Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1920 kl. * 1/15 e. in.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om värnpliktiga,- vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, dels ock i anledning
därav väckta motioner.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Alfred Petréu, Hult, von Koch, Boberg,
Linder, Sandegård11, Tjällgren*, Karlsson i Gasabäck, Carlsson i Frosterud,
Nilsson i Vibberbo, Hage, Johansson i Sollefteå, Johansson i Yittinge och
Svensson i Kompersmåla.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom . eu den 13 februari 1920 dagtecknad proposition nr 165,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget
förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:
nr 241 av friherre Fleming,

^ nr 242 av herr Karl August Nilson med instämmande av herrar
Vind ald, Modig, Olaus Pette^-sson och S. Malkolm Petterson, och
nr 244 av herrar Sandegärd och Sigfrid Hansson samt

inom andra kammaren:

nr 344 av herrar Hamna och Lcander,

ur 348 av herrar Werner och Hansson i Rättvik,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 16 käft. (Nr 24—26.) uoi so 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
nr 349 av herr Bäckman, och

nr 350 av herrar Bergström i Bäckland, Jansson i Edsbäcken, Mossberg,
Igel, Nilsson i Vibberbo och Andersson i Milsmaden med instämmande
av herr Janson i Kungsör.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.
propositionen.

utskottet. Mot de huvudprinciper, varpå lagförslaget grundats, har utskottet

icke någon erinran att framställa. På enskilda punkter har utskottet
dock funnit sig böra göra vissa uttalanden. Därjämte har utskottet
funnit anledning föreslå, att lagen tillsvidare endast skall vara prov isorisk.
Redogörelse för utskottets uttalanden och ändringsförslag lämnas
här nedan vid behandling av de särskilda lagrummen.

§ I Friherre

Friherre Fleming har i sin motion hemställt, att paragrafen måtte

^motion* erhålla följande lydelse:

»1.. Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga, på kristligt
eller mosaiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag stadgas,
må erhålla tillstånd att under fredstid fullgöra sin värnpliktstjänstgöring utan att
vare sig övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition.

2. Under krigstid skall tjänstgöringen för värnpliktig, varom i mom. 1 saga,
bestämmas allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefal.»

Därjämte har friherre Fleming föreslagit, att i lagen måtte införas
en paragraf av följande innehåll:

»Värnpliktig, vilken erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1 sägs, skall
under fredstid fullgöra sin värnpliktstjänstgöring antingen vid vederbörligt truppförband
eller vid armén eller marinen tillhörande sjukhus, verk, förråd eller annan
inrättning i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.»

Herrar Sande- Herrar Sandegärd och Sigfrid Hansson hava i sin motion hemställt,

gårds och Sig- riksdagen ville besluta, att törsta stycket i § 1 i lag om värnpliktiga,
fridmoZTnS vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skall hava
följande lydelse:

»Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
i den ordning, gällande vårnpliktslag förutsätter, må...»

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 3

Herrar Werner och Hansson i Rättvik hava i motion beträffande
förevarande paragraf gjort enahanda hemställan som herrar Sandegård
och Sigfrid Hansson.

Herr Karl August Nilson har i sin motion hemställt, att i lagen
måtte infogas en ny paragraf med bestämmelse om, att vad för i lagen
avsedd värnpliktig gäller vid fredstjänstgöring, gäller också i händelse
av krig.

