Sammansatta stats-, bevillnings- och .första lagutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. ävensom i anledning därav väckta
motioner.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Lindblad, Johan Nilsson i Skottlandshus*,
Pers, K. A. Nilsson*, Bergström, Klefbeck, greve Spens, Edward
Larsson, Jesperson*, Liibeck*, Hamrin, Ljungqvist, Yennersten, Jönsson
i Fridhill*, Johansson i Kullersta*, Leo och Svensson i Betingetorp.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 13 april 1920 dagtecknad proposition, nr 416, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. in. Propositionen har av riksdagen hänvisats till lagutskott samt,
tilldelad första lagutskottet, av sistnämnda utskott hänskjutits till sammansatta
stats-, bevillnings- och första lagutskottet, nedan kallat utskottet,
vilket jämväl haft att behandla tvenne andra, bostadsfrågan berörande
propositioner, nämligen nr 314 angående vissa anslag och lån till främjande
av bostadsproduktionen m. m. samt nr 315 med förslag till förordning
om hyresvärdestegringsskatt, båda dagtecknade den 12 mars 1920.
I samband med propositionen nr 416 har utskottet till behandling
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 5 avd. 1 Käft. (Nr 1.) 1
2
Sammansatta siats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.
förehaft följande i anledning av densamma inom andra hammaren väckta
motioner nämligen:
lTr 442 av herr Ljungberg,
nr 443 av herrar Johansson i Stockholm, Eriksson i Stockholm,
Hagman och Andersson i Stockholm,
nr 449 av herr Hage,
nr 451 av herrar Loven, Ericsson i Malmö och Åkesson,
nr 452 av herr Pettersson i Södertälje,
nr 453 av herr Nyländer samt
nr 454 av herrar Hansson i Gärda, Bäcklund, Fast och Jensen.
Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungL
propositionen.
Vad angår de i ämnet väckta motionerna, innehålla de i huvudsak
Herr
Petterssons
Södertälje
motion.
(.4. K. nr
452.)
Herr Ljung
bergs motion
{A. K. nr
442.)
Herr
Johanssons
in. fl. motion
(.4. K. nr
443.)
följande:
Herr Petterssons i Södertälje motion har väckts i anslutning till
‘6 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts föreliggande lagförslag. De i motionen
framförda yrkandena beröra emellertid icke detta lagförslag utan åsyfta
påläggande av viss extra ordinär skal t å fastighet. Motionen står sålunda
närmast i samband med propositionen nr 315 med förslag till förordning
om hyresvärdestegringsskatt. Då utskottet har att avgiva utlåtande jämväl
över sistnämnda proposition, har motionen upptagits till behandling i samband
med densamma.
Herr Ljungberg erinrar i sin motion, att Kungl. Maj:t föreslagit å ena
sidan i prop. 314, att statens där föreslagna låne- och subventionsverksamhet
för bostadsändamål skall begränsas till områden, där lagstiftningen mot
oskälig hyresstegring in. in. vid viss tidpunkt är gällande, och å andra
sidan i nu förevarande proposition, att berörda lagstiftnings tillämplighet ej
vidare måtte kunna av Kungl. Maj:t utsträckas till nya områden. Motionären
yrkar i anledning härav alternativt, antingen att statens berörda låne- och
subventionsverksamhet ej måtte på angivet sätt begränsas, eller ock att Kungl.
Maj.-t icke måtte genom bifall till den föreslagna ändringen i hyresstegringslagstiftningen
betagas sin hittillsvarande rätt att utsträcka denna
lagstiftnings tillämplighet till nya områden.
Herr Johansson in. fi. yrka
att föreskrift om medgivande av större hyresstegring för fullgoda
eller medelgoda lägenheter än den nu obetingat medgivna bör i lagen
lämnas på annat sätt än genom att, såsom Kungl. Maj:t i 6 § 2 inom.
föreslagit, generellt höja berörda fria latitud till 50 procent,
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
O
att lagstiftningen alltjämt måtte bliva tillämplig jämväl på andra
lokaler än bostäder,
att lagstiftningen fortfarande måtte bliva tillämplig jämväl på lägenheter,
som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrda,
att av hyresnämnd företagen nedsättning av hyra skall äga bestånd,
intill dess hyresavtalet uppsagts,
att hyresnämnd måtte uttryckligen tillerkännas befogenhet att vid
samtycke till uppsägning av hyresavtal fästa visst villkor, samt
att hyresvärd vid uppsägning i och för hyresreglering skall vara
skyldig att inom viss tid fixera sina anspråk på ökad hyra.
Herr Hage yrkar: Herr Hages
Datt riksdagen måtte vid behandling av proposition nr 416 med för- (.4. K. inslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hvresstegring ^49.)
m. in. bestämma, att den hyresstegringsprocent, som skall anses normerande,
icke skall sättas högre än vad som finnes bestämt i nu gällande
lag av den 19 juni 1919,
eller,
om någon förhöjning av nämnda procent anses höra åstadkommas,
att denna höjning ej måtte sättas högre än vad som bevisligen kan anses
motsvara de ökade omkostnaderna för husägaren.»
Herr Loven in. fl. yrka: HerrLovén
mtt riksdagen måtte med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposi- m{f[
tion nr 416 besluta, att nedannämnda delar av den föreslagna lagen skola 451.)
erhålla följande lydelse:
»6 §.
1. Fordras för —--ej mindre lägenhetens beskaffenhet och
avsedda användning samt det allmänna läget på bostadsmarknaden---
inom området.
8 §•
5. A ill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 inom. b) har han
att skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika
erbjuda hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning
till visst angivet belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att
efter hyresvärdens ansökan bestämma, fortfarande förhyra lägenheten. I
uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens
postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens förlust,
hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager
4
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Herr Nyländers
motion.
(A. K. nr
453.)
ettdera erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som. ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom
att hyresgästen genom antagande av detta erbjudande icke betages den rätt
att få beloppets skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma
honom. Omförmälda tid skall bestämmas till minst femton dagar
från den dag, då uppsägning sist kan ske.
Har hyresgästen —--å posten.
15 §.
1. Hyresvärd, som---till och med tiotusen kronor.
3. På framställning---till och med tiotusen kronor.
19 §•
1. Den som för uthyrning av omöblerad eller möblerad lägenhet
fordrar eller mottager — — — till lägenhet.
Vad i första — — — såsom oskäligt.
Övergångsbestämmelsern a.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1920 och upphör därmed
— — — denna lag.
Denna las: smiler till och med den 31 december 1921. Dock skall
beträffande lägenhet som den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i
bruk---till sistnämnda dag.
Vad i denna---efter sistnämnda dag.»
Herr Nyländers yrkanden gå ut på,
att en bestämd tid nu fastställes, inom vilken lagstiftningen skall
avvecklas,
att i lagtexten införes en uttrycklig anvisning om, att hyresnämnd
vid prövning av skälig hyra skall taga hänsyn till penningvärdets fall,
att undantagsbestämmelserna rörande affårslägenheter in. m., vilka
i Ivungl. Maj:ts förslag äro intagna i övergångsstadgandets näst sista stycke,
måtte införas i själva lagtexten,
att procentsatserna i 6 § 2 mom. av Kungl. Maj:ts förslag, vilka
angiva den obetingat fria hyresstegringslatituden, måtte höjas från förslagets
resp. 50 och 40 procent till resp. 60 och 50 procent,
att hyresnämnd måtte bemyndigas att enligt 7 § fastställa höjd
0
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
ersättning för vissa lämnade värmeförmåner tillsvidare, utan nu gällande
tidsbegränsning av högst ett år varje gång,
att hyresgäst på samma sätt som hyresvärd skall vara bunden utöver
avtalstiden i sådant fall, som omförmäles i 8 § 2 mom. av Kungl.
Maj:ts förslag,
att bestämmelserna i 8 § o mom. om viss preklusionstid för ingivande
till hyresnämnd av framställning om samtycke till uppsägning
måtte givas viss, för hyresvärd mildare formulering än i Kungl. Maj:ts
förslag,
att bestämmelserna i 11 § 1 mom. om visst förbud mot sammanslagning’
av lägenheter måtte uttryckligen begränsas att avse endast bostadslägenheter,
samt
att sådan ändring måtte vidtagas, att högre myndighets beslut enligt
14 § om samtycke till rivning av byggnad ej måtte av hyresnämnd kunna
förtagas kraft genom vägran från nämnden att lämna begärt samtycke
till uppsägning av hyresavtal, som av rivningen skulle beröras.
Herr Hansson i Gärda m. tl. yrka:
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i den kungl. propositio
nen med förslag till lag om vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyres- m. fl.motion.
stegring, att i”§ 6 inom. 2 siffran 50 utbytes mot 35, samt att andra
stycket i samma mom. måtte utgå, och
att i övergångsstadgandena bestämmelserna om, att annan omöblerad
lägenhet än sådan som helt eller delvis uthyrts till bostad skall undantagas
från lagens bestämmelser, måtte ur lagen utgå.»
Utskottet anser förslaget om utsträckt giltighetstid för förevarande Oskottet,
lagstiftning motiverat av det alltjämt rådande bekymmersamma läget på
bostadsmarknaden. Icke heller i någon av de i ämnet väckta motionerna
har yrkats, att propositionen måtte avslås, i vad deri endast åsyftar lagstiftningens
prolongation. ^ _
1 sammanhang med att utskottet sålunda tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
om utsträckning av lagstiftningens giltighet under ytterligare viss tid, har slutliga
utskottet ansett sig böra upptaga till behandling frågan om eu plan för afveckling.
lagens slutliga avveckling. ''
I ett till chefen för justitiedepartementet den 18 februari 1920 avgivet
gemensamt yttrande i frågan, vilket såsom bilaga A. åtföljer propositionen,
hava socialstyrelsen och 1918 års bostadssakkunniga (sakkunnigeberedningen) wis års
utförligt behandlat vissa skadliga biverkningar, som förevarande lagstiftning
i stigande grad synes framkalla på bostadsmarknaden. Om också
6
Sammansätta stats-, bevillning»- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Lag stift nii
gens förlängda
gil
tighetstid.
Departementschef
e
Herr
Nyländers
■motion.
Utskottets
yttrande.
lagstiftningens giltighetstid enligt sakkunnigeberedningens mening bör
utsträckas, har dock ett auktoritativt uttalande om en dylik plan för avvecklingen
synts beredningen önskvärt. Härom anföres följande:
»Om det också torde vara föga sannolikt, att icke förhållandena fram.
deles skola visa sig sådana, att lagstiftningens ytterligare prolongation blir
påkallad, har det synts riktigast, att detta spörsmål göres till föremål för
förnyad prövning. Dock vore det utan tvivel i hög grad önskvärt, om
redan under innevarande år kunde från auktoritativt håll göras ett uttalande
angående en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Härutinnan
må erinras, att den nu gällande lagen sträcker sina verkningar till
den 1 oktober 1921. Vid bifall till beredningens förslag skulle berörda
förhållande utsträckas till motsvarande tidpunkt år 1922. Skulle lagstiftningen
sedermera nästkommande år förlängas för ytterligare ett år, koranie
dess verkningar att sträcka sig fram till den 1 oktober 1923.»
Föredragande departementschefen har för sin del icke ansett sig
höra ansluta sig till denna beredningens uppfattning och härom till statsrådsprotokollet
gjort följande uttalande:
»Sakkunnigeberedningen har under hänvisning till lagstiftningens
uppenbara karaktär av kristidslag och till den omständigheten, att vissa
tidigare befarade menliga biverkningar av densamma alltmera synas träda
i dagen, uttalat önskvärdheten av att från auktoritativt håll kunde göras
ett uttalande om en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Som det
vill synas under hänsyftning på en sådan plan för avvecklingen framhåller
beredningen, att, om lagstiftningen skulle prolongera^ för ett år i sänder
under dels innevarande dels nästkommande år, dess verkningar komrne att
sträcka sig till den 1 oktober 1923. Jag kan emellertid icke ansluta mig
till den av beredningen hävdade meningen, att en bestämd plan för lagstiftningens
slutliga avskrivning nu bör framläggas. Det skulle otvivelaktigt
vara mindre välbetänkt, om man redan nu, innan utvecklingen på bostadsmarknaden
kan med någon större grad av säkerhet bedömas, bunde sig
för lagstiftningens obetingade avskrivning vid en viss tidpunkt. Det synes
även önskvärt, att, innan man fattar någon bestämd ståndpunkt i förevarande
avseende, erfarenhet först vinnes om de resultat, som må kunna
åvägabringas genom de omfattande statsåtgärdcr till bostadsnödens lindrande,
som, på sätt jag förut nämnt, nu äro planerade och varom förslagtorde
komma att avlåtas till innevarande riksdag.»
