Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
lagen om avbetalningsköp.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeek, Alexanderson,
greve Spens, Edvard Larson, Reuterskiöld, Berglund, Rutqvist*, Lindqvist
i Kosta, Lindley*, Hederstierna, Engberg*, Leo, Svensson i Betingetorp*
och Johanson i Gäre.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 78, vilken behandlats av första lagutskottet, bär herr Torgen hemställt,
att riksdagen antingen måtte för sin del antaga sådan lag om ändring i
lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp, att lagens regler komme att
gälla allenast för regleringen av förhållandet mellan kontrahenterna och
icke med avseende å säljarens förhållande till köparens borgenärer, eller
ock, därest sådan lagändring icke skulle anses böra utan en mera ingående
utredning genomföras, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
av frågan.
Beträffande motionärens motivering för ifrågavarande hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.
Genom lag den 11 juni 1915 hava bestämmelser utfärdats med avseende
å de s. k. avbetalningsköpen. Därmed förstås i nämnda lag avtal,
varigenom lösöre säljes mot betalning i särskilda poster, av vilka en eller
flera skola erläggas efter det godset utgivits till köparen, och under vill
*
-
Första lagutskottets utlåtande Fr 6.
7
kor tillika att säljaren skall äga rätt att återtaga godset, om köparen åsidosätter
vad honom åligger, eller att äganderätten till godset skall förbliva
hos säljaren, intill dess betalningen eller viss del därav blivit erlagd. Med
avtal av nu angivet slag likställer lagen avtal, betecknade såsom hyresavtal,
såframt det finnes vara åsyftat, att den, som fått godset till ''sig utgivet,
skall bliva ägare därav. Det vanligaste är, att avtalet framträder i
form av hyreskontrakt. Detta innehåller i allmänhet den bestämmelsen,
att hyresförhållandet skall fortfara, till dess hyresmannen erlagt de överenskomna
hyreslik vid erna, men att han därefter äger såsom sin egendom
behålla de dittills förhyrda föremålen.
Syftet med ifrågavarande lag var att avhjälpa de missförhållanden,
som vidlådde de i vårt land ofta förekommande avbetalningsköpen.
Dessa missförhållanden bestodo huvudsakligen däri, att säljaren med
begagnande av sin ekonomiska övermakt uppställde villkor, som voro
för köparen synnerligen hårda. Lagen avser också i första rummet att
skydda köparen mot missbruk av ekonomisk övermakt från säljarens
sida. Därjämte innehåller lagen vissa processuella regler, vilka i främsta
rummet avse att möjliggöra ett snabbt och billigt handräckningsförfarande
för sådana fall, då säljaren vill göra bruk av sin rätt att på de i lagen
föreskrivna villkor återtaga det på avbetalning sålda godset.
Alla köp på avbetalning regleras emellertid ej av 1915 års lag.
Från lagens tillämplighetsområde hava sålunda uteslutits avtal, där avbetalningspriset
överstiger tre tusen kronor. Beträffande fastställande av
en sådan värdegräns hade de kommitterade, vilka uppgjort förslaget till
berörda lag, å ena sidan medgivit, att stora och små avbetalningsköp,
juridiskt sett, hade samma karaktär, och att det därför vore mindre tilltalande,
att olika civilrättsliga regler skulle gälla, allt eftersom priset vore
några kronor högre eller lägre än den satta värdegränsen. Men å andra
sidan hade det för kommitterade stått utom tvivel, att de stora avbetalningsaftärerna,
socialt och ekonomiskt sett, hörde till eu annan typ av avtal
än dem, man med lagen egentligen hade i sikte, och att de icke borde
göras till föremål för så pass summariska bestämmelser, som lagen innehölle.
På kommitterades nu anförda motivering blev omförmälda värdegräns
i lagen fastslagen.
Med avseende på missförhållanden, som kunna åtfölja sådana avbetalningsköp,
där priset överstiger tre tusen kronor, äro i stället bestämmelserna
i 37 § i lagen den 11 juni 1915 om avtal in. m. tillämpliga.