Yad först angår samvetsbetänkligheternas art finner utskottet, i
likhet med departementschefen, förslaget att begränsa den grupp av
värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i avseende
å värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana,vilkas samvetsbetänkligheter
hava sin grund i kristen eller mosaisk trosåskådning, icke ägnat att leda
till ett ur rättvisans och billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat.
Att å andra sidan avstå från fordran, att samvetsbetänkligheterna skola
vara grundade på religiös övertygelse, finner utskottet vara mindre välbetänkt.
Ifrån teologiskt håll göres visserligen gällande, att samvetet
för den kristna uppfattningen alltid är eu religiös storhet, vittnande
om en människas samband i sitt väsens djup med en högre andlig
makt. Från denna synpunkt sett skulle det i sak vara fullkomligt
likgiltigt om, såsom föreslagits, orden »på religiös övertygelse grundade»
uteslötes eller ej. Emellertid torde i det vanliga språkbruket uttrycket
samvete icke alltid fattas i ovan angivna religiösa bemärkelse. Såväl
herrar Sandegård och Sigfrid Hansson som herrar Werner och Hansson
i Rättvik avse uppenbarligen att inrymma under den av dem föreslagna
formuleringen »allvarliga samvetsbetänkligheter» sådana betänkligheter,
vilka icke grunda sig på religiösa motiv utan på etiska, sociala eller
andra skäl. Utskottet vill icke förneka, att fall av samvetsbetänkligheter
av denna senare art kunna inträffa, där statens efterlåtenhet med avseende
på utkrävandet av medborgarens skjddighet enligt värnpliktslagen
kunde vara lika väl motiverat som då samvetsbetänkligheterna
grunda sig på religiös övertygelse. Men utskottet finner sig av flera
skäl ej kunna av denna anledning avstå från kravet på religiös övertygelse
som grund för berörda samvetsbetänkligheter.

Dels torde en särskild hänsyn böra fästas vid samvetsbetänkligheter,
som i de flesta fall söka sig tillbaka till eu möjlig om än av flertalet
som orimlig ansedd tolkning av religionsurkunder, som äro av staten
erkända och inom den åtnjuta en särskild helgd. Dels har, så vitt utskottet
kunnat utröna, cirkuläret av den 21 februari 1902, som möjlig -

Herrar Werners
och
Hanssons i
Rättvik
motion.

Herr Karl
August
Nilsons
motion•

TJtskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

gör befrielse från vapentjänst för den, som mot sådan tjänst byser »allvarliga
samvetsbetänkligheter», alltid så tillämpats, att betänkligheterna
skola vara av religiös art. Och mot denna tillämpning hava klagomål
ej avhörts. Vad som vållat svårigheter är som bekant, att cirkuläret ej
lämnat möjlighet att medgiva befrielse från varje form av militärtjänst.
Vidare torde de, som för någon form av värnpliktsvägran underkastat
sig upprepade bestraffningar, uteslutande vara att söka bland dem, som
ledas av religiös övertygelse. Och en god mätare på allvaret av samvetsbetänkligheterna
är utan tvivel förmågan att för dem utstå lidanden.
Motviljan att bestraffa dessa i övrigt oförvitliga medborgares frivilliga
martyrskap har sedan varit det starkaste motivet för staten till den nu
ifrågasatta lagstiftningen, som därför naturligt nog främst uppmärksammat
de religiösa värnpliktsvägrarna. Till sist kommer svårigheten
att mäta och pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna. De
äro, som utskottet kommer att senare närmare beröra, svåra no g, då det
gäller betänkligheter av religiös art. Men de äro givetvis ofantligt
mycket större beträffande betänkligheter av annan art. Utskottet anser
att genom utvidgning av lagens tillämplighetsområde till sådana betänkligheter,
fältet skulle lämnas öppet för så mycken simulation och godtycke
att det ej kan tillråda en sådan utvidgning.

Dock vill utskottet uttala, att det anser självklart att »religiös övertygelse»
gives en mycket vidsträckt betydelse, så att övertygelsen ej
förutsättes behöva bottna i viss kyrklig eller kristen åskådning. Med
en sådan tolkning torde, i betraktande av de obestämda gränserna för
vad som menas med religiös övertygelse, i regel de tänkta fall av etiska
samvetsbetänkligheter, för vilka man kan finna särskild anledning att
ömma, kunna inrymmas under lagens bestämmelser.