Herr Nyländer har i sin motion nr 453 anslutit sig till beredningens
uttalande.
Utskottet har i denna punkt icke kunnat dela departementschefens
i ämnet uttalade mening. De av sakkunnigeberedningen framförda synpunk
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
i
terna i fråga om lagstiftningens skadliga biverkningar, särskilt i vad de röra
uppsägningsbestämmelsernas hinder för uppkomsten av en fri hyresmarknad
och den därigenom framkallade skärpningen av bostadsnöden, hava
synts utskottet peka på missförhållanden av så allvarlig natur, att man
icke längre bör dröja med att utstaka den gräns i fråga om lagstiftningens
yttersta giltighetstid, som icke må Överskridas, allt givetvis under
den förutsättningen, att icke nya, helt oväntade omständigheter bringa
frågan i ett väsentligt ändrat läge. Av vikt synes också vara, att den
intresserade allmänheten i god tid göres underkunnig om en dylik
plan.
Aven såtillvida är utskottet av eu annan uppfattning än departementschefen,
som utskottet anser, att utgångspunkter numera icke saknas
för ett visst bedömande av den blivande utvecklingen på bostadsmarknaden.
Snart hava tvenne år förflutit, sedan världskriget faktiskt avslutades, och
erfarenheten från denna tid giver vid handen, att någon hastigt uppblomstrande
byggnadsverksamhet, som med ens skulle förmå fylla det nu
åtminstone delvis endast skenbara bostadsunderskottet, icke torde vara att
påräkna. Erfarenheter från flera orter synas jämväl utvisa, att även de
kraftigaste ansträngningar från det allmännas sida till bostadsnödens
lindrande icke åstadkomma'' den på statistiska och andra grunder beräknade
förbättringen å bostadsmarknaden, så länge det statliga ingripandet
på området å sin sida bidrager till en konstlad skärpning av knappheten
på bostäder samt verkar deprimerande på den privata byggnadsverksamheten.
Gent emot tanken på framläggandet av en dylik plan till lagstiftningens
slutliga avveckling kan till äventyrs göras gällande, att den skulle
befordra en mindre önskvärd spekulation i fastigheter. Härvid synes emellertid
böra erinras, att en dylik spekulation visserligen torde i någon mån
hållas tillbaka under lagstiftningens giltighetstid, men att den har sina
väsentliga betingelser i ekonomiska faktorer, vilka lagstiftningen icke i
längden kan bestämma över. Ifrågavarande lagstiftning har uttryckligen
betecknats såsom en tillfällig kristidslag, och vid dess upphävande torde
betingelserna för befarad spekulation i allt fall komma att (röra si<r yällande.
Vad angår den tidsperiod, under vilken avvecklingen skulle försiggå
och slutföras, ansluter sig utskottet till den uppfattning, som åtminstone
indirekt kommit till synes i socialstyrelsens och bostadsakkunnigas ovan
anförda uttalande. Enligt detta skulle avvecklingen vara slutförd den 1
8
Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
oktober 1923, cl. v. s. ungefär fem år efter världskrigets faktiska avslutning.
Under den återstående tiden av något över tre år skulle vissa
successiva lättnader i lagstiftningen, av vilka flera redan i årets proposition
i ämnet blivit föreslagna, kunna i lämplig mån förbereda denna
övergång.
Utskottet övergår nu till de särskilda ändringar i den gällande
lagen, vilka i samband med lagstiftningens prolongation blivit ifrågasatta.
Av dessa äro följande, vilka alla blivit av Kungl. Maj:t föreslagna, av
mera vittgående principiell innebörd, nämligen
a) att lagstiftningens tillämplighet icke vidare skulle kunna utsträckas
till nya områden;
b) att '' en utsträckt gräns för fri hyresprisbildning skulle fastställas;
c)
att lägenheter i efter viss tid uppförda hus skulle vara undantagna
lagstiftningens inskränkande bestämmelser i fråga om hyresreglering
Ö Ö ÖJ
och uppsägning, samt
d) att lagstiftningens tillämplighet skulle inskränkas att gälla endast
bostadslägenheter med uteslutande av affärslokaler o. d.
I viss mån av principiell innebörd äro jämväl Kungl. Maj:ts förslag
om utvidgning av gällande ockerbestämmelser med avseende å de ovan i
punkt c) och d) undantagna lägenhetskategorier ävensom vissa förenklingar
och lättnader i uppsägningsförfarandet. I sistnämnda hänseende har
utskottet funnit sig föranlåtet att i en punkt, nämligen i fråga om uppsägning
i samband med rivning av byggnad, föreslå ett tillägg till vad
Kungl. Maj:t föreslagit.
Ej ytterligare I 1 § 2 inom. av gällande lag föreskrives, att Konungen under vissa
tmmpiiZZ förhål landeri äger förordna, att lagen skall tillämpas inom områden, där
området, sä icke tidigare skett. I propositionen har Kungl. Maj:t i enlighet med
socialstyrelsens och bostadssakkunnigas hemställan uteslutit berörda bestämmelse.
Socialstyrelsen och bostadssakkunniga (beredningen) hava på följande
sätt motiverat den sålunda ifrågasatta förändringen:
Socialstyrel- »Beredningen ställer sig över huvud taget tveksam, om lagstiftningen
SeIta°dssak-'' är av c^en art> att dess tillämpning är påkallad och lämplig å mindre orter.
kunniga. Ett starkt stöd för denna uppfattning synes kunna hämtas ur vissa av
socialstyrelsen verkställda undersökningar rörande hyresnämndernas verksamhet
å olika orter. Till en början torde svårigheterna på bostadsmark
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
9
naden därstädes, i den man en verklig sådan över huvud taget kan
anses existera å mindre orter, ur social synpunkt vara proportionsvis betydligt
mindre än å större orter. I huvudsak inskränka sig missförhållandena
till enstaka fall, något som tydligt framgår av uppgifterna om det av
hyresnämnderna handlagda, vanligen ytterst ringa antalet ärenden. Vidare
synes det tvivelaktigt, om hyresnämnderna i små samhällen alltid kunna
erhålla eu tillit kompetent och opartisk sammansättning. Det står nämligen,
särskilt vad angår nämndernas opartiskhet, fullt klart, att en sådan
är mycket svår att ernå i samhällen, där personliga bekantskapsförhållanden
m. m. torde kunna konstateras och lätt öva obehörigt inflytande vid
avgörandet av snart sagt alla hyresnämndsärenden. Till beredningens
kännedom hava också kommit fall, som utvisa, att dylika farhågor icke
sakna grund. Det torde kunna ifrågasättas, om lagstiftningen, allt under
det att den börjar i övrigt avvecklas, lämpligen bör utsträckas till nya
orter, där dess tillämpning hittills icke ansetts påkallad. Slutligen må
meddelas, att lagstiftningen vid 1920 års ingång ägde tillämpning i sammanlagt
138 orter, varav 68 utgjorde sådana mindre samhällen, där lagen _
blivit tillämplig på grund av Kungl. Maj:ts särskilda förordnande.»
Föredragande departementschefen har i sitt yttrande i ämnet till m^tschefen
statsrådsprotokollet anslutit sig till vad beredningen sålunda anfört.
Herr Ljungberg har i sin motion erinrat om det nära samband, som
enligt Kungl. Maj:ts propositioner nr 314 och 315 skulle råda mellan tion.
frågan om vissa andra ifrågasatta åtgärder till bostadsproduktionens tryggande
inom visst område samt frågan om förevarande lagstiftnings tilllämplighet
inom motsvarande område. Sålunda skulle bl. a. föreslaget
ekonomiskt understöd från statens sida till bostadsproduktionen endast
utgå å sådana orter, där förevarande lagstiftning tillämpades. Enligt
motionärens uppfattning kunde förhållandena jämväl inom andra orter
utveckla sig i sådan riktning, att understöd av nyssnämnda art vore påkallat.
Under förutsättning av bifall till den av Kungl. Maj:t föreslagna
sammankopplingen av frågorna rörande statens låne- och subventionsverksamhet
samt förevarande lagstiftnings tillämplighet för visst område har
motionären yrkat, att nuvarande 2 mom. i 1 § måtte bibehållas.
De synpunkter, herr Ljungberg sålunda framfört, har utskottet full- Utskottet.
nit värda beaktande. Utskottet har därför vid behandlingen av propositionerna
nr 314 och 315 ansett sig böra förorda tillämpandet av sådana
regler, som icke utesluta kommuner, där hyresstegringslagstiftningen ej
tillämpas, från möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd för erforderlig
bostadsproduktion, och får utskottet hänvisa till vad utskottet i nämnda
sammanhang anför i sitt över sistberörda propositioner avgivna utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll. 1020. G samt. 5 avd. 1 haft. (Nr 1.) 2
10 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Vid bifall till vad utskottet därutinnan föreslår, bortfalla de av motionären
anförda skäl för bibehållande av ifrågavarande stadgande i 1 § av
hyresregleringslagen.
Vad angår de skäl, som av beredningen anförts för bestämmelsens
uteslutande, finner utskottet dem vara av vägande natur. Särskilt må
framhållas, att bibehållandet av möjligheterna till eu fortsatt utvidgning
av lagstiftningens tillämplighetsområde skulle stå i föga överensstämmelse
med den hävdade tanken på eu samtidigt skeende avveckling.
ökad frihet I 6 § 2 inom. har föreslagits att så till vida utvidga gränsen för
''"bildningeT.-den fria hyresprisbildningen, att hyresnämnd ej skulle vara behörig ingripa
mot eu hyresstegring, som icke överstege 50 procent av hyra för
tid närmast före den 1 oktober 1915.
Motsvarande procentsats i nu gällande lag är 25 procent. I samband
med den föreslagna höjningen till 50 procent har föreslagits, att
ifrågavarande procentsats ej vidare må av hyresnämnd kunna höjas eller
sänkas. Däremot har enligt förslaget socialstyrelsen tillerkänts befogenhet
att i viss ordning för visst område fastställa annan lägre procentsats, dock
lägst 40 procent.
Socialstyrelsen och bostadssakkunniga, vilkas förslag i denna punkt
i allt väsentligt lagts till grund för Kungl. Maj:ts motsvarande förslag,
hava härom yttrat följande:
»Vad då först angår principen för lagstiftningens inflytande på hyresprisbildningen,
torde det, såsom nämnts, få anses givet å ena sidan, att
byggnadskostnaderna för all framtid komma att väsentligt överstiga de
före världskriget rådande, och å, andra sidan, att en utjämning av hyresnivåerna
i äldre och nyuppförda hus är en nödvändig betingelse för bostadsproduktionen.
Lagstiftningens syfte måste därför anses vara att förmedla
en så vitt möjligt; lugn och jämn övergång till den naturliga högre
hyresnivån. Det synes påkallat, att en tydlig anvisning härom göres i
lagen. Detta lärer lämpligen kunna ske på det sätt, att den latitud, inom
vilken hyresprisbildningen redan i den gällande lagen lämnas helt fri,
ytterligare utvidgas. I betraktande av att byggnadskostnaderna från krigets
början räknat, stegrats med minst 200 procent, synes gränsen för den
fria prisbildningen icke böra sättas lägre än till 50 procent utöver hyresnivån
vid kristidens början. I detta syfte föreslås, att det i 6 § 2 mom.
angivna procenttalet höjes till 50.
Framhållas må, att procentsatsen i fråga endast så till vida utgör
en allmängiltig norm för skälig hyresstegring, att den angiver den minsta
hyresstegiing, som av hyresnämnd må upptagas till prövning. Därav följer
sålunda, att med nu rådande nya prisförhållanden även större hyres
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
11
stegringar kunna befinnas skäliga i den bemärkelse lagen åsyftar. I anslutning
till denna åskådning har beredningen i 6 § 1 inom. infört en
föreskrift, att hyresnämnd vid prövning av hyra skall bland andra omständigheter
taga hänsyn till jämväl det allmänna läget på bostadsmarknaden.
