu är sagt, skall frihet från utgörande av hyresvärdestegringsskatt
avse allenast den del av fastighetens hyresvärde, som svarar mot
nu angivna del av fastighet eller dess värde.
Stad, köping, municipalsamhälle eller socken vare under alla förhållanden
fri från erläggande av hyresvärdestegringsskatt.
4 §•
1 mom. Med stegring av fastighets hyresvärde förstås enligt denna
förordning stegring av nettohyresvärdet under kalenderaret näst före
det, varunder taxering sker, (sista året) utöver nettohyresvärdet under
kalenderåret 1916 (första året). Var fastighet icke bebyggd kalenderåret
1916 eller har fastighet efter nämnda tid, men före den 1 januari
1920 övergått till ny ägare, skall såsom första året anses i förra fallet
det första kalenderår efter bebyggandet, från vars början densamma
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
3
varit till väsentlig del uthyrd eller eljest tagen i bruk, och i senare
fallet det kalenderår, varunder förvärvet skedde.
2 mom. Stegring av hyresvärde, varom i denna paragraf sägs, benämnes
mervärde.
Mervärdet utföres i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.
5 §•
1 mom. Nettohyresvärdet erhålles efter avdrag från bruttohyresvärdet
av
1) räntor å fastigheten besvärande skuld, ävensom beträffande fastighet,
som på grund av sin natur icke kunnat intecknas, räntor å skuld,
som tillkommit för förvärv av, nybyggnad å eller förbättring av fastigheten;
2)
utgifter för avlöningar till vice värd, portvakt, gårdskarl eller
dylikt, utgifter för nödiga reparationer, försäkringsavgifter ävensom utgifter
för vattenförbrukning, renhållning och belysning, allt beräknat för
byggnad av sten eller därmed jämförligt material till 2 Va procent och
för byggnad av annat material till 3 procent å för fastigheten de olika
jämförelseåren gällande taxeringsvärden för åbyggnaderna, ävensom
3) utgifter för uppvärmning och tillhandahållande av varmvatten.
Finnes under sista året skuld, vartill motsvarighet icke fanns under
första året, skall såsom utgift för första året ytterligare avdragas ett
belopp, motsvarande ränta å den nytillkomna skulden enligt då gängse
räntefot; har under första, men icke under sista året sådan skuld funnits,
minskas omkostnaderna för första året med därå utgående ränta.
Har efter ingången av år 1916 om- eller tillbyggnad av fastighet
verkställts, vare ägare, som har att uppgiva mervärde, utan hinder av
vad nyss är sagt, berättigad att vid uppgivandet av sista årets nettohyresvärde
avdraga skälig ränta å kostnaderna för om- eller tillbyggnaden.
Anser skattskyldig högre avdrag, än i punkt 2) är sagt, erforderligt,
har han att därom ingiva skriftlig framställning samtidigt med avlämnande
av deklaration, varom i 15 § sägs.
Skall enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. hyresvärdestegringsskatt
utgöras för allenast viss del av hyresvärdestegringen, skall hänsyn tagas
till allenast så stor del av omkostnaderna, som därå belöper i förhållande
till fastighetens hela hyresvärde.
2 mom. Understiger bruttohyresvärdet under första året ett belopp,
motsvarande, då fråga är om byggnad av sten eller därmed jämförligt
4
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
material 6 procent, och beträffande byggnad av annat material 8 procent
av det fastigheten under första året åsätta taxeringsvärdet, skall det
enligt föreskrivna grunder uträknade mervärdet minskas med ett belopp,
motsvarande detta underskott. I bruttohyresvärdet skall vid tillämpning
av vad här sägs inberäknas värdet enligt ortens pris av lägenheter och
utrymmen, varom förmäles i 3 § 2 mom. här ovan, men skola, där hyresavtal
jämväl omfattar uppvärmning eller tillhandahållande av varmvatten,
kostnaderna härför frånräknas. Skattskyldig har att, för att på här
angiven grund äga påyrka befrielse från eller nedsättning i hyresvärdestegringsskatt,
lämna erforderlig utredning.
3 mom. Till ledning vid beräkning av fastighets hyresvärde skola
tjäna enligt 15 § här nedan avlämnade deklarationer och uppgifter, ingångna
hyresavtal, ävensom, där så erfordras, av fastighetsägare till
inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen avlämnade deklarationer.
Har i samband med upplåtelse av hyresrätt eller eljest fastighetsägare
av hyresgäst betingat sig ersättning för möbler eller annat, skall,
därest av missförhållandet mellan värdet av vad fastighetsägaren lämnat
och den betingade ersättningens storlek framgår, att ersättningen uppenbarligen
avser förhöjning av den avtalade hyran, hela den betingade
ersättningen vid hyresvärdeuppskattningen läggas till hyran för det år,
varunder ersättningen utgått.
Kan tillförlitlig utredning icke åstadkommas beträffande hyresvärdet,
skall till grund för beräkningen läggas det hyresvärde, som i allmänhet
varit gällande för fastigheter av liknande beskaffenhet, användning och
belägenhet inom samma kommun.
6 §•
Vid beräknande av mervärde skall varje fastighet betraktas som
en enhet för sig.
Förlust å en fastighet får icke avdragas från överskott å annan
fastighet.
