Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
1
Ni- 43.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner dels med förslag till
lag angående förbud i vissa fall för enskild person att
besitta fast egendom, dels om utsträckt tillämpning av
vissa delar av lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärva fast egendom, dels
ock om ändring i viss del av lagen angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom.
Närvarande: herrar von Sneidern, Westman*, Boberg*, Sigfrid Hansson, Winberg*, Magnusson
i Kalmar, Carlsson i Frosterud, Nilsson i Vibberbo, Hage, Karlsson
i Nynäshamn*, Magnusson i Skövde och Ödström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft
tre av herr Lindhagen inom första kammaren väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nr 135, 136 och 137.
I motionen nr 135 hemställer herr Lindhagen, att riksdagen ville
för sin del antaga följande
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 29 höft. (Nr 43.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
LAG
angående förbud i vissa fall för enskild person att besitta fast egendom.
§ 1.
Enskild person må ej i de fall denna lag säger utan särskilt tillstånd
(koncession) med äganderätt besitta fast egendom och skall, därest
det oaktat förvärv äger rum, åter avhändas egendomen i den ordning
nedan stadgas.
Vad sålunda stadgas äger tillämpning å besittning, uppkommen
genom förvärv, efter det denna lag trätt i kraft, och återverkande
tillämpning allenast på sätt i 13 § sägs.
§ 2.
Förbud enligt § 1 gäller:
1) enskild person, vilken uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen
för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller i syfte att
bereda sig hastig vinst genom avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning
i smärre lotter eller dylikt samt icke vid den näst efter fastighetens
förvärvande infallande mantalsskrivningsförrättning i orten blivit
mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med
densamma, eller ock därefter upphör att vara mantalsskriven å fastighet
som nu sagts (spekulationsbesittning);
2) enskild person för fastighet, vilken, sammanlagd med annan
samma person förut tillhörig fast egendom inom samma tingslag, överskjuter
inom Norrland, DaJarna och Värmland 15 hektar i tomt, åker
och äng, oberäknat dock avlägsen slåtteräng, samt 200 hektar i skogsoch
hagmark samt inom övriga riket 15 hektar i tomt, åker och äng,
oberäknat avlägsen slåtteräng, samt 100 hektar i skogs- och hagmark
(kumulationsbesittning);
3) enskild person, som i själva verket huvudsakligen för annans
räkning men i eget namn förvärvat fast egendom, vilken enligt 1 eller
2 mom. ovan eller enligt lagarna om förbud i vissa fall för bolag eller
förening eller utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, att förvärva
fast egendom icke må av huvudmannen förvärvas; så ock enskild
person, som har del i ledningen av eller tjänstebefattning hos bolag,
vars rörelse omfattar handel med eller utnyttjande av skog eller skogsprodukter
(bulvanbesittning).
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
3
§ 3.
Vad i § 2 stadgas äger icke tillämpning å:
1) fastighet, förvärvad genom giftorätt eller arv;
2) fastighet, förvärvad genom avtal mellan skyldeman i rätt uppoch
nedstigande led eller syskon eller mellan ett syskon och dennes
avkomling eller mellan adoptant och adoptivbarn;
3) fastighet, förvärvad från bolag eller förening;
4) fastighet inom till bebyggande planlagt område i stad eller
enahanda område på landet, där den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall iakttagas;
5) fastighet, som huvudsakligen är avsedd till tomt, upplagsplats
eller dylikt eller utgör mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag,
mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt; och må såsom mindre
vattenfall icke i någon händelse anses vattenfall, varur vid. vanligt lågvatten
uppenbarligen kunna uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter,
ej heller såsom mindre torvmosse anses torvmosse med en areal av mer
än tjugufem hektar;
6) järnvägsfasti gliet och frälseränta.
§ 4‘
1. Prövas i något fall på grund av särskilda omständigheter
böra medgivas undantag från de i § 2 stadgade förbud, äge. Konungens
befallningshavande på ansökan därtill giva tillstånd (koncession)..
2. I sagda ordning kan ock erhållas förklaring med bindande
verkan, att besittning av fastighet icke är av beskaffenhet, som i 2- §
sägs, så länge ej ändring i besittningen inträder, som kan föranleda
tillämpning av sagda lagrum.