Den i 6 § 2 mom. meddelade föreskriften om eu fri hyresstegringslatitud
har tidigare enligt motiven till såväl 1918 som 1919 års lagar i
ämnet haft till uppgift att lätta hyresnämndernas arbete genom att från
deras prövning avskilja ärenden rörande smärre, mera självklart skäliga
hyresanspråk. Då denna gräns nu föreslås höjd till 50 procent, sker det
visserligen med utgångspunkt från den uppfattningen, att även en så pass
omfattande hyresstegring som 50 procent från krisens början räknat, icke
kan, med hänsyn till marknadsläget, anses oskälig, men ändamålet att
lätta hyresnämndernas arbetsbörda måste nu framstå såsom mera oväsentligt.
Huvudsyftet med bestämmelsen är nu fastmera att på förevarande
väg söka lätta hyresstegringslagens tryck på hyresprisbildningen och att
därmed taga ett steg i riktning mot en övergång till fri avtalsrätt på området.
Den nya högre procentsatsen år i själva verket ett uttryck för de
väsentligt ändrade prisförhållanden, som alltmera måste komma till uttryck
vid hyresprisbildningen.»
Departementschefen, som i stort sett anslutit sig till vad sålunda Departeanförts,
har dock ansett sig böra förorda, dels att socialstyrelsen —- icke r"cnt!ichefen''
såsom beredningen föreslagit Kungl. Maj:t — skulle äga sänka procentsatsen
i fråga, dels att eu mindre jämkning vidtages i syfte att förhindra
eu alltför snäv tolkning av bestämmelserna rörande möjligheten för hyresnämnd
att till hyresgästs förmån göra vissa undantag i fråga om mindervärdiga
lägenheter. Rörande förslagets principiella innebörd har departementschefen
anfört följande:
»Lagstiftningen har hittills övat ett bestämmande, starkt återhållande
inflytande på hyresprisbildningen. 1 likhet med sakkunnigeberedningen
anser jag, att åtgärder böra vidtagas i syfte att, minska den avsevärda
skillnaden mellan hyresnivån för lägenheter i äldre hus och hyresnivån
för lägenheter i nyare hus, varvid jag tillika framhåller, att genom beslut
om sådan hyresvärdcstegringsskatt, som förut omnämnts, skulle förebyggas
eu oskälig konjunkturvinst för ägare av äldre hus. Det av beredningen i
detta avseende framlagda förslaget om höjning av den i (i § 2 mom. angivna
fria hyresstegringslatituden från 25 till 50 procent finner jag innefatta
ett under nuvarande förhållanden väl avvägt steg för förverkligande
av berörda syfte. Att, på sätt i vissa av de från fastighetsägarehåll gjorda
framställningarna ifrågasatts, gå ännu längre och bestämma gränsen för
12 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.
den fria hyresstegringen till 60 procent skulle däremot enligt min mening
innebära en, generellt sett, alltför stor och ur social synpunkt olämplig
höjning av den nu rådande hyresnivån och kan därför ej anses tillrådligt.
I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att ifrågavarande latitud,
på sätt beredningen betonat, ej utesluter, att även större hyresstegringar
kunna belinnas skäliga och av hyresnämnderna medgivas. Denna uppfattning
har jämväl kommit till uttryck i beredningens förslag, som i 6 § 1
mom. upptagit en särskild föreskrift därom, att hyresnämnd vid prövning
av hyras skälighet skall taga hänsyn jämväl till det allmänna läget på
bostadsmarknaden, och torde införandet av en dylik anvisning i lagen vara
ägnat att befordra en tillämpning av lagstiftningen i överensstämmelse
med nyss angivna uppfattning.
Då den i beredningens förslag upptagna gränsen för den fria hyresstegringen
sålunda avser att i viss mån vara vägledande för hyresnämnderna
vid prövning av hithörande frågor, torde följdriktigheten bjuda, att,
på sätt beredningen föreslagit, den hyresnämnd nu medgivna befogenheten
att i vissa fall fastställa sagda gräns till annat procenttal än det i lagen
angivna upphäves. I likhet med beredningen finner jag det emellertid
vara önskvärt, att lagen medgiver möjlighet att för särskilda fall bestämma
en något lägre latitud för den fria hyresstegringen än 50 procent, och
synes den av beredningen i sådant avseende föreslagna marginalen av 10
procent vara lämplig. Däremot torde det ej vara nödigt att, såsom beredningen
föreslagit, frågor om tillämpning av en lägre latitud än den normala
i första hand prövas av Kungl. Maj:t, utan synes denna prövning
lämpligen kunna anförtros åt socialstyrelsen, som ju förfogar över särskild
sakkunskap på detta område, dock med rätt för vederbörande att hos
Kungl. Maj:t överklaga socialstyrelsens beslut. Ehuru det utan särskild
föreskrift torde vara klart, att socialstyrelsens och Kungl. Majtts beslut i
hithörande frågor böra i likhet med hyresnämndernas beslut i dylika frågor
på lämpligt sätt offentliggöras, synes dock en uttrycklig bestämmelse
härom böra meddelas i fråga om socialstyrelsens beslut, enär tiden för
anförande av besvär över samma beslut lämpligen bör räknas från dagen
för beslutets offentliggörande.
Den i 6 § 2 mom. medgivna friheten att inom viss gräns kunna
höja hyra för äldre lägenheter gäller enligt nuvarande bestämmelser icke
alldeles obetingat. Hyresnämnd äger sålunda befogenhet att pröva jämväl
hyresförhöjningar, som hålla sig inom den angivna gränsen, där nämnden
på grund av lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga
skäl tala därför. Inom beredningen har nu reservationsvis påyrkats
sådan ändring härutinnan, att hyresnämndens befogenhet i berörda avse
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
13
ende måtte utsträckas till att avse ej allenast uppenbart mindervärdiga
lägenheter utan även synbarligen dåliga eller dåligt underhållna lägenheter
i allmänhet. I anslutning till denna tankegång och då enligt vad jag erfarit
hyresnämnderna på grund av avfattningen av förevarande stadgande
allenast i sällsynta undantagsfall ansett sig kunna ingå i prövning av
hyra i där avsedda fall, har jag funnit en mindre jämkning i stadgandets
lydelse vara påkallad i syfte att förebygga en alltför snäv tolkning av
detsamma»
Ändringen i fråga utgör ett bestämt steg i riktning mot ett frigi- utskottet.
vande av hyresprisbildningen, och finner utskottet i princip ej något vara
att erinra däremot. Måhända kunna delade meningar råda, huruvida
den föreslagna procentsatsen är den bäst avvägda. Såsom av den till
förslaget fogade motiveringen framgår, har detsamma icke framgått såsom
resultat av några fasta beräkningar. Enligt vad departementschefen
framhållit, är stadgandet avsett att utgöra en antydan från
lagstiftarens sida, att de under och efter världskriget väsentligt ändrade
prisförhållandena numera böra i större mån få komma till uttryck vid
hyresprisbildningen. Med hänsyn härtill har utskottet funnit den av Ivungl.
Maj:t föreslagna procentsatsen väl avpassad. 1 överensstämmelse med vad
sålunda anförts har utskottet icke funnit de i ämnet väckta motionerna,
såvitt de angå allmänna regler för hyresnämnds prövning av skälig
hyra, föranleda någon särskild utredning eller ytterligare uttalande från
utskottets sida.
Enligt vad utskottet inhämtat, har det förekommit, att hyresnämnd
redan reglerat hyra för hyresåret 1 oktober 1920—1 oktober 1921 i stället
för att låta med frågans prövning anstå, tills ny lag utfärdats i anledning
av förevarande förslag. Om detta förslag varder av riksdagen
antaget samt hyresnämnd i fall, som nu antytts, skulle finna skäligt att i
anslutning till den nya lagens bestämmelser verkställa jämkning i sitt förut
fattade beslut, är nämnden givetvis därtill oförhindrad på grund av 3 § 4
mom. i den nya lagen, som överensstämmer med samma lagrum i den
nu gällande lagen.
1 detta sammanhang må jämväl framhållas vikten av, att föreliggande
förslag, med vissa nedan behandlade ändringar, snarast möjligt upphöjes
till lag.
1 enlighet med vad sålunda anförts, finner utskottet herr Eovéns Herr Lovms
m. fl. motion icke böra bifallas, i vad den går ut på att den nya lagens motlonikraftträdande
skulle uppskjutas till den 1 augusti 1920.
I meranämnda yttrande till chefen för justitiedepartementet hade Frigivning ar
socialstyrelsen och bostadssakkunniga föreslagit, att hyresavtal om nya"''" fe3renfie''
14 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Socialstyrelsen
och bostadssakleunniga.
Departementschefen.
lägenheter, närmare bestämt sådana lägenheter, som icke den 25 maj 1917
eller tidigare blivit tagna i bruk, borde undantagas från tillämpligheten
av vad i 6 och 8 §§ stadgas men i stället hemfalla under ockerbestämmelserna
i 19 §. Efter att hava redogjort för de skäl, som föranledde
1919 års riksdag att besluta sådana åtgärder, varigenom förevarande dittills
fria hyresavtal indrogos under lagstiftningens tillämplighetsområde,
utvecklar beredningen dels de sedan år 1919 ändrade förutsättningarna
för stadgandets bibehållande, dels ock de vådor, som enligt beredningens
mening härigenom kunde befaras bliva följden. Ett frigivande borde emellertid
icke ske omedelbart, utan borde förmedlas av eu viss övergångstid.
Föredragande departementschefen har i princip anslutit sig till denna
beredningens uppfattning, men beträffande övergången till fria förhållanden
förordat vissa jämkningar i sådan riktning, att lagstiftning till viss
dag, nämligen intill den 1 oktober 1921, skulle i vad angår såväl hyresreglering
som uppsägning vara tillämplig på avtalen i fråga, vilken tilllämplighet
från och med sagda dag skulle upphöra. Med anledning av
denna jämkning hava i förslaget bestämmelserna i ämnet, sammanförda
med vissa andra regler, av lämplighetsskäl förlagts till övergångsstadgandena
(näst sista stycket).
Till stöd för förslaget samt till motivering av de från beredningens
förslag avvikande jämkningarna av mera lagteknisk natur har departementschefen
anfört:
Eu praktiskt synnerligen betydelsefull ändring innefattas i det av
beredningen framlagda förslaget om upphävande av tillämpligheten av bestämmelserna
om hyresreglering och uppsägning beträffande nya lägenheheter,
d. v. s. sådana som först efter den 25 maj 1917 tagits i bruk.
Uppenbarligen måste det anses vara ett statsintresse av synnerlig vikt, att
de omständigheter, som för närvarande hindra eller motverka bostadsproduktionen,
såvitt möjligt undanröjas, och torde, på sätt beredningen framhållit,
det näppeligen kunna dragas i tvivelsmål, att den vid 1919 års
lagtima riksdag beslutade utvidgningen av lagstiftningens tillämplighet beträffande
nya lägenheter i viss man bidragit till att öka den rådande pessimismen
inom företagarkretsar på byggnadsverksamhetens område och därigenom
kommit att inverka hämmande på denna verksamhet. I likhet med
beredningen finner jag, att behovet av skydd mot överdrivna hyresanspråk i
fråga om nya lägenheter för framtiden torde kunna tillgodoses genom straffbestämmelser
mot hyresocker, och synes, därest det skulle visa sig, att de
nu i detta ämne gällande bestämmelserna icke förmå lämna ett dylikt skydd,
en skärpning av desamma böra genomföras. Av dessa grunder anser jag
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlutande Nr 1.
15
lika med beredningen, att nya lägenheter böra så snart lämpligen ske kan
undantagas från lagstiftningens tillämplighet i förut angivna hänseenden.
Beträffande tidpunkten härför har beredningen föreslagit, att de
ifrågavarande bestämmelserna i 6 och 8 §§ i lagen skulle upphöra att äga
tillämpning beträffande nya lägenheter den 1 oktober innevarande år, dock
att hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 § fastställt hyra för
viss tid för dylika lägenheter, skulle gälla högst till den 1 oktober 1921.
Härigenom skulle enligt beredningens mening hithörande lägenheter bliva
underkastade hyresreglering för tiden till den 1 oktober 1921, och skulle i
regel ej heller uppsägning av hyresavtal om dylika lägenheter kunna ske
till tidigare dag. På sätt beredningen framhållit, åsyftar beredningens
förslag i detta avseende dels att bereda vederbörande hyresgäster ett visst
rådrum och dels att undanröja åtskilliga rättsliga svårigheter under övergångstiden.