7 §•
Vid beräknande av mervärde tages icke hänsyn till det för sista året
gällande hyresvärdet för lägenhet, som under första året eller del därav
varit outhyrd, i vidare mån, än som motsvarar det belopp, varmed hyresvärdet
under sista året överstiger hyresvärdet under första året, därest
lägenheten det året varit uthyrd eller av ägaren eljest disponerad.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
5
8 §•
Därest för skattskyldig, vilkens under taxeringsåret enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp icke överstiger
3,000 kronor, skulle finnas på grund av särskilda förhållanden
möta synnerlig svårighet att erlägga hyresvärdestegringsskatt, må taxeringseller
prövningsnämnd, då skriftlig framställning därom göres, efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall helt eller delvis medgiva
befrielse från skatten.
9 §•
Hyresvärdestegringsskatt utgår icke för fastighet, där mervärdet
icke överstiger 500 kronor.
För den del av mervärdet, som överstiger
500 kronor men icke 800 kronor, utgår skatt med 20
800 » » » » 50 %\ dock
att skatteprocenten icke i något fall må överstiga 40 % av mervärdet.
10 §.
Skattskyldig taxeras till hyresvärdestegringsskatt i den ort, där den
fastighet är belägen, för vilken skatten skall utgå
11 §•
Hyresvärdestegringsskatt uppbäres i samband med den allmänna
kronouppbörden i enlighet med bestämmelserna i gällande uppbördsreerlemente.
12 §.
Taxeringen verkställes av de i förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering omförmälda taxeringsnämnder
i sammanhang med de årliga taxeringarna till inkomstoch
förmögenhetsskatt m. m.
Uti ort, där taxeringsnämnd, inbegripet ordföranden och den av
länsstyrelsen förordnade ledamoten, uppgår till mera än fem personer, må
taxeringsnämnd besluta, att taxeringen till hyresvärdestegringsskatt skall
verkställas av förutom ordföranden och nyssnämnda ledamot tre utav
taxeringsnämnden utsedda personer inom nämnden, av vilka om möjligt
en skall vara ägare av sådan fastighet, för vars avkastning liyresvärdeetegringsskatt
kan utgå, och en hyresgäst i sådan fastighet.
6
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.
Anteckning om beslut, varom i denna paragraf talas, skall göras i
nämndens protokoll.
13 §.
Uti den allmänna kungörelse, som länsstyrelsen jämlikt 26 § 1 mom.
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering har
att utfärda, meddelar länsstyrelsen, inom vilka taxeringsdistrikt taxering
till hyresvärdestegringsskatt skall äga rum under nästkommande år.
1 kungörelsen erinras vederbörande om den särskilda deklarationsplikten
enligt denna förordning samt om påföljden för underlåtenhet härutinnan.
Kungörelsen skall, i vad den avser taxeringen till hyresvärdestegringsskatt,
införas i den eller de ortstidningar, som länsstyrelsen bestämmer.
14 §.
Taxeringsnämnd äger kalla ordförande eller annan ledamot i hyresnämnd,
där sådan finnes, att deltaga i taxeringsnämndens sammanträden
för upplysningars meddelande; och skall hyresnämnd på anfordran tillhandahålla
taxeringsnämnd de handlingar beträffande av taxeringsnämnden
uppgiven fastighet, som må hava till hyresnämnden överlämnats
för prövning av hyresavtal.
15 §.
1 mom. Ägare eller med ägare jämställd innehavare av fastighet,
som är belägen inom kommun eller område, där hyresvärdestegringsskatt
skall utgöras och vars taxeringsvärde sista året överstiger 15,000
kronor, har att utan anmaning avgiva deklaration på heder och samvete
enligt härvid fogat formulär.
Städer, köpingar, municipalsamhällen och socknar äro icke underkastade
deklarationsskyldighet. Därest för fastighet, varom sägs i 2 §
2 mom. b) eller 3 § 2 inom., ingen del av fastigheten lämnat beskattningsbart
hyresvärde, må fastighetsägare vid deklarationens avgivande
inskränka sig till att om sådant förhållande göra anteckning under särskilda
upplysningar.
Deklaration skall senast före den 1 mars avlämnas antingen direkt
till ordföranden i taxeringsnämnden för det taxeringsdistrikt, där fastigheten
är belägen, eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet och
i övriga orter till länsstyrelsen i det län, magistraten i den stad eller
landsfiskalen i det distrikt, där fastigheten är belägen.
2 mom. Varder deklaration, som i denna paragraf omförmäles, ej
7
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.
t
inom föreskriven tid avlämnad, vare den skattskyldige förlustig rätten att
överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund.
3 mom. Hyresgäst i fastighet, för vilken hyresvärdestegringsskatt
kan utgå, är skyldig att på anmaning lämna upplysning om avtalade
hyresbelopp och vad därmed kan äga samband.
16 §.
Deklarationer till ledning vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
skola, i den mån de för taxeringen till hyresvärdestegringsskatt
erfordras, på rekvisition tillhandahållas taxeringsnämndens ordförande
genom vederbörande länsstyrelses försorg.
17 §-
Skattskyldig, som icke åtnöjes med taxeringsnämnds beslut, i vad
honom rörer, och som ej till följd av stadgandet i 15 § förlorat rätt till
talan, må däri söka ändring hos länets eller, i fråga om Stockholm,
stadens prövningsnämnd genom besvär, vilka, skriftligen avfattade, skola,
vid påföljd att eljest icke bliva till prövning upptagna, ingivas till länsstyrelsen
senast före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i
Stockholm den 31 augusti, eller, om då är helgdag, nästföljande dag.