3. Vill någon med sin säkerhet erhålla uttrycklig förklaring, att
något av de i § 3 angivna fall, för vilken lagen ej skall äga tillämpning,
är för handen, må sådan förklaring kunna pa ansökan med bindande
verkan meddelas av Konungens befallningshavande.
§ 5-
Vid bedömande enligt § 2 mom. 1, huruvida fastighet besittes
huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande eller för annat
ändamål, skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning
eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom
en fastighet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
Sedan på ansökan fastighet förklarats vara.av sådan beskaffenhet,
som i § 3 mom. 5 sägs, vare det gällande även vid framtida överlåtelser
av fastigheten eller del därav.
§ 6.
Sådant ärende, som omförmäles i § 4 mom. 1, 2 eller 3, skall
ofördröjligen företagas till avgörande och, därest bifall till ansökningen
uppenbarligen är befogat, prövas utan ärendets utställande till någons
hörande. Eljest bör yttrande inhämtas av kommunalnämnden inom den
ort, där fastigheten är belägen, eller av person, som av kommunalstämman
särskilt utsetts att bevaka det allmännas intresse i fråga om denna
lags tillämpning i allmänhet eller för visst fall.
Avser ärendet tillämpning av § 2 mom. 1 eller 3, och anses för
utredningen nödigt höra vittnen vid domstol, äge Konungens befallningskavande
därom göra framställning hos den underrätt, där förhöret
synes lämpligast kunna äga rum. Rätten utsätter tid för vittnesförhöret
och meddelar övriga för förhöret nödiga föreskrifter, därvid tillfälle
bör beredas fastighetens ägare att bevaka sin talan och även höra
vittnen.
Anses fråga, som väckts enligt § 4 mom. 2 eller 3, tvistig och
icke kunna föranleda det begärda förklarandet, utgör denna omständighet
ej hinder för prövning av besittningens laglighet, på sätt denna lag
i övrigt stadgar.
Konungens befallningshavande må vid ett bifall även kunna fästa
villkor för betryggande, att lagens mening icke kringgås.
Den, som är missnöjd med Konungens befallningshavandes slutliga
beslut i ärendet, må däröver föra klagan i den ordning, som för
ekonomimål i allmänhet är stadgad. Har ansökningen helt eller delvis
bifallits, må talan mot beslutet kunna fullföljas även av allmän åklagare
inom den ort, där fastigheten är belägen, eller sådan kommunal myndighet,
som ovan sägs.
§ 7.
Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
prövning enligt § 4, eller de villkor, vilka jämlikt § 6 må kunna fästas
vid bifall till ansökning, som i förstnämnda paragraf sägs, meddelas av
Konungen, som äger jämväl i övrigt meddela erforderliga föreskrifter
för denna lags tillämpning.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
§ 8.
Det tillkommer Körningens befallningshavande att söka vinna
kännedom om fastighetsinnehav i strid mot § 2 samt att låta undersöka
förhållandet.
Enahanda förpliktelse äge allmän åklagare, en var inom sitt verksamhetsområde,
och åligger det denne liksom ock domhavanden, häradsskrivare
samt skogsvårdsstyrelse och jordbrukskommission jämte underlydande
tjänstemän att till Konungens befallningshavande inberätta, vad
under deras tjänsteutövning i förberörda avseende givit anledning till
anmärkning.
En var äge ock hos Konungens befallningshavande göra anmälan
om fastighetsinnehav, som synes strida mot denna lag.
§ a
Besitter
enskild person i strid mot § 2 fastighet med äganderätt
och vinnes ej vederbörligt tillstånd till besittningen, skall fastigheten
avyttras till någon, som är behörig att innehava densamma. Det åligger
Konungens befallningshavande att efter erhållen kännedom om förhållandet
förelägga ägaren viss tid, från erhållen del av föreläggandet,
att sålunda avhända sig egendomen vid äventyr, att fastigheten eljest
efter Konungens befallningshavandes förordnande säljes å offentlig auktion.
Den förelagda tiden må, därest ej särskilda förhållanden därtill
föranleda, icke överstiga sex kalendermånader.
