Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i lagen om skyddskoppympning.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow*, Alfred Petrén*, Hult, Boberg, Linder*
Sigfrid, Sandegård, J. B. Johansson*, Magnusson i.iKalmar, Andersson
i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck*, Carlsson i Frosterud*, Nilsson i
Yibberbo, Johansson i Sollefteå* och Johansson i Vittinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion
nr 120, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Sandberg,
Jansson i Edsbäcken, Torgen, Bergström i Bäckland, Andersson i Milsmaden,
Igel och Mossberg föreslagit vissa ändringar i lagen om skyddskoppympning
den 2 juni 1916 i syfte att dels vid utkrävandet av vaccinations-
och revaccinationspliktens fullgörande mycket större hänsyn toges
till den vaccinationspliktiges samvetsbetänkligheter och övertygelse, och
att formerna för hans yrkade befrielse betydligt förenklades, dels de revaccinationspliktiga
klassernas antal i väsentlig mån inskränktes, då det nu
föreskrivna antalet enligt erfarenhetens vittnesbörd syntes vara skäligen
meningslöst, och dels att det enligt lagens 21 § tänkta oupphörliga bötfällandet
för förnyad vägran eller försummelse inskränktes.

I motionens syfte hava instämt herrar Wikström, Lundström, Holmner
och Olsson i See.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda förslag ävensom
den ifrågasatta ändringen i lagtexten, tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

I motionen har som skäl för förslaget att så kort tid efter antagandet
av den nya lagen om skyddskoppympning upptaga frågan om en genomgripande
revision av densamma bland annat anförts, att det oerhörda med
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 12 höft. (Nr 19.) 1

Utskottet.

Andra lagutskottet? utlåtande Nr 19.

farhågor blandade trycket av världshändelserna, som enligt motionärernas
förmenande vid lagens antagande år 1916 spelat en avgörande roll, nu
till väsentlig del upphört, utan att de befarade epidemierna i vidare mån
drabbat oss. Denna fara är emellertid ingalunda förbi. Tvärtom torde
den egentliga risken för epidemiers uppkomst föreligga först då efter
fredsslutet den internationella samfärdseln återtager sin normala omfattning.
För vårt vidkommande torde en särskilt kritisk tidpunkt ligga i återupptagandet
av trafiken på Östeuropa, som städse varit härden för svåra epidemiska
sjukdomar. Utskottet finner därför tidpunkten särdeles olämplig
för vidtagande av åtgärder att försvaga det skydd, som den föreliggande
lagstiftningen avser att skapa.

Om utskottet således måste ställa sig avvisande till motionen, har
det icke undgått dess uppmärksamhet, att antalet av dem, som enligt
lagens 5 § 3 mom. erhållit befrielse från ympning, varit särdeles ringa.
Enligt av utskottet inhämtade upplysningar har, sedan lagen den 1 januari
1917 trädde i kraft, antalet ansökningar om befrielse från ympning enligt
den s. k. samvetsklausen varit 51. Av dessa ansökningar har ingen enda
blivit bifallen av medicinalstyrelsen och endast 4 stycken vid den enligt
lagens bestämmelser efterföljande prövningen hos Kungl. Maj:t av medicinalstyrelsens
avslag å gjorda framställningar. Bland dessa fyra fall återfinnes
den av motionärerna omnämnda, av medicinalstyrelsen avslagna
ansökan av kyrkoherden Vallberg. Om än således Kungl. Maj:ts tillämpning
av samvetsklausen varit för de sökande gynnsammare än medicinalstyrelsens,
finner dock utskottet pa grund av fåtalet befrielser, att en
bristande överensstämmelse råder mellan avsikten med samvetsklausulens
införande i lagstiftningen och dennas verkningar, varför utskottet vill
uttala förhoppningen, att en sådan överensstämmelse måtte kunna åstadkommas
genom det sätt, varpå den omnämnda klausulen i framtiden tilllämpas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SXEIDERX.

Stockholm, O. L. Svanbäeks Boktryckeri 1920.