18 §.
Länsstyrelsen äger, där så finnes erforderligt, kalla ordförande eller
ledamot i hyresnämnd att, för upplysningars meddelande, före och under
prövningsnämndens sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden
sammanträder.
19 §.
över prövningsnämndens beslut må kronans ombud samt skattskyldig,
som icke enligt 15 § förlorat rätt till talan, anföra besvär i den ordning,
som angives uti 49 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.
20 §.
Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som
av honom avgivits till ledning vid taxering, evad det rör inkomst eller
omkostnad, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom
föranlett, att mervärde upptagits till för lågt belopp, böte från och med
tjugufem till och med ettusen kronor. Om genom det oriktiga förfarandet
föranletts, att skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad,
må böterna kunna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med fem
gånger det skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits.
8
Sammansatta stats-, hcvillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.
21 §.
I den mån icke annorlunda härovan förordnats, skola bestämmelserna
i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering i
tillämpliga delar gälla vid taxeringen till hyresvärdestegringsskatt, med
följande tillägg och undantag:
1) vad i 23 § 1 mom. 1 och 2 styckena taxeringsförordningen är
sagt om deklaration, gäller även beträffande de handlingar, som jämlikt
14 § härovan av hyresnämnd utlämnas till taxeringsnämnd;
2) har taxeringsnämnd medgivit befrielse eller nedsättning på grund
av stadgandet i 8 § härovan, skall anteckning, med tydligt angivande
av skälen härför, göras i nämndens protokoll;
3) för varje taxeringsdistrikt skall föras särskild taxeringslängd enligt
fastställt formulär (hyresvärdestegringsskattelängd);
4) uti det yttrande, som enligt 54 § 2 mom. taxeringsförordningen
skall avgivas beträffande länets eller, i fråga om Stockholm, stadens
inkomst- och förmögenhetsskattesumma m. m. skall ingå yttrande över
hyresvärdestegringsskattesumman enligt taxeringsnämndernas beslut ävensom
förslag till den ersättning, som bör utgå särskilt för taxeringen till
hyresvärdestegringsskatt åt därtill berättigade; och bestämmer Kungl.
Maj:t det belopp, som skall ställas till varje prövningsnämnds förfogande
att efter förslag av länsstyrelsen fördelas av prövningsnämnden mellan
de till ersättning berättigade;
5) ordförande och ledamot i hyresnämnd äga att för inställelse jämlikt
14 och 18 §§ här ovan åtnjuta traktamentsersättning under sammanträdesdagar
med 14 kronor om dagen ävensom, då den inkallade icke
är bosatt å sammanträdesorten, enahanda traktamentsersättning under
resedagar samt övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen
i gällande resereglemente.
22 §.
Ersättning av statsmedel enligt denna förordning utbetalas av vederbörande
länsstyrelse och avföres å anslaget till kostnader för taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt utan sammanblandning med övriga
taxeringskostnader.
23 §.
Har någon i deklaration eller infordrad upplysning lämnat oriktigt
meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna deklaration eller
infordrad upplysning och har därav föranletts, att mervärde icke blivit
9
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
taxerat eller blivit för lågt taxerat, skall, då sådant kommer till vederbörandes
kännedom, särskild hyresvärdestegringsskatt genom taxering
påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande förut
undandragits.
Efterbeskattning på grund av denna paragraf må icke ske senare än
fem år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras. Har den skattskyldige
avlidit, påföres skatten hans dödsbo; dock att sådan påföring
icke må ske senare än ett år efter utgången av det kalenderår, under
vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering. Stärbhuset svare
icke för skatten med mera än tillgångarna i boet. År boet skiftat, påföres
bodelägare icke mera, än vad av skatten belöper å hans lott, och
i intet fall mera, än hans lott i boet utgör.
24 §.
Hyxesvärdestegringsskatt redovisas såsom inkomst i kronoräkenskaperna
för det år, under vilket taxeringen verkställts.
25 §.
Till ledning vid beräkning av hyresvärdestegringsskatt utfärdar
Konungen erforderliga tabeller.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att kungörelse,
varom i 13 § sägs, skall beträffande taxeringen år 1921 utfärdas
före utgången av november månad år 1920. I
I samband med förevarande proposition hava till bevillningsutskottet
jämväl överlämnats följande motioner, nämligen:
nr 296 i första kammaren av greve LagerbjelJce, som dels föreslår,
att skatten må utgå till kommunen, dels påyrkar vissa ändringar i förslagets
4, 5 och 9 §§,
nr 381 i andra kammaren av herr Nyländer m. fl.,
nr 421 i andra kammaren av herr Jönsson i Revinge och
nr 430 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., vilka samtliga
yrka avslag å propositionen,
nr 422 i andra kammaren av herrar Hage och Johansson i Sollefteå,
vilka hemställa, att riksdagen dels måtte avslå propositionen om hyres
värdestegringsskatt,
dels måtte i skrivelse till Kungl. Maj it hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 5 avd. Skaft, (hr 3.) 1788 20 2
10 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 3.
till andra skattegrunder (skatt å överloppsrum eller dylikt), för att de
medel, som behövas till bostadsproduktionen, måtte kunna anskaffas på
sådant sätt, att de ej falla på de mindre inkomsttagarna i samhället,
nr 429 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill, som föreslår
riksdagen att uti det framlagda förslaget vidtaga sådana förändringar,
att följande paragrafer må erhålla nedanstående lydelse:
§ 2. 1 mom. Hyresvärdestegringsskatt skall utgöras inom samt
liga
städer, köpingar och municipalsamhällen i riket.