Jag är fullt ense med beredningen om önskvärdheten av att stadga
en övergångstid, under vilken ifrågavarande lagbestämmelser skulle fortfarande
äga tillämpning även beträffande nya lägenheter, och synes en
dylik övergångstid ej böra sättas kortare än ett år, räknat från den 1 oktober
innevarande år. Därest hyresreglering beträffande hithörande lägenheter
skall möjliggöras för hela övergångstiden, torde det emellertid böra föreskrivas,
att bestämmelserna i 6 § skola äga tillämpning beträffande samma lägenheter
till den 1 oktober 1921. Skulle samma bestämmelsers tillämplighet, på
sätt beredningen föreslagit, upphöra redan den 1 oktober 1920, synes det
tvivelaktigt, huruvida hyresnämnderna dessförinnan skulle medhinna att
reglera hyra för hyresåret 1 oktober 1920—1 oktober 1921 i alla fall, där
dylik reglering påkallats före hyresårets början, och skulle i alla händelser
dylik reglering ej kunna verkställas, då framställning härom skett efter
nämnda tidpunkt. Särskilda svårigheter skulle jämväl möta att redan före
den 1 oktober innevarande år verkställa definitiv reglering av ersättning för
lägenhets uppvärmning eller för tillhandahållande av varmvatten för det
kommande hyresåret. Vad angår frigivande av uppsägningsrätten i avseende
å nya lägenheter synes det lämpligast att träffa sådana bestämmelser,
att avtal om dylika lägenheter må fritt uppsägas till den 1 oktober 1921
eller senare dag. Härigenom skulle större likformighet vinnas i avseende
a den tidpunkt, då lagstiftningens verkningar i förevarande hänseende beträffande
olika hyresavtal komme att upphöra, i det att — under förutsättning
att den nya lagen i ämnet kommer att träda i kraft före den 1
oktober innevarande år — i alla fåll, där uppsägningstiden ej överstege
ett år, uppsägning skulle kunna ske till den 1 oktober 1921 eller den
senare dag, till vilken avtalet må uppsägas.»
16 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Utskottet. Utskottet har för egen del funnit den föreslagna ändringen väl mo
tiverad
och kan således ej tillstyrka de motionsvis framställda yrkandena
om bibehållande av den nu gällande lagens stadganden härutinnan.
CD o o
Frigivning av En av de principiellt mest betydelsefulla ändringar i förevarande
affa™lo£aler lagstiftning, som upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, är utan tvivel den, som
åsyftar att utesluta andra slag av lokaler än bostadslägenheter från lagens
tillämplighet.
Sodalstyrel- Detta spörsmål har utförligt behandlats av socialstyrelsen och bo
8<stadssak°-
stadssakkunniga. Efter att hava berört ett av svenska stadsförbundets
kunniga, bostadsråd den 13 december 1919 till Kungl. Maj:t ingivet förslag att inskränka
lagstiftningens tillämplighet till endast mindre bostadslägenheter
(om högst fyra rum och kök) samt vänt sig mot detta förslag, i vad det
avsåg att frigöra hyresavtal jämväl om större bostadslägenheter från lagstiftningens
inskränkningar i fråga om hyresbildning och uppsägning, anföra
styrelsen och de sakkunniga följande:
»Vad åter angår den väckta tanken att inskränka lagens tillämplighet
till att omfatta endast bostadslägenheter, tala åtskilliga omständigheter
för att så numera bör ske. I främsta rummet må härvid erinras,
att lagstiftningen innerst torde få anses hava åsyftat att reglera just
bostadsmarknaden såsom den ur social synpunkt viktigaste. Även om
vissa i pressen synliga fall, där hyresnämnd på ett måhända mindre
lyckligt sätt ingripit i fråga om affärslokaler, vanligen utgjort extrema
undantagsfall, kan det dock icke förnekas, att hyresnämnderna vid behandlingen
av frågor, som röra andra lägenheter än bostäder, ofta nödgas
gå utom ramen för sin kompetens och sina naturliga uppgifter.
Men även nya speciella omständigheter tala för att inskränka lagens
tillämplighet till bostadslägenheter. Bland övriga lokaler spela givetvis
affärskontoren en mycket viktig roll. Under kristidens ekonomiska
högkonjunktur rådde en utomordentligt livlig efterfrågan på sådana
lokaler. Det kunde då framstå såsom ett verkligt socialt intresse att
skydda det sunda affärslivet mot en onaturlig konkurrens om kontorslokaler
från allehanda, av kristidens utomordentliga förhållanden framalstrade
jobbarföretag. I och med den vikande konjunkturen för dylika
utväxter på affärslivet torde dessa företag hava försvunnit lika hastigt,
som de uppstått. Samtidigt torde å ena sidan under trycket av bristen
på dylika lokaler och å andra sidan med stöd av de vinster, som på
affärsverksamhet inhöstats, ett icke alltför ringa, nytt tillskott tillförts
denna hyresmarknad. Sålunda torde den enskilda byggnadsverksamhet,
som ehuru i begränsad omfattning bedrivits under de senaste krisåren,
till stor del varit inriktad på åstadkommandet av nya kontorslokaler. Det
Sammansatta stats-, bevillnings- ooh första lagutskottets utlåtande Nr 1. 17
ar därför långt ifrån osannolikt, att ingen verklig brist på kontorslokaler
f. n. föreligger, men att en konstlad sådan, på sätt i det föregående antytts,
upprätthålles genom lagstiftningen. Med dess upphävande, i vad angår
dessa lägenheter, skulle därför dolda i''eserver kunna framskaffas, som till
äventyrs till och med kunde till någon del tillföras eller kanske snarare
återföras till bostadsmarknaden. Det må nämligen erinras, att förbudet
mot att utan hyresnämnds medgivande omändra bostadslägenheter för
kontors- och andra ändamål blev tillämpligt först på våren 1917, då
kristidsjobberiet redan florerade som livligast. Säkerligen hade dessförinnan
och jämväl senare, ehuru i strid mot lagens bud, åtskilliga bostadslägenheter
tagits i bruk för affärsändamal.
Om sålunda ett frigivande av affärslokaler tämligen saklöst synes
kunna ske och även leda till att bostadsmarknaden möjligen erhölle något
tillskott, tala vissa skäl för att en fortsatt laglig begränsning av rörelsefriheten
på området t. o. m. kunde lända bostadsproduktionen till skada.
Upprätthålles nämligen en konstlad brist på dylika lokaler, kommer sannolikt
den spekulativa byggnadsverksamheten att inrikta sig på byggande
av ytterligare sådana. Särskilt med hänsyn till den rådande knappheten
på arbetskraft inom byggnadsindustrien, måste ett dylikt i själva verket
onödigt byggande betecknas såsom olyckligt.
Vad angår butikslokaler, torde någon egentlig brist på sådana icke
föreligga. Det torde vara ett allmänt känt förhållande, att fastighetsägare
merendels hysa ett visst intresse för att få behålla hyresgäster, som förhyra
butiker. Det är nämligen vanligt vid uthyrning av butiker, att
hyresgästen till en början betingar sig en relativt låg hyra, av båda parterna
avsedd att höjas, i den mån affären hunnit inarbetas. Det är därför
troligt, att hyresvärdarna, i medvetandet om att ett ombyte av butiksinnehavare
ofta medför en om ock tillfällig sänkning av hyresbeloppet, skola
veta att i eget ekonomiskt intresse iakttaga en viss hovsamhet i fråga om
hyresanspråk och uppsägning, så snart fråga är om butikslokaler.
Emellertid förekommer det i ganska stor utsträckning, att butikslokaler,
särskilt mindre sådana, uthyras i samband med bostadslägenhet.
Ofta befinna sig butiksinnehavarna i små ekonomiska omständigheter. Det
har då ansetts skäligt, att de ifråga om bostaden genom lagen tillförsäkras
samma skydd som andra hyresgäster. Härvid har det tillika ansetts, att
vederbörande affärs- eller annan lokal bör i berörda hänseenden jämställas
med bostaden. Enligt förslaget äger därför lagen full tillämpning på
lägenheter, även om de endast delvis uthyrts till bostad.
De inskränkningar, som sålunda enligt förslaget gjorts i lagens till
Bihang
till riksdagens protokoll 1020. 6 saml. 5 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3
18 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.
Reservation
av herr
Tengelin.
Departe mentschefen -
lämplighet på andra lägenheter än bostäder, avse endast bestämmelserna i
6 och 8 §§.»
I denna punkt har en av de inom socialstyrelsen tillkallade sakkunniga,
herr H. Tengelin anmält avvikande mening och anfört:
»Jag har icke ansett mig kunna biträda majoritetens förslå?- i vad
det går ut på att avskilja andra lokaler än bostadslägenheter från tilllämpligheten
av 6 och 8 §§. I många fall skulle nämligen enligt min
mening affärsidkare i små ekonomiska omständigheter härigenom bliva
ställda inför sådana svårigheter, att deras ekonomiska existens helt och
hållet äventyrades. Jag får därför förorda sådan ändring i 9 § 2 mom.
av förslaget, att jämväl andra lägenheter än bostäder allt fortfarande i
samma utsträckning som enligt 1918 års lagedition hemfalla under lagen.
Vid bifall härtill skulle den föreslagna ändringen av 19 § ockerbestämmelser,
i vad angår berörda lägenheter, icke bliva påkallad.»
Föredragande departementschefen har i huvudsak anslutit sig till
■ den av beredningens majoritet intagna ståndpunkten i frågan och om densamma
anfört:
»Enligt sakkunnigeberedningens förslag skulle andra lokaler än bostadslägenheter
i samma ordning, som föreslagits beträffande nya lägenheter,
undantagas från stadgandena om hyresreglering och uppsägning och
i stället hemfalla under de särskilda ockerbestämmelserna. Såsom skal härför
har beredningen huvudsakligen anfört, att någon verklig brist på dylika
lokaler i allmänhet icke torde föreligga, men att en konstlad såd.än
upprätthölles genom lagstiftningen, vilket kunde befaras medföra ett obehövligt
byggande av lokaler av här avsedd beskaffenhet till skada för övrig
nödvändig byggnadsproduktion. På de av beredningen härutinnan anförda
grunder och då det beträffande ifrågavarande lokaler icke längre
torde föreligga sociala motiv av avgörande betydelse för utomordentliga
skyddsåtgärder från lagstiftarens sida, anser jag lika med beredningen,
att ovannämnda bestämmelsers tillämplighet i avseende å samma lokaler
bör upphävas. Det har visserligen från vissa affärskretsar gjorts gällande,
att de utan lagstiftningens skydd kunde befara oskäliga hyresanspråk, i
synnerhet i fråga om butiker. Det har därjämte framhållits, att en inarbetad
affär vore mestadels bunden av sitt läge, där den hade sin kundkrets
samt att, även om lokaler på annat håll stode att få, dessa dock
med hänsyn till den ändrade kundkretsen i allmänhet icke skulle erbjuda
sina innehavare samma utsikter till en tryggad utkomst som en affärslokal,
belägen inom en så småningom förvärvad kundkrets. Inom beredningen
hava också reservationsvis uttalats betänkligheter mot förslaget i
denna punkt. Jag vill ej bestrida., att dylika farhågor kunna i viss mån
Sammansatta stats-, bevillnings- och förda lagutslcottets utlåtande Nr 1.
19
äga fog för sig, men synes det på samma gång böra framhållas, att
svårigheter av väsentligen samma art föreligga jämväl under normala
tider. Det är ingalunda ett för kristiden speciellt utmärkande förhållande,
att en affärsidkare, som uppsäges från en butikslokal, går förlustig det
värde, som ligger i en viss förvärvad kundkrets. Det synes därför näppeligen
vara befogat att under åberopande av berörda svårigheter påkalla
skyddet av en tillfällig kristidslagstiftning.
I åtskilliga fall innehålla affärslokaler, särskilt mindre butiker, jämväl
bostadslägenheter. Då vederbörande hyresgäster i sådant fall böra i
fråga om bostaden tillförsäkras enahanda skydd som andra hyresgäster
men en åtskillnad här ej kan göras i vad hyresavtalet avser bostaden och
i vad det avser utrymmen för andra ändamål, anser jag i likhet med beredningen,
att åt innehavare av dylika lägenheter fortfarande bör beredas
det skydd förevarande lagbestämmelser avse att lämna.»
Vad angår den lagtekniska utformningen av förevarande ändringsförslag,
avviker Kungl. Maj:ts förslag från beredningens på samma sätt i
denna punkt som i fråga om nya lägenheter. Hithörande föreskrifter
hava sålunda i propositionen framflyttats till övergångsstadgandet och där
(i näst sista stycket) sammanförts med motsvarande undantagsbestämmelser,
som avse nya lägenheter. Vid bifall till förslaget skulle förevarande
lägenhetskategorier från och med den 1 oktober 1921 vara helt undantagna
från tillämpligheten av vad i 6 och 8 §§ stadgas. Från och med
samma tid skulle de däremot hemfalla under ockerbestämmelserna i 19 §.