Har ägaren förvärvat fastigheten medelst inrop å offentlig auktion
för skyddande av någon sin fordran eller rättighet, varför fastigheten
på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar;
och visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat utan förlust avj^ttras,
äge Konungens befallningshavande på ansökan medgiva ytterligare anstånd
med fastighetens avyttrande efter ty skäligt prövas.
Överskjuter fastighet, som enligt § 2 mom. 2 ej må besittas,
endast delvis den areal, vilken fastigheten må, sammanlagd med annan
samma person tillhörig fastighet, innehålla, och har ej genom laga förrättning
den överskjutande arealen blivit särskilt utbruten, skall hela
fastigheten avyttras på sätt ovan sägs.
Å offentliga auktionen, varom förordnats, må fastigheten ej åter
iuropas av den, vilkens olaga besittning föranlett försäljningen, och i
händelse av bulvanbesittning ej heller av det bolag, som därmed
betjänats.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
§ 10.
År fastighets ägare missnöjd med Konungens befallningshavandes
beslut rörande skyldighet för honom att avhända sig fastigheten, äge
han rätt draga frågan under domstols prövning. Har han skriftligen i
två vittnens närvaro godkänt beslutet eller underlåter han att inom
trettio dagar från det beslutet delgavs honom i huvudskrift eller besannad
avskrift hos Konungens befallningshavande anmäla sin avsikt
att söka domstol, vare berörda rätt förfallen.
Eljest må han inom nittio dagar från nämnda delgivning instämma
sin talan. I sådant mål, däri stämning delgives Konungens befallningshavande
eller allmänna åklagaren i orten, föres talan å det allmännas
vägnar av särskilt av Konungens befallningshavande förordnat ombud.
Sådan kommunal myndighet, som i § 6 omförmäles äge ock rätt att i
sådant mål yttra sig och åberopa bevisning.
Har uppkommen fråga om skyldighet för någon att enligt denna
lag avhända sig fastighet förklarats ej till någon åtgärd föranleda, må
allmän åklagare eller omförmälda kommunala myndighet instämma saken
till domstol i den ordning ovan sägs eller fullfölja talan mot domstols
beslut i sådant avseende till högre rätt.
§ n.
Har Konungens befallningshavande meddelat förordnande om fastighetens
försäljning, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hava
varit avyttrad eller sedermera avyttras.
I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande
om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försäljningen ske, ändå att innehavaren av
den fordran sådant bestrider.
Vad i fråga om fastighetsförsäljning och köpeskillingens fördelning
nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall i ärende, som nu sägs,
lämpas till fastighetens ägare, och skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas luden
försålda fastigheten.
Har saken hänskjutits till domstol enligt § 10 skall frågan om
fastighetens försäljning anstå, till dess laga kraftvunnet domstolsutslag
föreligger.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
7
§ 12-
Besitter någon fastighet i strid mot § 2, må skog, torvmosse,
kalkstensbrott samt grus- eller lertag icke nyttjas annorledes än till
husbehov eller eljest så förfaras med egendomen, att jord eller åbyggnader
försämras eller minskas i värde.
överträder någon vad sålunda stadgats, straffes med böter från
och med tio till och med tiotusen kronor eller fängelse. Värdet av det,
som nyttjas annorledes än till husbehov, må ock kunna förklaras förbrutet
samt skyldighet åläggas fastighetens innehavare vid verkande
vite att återställa jord och åbyggnader i sitt förra skick.
Lag samma vare, beträffande straffpåföljden, om ledamot i styrelse
för bolag eller förening eller den som är anställd i bolags eller förenings
tjänst eller annan person deltager i eller annorledes medverkar
till, att förbud för bolags, förenings eller utländskt fastighetsförvärv
kringgås, på sätt i § 2 mom. 3 sägs, eller om någon eljest medverkar
till annan bulvanbesittning i strid mot nämnda lagrum.
Allmän åklagare äge föra talan i mål som ovan sägs, där ej
Konungens befallningshavande finner lämpligast förordna särskild
åklagare.
Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, om förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
Av böter och viten, som utdömas enligt denna lag, tillfalla hälften
kronan och hälften åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,
skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
§ 13-
Denna lag träder genast i kraft och gäller provisoriskt tills vidare
intill den 1 oktober 1921.