§ 3. Sista mom. utgår.
§4. 1 mom. Med stegring av fastighets hyresvärde förstås enligt
denna förordning stegringen av nettohyresvärdet under kalenderåret näst
före det, varunder taxeringen sker (sista året), utöver nettohyresvärdet
under kalenderåret 1919, (första året). Var fastigheten icke bebyggd
kalenderåret 1919 eller har fastigheten efter nämnda tid övergått till
ny ägare, skall såsom första året anses i förra fallet det första kalenderåret
efter bebyggandet, från vars början densamma varit till väsentlig
del uthyrd eller eljest tagen i bruk, och i senare fallet kalenderåret
näst efter det, varunder förvärvet skett.
§5. 1 mom. 2) — — — allt beräknat för sista året förbyggnad
av sten eller därmed jämförligt material till 2 Vs procent och för byggnad
av annat material till 3 procent å fastighetens taxeringsvärde samt
för första året, om detta är 1916, till 1 procent å taxeringsvärdet, samt
till 2 procent å samma värde, därest första året är 1919.
§ 6. Vid beräknande av mervärdet skall varje fastighet betraktas
som en enhet för sig, dock må förlust å en fastighet avdragas från
överskott å annan fastighet.
§ 9. Hyresvärdestegringsskatt utgår icke för fastighet, där mervärdet
icke överstiger 500 kronor.
För den del av mervärdet, som överstiger 500 kronor, med 20
procent.
De ovannämnda motionerna hava jämte propositionen behandlats av
sammansatt stats-, bevillnings- och första lagutskott. Det sammansatta
utskottet har ock i detta sammanhang upptagit till behandling motionen
nr 452 i andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje, vilken
motion, ehuru väckt i anledning av propositionen nr 416, likväl äger
närmare samband med här förevarande proposition. I denna motion
hemställes, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen, besluta dels
att en särskild skatt till staten skall under år 1921 utgöras för fastigheter
inom område, där lagstiftning mot oskälig hyresstegring är gällande
vid tiden för skatteförordningens utfärdande, dels att skatten skall
Sammansatta stats-, kevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 11
utgå med 0,3 % av fastighetens taxeringsvärde, dels att frihet från skatten
skall åtnjutas för fastighet, vars taxeringsvärde icke överstiger 15,000
kronor, dels att i övrigt beträffande de fastigheter, för vilka skatt skall
utgivas, vad i 3 § 2 mom. av det med propositionen nr 315 avgivna
förslaget till förordning angående hyresvärderingsskatt stadgas skall äga
motsvarande tillämpning; dels att skatten skall debiteras och uppbäras
i samband med inkomst- och förmögenhetsskatten av de för densammas
debitering och uppbörd tillsatta taxerings- och uppbördsmyndigheter i
enlighet med därom meddelade bestämmelser; salut dels att behållningen
av skatten skall redovisas på det sätt samt användas i den ordning och
för de ändamål, som omförmälas i Kungl. Maj:ts proposition nr 315
angående hyresvärdestegringsskatt.
Slutligen har utskottet i detta sammanhang förehaft motionen
nr 311 i andra kammaren av herr Hage, som föreslår, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
låta utreda, huruvida, i vilken mån och på vilket sätt en förbättring av
bostadstillgången må kunna vinnas även genom åstadkommande av
bostadsransonering, skatt å överloppsrum eller liknande anordningar,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva
anledning.
Beträffande den av Kungl. Maj:t i ämnet åberopade utredningen
får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
ävensom till här nedan intagna sammandrag av detsamma. I fråga
om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas till
motionerna.
Förslaget om hyresstegringsskatt har ursprungligen framlagts av
de s. k. bostadssakkunniga i ett betänkande av den 1 mars 1919.
Sammanfattande de allmänna motiven för den ifrågasatta skatten, hava
de sakkunniga därvid anfört:
»Världskriget har skapat betingelser för en omfattande stegring av
hyresinkomst. Denna stegring liar hittills i stort sett icke ägt rum,
beroende på att hyresnivån dels av rent ekonomiska skäl först jämförelsevis
långsamt anpassar sig efter byggnadsmarknadens produktionskostnader,
dels genom lagstiftningsåtgärder hållits nere. Av allt att döma
torde byggnadskostnaderna efter krisens avveckling komma att ställa sig
så pass höga, att de nuvarande betingelserna för en höjning av hyresnivån
bliva bestående. Den sålunda, ekonomiskt sett, nödvändiga anpassningen
av hyresnivån efter produktionskostnaderna på bostadsmarknaden
kan över huvud taget icke förhindras. Höjningen av hyresnivån
Bostadssakkunnigas
förslag.