Utskottet har genom skrivelser från sammanslutningar av affärsidkare
och enskilda samt annorledes fått del av de bekymmer, som detta förslag
väckt inom därav berörda kretsar. Om denna oro också synes utskottet
vara ganska förklarlig, anser utskottet dock de uttalade farhågorna vara
väsentligt överdrivna. Närmast kommer härvid i betraktande, att den
verkliga bristen på affärslokaler icke torde vara på långt när så stor, som
den nu förefaller att vara. Vidare synes det vara på ett övertygande sätt påvisat,
att de farhågor, vilka många affärsidkare hysa mot en åtgärd i antj^dd
riktning, bottna i svårigheter, vilka icke närmast hava med kristidens
stagnerade byggnadsverksamhet att skaffa. Då exempelvis en affärsidkare,
som inarbetat sin affär i en viss lokalt begränsad kundkrets, åberopar
skyddet av en tillfällig kristidslag mot uppsägning av sin lokal, må icke
förbises, att han städse haft att räkna med enahanda risk, innan denna
lagstiftning beredde honom ett extraordinärt och tillfälligt skydd däremot.
Frigivas lägenheterna i fråga, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, först den
1 oktober 1921, beredes innehavarna gott rådrum att träffa nödiga anstalter
Utskotta.
20 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.
för att eventuellt skaffa sig lägenheter på annat håll. Fara för panikstämning
inför en plötsligt inträdande ny situation torde således icke föreligga.
I förevarande avseende får ej heller förbises, att hyresprisbildningen
beträffande lägenheter, som ej upplåtits till bostad, i viss mån följer sina
egna lagar samt att härutinnan en mängd omständigheter spela in,
vilka icke stå i relation till själva lokalens beskaffenhet. Alla dessa omständigheter
bidraga till, å ena sidan att det torde vara nära nog ogörligt
för en offentlig myndighet, sådan som hyresnämndsinstitutionen, att på
fullt rättvisa och objektiva grunder ingripa reglerande i hyresavtalen, och
å andra sidan att hyresvärdarna merendels icke utan skada för sig själva
kunna behandla sina hyresgäster med hårdhet.
Det må även erinras, att affärsidkare i små vilkor ofta förhyra butik
och bostad gemensamt. Ifrågavarande hyresavtal hemfalla enligt förslaget
alltjämt under 6 och 8 §§. I stor utsträckning lära därför dylika mindre
affärsidkare erhålla lagens fulla skydd i sina hyresförhållanden.
Framför allt synes det angeläget att nu avveckla lagstiftningen, i
den mån dess bibehållande icke är oomtvistligt påkallat till skydd för
sociala intressen av grundläggande betydelse. Alltjämt torde detta vara
fallet med bostadsbeståndet, men, så vitt utskottet kan finna, äro förhållandena
på den övriga hyresmarknaden av sådan art, att efter den föreslagna
övergångstiden till den 1 oktober 1921 de föreslagna ockerbestämmelserna
(19 §) böra kunna tillgodose kravet på skydd mot verkliga
hyresuppskörtningar på ifrågavarande område. Utskottet har därför ansett
sig böra förorda bifall till Kungl. Majtts förslag i denna punkt.
Utskottet övergår nu till övriga förslag till ändringar i lagtexten,
vilka upptagas i samband med varje särskild paragraf. Därvid förbigås
sådana ändringsförslag, som endast utgöra en konsekvens av andra, i annat
sammanhang behandlade ändringar.
6 § 1 mom.
I 6 § 1 mom. finnes enligt Kungl. Maj:ts förslag inryckt en föreskrift,
att hyresnämnd vid prövning av hyra skall bland andra omständigheter
taga hänsyn till det allmänna läget på bostadsmarknaden. Utskottet
finner det lämpligt att genom en dylik, låt vara något svävande anvisning
i lagtexten uttryckligen fästa hyresnämndernas uppmärksamhet på det förhållandet,
att, såsom en följd av det fallande penningvärdet och den härigenom
så småningom ändrade allmänna upppfattningen om hyresvärde,
nya prisförhållanden börja allt tydligare framträda på bostadsmarknaden.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
21
Det må nämligen erinras, att prisbildningen på området, om den också
indirekt rönt ett starkt inflytande av lagstiftningen, dock i icke ringa omfattning
ägt ram utan inblandning av hyresnämnderna. Denna fria hyresprisbildning
torde icke böra underskattas såsom en viss mätare på vad
som enligt allmän uppfattning numera är att anse såsom skälig hyra.
Utskottet finner, att med berörda ändring hänsyn i vederbörlig grad
tagits till penningvärdets fall, vadan en uttrycklig antydan om detta, på
sätt herr Nyländer i sin motion påyrkat, icke synes böra inflyta i lagtexten.
I momentets sista punkt finnes enligt Kungl. Maj:ts förslag införd
en uttrycklig antydan om att ersättning för värme och varmvatten skall av
hyresnämnd bestämmas till skäligt belopp.
I motionen nr 451 i andra kammaren hava herr Loven m. fl. yrkat, Hrr Lovin*
att i förevarande moment skulle göras ett tillägg av innehåll, att hyres- m-fl- ™°h°nnämnd
vid bestämmande av skälig hyra skall taga hänsyn jämväl till lägenhetens
avsedda användning. Denna föreskrift skulle enligt motionärernas
motivering framhäva, att hyresregleringen borde av nämnderna så handhavas,
att hyresvärdarnas berättigade anspråk på högre hyra av butiksoch
kontorslokaler vunne beaktande.
Enär utskottet anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag att inskränka Utskottet.
lagens tillämplighet till endast bostadslokaler, bortfaller själva förutsättningen
för detta motionärernas ändringsyrkande.
6 § 2 mom.
I samband med den ändrade innebörden av den föreslagna större
latituden för den fria hyresprisbildningen ha i detta moment enligt propositionen
införts nya föreskrifter, i vad mån och på vad sätt denna latitud
må kunna ändras för visst område. Jämväl har Kungl. Maj:t, i viss anslutning
till en av herr Tengelin inom sakkunnigeberedningen reservationsvis
framförd mening, föreslagit, att ur uttrycket »uppenbart mindervärdiga
lägenheter» ordet »uppenbart» skulle utgå. Denna ändring åsyftar att förebygga
en alltför snäv tolkning av bestämmelserna om hyresnämnds befogenhet
att vid hyresreglering beträffande mindervärdiga lägenheter göra undantag
från regeln om den eljest obetingat fria hyresstegringslatituden.
I motionen nr 443 i andra kammaren hava herr Johansson i Stock- nerr j0.
holm m. fl. yrkat att, därest den fria hyresstegringslatituden fastställes
till den av Kungl. Maj:t föreslagna gräns, mindervärdighetsbegreppet måttem'' m0 tongivas
en ännu vidsträcktare omfattning.
Vad angår motionärernas yrkande i fråga om hyresreglering av rtskottet.
lägenheter av mindervärdig beskaffenhet, synes det vara tillfyllest att vid
-
22 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
Herr Johanssons
m. fl. motion.
Utskottet.
Herr Nyländers
motion.
Utskottet.
taga den ändring, som Kungl. Maj:t föreslagit. Brister av något slag
torde förekomma i snart sagt alla lägenheter, och åt stadgandet ifråga
bör givetvis icke givas en så allmän formulering, att momentets syfte,
nämligen att utgöra ett visst direktiv för hyresnämnderna, förvanskas.
6 § 5 mom.
I nyss nämnda motion nr 443 hava herr Johansson m. fl. påyrkat
införandet av en föreskrift, att därest hyresavtal för lägenhet, vars hyra
blivit för viss tid av hyresnämnd fastställd, icke bliver i vederbörlig ordning
uppsagt att gälla från och med nämnda tids utgång, avtalet skall
förnyas på de av hyresnämnden senast fastställda villkoren.
Ett stadgande av det innehåll, motionärerna sålunda påyrkat, skulle
i åtskilliga fall komma att stå i motsättning mot den i 6 § 1 mom. givna
regeln, att hyresnämnd vid fall av oskälig hyresstegring äger fastställa
lägre hyra, varje gång för högst ett år. Utskottet får därför avstyrka
bifall till motionen i denna del.
7 §•
Herr Nyländer har i motionen nr 453 erinrat, att hyresnämnds
beslut, varigenom nämnden föreskriver höjd ersättning för tillhandahållande
av värme och varmvatten, ej må avse längre tid än ett år. Då det här
städse är fråga endast om fleråriga kontrakt, inträffar ofta, att såväl hyresvärd
som hyresgäst förbise denna omständighet och låta den högre ersättningen
utgå jämväl sedan den härför av hyresnämnden föreskrivna tiden
gått till ända. När sedermera det begångna misstaget upptäckes, uppstå
misshälligheter. Motionären yrkar därför, att dylikt beslut måtte gälla
tillsvidare.
Utskottet vill till en början erinra, att det står hyresvärd öppet att
göra förnyad framställning om reglering enligt 7 §. Jämväl torde bränslepriserna,
som utgöra underlaget för hyresnämnds prövning av ifrågavarande
spörsmål, växla eller kunna komma att växla så starkt under loppet av
ett år, att det ingalunda synes olämpligt att hithörande ärenden årligen
underkastas förnyad prövning från hyresnämnds sida. Visserligen kan
s. k. glidande skala tillämpas vid beräkningen av berörda ersättning, men
synes det utskottet kunna leda till betänkliga konsekvenser, om en sådan fastställes
att obetingat tillämpas vid visst hyresavtal under en längre tid.
Hyresgästen skulle därigenom faktiskt bliva betagen honom nu tillkom
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsleoitets utlåtande Nr 1. 23
mande rätt att uppsåga avtalet, en rättighet, varav han i händelse av starkt
stigande bränslepriser kunde se sig nödsakad att göra bruk.
Utskottet yrkar sålunda avslag å motionen i denna del.
8 § 1 och 5 mom.
I 8 § 1 mom. av Kungl. Maj:ts förslag är införd en ny föreskrift,
enligt vilken hyresvärd äger rätt att utan hyresnämnds samtycke med laga
verkan uppsäga hyresavtal, för så vitt han, under iakttagande av vissa i
5 mom. föreskrivna formaliteter erbjuder hyresgästen nytt hyresavtal. Det
nya avtalet må härvid ej avvika från det gamla, utom i vad rör hyresbeloppet.
Föreskriften åsyftar att underlätta det praktiska tillvägagångssättet
vid uppsägning i och för hyresreglering och innebär huvudsakligen
ett lagfästande och en ytterligare förenkling av redan tillämpad
praxis. Genom att lagfästa dessa former vinnes den icke obetydliga fördelen,
att hyresnämnderna ej behöva belastas med ett betydande men i
själva verket rent formellt arbete.
De formaliteter, vilka hyresvärden har att iakttaga, därest han
vill använda denna form för uppsägning, synas fullt betryggande mot
missbruk. Hyresgästen beredes sålunda tillfälle till fullt skäligt rådrum
och den av hyresvärden lämnade skriftliga uppsägningshandlingen skall
innehålla klart meddelade uppgifter om hyresgästens rättigheter och skyldigheter.
Härvid märkes särskilt en efter erinran från lagrådet införd
uttrycklig föreskrift, att uppsägningshandlingen skall innehålla påminnelse
om hyresgästs rätt att få hyra prövad av hyresnämnd utan hinder därav,
att han till äventyrs godtagit erbjudande om avtal mot viss höjt hyresbelopp.
Slutligen har hyresgästen enligt förslaget medgivits rätt att med
laga verkan kunna godtaga hyresvärdens anbud genom att under den adress,
som skall finnas angiven i uppsägningshandlingen, tillställa hyresvärden
vederbörligt meddelande härom i rekommenderat brev. Sådan försändelse
må, i överensstämmelse med vad sakkunnigeberedningen och sedermera
lagrådet förordat, kunna utan äventyr för hyresgästen avlämnas å posten
så sent som den dag, då meddelande om godtagande sist kan lämnas
hyresvärden.
Enligt herr Lovens m. fl. motion nr 451 i andra kammaren borde i Herr Lovins
första punkten uttrycket »hyresnämnden må komma att bestämma» utbytasm. fl. motion.
mot uttrycket »hyresnämnden må komma att efter hyresvärdens ansökan
bestämma» samt i andra punkten uttrycket »att han antager det sålunda
gjorda erbjudandet» utbytas mot »att han antager ettdera erbjudandet». I
samband härmed föreslå motionärerna ytterligare en mindre formell jämk
-
Utskottet.