Vad därefter angår frågan, huruvida hänsyn bör tagas till de värnpliktiga,
som hysa samvetsbetänkligheter mot varje tjänstgöring vid
krigsmakten, har utskottet ingenting att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
att nämnda värnpliktiga tillåtas utföra civilt arbete för statens räkning.
Erkänner man nämligen lämpligheten, att staten avstår från sin rätt att
utkräva vapentjänst för att undgå att pålägga upprepade straff som ej
leda till rättelse, är naturligtvis orimligt att vidtaga samma åtgärd för
utkrävande av en mindre värdefull militärtjänstgöring, önskvärt hade
emellertid varit, att Kungl. Maj:t närmare antytt, huru den icke oviktiga
frågan om arten av det civila arbetet komme att ordnas, även om det
med hänsyn därtill, att man icke i förväg kan beräkna antalet av denna
grupp värnpliktiga, icke torde varit lämpligt att i lagen närmare precisera
arbetets art,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 5

I fråga om de samvetsömma värnpliktigas ställning i händelse av krig
föreslog majoriteten av de i ämnet tillkallade sakkunniga, vilkas förslag i
samtliga punkter upptagits av friherre Fleming, att meddelat tillstånd att
fullgöra värnpliktstjänstgöring i särskild ordning skulle gälla allenast
under fredstid, varemot under krigstid tjänstgöringen skulle bestämmas
allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefäl. Det
nu framlagda förslaget gör ingen skillnad mellan freds- och krigstid,
utan lagen skall gälla även i sistnämnda fall. Något uttryckligt stadgande
om att lagen även skall gälla under krigstid torde därför vara
obehövligt. Av departementschefens uttalande framgår, att arten av det
militära eller civila arbete, som de olika kategorierna värnpliktsvägrare
komma att utföra, kan komma att växla under krigstid och fredstid, vilket
utskottet finner naturligt.

2 §•

Friherre Fleming hemställer i sin motion, att paragrafen måtte erhålla
följande lydelse:

§ 2.

»1- Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 inom. 1 sägs,
meddelas av inskrivningsrevision på därom av den värnpliktige gjord ansökning!
Sådan ansökning skall vara åtföljd av

a) intyg, utfärdat av präst i den församling, där sökanden är kyrkobokförd,
eller om sökanden tillhör sådan församling, som omförmäles i förordningen
angående främmande trosbekännare och deras religionsövning den
31 oktober 1873, av vederbörande församlingsföreståndare, eller, om sökan [

den är mosaisk trosbekännare, av vederbörande religionslärare, vilket intyg
skall innehålla en bestämd förklaring i frågan, huruvida sökanden,
enligt intygsgivarens uppfattning, hyser allvarliga, på kristligt eller mosaiskt
religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i stadgad ordning;

b) intyg, utfärdat pa heder och samvete av två andra personer, vilkas trovärdighet
är av inskrivningsrevisionen känd eller eljest tillförlitligen styrkt,
avseende samma fråga, som under a) omförmäles.

2. Ansökning skall, för att kunna till prövning upptagas, göras vid sökandens
inskrivning; dock att, där värnpliktig efter påbörjad^tjänstgöring visar sannolika
skäl för att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i mom. 1 sägs, av
honom gjord ansökning må, sedan, i den ordning Konungen bestämmer, honom
beviljats uppskov med tjänstgöringen, av inskrivningsmyndigheterna till prövning
och avgörande upptagas.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det lämpligen
bör anförtros åt Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser rörande
beskaffenheten av de intyg, som skola inför inskrivningsrevisionen

Friherre,

Flemings

motion.

Utskottet.

Fritt otc
Flcmings
motion.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

företes, ävensom beträffande prövningsförfarandet i övrigt. . -Utskottet
vill emellertid uttala önskvärdheten av att inskrivningsrevisionen vid
prövningen icke bindes av några legala bevisregler, utan får tillämpa
fri bevisprövning. Huvudsaken är åstadkommandet av eu prövning,
grundad på ingående personlig kännedom om sökanden. I den mån inslcrivningsrevisionens
kännedom om sökanden ej kan vinnas, genom personlig
inställelse av honom inför revisionen, böra ansträngningar göras,
att det skriftliga material, på grund av vilket revisionen har att fatta
sitt beslut, blir ett uttryck för trovärdiga personers intimast möjliga
kännedom om sökanden.