12 Sammansatta stats- bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
har hittills varit jämförelsevis ringa och har i stort sett på grund av de
ökade utgifterna för fastigheterna, närmast för inteckningsräntor och
underhållskostnader, icke medfört någon ökning av hyresinkomsternas
nettobelopp. Framdeles torde emellertid en ökning av nettoinkomsten
komma att äga rum. Denna ökning är en påtaglig, av kristiden framkallad
krigskonjunkturvinst, som emellertid av nyss angivna skäl kommer
att inhöstas senare än andra sådana vinster, som kriget föranlett. Denna
vinst synes ur flera synpunkter lämpligen kunna göras till föremål för
extraordinär beskattning, åsyftande att anskaffa medel till avhjälpande
av den likaledes av världskriget alstrade bostadsnöden. Med anledning
härav föreslås uttagandet av en speciell krigskonjunktursskatt, benämnd
hyresstegringsskatt, enligt de grunder, som angivas i förslag till förordning
om hyresstegringsskatt.»
Bland de principiella invändningar, som skulle kunna göras mot en
dylik skatt, hava de sakkunniga först upptagit till bemötande den invändningen,
att en beskattning, som avsåge hyra, i sista hand drabbade
hyresgästen och icke hyresvärden och sålunda uteslutande vore ägnad
att för den förre driva upp hyresutgiften. För såvitt anginge normala
förhållanden, kunde ett sådant påstående möjligen äga giltighet. Så
vore däremot icke fallet, så snart skatten inskötes inom ramen av den
hyresstegring, som helt och hållet föranletts av kristiden. Då skatten
alltså skulle utgå på den hyresstegring, som i allt fall måste förutsättas
komma att äga rum, har invändningen ej synts de sakkunniga förtjäna
avseende.
Då skatten skulle utgå som en extra beskattning på av kristiden
framkallad hyresstegring, komme den i regel ej att träffa hyror i nyuppförda
hus och därigenom försvåra räntabiliteten av nybyggnader.
Möjligen skulle däremot beskattningen kunna bidraga till, att hyresnivån
i äldre byggnader i något hastigare tempo, än eljest skulle kunna ske,
komme att anpassa sig efter de nya högre byggnadskostnaderna. Härigenom
skulle den dock, även helt och hållet med bortseende från de
inflytande skattemedlens användning till subventionerande av byggnadsverksamheten,
endast bidraga till, att en ekonomiskt naturlig bostadsproduktion
med det snaraste kunde komma till stånd. Skatten vore
sålunda att betrakta som ett av staten inskjutet konkurrensmoment till
förmån för den dyrare, ehuru nödvändiga nyproduktionen av bostäder,
vilket kunde sätta denna i stånd att under en viss övergångstid över
huvud taget kunna upptaga konkurrens med det redan befintliga, billigare
bostadsbeståndet.
13
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
För övrigt erinra de sakkunniga, att, även om det med fog kunde
göras gällande, att skatten komme att åsamka hyresgäster i äldre fastigheter
en merutgift, detta ur vissa synpunkter kunde anses skäligt.
Ifrågavarande hyresgäster hade nämligen åtnjutit förmånen av att i lagstiftningen
mot oskälig hyresstegring äga ett synnerligen vidsträckt
skydd, medan andra lidit den svåraste bostadsnöd. De förra, som i
jämförelse med de senare i bostadshänseende utgjort en nära nog preVilegierad
klass, skulle i och med skatten lämna bidrag till lindrande
av de senares nöd. Sålunda skulle deras bidrag åsyfta att möjliggöra,
att alla över huvud taget kunde komma i besittning av bostad samt att
de, som finge bostad i nya hus, finge erlägga en rimlig hyra. Den ur
ekonomiska synpunkter nödvändiga anpassningen av hyresnivån skulle
alltså försiggå så, att å ena sidan den nuvarande hyresnivån i någon
mån höjdes, men å andra sidan hyrorna i nyuppförda hus kunde sättas
avsevärt lägre än eljest skulle kunna bliva fallet. De sakkunniga hava
särskilt betonat, att skatten icke primärt hade till uppgift att öka statens
inkomster, utan att dess väsentliga syfte vore av social natur, nämligen
att göra det möjligt för staten att verka för bostafisnödens lindrande
i en omfattning, som, ehuru av bebovet synnerligen påkallad, eljest
svårligen kunde ifrågakomma.
Bostadssakkunnigas förslag till hyresstegringsskatt innebär huvudsakligen
följande:
Hyresstegringsskatt är en på fastighet och dess avkastning vilande
skatt för ökning av hyresinkomst samt utgår på grund av taxering enligt
förordningen till staten för beredande av medel till främjande av
bostadsproduktionen eller eljest till förbättrande av de mindre bemedlades
bostadsförhållanden.
Skatten utgöres inom rikets städer, köpingar och municipalsamhällen
ävensom inom andra områden, där enligt Konungens förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring vid utgången av år 1919 var gällande. Den ökning
av hyresinkomst, som avses i förslaget, är ökning av nettoinkomsten
enligt hyresavtal gällande det hyresår, som utgår den 30 september
under taxeringsåret (sista hyresåret) utöver nettoinkomsten enligt de hyresavtal,
som gällde hyresåret 1 io 1914—30/s> 1915 eller beträffande
fastighet, som då icke var bebyggd, det första hyresår, densamma varit
till huvudsaklig del uthyrd (första hyresåret). Ökningen av hyresinkomst
benämnes merinkomst. Nettoinkomsten erliålles efter avdrag från bruttoinkomsten
av angivna omkostnader. Understiger för någon merinkomsten
Departements
chefen.