24 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
ning i samma punkt. Till stöd för berörda ändringsyrkanden anföra
motionärerna:
»Av den föreslagna formuleringen av mom. 5 framgår ej fullt klart,
att hyresgäster: skall vara berättigad att antaga vilketdera han önskar,
antingen det vissa, angivna beloppet eller ock det belopp, som hyresnämnden
må komma att bestämma, samt att erbjudandet i varje fall icke
får sakna det senare alternativet. Skulle förslagets mening däremot vara,
att erbjudandet om visst pris eller det pris nämnden bestämmer skall anses
som odelbart, kan en sådan ordning ej godkännas. Därav skulle nämligen
följa, att det bleve hyresgästen, som finge hos hyresnämnden söka
hyresreglering. Det bör emellertid vara hyresvärdens sak, att då han
önskar högre hyra, vidtaga de nödiga anstalterna för att få den fastställd.
Allt från denna lagstiftnings första tillkomst har det varit klart, att^ de
hyresgäster, som motsätta sig anspråk på oskäliga hyresförhöjningar, måste
skyddas mot trakasserier från motpartens sida, på det att ej hela lagstiftningen
skall bli till ingen nytta. Det skulle då vara synnerligen olyckligt
att nu tvinga de missnöjda hyresgästerna att uppträda som klagande
inför nämnderna. Utsikten till att lagen ytterligare avvecklas inom de
närmaste åren skulle säkerligen föranleda, att hyresgästerna i stor utsträckning
skulle av fruktan för att om kort tid bli uppsagda för avflyttning
underlåta att bringa hyresförhöj ningen inför nämndens provning, även där
nedsättning hade bort ske genom nämnden. Un sådan utveckling skulle
i högsta grad föregripa den avvecklingsplan, som justitieministern tänkt sig.*
° Vad angår den av motionärerna föreslagna ändringen i syfte att
i visst fall framtvinga, att framställning hos hyresnämnd om fastställande
av hyra göres av hyresvärden, synes en sådan ändring varken pakallad
eller lämplig. Därav skulle nämligen kunna dragas den slutsatsen, att
hyresgästen vore betagen rätten att själv göra sådan framställning.
Vidare synas motionärerna i Kungl. Majtts förslag vilja inlägga den
innebörden, att hyresvärden obetingat vore skyldig erbjuda hyresgästen
hyresavtal, innehållande såväl visst angivet belopp som ock det belopp,
hyresnämnden kan komma att bestämma. Enligt utskottets mening bär
hyresvärden fullgjort i denna punkt föreskrivna villkor, jämväl om han i
uppsägningshandlingen endast angiver den fordrade hyran på ettdera av
dessa sätt, nämligen antingen till visst belopp, under erinran samtidigt,
att hyresgästen genom antagandet av erbjudandet icke betages rätten att
få det sålunda fordrade hyresbeloppets skälighet prövad av hyresnämnd,
eller ock till det belopp hyresnämnden må komma att bestämma. I senare
fallet angives i uppsägningshandlingen ingen viss summa. Denna tolkning
av Kungl. Maj:ts förslag torde otvetydigt framgå av den följande punkten,
Sammansatta stats-, bevillnings- och förda lagutskottets utlåtande År 1.
25
där uttrycket »därest visst belopp fordras» giver vid handen, att angivandet
av det förra alternativet ingalunda är ovillkorligt.
Det torde böra erinras, att hyresnämnden härvid kominer att fungera
på tvenne olika sätt. I förra fallet reglerar den jämlikt 6 § hyra,
som den till äventyrs finner oskälig. I senare fallet åter fungerar nämnden
såsom en av parterna frivilligt anlitad skiljenämnd, som med stöd av
parternas överenskommelse fritt äger bestämma avtalets innehåll i ett visst
avseende, nämligen i vad rör hyresbeloppet.
Denna skillnad saknar icke betydelse. Om hyresnämnden i förra
fallet sänker hyran, må denna sänkning enligt 6 § 1 mom. icke avse
längre tid än högst ett år. Uppsäges icke avtalet att upphöra efter utgången
av denna tid, förlänges det mot det av hyresvärden fordrade hyresbeloppet,
för så vitt icke nämnden företager ny reglering. I senare
fallet åter förlänges under motsvarande förhållanden hyresavtalet mot den
av hyresnämnden i dess egenskap av skiljedomare fixerade hyran.
I motionen nr 443 i andra kammaren hava herr Johansson m. fl. beträffande
förevarande moment anfört följande.
»Det nu framlagda lagförslagets formulering synes medgiva hyresvärd
rätt att, om han så önskar, först vid hyresnämnds behandling av
till densamma hänskjutet hyresregleringsärende fixera hyresbeloppet i
nya hyresavtal beträffande de för hyresreglering uppsagda lägenheterna.
Detta innebär givetvis för hyresgästerna ett visst osäkerhetstillstånd, vadan
en sådan ändring synes vara påkallad, att för hyresvärd fastställes skyldighet
att till hyresgäst lämna meddelande angående i dylika fall fordrade
hyresbelopp minst tre månader före kontraktstidens utgång.»
Utskottet får med anledning av denna motion till en början hänvisa
till vad ovan anförts med anledning av herr Lovens in. fl. motion i samma
punkt. Av det sålunda anförda synes framgå, att hyresvärden enligt Ivungl.
Maj-.ts förslag icke, såsom motionärerna synas förutsätta, är obetingat skyldig
att över huvud taget fixera sina anspråk på hyra till visst belopp.
Detta synes utskottet också vara med billighet överensstämmande. F all
torde nämligen förekomma, där hyresvärd, som önskar högre hyra, under
inga omständigheter vill utsätta sig för risken att av offentlig myndighet
få sina anspråk betecknade såsom oskäliga. Han avstår då hellre från
varje inflytande på hyressättningen inom sin fastighet och överlåter åt
hyresnämnd att fastställa, vad denna finner vara skälig hyra. Ofta torde
ett dylikt förfarande bottna i ett åskådningssätt, som förtjänar att respekteras.
Hyresgästen å sin sida äger visserligen, intill dess hyresnämnden
avgjort frågan, icke kännedom om det blivande hyresbeloppet, men han
har i allt fall full garanti för att detta icke kommer att sättas högre,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. B avd. 1 haft. (Nr 1.) 4
Herr Johansson
m.
fl. motion.
Utskottet.
26 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
än vad en med hyresförhållandena inom orten förtrogen offentlig myndighet
funnit lämpligt. I viss mån råder samma förhållande, jämväl
där hyresvärden fordrat visst belopp men därvid, såsom understundom
torde vara fallet, fixerat sin fordran så högt, att ett godkännande från
hyresnämndens sida utan vidare kan anses uteslutet. I allt fall finner
utskottet ett förfaringssätt enligt det förra alternativet mången gång kunna
vittna om hovsamhet från hyresvärds sida och en stark motvilja mot att
ens i minsta mån komma i konflikt med offentlig myndighet, vadan utskottet
anser det med billighet överensstämmande att möjlighet till sådant
tillvägagångssätt bör lämnas öppen.
Utskottet anser sålunda, att Kungl. Maj:ts förslag, i vad avser 8 §
1 och 5 mom. är att föredraga framför de förslag, som framställts i de
nämnda motionerna.
8 § 2 mom.
deri motion ^ motionen nr 453 i andra kammaren erinrar herr Nyländer om orda
s
mo wn. lydelsen av näst sista punkten i 8 § 2 mom. såväl i nu gällande lag som
i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen: »Om avtal, som här sagts icke inom
nämnd tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma
sätt som om sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden».
Motionären yrkar, att jämväl hyresgästen skall vara i samma ordning bunden
av avtalet.
Utskottet. Utskottet får erinra, att bestämmelsen stadgar berörda påföljd endast
för hyresvärd, som underlåtit att. fullgöra viss i momentet föi’eskriven
skyldighet. En dylik försumlighet från den ena partens sida bör knappast
kunna medföra positiva förpliktelser för den andra parten. Utskottet anser
därför, att motionärens förevarande yrkande ej bör bifallas.
8 § 3 mom.
HerrNylan- Herr Nyländer har beträffande 8 § 3 mom. anfört:
ders motion. »Det Synes icke vara bevisat, att hyresnämnderna i regel hava behov
av 30 dagars betänketid för att besluta i frågor rörande uppsägning, så
mycket mindre som de nu befrias från alla uppsägningar rörande enbart
hyresreglering. Det är av många praktiska skäl önskvärt, att den tid före
uppsägningstidens utgång, soin nu bestämts för ingivande av ansökan om
uppsägning, göres så kort som möjligt. Givet är emellertid, att svårigheter
kunna uppkomma för hyresnämnderna, om ansökningarna inkomma
för sent. Men det. bör i så fall bliva på sökandens risk. Momentet bör
därför få den avfattningen, att hyresnämnderna bliva pliktiga att snarast
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
27
möjligt meddela utslag i uppsägningsärenden senast 8 dagar efter uppsägningstidens
utgång, men icke vara, vid stor anhopning av dylika ärenden,
obetingat skyldiga att avkunna beslut över ärenden, som inkommit
senare än 20 dagar före ansökningstidens utgång. Visserligen giver momentet
i sin nuvarande form rättighet att medgiva undantag från momentets
tidsbestämmelse, men det ligger fara i att härigenom ett diskussionsämne
med partitagande införes, huruvida skäl i varje enstaka fall föreligger
att medgiva undantag eller ej.»
Utskottet vill till en början framhålla, att i momentet enligt Kungl. Utskottet.
Maj:ts förslag motionärens synpunkter blivit i viss mån beaktade. Hyresnämnd
äger sålunda enligt förslaget medgiva undantag från den föreskrivna
preklusionstiden för ingivande av framställning om uppsägning,
och lärer det ej finnas anledning antaga, att nämnden icke härvidlag skall
veta att tillgodose alla billighetens fordringar.
Vidare har i momentets andra stycke föreslagits en ändring, som
ålägger nämnden att meddela ifrågavarande beslut två dagar tidigare än
för närvarande är föreskrivet. Härigenom beredes också hyresvärden en
viss lättnad, såtillvida att han kan verkställa uppsägning efter det nämndens
samtycke senast må vara meddelat.
Enligt herr Nyländers förslag skulle dessa juridiskt ömtåliga frågor
kunna komma att behandlas med en viss formlöshet, som enligt utskottets
mening skulle lända varken h}^resvärd eller hyresgäst till båtnad. I flera
avseenden skulle förslaget vara ägnat ingiva betänkligheter av rättslig
natur.
Utskottet anser därför, att motionen ej bör bifallas. Däremot har
utskottet funnit skäl att föreslå en annan ändring i förevarande moment.
Sakkunnigeberedningen som hemställt om uteslutning av första
punkten i 4 mom. hade tillika föreslagit, att i 3 mom. skulle uteslutas
föreskriften att samtycke till uppsägning skulle innehålla uppgift såväl om
den för lägenheten före den 1 oktober 1915 senast gällande eller beträffande
lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen
betingade hyran. Då nu den av beredningen förordade uteslutningen
i 4 mom. icke verkställts i förslaget, synes det utskottet lämpligt,
att icke heller förenämnda, därmed sammanhängande uteslutning i
3 mom. kommer till stånd, utan att sistnämnda moment i nu antydda
avseende bibehålies vid den lydelse momentet äger i den nu gällande lagen.
8 § 8 mom.
1 8 § 8 mom. har Kungl. Maj:t föreslagit en del sakliga lättnader utskottet.
28 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutshottets utlåtande Nr 1.
i vissa fall i fråga om uppsägning från hyresvärds sida. De föreslagna
ändringarna hava icke föranlett något motionsvis framfört ändringsyrkande.
I likhet med vad föredragande departementschefen anfört, vill utskottet
understryka vikten av att den lojala inackorderingsverksamheten ej måtte
menligt påverkas av vissa av de föreslagna ändringarna.
Uppsägning Utskottet har emellertid ansett sig böra påyrka, att ett tillägg göres
i samband momentet, avseende uppsägning i samband med rivning.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen och bostadssakkunniga hade i sitt avgivna förslag
och bostads- fogat till 14 § ett nytt moment (4), innefattande vissa regler rörande översakkunniga.