Utskottet kan ej underlåta att uttala, att det anser, att det nuvarande
prövningsförfarandet i ett viktigt hänseende innebär säkrare garantier än det
föreslagna. Den möjlighet, som truppbefälhavare, regementspastor in. fl. ägt
till personliga iakttagelser av sökanden under en följd av dagar, måste anses
betydligt värdefullare än inskrivningsrevisionens i regel flyktiga, eller ej alls
förekommande sammanträffande med sökanden. Möjligheten, till inhämtande
av skriftliga uppgifter om honom äro däremot naturligtvis desamma nu
som enligt förslaget. Endast hänsynen till behovet av att hava frågan
avgjord före inställelsen har varit anledning till, att utskottet, kunnat
förorda prövningens överflyttande från truppbefälhavaren till inskrivningsrevisionen.

Men med ett mera otillfredsställande prövmngsfönarande följer större
möjlighet till simulation och därmed större behov av en lång övningstid
som medel häremot. Då utskottet föreslagit, att lagen endast antages
med begränsad giltighetstid, har en av anledningarna härtill varit, att
erfarenhet skall kunna vinnas om effektiviteten av det nya prövningsförfarandet,
vilket i sin mån måste hava inverkan på tjänstetidens
längd.

3 §.

Friherre Fleming har i sin motion yrkat, att paragrafen matte eihålla
följande lydelse:

»1. Värnpliktig, vilken erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1 sägs,
är sedan lian blivit inskriven, skyldig att under fredstid varje tjänstgönngsomgång,
som omfattar första tjänstgöring eller repetitions- (regemente-) övning,
för sin utbildning tjänstgöra ett antal dagar, som är en och en fjärdedel gangei
så stort som det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och kategori
i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att under samma omgång
tjänstgöra. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla. _

2 Under reservtruppövning, landstormsövning och tjänstgöring jämlikt
§ 28 värnpliktslagen är tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig densamma som

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 7

för övriga till samma truppslag och kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga.
»

Herr Karl August Nilson hemställer i sin motion, att paragrafen
måtte få följande lydelse:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)
angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra
civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal
dagar, som är lika med det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i
fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen
åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och
fälttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga.»

Herrar Hamrin och Leander hava i sin motion föreslagit denna
lydelse av paragrafen:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)
angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring utföra
civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en följd tjänstgöra ett antal
dagar, som i förra fallet med en tiondedel och i senare fallet med eu fjärdedel
överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt
§ 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen
åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjörs- och fälttelegraftrupperna
tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande
bråktal bortfalla.»

Herrar Werner och Hansson i Rättvik föreslå, att riksdagen måtte
antaga följande lydelse av paragrafen:

»Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i § 1 a)
angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring, utföra
civilt arbete, är skyldig att under fredstid i eu följd tjänstgöra samma antal
dagar, som tjänstgöringen skolat omfatta, därest befrielse enligt § 1 ej meddelats.
»

Herr Bäckman har i sin motion framställt enahanda yrkande som
herr Karl August Nilsson.

Herr Bergström i Bäckland m. fl. hava föreslagit

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kung!. Majds proposition nr ''
165, att tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga, som erhålla tillstånd att fullgöra
sin värnplikt endera vid krigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller
genom att utföra civilt arbete, erhåller samma längd, som den skulle haft, om ej
befrielse på grund av samvetsbetänkligheter meddelats.

Herr

Karl August
Nilsons
motion.

Herrar
Humrins och
\Lcandcrs

7)1 ot i on.

Herrar
Werners och
Hanssons
i It ullrik
motion.

Herr Bäckmans
motion.

Ilerr Bergströms
i Bäckland
7)1. fl.
motion.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att
tjänstgöringen för värnpliktiga, som på grund av samvetsbetänkligheter

Ut »linne).

