Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

3

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 10 febr. 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående kommunernas frigörande från fjärdingsmansbestyret.

Närvarande: Herrar von Sneidern, Westman, Boberg, Hinder*, Fränaen,
''vinberg, Sigfrid, S. Hansson*, Karlsson i Gasabäek, Nilsson i Vibberbo, Hage*,
Magnusson i Skövde, Johansson i Vittinge och Karlsson i Nynäshamn*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 77, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Torgen
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda i vad mån kommunerna
kunde frigöras från fjärdingsmansbestyret.

Till stöd för berörda hemställan har motionären i huvudsak
anfört följande: Ehuru i gällande lag angående fjärdingsmansbestyrets
utgörande den 29 september 1899 uttryckligen utsädes, att fjärdingsmansbefattningen
vore ett menighetsbestyr, hade befattningen
ifråga alltmer och särskilt efter fögderiförvaltningens omorganisation
i verkligheten övergått till eu statstjänst. Vid sådant förhållande och
då det ökade arbetet flerstädes medfört svårighet för kommunerna att
erhålla lämpliga fjärdingsman utan att ikläda sig betungande iftgift
till avlöning, ansåge motionären, att tillsättning av fjärdingsman
borde tillkomma staten, som även borde förse honom med avlöning.

Frågan om fjärdingsmannens avlöning helt eller delvis av statsmedel
har förevarit till behandling vid riksdagarna åren 1888 1908
1901 , 1905 och 1909.

De därvid gjorda framställningarna hava vid samtliga nämnda riksdagar
avstyrkts av vederböra i ide utskott sam t av båda kainrarn a av slagits.

Sammansatta stats- och lagutskottet yttrade vid 1909 års riksdag
följande: »Det sammansatta stats- och lagutskott, som år 1904
hade att behandla frågan, fann icke skid föreligga, som talade för
en förändring uti fjärdingsmansbefattningens genom sekler hävdvunna
karaktär av kommunal institution — ett menighetsbestyr —
och erinrade utskottet, hurusom av den föV fjärdingsmänuen gällande
instruktion, utfärdad av Kungl. Maj:t den 29 september 1899, syn -

Ulskoltet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

tes framgå, att fjärdingsmannens åligganden huvudsakligen avsåge
att verka för uppehållande av ordning och säkerhet, var och en
inom den eller de kommuner, inom vilka han blivit till fjärdingsman
utsedd. Att fjärdingsmannen för detta sitt arbete avlönades
av kommunen syntes utskottet icke innebära någon obillighet, särskilt
som staten årligen bidroge med betydliga belopp till avlöning
och underhåll av särskild polisstyrka på landet. Nuvarande sammansatta
stats- och lagutskottet hyser i frågan samma uppfattning
och kan sålunda ej förorda bifall till nu förevarande motion. Sedan
riksdagen senast fattade beslut i ämnet, hava icke heller några
ändrade förhållanden på detta område inträtt, som skulle kunna
föranleda till ett frånträdande av samma beslut.»

Utskottet delar så till vida den uppfattning, som vid föregående
tillfällen, då frågor rörande fjärdingsmansinstitutionen varit föremål
för riksdagens behandling, kommit till uttryck, eller att fjärdingsmansbefattningen
fortfarande bör vara ett menig het sbestyr. och att
således kommunen bör ha ett avgörande inflytande på fjärdingsmännens
tillsättning. Utskottet kan av denna anledning ej hemställa
om bifall till den föreliggande motionen.

Vad åter beträffar frågan om statligt bidrag till den kommunalt
tillsatte fjärdingsmannens avlöning, finner utskottet, att de alltjämt
ökade arbetsuppgifter för statens räkning, vilka åligga fjärdingsmannen,
kunna motivera ett dylikt bidrag i den mån kostnaderna
för fjärdingsmansinstitutionens upprätthållande kunna vara
betungande för de enskilda kommunernas ekonomi. Då emellertid
en lösning av frågorna om den kommunala beskattningens omläggning
och om utjämning kommunerna emellan av den kommunala
skattetungan ställts i snar utsikt, har utskottet ej ansett lämpligt
att i anledning av herr Torgéns motion nu upptaga frågan om bidrag
från staten till fjärdingsmännens avlöning.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den It) februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1920.