ägande av hyresnämnds beslut i fråga om uppsägning, som ägde samband
med rivning. Till stöd för ändringsförslaget anfördes:
»Jämlikt 3 och 4 mom. av 14 § i lagen (resp. 2 och 3 mom. i förslaget)
kunna hyresnämnds beslut enligt 11 § 1 och 2 mom. överklagas
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande samt vidare hos Kungl. Maj:t. Besluten
avse rivning, sammanslagning, omändring eller förändrad användning
av bostadslägenheter. I regel sammanhänga sådana beslut självfallet
med frågor om hyresrätt till vederbörande lägenheter. Emellertid medgiver
lagen icke rätt till överklagande av hyresnämnds beslut i fråga om uppsägning
av hyresavtal. På grund härav ligger det i själva verket i hyresnämnds
hand att i vissa fall kunna förtaga den högre myndighetens beslut
jämlikt 14 § dess verkan. Särskilt ifråga om rivningsbeslut hava konsekvenserna
härav icke kunnat undgå att ingiva betänklighet. Sålunda hava
fall förekommit, då såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som sedermera
även Kungl. Maj:t medgivit rivning av bostadshus, varefter hyresnämnd
förvägrat samtycke till uppsägning av de hyresavtal, som skulle beröras
av rivningen. I förslaget har därför införts ett nytt moment (4) av innehåll,
att klagan över beslut om uppsägning i dylikt fall kan föras i samband
med besvär över beslut om rivning. Det har synts lämpligt att inskränka
denna besvärsrätt beträffande beslut om uppsägning endast till
sådana beslut, som stå i samband med rivning. Skulle nämligen denna
besvärsrätt utvidgas till att omfatta frågor om uppsägning i samband med
alla de fall, som omförmälas i 11 § 1 och 2 inom., kunde till äventyrs
hyresvärdar förknippa framställning om samtycke till uppsägning med
fråga exempelvis om allehanda ändringsarbeten allenast i syfte att på
detta sätt förskaffa sig sådan allmän besvärsrätt i uppsägningsfrågor, som
lagstiftaren hittills icke medgivit.»
av beredningen förordade tillägg har uteslutits ur
-. Skälen för denna åtgärd hava av föredragande de
o
J ö ^
Depaite- Ifrågavarande
mentschefen. J£ungJ Maj:ts förslå,
partementschefen utvecklats sålunda:
»I avseende å rätten att överklaga hyresnämnds beslut har, som be -
29
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
kant, lagstiftningen hittills intagit den principiella ståndpunkten, att dylik
rätt i frågor rörande uppsägning av hyresavtal och reglering av hyra ej
varit medgiven, såvitt ej hyresnämndens beslut varit felaktigt i vissa formella
hänseenden. Vid upprepade tillfällen har fråga väckts om ändring
i lagstiftningen på denna punkt i syfte att genomföra en allmän besvärsrätt
över hyresnämnds beslut, men hava statsmakterna, sedan detta spörsmål
under förarbetena till nu gällande lag i ämnet underkastats en ingående
utredning, funnit en dylik besvärsrätt ej böra medgivas. Enligt beredningens
förslag skulle emellertid nu i ett särskilt fall undantag göras från
ifrågavarande princip, i det att i samband med klagan över hyresnämnds
beslut i fråga om rivning av byggnad klagan skulle vara tillåten jämväl
över beslut, som av nämnden meddelats rörande uppsägning av hyresavtal
om lägenhet, som berördes av rivningen. Talan i uppsägningsfrågan skulle
fullföljas hos samma myndigheter, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
Kungl. Maj:t, som hava att pröva besvär i rivningsfrågan. Ehuru jag i
likhet med beredningen finner det i och för sig önskvärt, att i här avsett
fall frågorna om rivning och uppsägning städse prövades och avgjordes i
ett sammanhang och av samma myndigheter, synes dock med fog kunna
ifrågasättas, huruvida beredningens förslag i denna del är välgrundat.
Till en början må erinras, att prövningen av nyss angivna frågor måste
ske ur väsentligen olika synpunkter. Under det att vid prövning av framställning
om rivning hänsyn i första rummet bör tagas till anledningen till
och ändamålet med en dylik åtgärd samt dess inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten, böra vid bedömande av uppsägningsfrågor de i
8 § 8 mom. givna anvisningar vara normerande samt de enskilda hyresgästernas
individuella förhållanden sålunda komma i betraktande. 1 å sätt
tidigare under utredningen av frågan om medgivande av klagorätt över
hvresnämnds beslut framhållits, kan eu tillfredsställande, prövning i sistnämnda
hänseende näppeligen äga rum, med mindre möjlighet förefinnes
för den prövande mvndigheten att muntligen höra parterna samt att anställa
besiktning av de lägenheter, varom fråga är, ävensom att i övrigt förvärva
en exakt kännedom om de förhållanden, som i det särskilda fallet äro av
betydelse. Uppenbart är att lika väl som de lokala hyresnämnderna med
hänsyn till sin organisation och speciella sakkunskap måste anses skickade
att handhava en dylik uppgift, lika litet är densamma lämpad för omförmälda
prövningsmyndigheter. Det synes därför sannolikt, att, om klagorätt
i uppsägningsfrågor i förevarande fall infördes, prövningsmyndigheten
i flertalet fall bleve hänvisad till att antingen fastställa hyresnämndens beslut
eller att återförvisa ärendet till hyresnämnden för ny utredning. Det
torde på grund härav med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den före
-
Utskottet.
30 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutshottets utlåtande Nr 1.
slagna ändringen skulle erhålla större praktisk betydelse. Härtill kommer,
att prövningen av frågor om uppsägning enligt sakens natur måste ske
med stor skyndsamhet, men torde, därest klagorätt enligt beredningens
förslag medgåves, uppsägningsfrågan i det där avsedda fallet näppeligen
hinna slutligen avgöras inom erforderlig tid. Av sålunda anförda grunder
och då några större olägenheter, såvitt utredningen giver vid handen, ej
föranletts av den nu gällande ordningen i detta avseende, finner jag mig
ej kunna tillstyrka beredningens förslag i denna del.»
I likhet med sakkunnigeberedningen finner utskottet nu gällande
regler på området icke vara tillfredsställande, så till vida som hyresnämnd
kan förtaga högre myndighets beslut om samtycke till rivning
dess verkan genom att förvägra samtycke till uppsägning av hyresavtal
om lägenheter, vilka av rivningen skulle beröras. Å andra sidan
finner utskottet de av departementschefen anförda skälen mot det av sakkunnigeberedningen
föreslagna besvärsförfarandet vid ifrågavarande uppsägningsärenden
i stort sett vara vägande. Dock kan utskottet icke ansluta
sig till denna motivering, i den mån den går ut på att fråga om rivning
och fråga om uppsägning i dylikt fall måste behandlas ur väsentligt olika
synpunkter. Tvärtom finner utskottet det vara påkallat, att prövningsmyndigheten
städse vid fråga om rivning behandlar spörsmålet under vederbörligt
hänsynstagande till de inom fastigheten boendes intressen och
under den förutsättningen, att vid dess beslut om samtycke till rivning
hyresnämnd skall såsom en konsekvens härav lämna samtycke jämväl till
vederbörlig uppsägning.
Vidare bär utskottet funnit, att det av beredningen föreslagna förfaringssättet
i vissa fall skulle påkalla nya positiva föreskrifter rörande
uppsägning. Man komme härmed att frångå den hittills följda grundsatsen
att vid hyresstegringslagstiftningen icke gå utom ramen för nyttjanderättslagens
allmänna regler utan endast begränsa deras praktiska tilllämplighet.
Utskottet finner sålunda, att man å ena sidan bör betaga hyresnämnd
möjlighet att på det av sakkunnigeberedningen angivna sättet förhindra
verkställandet utav av prövningsmyndighet medgiven rivning, och å
andra sidan att man bör tillämpa ett sådant uppsägningsförfarande, som
så vitt möjligt ansluter sig till eljest gällande regler. Härvid har utskottet
funnit, att lagakraftägande beslut från prövningsmyndighetens sida i
regel icke lärer föreligga tidigare, än att uppsägningstiden länge sedan
utlöpt och sannolikt först under loppet av påföljande hyresperiod. Enligt
sakkunnigeberedningens förslag skulle uppsägning ej heller få avse omedelbar
avflyttning utan skulle vederbörligt rådrum beredas hyresgästen.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottetis utlåtande Nr 1. 31
I anslutning till denna tanke finner utskottet, att den sålunda påbörjade
nya hyresperioden bör kunna utlöpa, men att hyresvärden skulle medgivas
obetingad rätt att i vanlig ordning uppsäga avtalet att upphöra med
utgången av denna period. Har sålunda hyresnämnd avslagit framställning
om samtycke till dels rivning, och dels uppsägning, och har sedermera
prövningsmyndighet lämnat samtycke till rivning, kommer denna i lä gel
att kunna sättas i verkställighet åtminstone ett år senare än vad som blivit
fallet om nämnden själv ursprungligen bifallit hyresvärdens framställning.
Praktiskt taget torde därför på denna väg uppnås santima resultat,
som beredningens förslag åsyftat, varjämte man undgår de rättsliga svårigheter,
vilka, enligt vad departementschefen påpekat, äro förenade med
ett genomförande av nämnda förslag.
Utskottet anser sålunda, att till 8 § 8 mom. av Kungl. Maj:ts förslag
bör fogas ett nytt, andra stycke av följande lydelse:
»Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom
beslut, som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma
paragraf lämnat samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
må hyresnämnden icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning
angående hyresavtal om lägenhet i byggnaden».
Slutligen hava herr Johansson in. fl. i motionen nr 443 i andra kam- Yianssons
maren erinrat, att hyresnämnderna i åtskilliga fäll funnit det praktiskt att m.fl. motion.
vid sitt bifall till uppsägning fästa visst villkor. Då emellertid olika
åsikter gjorts gällande beträffande lagligheten i nämnda tillvägagångssätt,
vore det, enligt motionärernas mening, fördelaktigt, om sagda befogenhet
bleve hyresnämnd i lagen uttryckligen tillerkänd.
Enligt utskottets mening står det hyresnämnd fritt att vid beslut utskottet.
om samtycke till uppsägning fästa visst villkor, givetvis icke vid annat
äventyr för hyresvärden än att samtycke till begärd uppsägning förvägras.
Då ett tillägg, sådant motionärerna ifrågasatt, icke lärer vara påkallat,
yrkar utskottet avslag å motionen, i vad här avses.
11 § 1 mom.
I motionen nr 453 yrkar herr Nyländer, att förbudet i 11 § 1 mom. Herr Nylanmot
att sammanslå lägenheter tydligt utsäges endast gälla bostadslägenheter.ders motionUtskottet
finner den nu gällande bestämmelsen, vilken oförändrad utskottet.
upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, oförtydbart avse endast sådan sammanslagning,
som berör bostadslägenhet, och torde en sådan omformulering,
som i motionen avses, således ej vara erforderlig.
32 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
15 §.
Herr Lovens I motionen nr 451 i andra kammaren hava herr Lovén m. fl. påyrkat,
m.fl. motion. att högsta bötesbelopp, som angives i 15 § 1 och 3 mom., måtte höjas
från 1,000 till 10,000 kronor. Obehörigt taget vederlag för uthyrning
eller överlåtelse av lägenhet skulle nämligen ofta kunna överstiga 1,000
kronor.
Utskottet. Utskottet har icke funnit skäl att tillstyrka bifall till det av mo
tionärerna
framförda förslaget, i synnerhet som ifrågavarande lagstiftning
redan kan sägas vara ställd på avskrivning.
19 §•
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola sådana hyresavtal, vilka genom
de föreslagna ändringarna i övergångsbestämmelserna från och med den
1 oktober 1921 undantagas från tillämpligheten av vad i 6 och 8 §§
stadgas, i stället hemfalla under ockerbestämmelserna i 19 §. Jämte härför
erforderliga ändringar i paragrafens 1 mom. finnes i förslaget fogat ett
nytt stycke, angivande viss inskränkning av tillämpligheten av reglerna i
momentets första stycke. Berörda tillägg åsyftar att förebygga, det hyresavtal
i vissa fall skulle hemfalla under såväl bestämmelserna om hyresreglering
i 0 § som ockerbestämmelserna i förevarande paragraf.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag i denna punkt.
statens
affärsdrivande
verk.