Friherre
Flemings
motion.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

vinna befrielse från värnpliktstjänstgöring i särskild ordning, bör, såsom
för staten fördelaktigast, fullgöras i en följd, ävensom att tjänstgöringstiden
för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes längre än för övriga
värnpliktiga. De motionärer, som beteckna en förlängning av tjänstgöringstiden
såsom ett straff, synas helt och hållet förbise de avsevärda
fördelar, som beredas ifrågavarande värnpliktiga dels därigenom att tjänstgöringen
bliver lindrigare och dels därigenom att de värnpliktiga icke i
likhet med övriga värnpliktiga behöva fullgöra sin tjänstgöring i omgångar.
Enligt all erfarenhet har vapenövningens avsevärt större längd
ej verkat avskräckande, där tjänstgöringen ansetts mindre betungande
och fått avtjänas i färre omgångar, t. ex. tjänstgöringen vid specialvapnen
enligt 1901 års härordning. Även torde böra observeras, att det
enda land — Danmark — med vilket jämförelse i detta avseende kan
göras, har fastställt en civil tjänstetid, som i de flesta fall är 3 å 4
gånger längre än den militära, som den skall ersätta. Härtill kommer
vidare den omständigheten, att i händelse av krig de samvetsömma
värnpliktiga icke torde i någon större grad bliva utsatta för fara till liv
och hälsa. Skulle tjänstgöringstiden i fredstid icke sättas längre för de
samvetsömma än för andra värnpliktiga, föreligger fara att frestelsen till
simulation blir allt för stor. Att bestämma tjänstgöringstiden lika för
alla till samma huvudgrupp (värnpliktiga i allmänhet; studenter och
likställda) hörande samvetsömma värnpliktiga torde vara ofrånkomligt.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att den provisoriska förkortning
av övningstiden, som utan ändring av § 27 i värnpliktslagen
vidtagits eller kommer att vidtagas för vissa årsklasser värnpliktiga,
givetvis även kommer de samvetsömma värnpliktiga av ifrågavarande
årsklasser till godo.

§ 4.

Friherre Fleming har i sin motion hemställt, att paragrafen, som i
motionärens förslag har 5 till nummer, måtte erhålla denna lydelse:

»Befinnes sedan värnpliktig erhållit sådant tillstånd, varom i § 1 mom. 1
sägs, att det honom lämnade medgivandet varit grundat på uppenbarligen vilseledande
uppgifter, eller gör den värnpliktige sig skyldig till dåligt uppförande
eller upprepade förseelser i tjänsten och sålunda visar sig icke vara förtjänt av
medgivandet, må, i den ordning Konungen bestämmer, honom beviljas uppskov
med tjänstgöringen och inskrivningsrevision på anmälan besluta hans. överföring
till tjänstgöring med vapen. Skulle den värnpliktige förklara sig icke vidare
hvsa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande i den ord -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 9

ning, som i gällande värnpliktslag stadgas, må lian omedelbart överföras till
tjänstgöring med vapen.

I fall, varom i denna paragraf är sagt, äger den värnpliktige tillgodoräkna sig
fyra femtedelar av det antal dagar lian före överföringen tjänstgjort. Vid beräkning
av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.»

Detta förslag har samma lydelse som de sakkunnigas i denna fråga.
Om dessas förslag yttrar föredragande departementschefen följande:

»Att tillstånd, varom här är fråga, återkallas, därest detsamma befinnes
vara ^ grundat på uppenbart vilseledande uppgifter, synes mig vara fullt riktigt,
likaså att uppkommen fråga om återkallelse av meddelat tillstånd skall prövas
av inskrivningsrevisionen. Däremot kan jag icke finna det vara ur principiell
synpunkt riktigt, att ett i behörig ordning givet tillstånd att fullgöra värnplikten
i särskild ordning skulle kunna återkallas av den grund, att den värnpliktige gör
sig skyldig till dåligt uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten. Vad den
värnpliktige i sådant hänseende kan låta komma sig till last bör nämligen enbart
bedömas efter gällande disciplinstadga och strafflag för krigsmakten.

Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring i särskild ordning,
sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens fullgörande i
vanlig ordning, torde frågan rörande hans vämpliktsförhållanden ånyo böra underställas
inskrivningsrevisionens prövning.