Enligt dessa bestämmelser skall, om någon, för den händelse att ett av
honom ingånget avtal skulle komma att hävas på grund av underlätet fullgörande
från hans sida, förbundit sig att utan hinder av avtalets,hävande
y Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
erlägga vad han utfäst eller låta den andre behålla vad erlagt blivit, en
sådan utfästelse betraktas som ett vite, vilket kan nedsättas efter ty skäligt
prövas, om utkrävandet därav finnes vara uppenbart obilligt.
I nu förevarande motion anföres, att, om genom avtal, som
betecknats såsom hyresavtal men faktiskt avser överlåtelse av äganderätt,
överlåtits lösöre till ett värde, överstigande tre tusen kronor, säljaren
bibehåller äganderätten och därav följande skydd mot köparens boigenärer,
intill dess betalningen till fullo erlagts, men att, om däremot ett
motsvarande avtal ingåtts beträffande lösöre av allenast tre tusen kronors
värde eller därunder, å vilket senare avtal förevarande lag är tilllämpli",
köparens borgenärer skulle äga rätt att vid konkurs eller utmätning
tillgodogöra sig det sålda, varemot säljaren endast skulle hava att med
köparens övriga borgenärer konkurrera om utdelning för resterande köpeskillino-.
Till°avhjälpande av de olägenheter, som på grund härav enligt
motionärens förmenande uppstå för en säljare, som genom ett hyresavtal
av här ovan angivet slag försålt lösöre till ett värde av tre tusen kionor
eller därunder, föreslår motionären, att ifrågavarande lag ändras sålunda,
att dess regler komma att gälla allenast för regleringen av förhållandet
mellan kontrahenterna och ej med avseende å säljarens förhållande till
köparens borgenärer. . ,
Om man helt bortser från det fall, att ett försålt lösöre införlivas med
fast egendom, äger enligt svensk rätt ett av säljaren gjort äganderättsförbehåll0
s k. pactum reservati dominii, giltighet mot köparens borgenärer
vid såväl utmätning som konkurs. Om sålunda vid försäljning av lösöre
säljaren förbehållit sig äganderätten till det försålda föremålet, intill dess
köpeskillingen blivit "till fullo gulden, har säljaren därmed vunnit skydd
mot att föremålet utmätes för köparens gäld. eller ingår i köparens konkursmassa.
Samma rätt äger säljaren givetvis, om rättshandlingen ltraga
iklätts formen av ett hyresavtal. Anledningen till att vid avbetalningsköp
säljarna i så stor utsträckning använda sig av hyresavtalets form torde vara
att söka däri, att säljarna på detta sätt tro sig vinna ett starkare skydd
för sin rätt till godset gentemot tredje man, särskilt köparens borgenärer.
Detta beror dock på en villfarelse; säljaren är i lika grad skyddad mot
köparens borgenärer, vare sig rättshandlingen fatt form av ett hyreskontrakt
eller ett med äganderättsförbehåll förenat köpeavtal. .
Nåo-on ändring i här ovan angivna regler har uppenbarligen ej åstadkommits
genom 19 fö års lag om avbetalningsköp. Syftet med denna lag
var på sätt ovan framhållits, att hindra en ekonomiskt övermäktig säljare
att i avbetalningskontraktet införa vissa för köparen obilliga villkor, och
de föreskrifter, som i sådant hänseende givits, avse ej att lösa fragan om
Första lagutskottets utlåtande Nr 6. 9
den rätt till det sålda godset, som kan tillkomma säljarens och köparens borgenärer.
Den i motionen uttalade uppfattningen, att vid avbetalningsköp,
som klätts i hyresavtalets* form, säljaren av lösören till ett värde av tre
tusen kronor eller därunder skulle intaga en i förhållande till köparens
borgenärer mindre skyddad ställning än en säljare till föremål, vilkas värde
överstiger tre tusen kronor, är således ogrundad. Säljarens ställning i
berörda hänseende är i båda fallen densamma. 1 den mån han åtnjuter
skydd i det ena fallet, i samma mån är han skyddad i det andra.
Som det av vad sålunda anförts framgår, att säljaren vid de av
motionären åsyftade avbetalningsköpen redan enligt gällande rätt åtnjuter
det skydd mot köparens borgenärer, som motionären med sin ifrågavarande
hemställan avsett att bereda honom, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 februari 1920.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand.
1 avd. 4 käft. (Nr 5—6.) 2