14 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
100 kr., äger taxering ej rum. Hyresstegringsskatt utgår med följande
procent av merinkomsten, nämligen för merinkomst
ej överstigande 490 kronor.............................................................. 20 %
överstigande 490 » ................................................................. 30 %\
dock att för det första året, varunder dylik skatt påföres, skatten skall
utgå med följande lägre procent, nämligen för merinkomst
ej överstigande 490 kronor................................................................ 15 %
överstigande 490 » ............................................................... 20 %
I en meddelad tabell hava de sakkunniga kommit till följande approximativa
siffror. För samtliga orter, där hyresstegringslagen gäller, och
vilkas invånareantal upptagits till 1,918,068 (den 31 dec. 1917) beräknas
sammanlagda hyresbeloppet enligt hyrespriserna före krisen vara
141.486.000 kronor. Under förutsättning av en genomsnittlig stegring om
25 % å 1914—1915 års hyror skulle den till hyresstegringsskatt beskattningsbara
merinkomsten vara för bostadslägenheter 5,644,000 kronor och
för affärs- och andra dylika lägenheter 1,103,000 kronor eller sammanlagt
6,747,000 kronor. Sättes den genomsnittliga hyresstegringen till
30 %, bliva nämnda siffror respektive 12,549,000 kronor, 2,638,000 och
(sammanlagt) 15,987,000 kronor. Med den genomsnittliga hyresstegringen
upptagen till 35 %, bliva siffrorna respektive 19,515,000 kronor,
4.162.000 kronor och 23,677,000 kronor samt med en hyresstegringom 40 %
respektive 26,658,000 kronor, 5,727,000 kronor och 32,385,000 kronor.
Närmare preciserade beräkningar kunna ej verkställas, då skattebeloppets
storlek beror av i vad mån dels ytterligare hyresstegring kommer att
äga rum och dels nuvarande utgifter för inteckningsränta och underhållskostnader
komma att stiga eller falla.
Över bostadssakkunnigas förslag till hyresstegringsskatt hava yttranden
avgivits av länsstyrelserna samt av en del centrala ämbetsverk.
I allmänhet hava därvid starka betänkligheter uttalats med avseende å
den föreslagna skattens verkningar. Det stora flertalet av yttranden
gå också i avstyrkande riktning.
Departementschefen har icke kunnat godtaga den principiella anmärkning
mot skatteförslaget, som kommit till uttryck i åtskilliga av
de avgivna utlåtandena och som ginge ut på, att den föreslagna skatten
skulle stå i strid mot eller förhindras av lagstiftningen om hyresreglering.
Genom statens ingripande i sistnämnda avseende hade visserligen
åstadkommits, att hyrorna hittills hållits nere, men man finge
ihågkomma, att skatten ifrågasatts att utgå allenast i den mån en hy
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 15
resstegring medgåves och denna stegring överstege de ökade omkostnaderna
för respektive fastigheter.
Det oaktat vore det med tvekan, som departementschefen ansett
sig böra nu upptaga frågan om eu ny merinkomstbeskattning. En sådan
torde nämligen knappast kunna genomföras utan att i åtskilliga fall
medföra ojämnheter och obilligheter. Emellertid vore frågan om bostadsbristens
avhjälpande av den vikt, att den måste bringas till lösning vid
innevarande års riksdag, och då för ändamålet erforderliga medel icke
synts lämpligen kunna anskaffas på annat sätt än genom en beskattning
i den av bostadssakkunniga föreslagna riktningen, har departementschefen
ansett sig böra fullfölja uppslaget.
Ett stöd härför vore för övrigt, att krigskonjunkturskatt ej hittills
i nämnvärd utsträckning drabbat merinkomst å hyror, vilka först nu
börjat att i avsevärd grad framträda. Av sociala och ekonomiska skäl
hade statsmakterna ansett sig böra genom särskild lagstiftning under
krigsåren förhindra, att hyrorna, närmast i äldre fastigheter, höjdes i
en grad, som motsvarade de våldsamt stegrade kostnaderna för nyproduktion
av bostäder. Sedermera hade hyresstegringslagstiftningen jämkats
genom medgivanden att inom vissa gränser företaga hyres förhöjningar.
Enligt Kung!. Maj:ts samtidigt avgivna förslag till ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring skulle vid fastställande av lägenhets
hyresvärde hänsyn tagas till bland annat det allmänna läget å bostadsmarknaden.
Det kunde med säkerhet antagas, att den sålunda
öppnade möjligheten att öka hyrorna komme att begagnas, och det vore
då ej mer än rätt, att en del av den mervinst, som på grund härav
uppstode, ginge till lindrande av bostadsnöden.
De väsentligaste avvikelserna, som departementschefen ansett sig
böra göra från bostadssakkunnigas förslag, äro följande: Skatten har
utsträckts till att gälla även lägenheter, som av fastighetsägare själva
innehavas, d. v. s. gjorts till en skatt på merhyresmrcA i stället för en
skatt på merhy resinkomst. Som första jämförelseår har valts kalenderåret
1916 i stället för hyresåret 1914—1915. Löpande omkostnader och
nödiga reparationer å fastigheten hava presumerats utgöra för stenbyggnader
2 Va % av åbyggnadernas taxeringsvärde och för andra byggnader
3 % av samma värde. Den skattefria merinkomston har höjts från 100
till 500 kronor. Fastigheter med ett taxeringsvärde ej överstigande
15,000 kronor hava alldeles befriats från skattskyldighet. Skattesatsen
har höjts, i det att skatten för den del av mervärdet, som överstiger
800 kronor, föreslagits utgå med 50 %, dock att skatteprocenten i intet
fall skulle få överstiga 40 % av hela mervärdet.