Huruvida och i vad mån värnpliktig i nu angivna fall bör få tillgodoräkna
sig redan fullgjord tjänstgöring, torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.»

Utskottet delar till fullo departementschefens åsikt härutinnan.

Lagens giltighetstid.

Såsom ovan nämnts har utskottet funnit skäl tala för att förevarande
lag tillsvidare endast antages provisoriskt. Man rör sig nämligen
här på ett lagstiftaingsområde, där man icke besitter någon egentlig
erfarenhet vare sig från vårt eget land eller från andra länder. I Danmark
har visserligen den 13 december 1917 utfärdats en lag angående
värnpliktigas användning till civilt arbete, men någon större erfarenhet
om lagens verkningar torde man ännu icke hava vunnit därstädes.
Då därtill kommer att utredningen av förevarande spörsmål enligt vad
propositionen giver vid handen på flera mycket viktiga punkter icke är
slutförd, torde försiktigheten bjuda, att lagens giltighetstid begränsas,
och har utskottet ansett lämpligt att densamma bestämmes till fem år,
efter vilken tidrymd kan antagas, att man vunnit tillräcklig erfarenhet
att därpå grunda en definitiv lagstiftning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. Surd. 16 käft. (Nr 24—26.) 130420 2

Utskottet.

Utskottet.

10

Andra lagutsTcoitets utlåtande Nr 24.

A. att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följ ande

Lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.
.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ( Utslcottets förslag.)

Utan hinder av vad i gällande värnpliktslag stadgas, förordnas härigenom
som följer:

§ 1.

Värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande
värnpliktslag förutsätter, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,
fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller
bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt
arbete för statens räkning.

§ 2.

1. Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 sägs
meddelas av vederbörande inskrivningsrevision efter därom av den värnpliktige
vid inskrivningen gjord ansökning.

2. Visar värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring sannolika skäl för
att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i denna lag avses, skall
frågan rörande hans värnpliktsförhållanden underställas inskrivningsrevisionens
prövning.

§ 3.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt
i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring
utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

följd tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och
i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar,
varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom.
3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och
positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade
värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.

§ 4’

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i
§ 1 omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter,
må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.

2. Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring på
sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens
fullgörande i vanlig ordning, skall frågan rörande hans värnpliktsförhållanden
ånyo underställas inskrivningsrevisionens prövning.

§ 5-

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans
värnpliktsförhållanden blivit jämlikt stadgande^ i § 2 mom. 2 eller
§ 4 av inskrivningsrevisionen vidtagen, tillgodoräkna sig redan fullgjord
tjänstgöring, därom förordnar Konungen.

§ 6.

Vad i värnpliktslagen stadgas angående till beväringen hörande
menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående understöd i
anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att
fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 b) sägs.

§ 7‘

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1921.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1921 och gäller till och med
den 31 december 1925.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

B. att de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna nr 241, 242 och 244 i första kammaren
samt nr 344, 348, 349 och 350 i andra kammaren
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Reservationer:

1) av herr Boberg, som ansett motiveringen å sid 3 och 4 svävande
och oklar;

2) av herr Nilsson i Vibberbo;

3) av herrar Hage och Johansson i Sollefteå, vilka anfört följande:

»Det av Kungl. Maj:t i prop. nr 165 framlagda förslaget till lag om

värnpliktiga, som hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
är enligt vårt förmenande sådant, att detsamma i vissa avseenden långt
ifrån torde komma att åstadkomma, vad man har rätt att förvänta av
ett dylikt förslag. Ja, i åtskilliga punkter innebär förslaget t. o. m.
vissa steg bakåt, så att dess antagande kommer att medföra en försämring
av de bestämmelser, som nu äro gällande.

Ett steg framåt har emellertid tagits nämligen därigenom, att i det
nu föreliggande förslaget föreslås, att person av ovan nämnt slag må
kunna alldeles befrias från värnpliktsövning och i stället få utföra civilt
arbete för statens räkning.