Lagen skall dessutom hava återverkande (retroaktiv) tillämpning
1) på alla i § 2 avsedda fastighetsimjehav, som grunda sig på
förvärv efter den januari 1919, då jordkommissionens betänkande i
fråga om utsträckt koncession för förvärv av fäst egendom avlämnats;
2) därutöver, såvitt rörer besittningshavares skyldighet att avhända
sig fastighet vid äventyr av tvångsförsäljning, på alla bulvaninnehav
för bolags, förenings eller utländsk medborgares räkning jämlikt § 2
mom. 3, grundade å förvärv, efter det de särskilda lagarna den 4 maj
1906, den 10 maj 1912 och den 2 maj 1917 rörande förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärva fast egendom och den 30 maj 1916
om enahanda förbud för utlänning trätt i kraft.
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
Herr Wohlin har i huvudsak instämt i yrkandet i förevarande
motion i enlighet med en av honom vid av jordkommissionen den 28
januari 1920 avgivet betänkande med förslag till lag angående inskränkning
under viss tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom
i södra och mellersta Sverige fogad reservation.
I motionen nr 136 yrkas, att riksdagen för sin del vill antaga
följande
Lag
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom.
Vad i lagen angående förbud i vissa för bolag och förening att
förvärva fast egendom den 4 maj 1906 med därtill senare gjorda tillägg
är stadgat, skall med undantag för vad i lagens 3 § föreskrives, äga
tillämpning även på övriga delar av riket.
Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 23
januari 1919, samt gäller tillsvidare intill den 1 oktober 1921.
I motionen nr 137 yrkar slutligen herr Lindhagen, att riksdagen
ville för sin del antaga följande
Lag
augäeude provisorisk ändring i viss del av lagen den 4 maj 1906 med därtill
senare gjorda tillägg rörande förbud för bolag och förening att förvärva
fast egendom.
Vad i 3 § av lagen angående förbud i'' vissa fall för bolag och
förening att förvärva fast egendom den 4 maj 1906 med därtill senare
gjorda tillägg är stadgat^ skall tillsvidare upphöra att gälla.
Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 23
januari 1919, samt gäller tillsvidare intill den 1 oktober 1921.
Rörande motiveringen till ifrågavarande yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.
I uppdraget för den i januari 1919 tillsatta jordkommissionen ingick
bland annat att verkställa utredning rörande omfattningen av bolags
jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt i
mellersta och södra delarna av riket samt i vad män berörda jordför
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43■ 9
värv i olika avseenden kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets
utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen ävensom
avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I det angående
kommissionens tillsättande förda statsrådsprotokollet har kommissionens
uppdrag i denna del närmare angivits vara att utreda, vilka medel över
huvud kunde befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i
den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand.
Den 22 januari 1920 har kommissionen såsom ett första resultat
av den utredning, kommissionen uti ifrågavarande ämne verkställt, framlagt
förutnämnda betänkande med förslag till lag angående inskränkning
under Ansa tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom
i södra och mellersta Sverige.
Vidare har kommissionen den 9 mars 1920 avgivet betänkande
med förslag till lag om åtgärder till upphävande av bulvanförhållande
i fråga om fastighet. Sistnämnda förslag åsyftar att förhindra kringgående
av bestämmelser om inskränkning i bolags och förenings rätt
att förvärva fast egendom.
De yrkanden, herr Lindhagen framställt uti förevarande motioner,
återfinnas i av honom vid jordkommissionens förstnämnda betänkande
avgiven reservation.
Då, enligt vad utskottet har sig bekant, Kungl. Maj:t ännu icke
hunnit avsluta prövningen av jordkommissionens omförmälda förslag
samt proposition i ämnet förty icke kommer att framläggas för innevarande
riksdag, anser utskottet det icke vara lämpligt att i anledning
av enskild reservants motionsvis framställda förslag vidtaga lagstiftningsåtgärder
på ett område, som är av så genomgripande betydelse som det
ifrågavarande, utan anser att. riksdagen bör lämnas tillfälle att intaga
sin ställning till frågan på grund av det förslag, som från Kungl. Maj:ts
sida kan förväntas bliva framlagt vid kommande riksdag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm deri 28 maj 1920.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 ant. 29 käft. (Nr 43.)
O