16 Sammansatta stats-, bevittnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
Utskottets
yttrande.
Riktigheten av den tankegång, som uppbär Kungl. Maj:ts förslagtill
hyresvärdestegringsskatt, synes utskottet svårligen kunna bestridas.
Den stegring, som förr eller senare måste inträda med avseende å hyrorna
i äldre fastigheter, torde böra betecknas såsom en konjunkturvinst
av samma art som de affärsvinster, vilka i allmänhet inhöstats under
kristiden. Då emellertid hyresstegringen på grund av lagstiftningen
hittills hållits inom snäva gränser, hava fastighetsägarnas konjunkturvinster
så att säga blivit framskjutna till en senare tidpunkt och torde
knappast få tillfälle att framträda, förrän den s. k. krigskonjunkturskatten
upphört att utgå. Att under sådana förhållanden underkasta
uppkommande mervärde av bostadshyror en särskild beskattning synes
endast innebära en fullt motiverad komplettering av den allmänna beskattningen
av krigskonjunkturvinster.
Nu kan visserligen med fog ifrågasättas, huruvida den föreslagna
skatten verkligen komme att i sista hand drabba fastighetsägarne eller
hyresgästerna. Om och i den mån så bleve förhållandet, förlorade
visserligen ovanstående motivering delvis sin tillämplighet, men beskattningen
skulle det oaktat framstå såsom befogad och billig. Det torde
nämligen ej få anses alldeles oberättigat, att hyresgäster, som under
kristiden blivit av staten skyddade mot en tendens till mycket kraftig
hyresökning, nu skulle förpliktas lämna ett relativt obetydligt bidrag för
beredande av bostäder till någorlunda rimliga priser åt dem, som ej
kunna få tak över huvudet i det gamla, billiga bostadsbeståndet.
Om utskottet sålunda funnit den av Kungl. Maj:t föreslagna hyresvärdestegringsskatten
vila på teoretiskt riktiga principer, har utskottet
å andra sidan ej kunnat undgå att uppmärksamma de allvarliga olägenheter,
som förslagets realiserande skulle medföra i vissa avseenden.
Utskottet anser sig sålunda kunna instämma i flere av de anmärkningar,
som framställts från de nxyndigheters sida, vilka avgivit utlåtande över
förslaget. Framför allt torde dock böra framhållas, att fastställandet av
det beskattningsbara merhyresvärdet i varje särskilt fall enligt vissa i
skatteförordningen meddelade generella regler alltid måste leda till stora
ojämnheter och orättvisor vid tillämpningen. Vidare må erinras om de
svårigheter, som måste uppkomma för hyresnämnderna vid övervägande
av vilken hänsyn rätteligen bör tagas till skatten vid fastställande av
skälig hyra. Praxis måste i detta avseende komma att utbildas väsentligt
olika å olika orter, och följden skulle bliva en känsla av godtycklighet
och inkonsekvens i hyresnämndernas arbete.
Då utskottet emellertid i likhet med departementschefen ansett nödvändigt
att nu pålägga eu extraordinär skatt för täckande av de utgif
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 17
ter, som bliva förenade med det av Kungl. Maj:t föreslagna och av
utskottet i huvudsak tillstyrkta lån- och subventionssystemet för bostadsproduktion,
har utskottet funnit sig böra taga i övervägande, huruvida
skatteförslaget kunde omläggas på sådant sätt, att de väsentligaste av
de mot detsamma riktade anmärkningarna bortfölle. Därvid har utskottet
funnit sig böra godtaga den princip, som kommit till uttryck i herr
Petterssons i Södertälje motion. Skatten skulle alltså utgå i förhållande
till åbyggnadens taxeringsvärde, oberoende av det mervärde, som kunnat
uppkomma beträffande i fastigheten utgående hyror. Härigenom undanröjes
enligt utskottets mening de väsentligaste av de orättvisor, som
skulle kunna uppkomma med tillämpning av Kungl. Maj:ts förslag, och
de tekniska svårigheterna vid skattens debitering skulle avsevärt minskas.
Givet är, att anmärkningar alltjämt kunna riktas mot skattens sätt att
verka, men om man bestämmer sig för en ännu lägre skattesats än den
i motionen föreslagna, förslagsvis 0,2 %, bleve i varje fall skattebeloppen
så relativt obetydliga, att dessa anmärkningar ej längre kunna tillmätas
större betydelse.
Vid övervägande av området för den sålunda föreslagna s. k. byggnadsskattens
tillämpning, har utskottet ansett, att då den bostadsbrist,
som genom de inflytande skattemedlen skulle lindras, huvudsakligen är
till finnandes inom städer, köpingar och andra samhällen, där byggnadsstadgan
för rikets städer är gällande, skatten bör uttagas endast
inom nu nämnda grupper av samhällen. Åbyggnad, som icke blivit för
år 1918 taxerad, ävensom -åbyggnad, vars värde understiger 10,000
kronor, synas böra befrias från skatt.
Genom byggnadsskattens anordnande som en procentuell avgift i
förhållande till byggnadsvärde har jämväl vunnits en avsevärd förenkling
av beskattningsförfarandet. Detta har reducerats till en ren debiteringsåtgärd,
ankommande på de vanliga debiteringsförrättarna, häradsskrivarna
på landet och vederbörande uppbördstjänstemän i städerna.