Reglering av Inom statens affärsdrivande verk förekommer i viss utsträckning, att
ersättning förgenom statens försorg bostad mot visst avdrag å lönen beredes verkens
bostad åt per- personal. Från och den 1 juni 1920 äro berörda ersättningar, därest översona/
inom enskommelse om desamma mellan vederbörande verk och resp. tjänstemän ej
kan träffas, föremål för prövning i sista instans genom särskild nämnd,
kommunikationsverkens bostadsnämnd. Det har då framförts tanken att genom
föreskrifter i förevarande lagstiftning förebygga, att sålunda fastställda
ersättningsbelopp till äventyrs skulle av hyresnämnd kunna upptagas till
prövning. Emellertid är det rättsförhållande, som vid dylika upplåtelser
råder mellan staten, närmast representerat av vederbörande verk, och befattningshavaren,
av offentligt-rättslig natur och hemfaller sålunda icke
under nyttjanderättslagens regler om hyresavtal. Härav synes utskottet
omedelbart följa, att det ej heller kan hemfalla under bestämmelserna i
förevarande lagstiftning. Något tillägg i den riktning, som i ovan antydda
avseende blivit ifrågasatt, lärer sålunda icke vara påkallat eller ens lämpligt.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 33
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick godkännas, måtte för sin del antaga
följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
Lag
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §■
Penna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipal -samhällets beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två
tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.
Om hyresnämnd.
2 §•
1. För område, där denpa lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera
hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola
två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 5 avd. 1 höft. (Nr 1.) 5
34
Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre
bemedlades bosladsförhällanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §•
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Pinnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad
omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall rikligheten av detta protokoll granskas sa snart ske kan och
senast inom tio dagar. Så snart dylik glanskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.
4 §•
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka
i 6. 7 och 8 §§ förmäles, ma ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas
i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare man, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån
av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
5 §•
Vederbörande kommun, köping eller muuicipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1. 35
(Klingl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,
äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande,
eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det
fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna
läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fäll fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare
än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i
fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev
gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa
allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917
—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att
utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,
eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds
prövning vad i första stycket sags äga motsvarande tillämpning. Lag
samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår
orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22
juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock
den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt
36 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och
med den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent, må sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl
tala därför.
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl
därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna
gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent.
Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen
kungöras i allmänna tidningarna samt en eller flere tidningar i orten.
Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i
allmänna tidningarna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit
meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse
skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis
skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före den avtalade
hyrestidens början.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som
av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infäller näst efter den
dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fäst egendom stadgas ej skall äga tillämpning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
7 §•
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av de»
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
37
Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(.Kungl. Majds förslag) (Utskottets förslag.)
.hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. hör hyresnämnds
prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §
3 mom.
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig uttrycklig
försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet
med ändring allenast av hyresbeloppet,
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,
meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.
2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika läng
tid, dock varje gång högst ett är. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som
om sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som
nu nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall
finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke
finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd
ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den^ dag, då uppsägning
sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,
som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den
dag, då uppsägning sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift
såväl om den för lägenheten före den
1 oktober 1915 senast gällande eller beträffande
lägenhet, som först efter nämnda
dag uthyrts, den vid första uthyrningen
betingade hyran som ock
om den ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen avses, eller den anledning
till uppsägning, som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyres -
38
Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nämnden meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,
då framställningen sist knnnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal, då
fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast avsett att erhålla en hyresförhöjning av
högst 50 procent eller annan jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver den
för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med mindre nämnden med
hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala
därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning av hyresavtal, som
avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till
skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse
bestämmelser.
I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller ''eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden
förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av
nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att
skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda hyresgästen
att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet
belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra
lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens
postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens
förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det
sålunda gjorda erbjudaudet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets
skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmälda
tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,
från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,
att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet
kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.
6. Einner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång
högst ett år.
7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyi’an enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 39
{Kung}. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens
uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat
fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad
åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig
svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme
åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så
erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.
Har Konungens b ef ältning shav ande
jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut, som
vunnit laga kraft, eller Konungen jämligt
3 mom. av samma paragraf lämnat
samtycke till rivning av bgggnad, inrymmande
bostadslägenhet, kan hyresnämnd
icke vägra samtycke till därav föranledd
uppsägning angående hyresavtal om lägenhet
i byggnaden.
9 §•
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds hud.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller
hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen
eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad
i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i
vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, dä inställelse
skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden.
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgilter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
40 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj.is förslag.)
(Utskottets förslag.)
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.
11 §•
1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom
området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller mä utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skal, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra tjänliga bostäder.
4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen
avsedda fall äro stadgade.
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre
hyresavtals träffande och upphörande med angivande av i förra fallet närmast
därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för
förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst trätfat avtal om
fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast
betingade hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av
nämnden.
41
Sammansatta siats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i
12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet
avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta
högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad.
Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda
barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.
Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden
överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståthåliarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.
2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av beslutet.
3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd.
Ansvarsbestämmelser.
15 §•
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyres
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. B avd. 1 höft. (Nr 1.) 6
42 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av
uppsägning låta avtalet upphöra.
3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för hyresförmedliDg. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad
lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager
vederlag till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.
16 §.
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med femhundra kronor.
18 §.
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,
eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i
10 § 2 eller 3 mom. -är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §. _ ....
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande'' lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19 §•
1. Den som för uthyrning av annan omöblerad lägenhet än sådan, som
helt eller delvis uthyrts till bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit
tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av
vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse,, är uppenbart
oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor
eller med fängelse från och med en manad till och med ett ar. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i fastighet
eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen
är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.
Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1. 43
(.Kungl, Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att anse såsom
oskäligt.
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må domstolen,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.
21 §.
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19
juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Vad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter
i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring in. m. skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut,
som av hyresnämnd meddelats ej mindre enligt endera av sistnämnda två lagar
än även enligt lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande
och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts
på grund av bestämmelserna i någon av dessa tre lagar anses såsom behörigen
utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 31 december 1921. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bostad samt
den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i (! och 8 §§ stadgas ej gälla
längre än till den 1 oktober 1921, och skola stadgandena i 8 § ej heller äga till
-
44 Sammansatta stats-, bevillningS- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
länkning i fall, då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet att upphöra
den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt
6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som nyss sagts, gälla
högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst till den 1
oktober 1922. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats jämlikt 7 §,
skall gälla högst till sistnämnda dag.
Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,
skall äga giltighet jämväl efter den 31 december 1921, och skall beträffande annan
än i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
varå påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan i lagen är stadgat jämväl gälla
efter sistnämnda dag.
2) att väckta motioner i ämnet, i den mån de
icke ovan särskilt behandlats samt vunnit beaktande
i ovanstående lagförslag, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda,
Stockholm den 1 juni 1920.
På det sammansatta utskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.
45
Reservationer:
av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström, Felix Hamring Gustaf
Johansson, H. V. Leo och S. E. Ljungkvist, som föreslagit, att utskottets
yttrande i motiveringen å sidan 6 berörande frågan om en plan för lagens
slutliga avveckling bort utgå och i anslutning till departementschefens uttalande
i stället givits följande lydelse:
»Utskottet, som i denna punkt delar departementschefens i ämnet
uttalade mening, kan så mycket mindre biträda sakkunnigeberedningens
förslag, då det synes utskottet uppenbart, att ett fastställande redan nu
av tidpunkten för lagens slutliga avveckling skulle komma att i hög grad
öka de osunda spekulationerna på bostadsfastigheternas område».
av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström och H. V. Leo, som vid
6 § 1 mom. anfört:
»Då vi anse, att införande i lagen av en, som utskottet själv medgiver,
så svävande bestämmelse som att hänsyn till det allmänna läget på
bostadsmarknaden skall av hyresnämnd beaktas vid fastställande av hyresbelopp
skulle komma att i hög grad verka förvirrande och försvårande av
hyresnämndernas, uppgift och skapa en långt ifrån önskad ojämnhet på
hyresprisbildningen inte bara olika orter emellan utan även inom samma
kommuner, där flera än en hyresnämnd finnas, och då redan lagens förutvarande
bestämmelser giva tillräcklig möjlighet att vid fastställande av hyresbelopp
taga all nödig hänsyn till inverkande omständigheter, ha vi yrkat,
att orden ''och det allmänna läget på bostadsmarknaden’ i ifrågavarande
moment måtte utgå.»
av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström, Felix Hamrin och Ii. V.
Leo, vilka beträffande lagens tillämlighet på affärslokaler o. dyl. anfört:
»Såväl i propositionen som i utskottets utlåtande föreslås, att beträffande
andra lägenheter än bostadslägenheter skola lagens bestämmelser
om hyresreglering och uppsägning upphöra att gälla den 1 okt. 1921.
Vi underkänna icke de skäl, som anförts för den föreslagna åtgärden, och
dela utskottets mening, att affärs- och kontorslokaler kunna frigivas med
46 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
mindre risk än vad som är fallet ifråga om bostadslägenheter. I den
fortsatta avvecklingen av lagen hålla vi det därför troligt, att affärs- och
kontorslokaler bliva frigivna före bostadslägenheter. Men att för det förra
slaget av lägenheter avveckla lagen redan den 1 okt. nästa år synes oss
komma att medföra oväntade och oöverkomliga svårigheter för de hyresgäster,
det här gäller. Särskilt skulle det stora antalet av mindre butiksinnehavare
komma att i många fall på ett kanske rent av ruinerande sätt
drabbas av frigivningen. Riktigare synes oss därför vara, att vid lagens
prolongation i år bibehålla samma uppsägningsbestämmelser för alla
lägenheter, men att ifråga om kontors- och affärslokaler fastställa en proportionsvis
något högre maximigräns, inom vilken den fria hyresprisbildningen
kan göra sig gällande beträffande dessa lägenheter. Därmed skulle
vinnas en mjukare övergång hän mot den fullständiga avvecklingen av
lagen ifråga. Vederbörande hyresgäster komma också därigenom att få en
något längre tid för ordnande av sina förhållanden med tanke på lagens
slutliga avveckling. Rättmätigt krav från husägares sida att få överenskomma
om högre hyra än hitintills har också av oss beaktats på sätt vi
här framhålla.
På grund av vad sålunda anförts hava vi yrkat, att nedanstående
paragrafer skulle erhålla följande lydelse:
6 § 2 mom.: överstiger hyra för lägenhet, som helt eller delvis
användes till bostad och som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,
den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent, eller för
annan lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, den
före sagda dag senast gällande hyran med högst 75 procent, må sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre
nämnden, med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet, finner
synnerliga skäl tala därför.
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda
skäl därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav
fastställa den för lägenheter, som helt eller delvis användas till bostad,
angivna gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40
procent. Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens
försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna samt en eller
flere tidningar i orten. Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom
besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet inom trettio dagar
från det beslutet kungjordes i allmänna tidningarna.
8 § 4 mom. första stycket: Ej må hyresnämnd vägra samtycke till
sådan uppsägning av hyresavtal, då fråga är om lägenhet, som varit ut
-
Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.
47
hyrd för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden med uppsägningen
allenast avsett att erhålla hyresförhöjning för lägenhet, som helt eller
delvis användes till bostad, av högst 50 procent eller annan jämlikt 6 §
2 mom. fastställd procentsats samt för annan lägenhet av högst 75 procent
utöver den för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med
mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet
finner synnerliga skäl tala därför. Ej heller må samtycke vägras till
sådan uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen,
därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till skada för ny ägare i
avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.
8 § 8 inom.: Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta
ej mindre de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att
hyresgästen utan hyresvärdens medgivande tillgodogör sig hyresrätten
huvudsakligen genom lägenhetens uthyrning i andra hand eller att hyresvärd,
som före den 25 maj 1917 förvärvat fastighet, har synnerligt behov
av lägenhet i densamma för sin verksamhet eller för beredande av bostad
för sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra
synnerlig svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill
hyresavtalet uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att
bereda utrymme för viss verksamhet eller bostad för viss person, visst
företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så erfordras för
tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen tillgodogör sig hyresrätten
uteslutande genom uthyrning i andra hand.
19 § 1 inom. första stycket: Den som för uthyrning av annan
omöblerad lägenhet än sådan, som den 25 maj 1917 eller tidigare blivit
tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager vederlag
av vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse,
är uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med tjugofem till och
med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till och
med ett år. Såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande
eller överlåtande av delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som
äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara
tillgång till lägenhet.
19 § 1 inom. andra stycket: utgår.
0ccrgånysstad(jtmdena, andra stycket: Denna lag gäller till och med
den 31 december 1921. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt
6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid, skall gälla högst till den 1 oktober
1922.»