Men om förslaget på denna punkt innebär någon förbättring, så
innebär detsamma däremot, så vitt vi kunna finna, i andra punkter betydliga
försämringar mot nu gällande stadganden. Sistnämnda stadganden
utgöras av ett kungl. cirkulär av den 21 februari 1902, där det
heter, att värnpliktig, som hyser samvetsbetänkligheter mot vapentjänst,
skall, sedan man konstaterat, att dessa samvetsbetänkligheter verkligen
äro allvarliga, kunna användas till annan lämplig tjänstgöring vid trupp -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

13

förbandet. Enligt det nu föreliggande lagförslaget inskränkes emellertid
omfattningen av dessa bestämmelser på det sättet, att endast sådana
värnpliktiga må ifrågakomma härvidlag, vilka hysa allvarliga på religiös
övertygelse grundade samvetsbetänkligheter emot värnpliktstjänstgöring,
och skola sådana värnpliktiga antingen användas till civilt arbete, om
deras motvilja avser varje tjänstgöring vid krigsmakten, eller också fullgöra
sin tjänstgöring vid krigsmakten, dock utan att bära vapen, uniform
eller ammunition, om deras samvetsbetänkligheter endast rikta sig mot att
bära vapen.

Den på detta sätt föreslagna inskränkningen, varigenom det betonas,
att det här endast är fråga om religiösa betänkligheter, är enligt vårt
förmenande ett rent reaktionärt steg, vilket framstår så mycket tydligare,
då man läser ett utlåtande av 1898 års värnpliktskommitté, där
det heter » — — — ger staten de religiöst samvetsömma rätt att slippa
bära vapen, synes staten knappast kunna neka det andra slaget av värnpliktiga
samma förmån». Nu antydes emellertid, fastän på ett mycket
svävande och svårtydligt sätt, någonstädes i propositionen ävensom i utskottets
utlåtande, att man bör kunna tolka begreppet »religiöst» något
vidare, än vad som är vanligt. Men, trots detta, torde det kunna riskeras,
att personer, som genom studiet t. ex. av eu Tolstoy eller genom omfattande
av en viss politisk åskådning skapat sig en bestämd uppfattning
i frågan, så att deras samvete förbjuder dem att deltaga i vapenövningar,
kunna komma att genom tillkomsten av den nya lagen i ännu
högre grad än förut utsättas för hårda straff från de militära myndigheternas
sida.

Men lagförslaget har även en annan »skönhetsfläck». Det är bestämmelsen
om, att den påstådda samvetsömheten skall prövas, därigenom
att vederbörande får en längre tjänstgöringstid, om han vill slippa undan
den militära tjänstgöringen. Något sådant har ej existerat förut, vadan
förslaget även i denna punkt är ett steg bakåt, på samma gång som
bestämmelsen på sätt och vis innebär en bestraffning av den samvetsömme.

Från vår sida såge vi helst, att man kunde alldeles befria dylika
värnpliktiga från allt slags militär eller civil värnpliktstjänst.

Men då det torde vara otänkbart uppnå något dylikt, måste vi inskränka
oss till att — med hänvisning i övrigt till motiveringen i en
del i frågan väckta motioner — påyrka,

att riksdagen måtte besluta, att lagen skall i nedan nämnda paragrafer
erhålla följande lydelse:

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

§ 1.

Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
i den ordning, gällande värnpliktslag förutsätter, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,
fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller
bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt
arbete för statens räkning.

§ 3.

Värnpliktig, vilket erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt
i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring
utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en
följd tjänstgöra samma antal dagar, som han skulle hava tjänstgjort, om
han fullgjort värnplikten i vanlig ordning.»

4) av herrar Alfred Petrén, Linder, Carlsson i Frosterud och Johansson
i Vittinge, vilka

beträffande § 1,

i enlighet med motionsvis framställt yrkande ansett, att orden »på
religiös övertygelse grundade» bort ur paragrafen utgå; samt

beträffande § 3

yrkat bifall till det i herrar Hamrins och Leanders motion framställda
yrkandet rörande tjänstgöringstiden.