Taxeringsmyndigheterna hava sålunda icke behövt betungas med ifrågavarande
angelägenhet.
Med hänsyn till debitering, uppbörd och redovisning har byggnadsskatten
anknutits till den allmänna fastighetsbevillningen och erhållit
karaktären av ett slags tilläggsbevillning, låt vara med begränsad omfattning
och med särskilt ändamål.
Vid behandlingen av förevarande ärende har utskottet jämväl haft
under övervägande frågan, huruvida genom särskild författning förmånsrätt
borde stadgas för den föreslagna byggnadsskatten. Då utskottet
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 5 avd. 3 höft. (Nr 3.) ms 20 3
18 Sammansatta stats-, bevittnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
emellertid anser, att ifrågavarande skatt måste på grund av sin natur
anses såsom sådan avgäld, som omförmäles i 17 kap. 6 § handelsbalken,
kar utskottet funnit särskilt stadgande i antytt avseende vara
överflödigt.
Vad slutligen beträffar den av herr Hage väckte motionen om bostadsransonering
med eller utan skatt på s. k. överloppsrum, får utskottet
erinra, att förslag i liknande riktning blivit väckta vid såväl 1918 som
1919 års riksdag. Vid båda riksdagarna blevo emellertid ifrågavarande
motioner avslagna. Departementschefen har ock till det vid propositionen
nr 314 fogade statsrådsprotokollet utvecklat sina skäl för att
avstå från tanken på bostadsransonering annat än som en yttersta nödfallsutväg.
Dessa skäl finner utskottet tillräckligt bärande för att motivera
avslag å förslaget att tillgripa bostadsransonering, innan man
ännu prövat de åtgärder, som av Kungl. Maj:t nu föreslagits till bostadsfrågans
lösning.
Övriga i samband med förevarande proposition väckta motioner
torde få anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, med avslag å de av herrar greve
Lagerbjelke, Nyländer m. fl., Jönsson i Revinge, Lindman
m. fl., Hage och Johansson i Sollefteå, Jönsson i
Fridhill samt Hage väckta motioner, måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 315 samt herr Petterssons
i Södertälje motion, för sin del antaga
följande
Förslag
till
förordning om byggnadsskatt.
1 §•
För beredande av medel till främjande av bostadsproduktionen skall
under vartdera av åren 1921 och 1922 i städer, köpingar och andra
samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är gällande, till staten
utgöras en särskild skatt, benämnd byggnadsskatt.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 19
2 §■
Byggnadsskatt skall samtidigt men utan sammanblandning med den
allmänna bevillningen påföras den, som ifrågavarande år är pliktig utgöra
bevillning för bebyggd annan fastighet än jordbruksfastighet och
utgår med 20 öre för varje fulla 100 kronor av det särskilda taxeringsvärde,
som vid 1918 års taxering åsatts åbyggnaden.
Finnes ej särskilt värde åsatt, utgår skatt med 15 öre för varje
fulla 100 kronor av fastighetens hela taxeringsvärde för nämnda år.
3 §.
Åbyggnad, som icke blivit för år 1918 taxerad, är fri från byggnadsskatt.
Detsamma gäller, där åbyggnadens värde understiger 10,000 kronor
eller, om särskilt värde ej finnes, fastighetens hela taxeringsvärde ej
uppgår till 15,000 kronor.
4 §•
Byggnadsskatten debiteras, uppbäres och redovisas i enahanda ordning
som bevillningen och i samband med denna.
Skattebeloppet upptages i särskild kolumn i taxeringslängden.
5 §•
Besvär rörande tillämpningen av denna förordning anföras och fullföljas
på sätt i gällande uppbördsreglemente är föreskrivet för klagan
över obehörig eller oriktig debitering.
6 §•
Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut eller eljest fastighetens taxeringsvärde ändras eller fastighet
varder för år 1918 åsatt taxeringsvärde, vidtages den jämkning i
redan påförd byggnadsskatt eller den påföring av sådan skatt, som
därav må föranledas.
20 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.
7 §•
Övriga för tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter
meddelas av Konnngen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.
Stockholm den 3 juni 1920.
På det sammansatta utskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Reservationer:
av herrar Joh. Nilsson i Skottlandshus, greve Spens, Axel Vennersten,
Sven Lubeck, Joh. G. Svensson och Swen Jönsson, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att Kungl. Maj ris förevarande proposition samt
de i ämnet väckta motionerna måtte av riksdagen avslås;
av herrar A. C. Lindblad, Alb. Bergström, Carl Johansson, S. E.
Ljungkvist, Gustaf Johansson, H. V. Leo och Felix Hamrin, vilka yrkat,
att § 3 skall hava följande lydelse:
»Åbyggnad, som icke blivit för år 1918 taxerad, är fri från byggnadsskatt.
Om åbyggnad, som blivit före nämnda år taxerad, åsatts
ett taxeringsvärde icke överstigande 10,000 kronor eller, om särskilt
värde ej finnes, fastighetens hela taxeringsvärde ej överstiger 15,000
kronor, vare sådan fri från byggnadsskatt. Överstiger taxeringsvärdet
i förra fallet 10,000 kronor och i senare fallet 15,000 kronor, utgår
byggnadsskatten blott för den del av taxeringsvärdet, som överstiger
sagda belopp.»
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.