Första lagutsJcottets utlåtande Nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1920 kl. V, 12 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Närvarande: herrar Åkerman, Klefbeck,* Alexanderson,* greve Spens, Edward Larson*
Reuterskiöld,* Walles,* Johan Carlsson* Hederstierna, Rehn, Söderberg,
Carlsson i Solberga, Billqvist* och Persson* i Bramstorp.

* Ej närvarande vid ntlåtandets justering.

Genom en den 19 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 403, vilken
blivit hänvisad till första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll föreslagit riksdagen att
dels antaga här nedan intagna förslag till lag angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar, dels ock godkänna de allmänna grunder för sådant
dyrtidstilläggs utgående under ecklesiastikåret 1920—1921, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordats.

Det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Till kontraktsprostar, för vilka arvode utgår enligt lagen om
reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, må, under
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 1 avd. 22 käft. (Nr 33.) 1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

förutsättning och enligt grunder, som angivas i 2 § lagen angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner den 30 augusti
1918, utgå dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1920—1921 och följande år.

Dyrtidstillägg, varom nu stadgats, gäldas ur kyrkofonden.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande den närmare utredningen i ärendet och de skäl, som ligga
till grund för ifrågavarande förslag, får utskottet hänvisa till propositionen.

Under det att såväl det ordinarie prästerskapet i nyreglerade pastorat
som det extra ordinarie prästerskapet i likhet med statens befattningshavare
bekommit förhöjd avlöning i form av krigstidsunderstöd i
anledning av den utav krigstidsförhållandena föranledda dyrtiden, har
dylik förmån hittills icke kommit kontraktsprostarna till del för det till
dem utgående arvodet. Ifrågavarande förslag avser att undanröja den
undantagsställning, som kontraktsprostarna i förevarande avseende sålunda
intagit.

Förslaget är grundat på ett av kyrkofondskommittén den 21 oktober
1919 avgivet utlåtande över vissa framställningar om beredande av höjda
avlöningar åt kontraktsprostarna. Uti sitt ifrågavarande utlåtande har
kommittén beträffande grunderna för dyrtidstilläggets utgående anfört
följande:

»Vad angår grunderna för dyrtidstilläggets beräknande, torde få
erinras därom, att dyrtidstillägget åt det territoriella prästerskapet bestämts
för ecklesiastikåret 1919—1920 till i allmänhet dels ett belopp
motsvarande 60 procent av de kontanta avlöningsförmånerna och dels
därutöver ett dagtillägg av en krona för dag, tillsammans dock högst
visst belopp för dag räknat.

För kontraktsprostarna torde ej böra beräknas dagtillägg utan
allenast procentuellt tillägg, vilket torde böra beräknas efter samma procenttal,
som bestämts för det territoriella prästerskapet.»

Efter att därpå hava framhållit, att kommittén icke funnit anledning
att med hänsyn till kontraktsprostarnas skyldighet att i vissa fall

Första lagutskottets utlåtande Nr 33. 3

själva bekosta erforderlig tjänsteskjuts beräkna kontraktsprostarnas dyrtidstillägg
efter ett högre procenttal, forsätter kommittén:

»Däremot synes det kommittén som i kontraktsprostarnas nyssnämnda
skyldighet skulle ligga en omständighet, som bör föranleda att
det dyrtidstillägg, som må varda kontraktsprostarna beviljat, måtte få utgå
oavkortat och således oberoende därav, att den kyrkoherde, som i egenskap
av kontraktsprost uppbär arvode, på sin kyrkoherdelön uppbär
maximum av dyrtidstillägg. Då nämligen kontraktsprosten, som nämnt,
i denna egenskap har att vidkännas icke obetydliga direkta utgifter i
tjänsten och dessa utgifter till följd av dyrtiden undergått stegring, synes
obilligt, att i visst fall kontraktsprosten skulle gå miste om att få tillgodonjuta
en ökning i det arvode, som skall bära bland annat dessa utgifter.

Efter kommitténs mening saknas anledning att frånkänna kyrkoherde,
som i denna egenskap uppbär lön enligt äldre lönereglering, rätten till
dyrtidstillägg å prostarvodet. Däremot torde dyrtidstillägg icke böra få
åtnjutas på prostarvode, som utgår efter grunder gällande före den 1
maj 1914.

Det på prostarvodet utgående dyrtidstillägget lärer böra, i likhet
med själva arvodet, gäldas ur kyrkofonden.»

Föredragande departementschefen har i samma ämne anfört följande:

»Enligt de grunder för dyrtidstilläggs utgående till präster i nyreglerade
pastorat under sistnämnda ecklesiastikår (1920—21), vilka Kungl.
Maj:t förut denna dag beslutat förelägga riksdagen, skall dyrtidstillägg
utgå med dels visst dagtillägg, dels ock 64 procent å avlöningsförmånerna;
något maximum är icke föreskrivet, detta med hänsyn till att maximum
av dyrtidstillägg för statens befattningshavare enligt för riksdagen framlagt
förslag först uppnås vid en avlöning av 15,000 kronor och även de
högst avlönade prästerna i nyreglerade pastorat icke uppnå så hög lön.
Ivyrkofondskommittén har föreslagit, att dyrtidstillägg å prostarvode skulle
utgå efter samma procent som å övriga avlöningsförmåner till präster.
Detta förslag biträder jag; och skulle således detta dyrtidstillägg för
ecklesiastikåret 1920—1921 utgå med 64 procent å prostarvode samt å
den tillfälliga löneförbättring med 25 procent å detta arvode, som enligt
vad jag förut omnämnt ävenledes skulle tillkomma kontraktsprost. Såsom
kommittén föreslagit bör här förevarande dyrtidstillägg utgå ur kyrkofonden,
ur vilken prostarvodena utbetalas.»

I likhet med Kungl. Maj:t anser även utskottet, att dyrtidstillägg
bör utgå å kontraktsprostarnas arvoden. Anledningen till att sådant

Utskottet.

4

Första lagutskottets utlåtande, Nr 33.

tillägg icke förut utgått å dessa arvoden är såsom departementschefen
framhållit den, att, då lagen angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner antogs av riksdagen och kyrkomötet, befattningshavare
i statens tjänst icke ägde uppbära krigstidstillägg å mer än en
befattning. Sedan nämnda princip numera frångåtts beträffande statens
befattningshavare, så att de erhålla dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen
från olika befattningar, bortfaller detta skäl för kontraktsprostarnas undantagande
från förmånen av dyrtidstillägg, och deras arvoden, som en gång
blivit fastställda med hänsyn till dem åliggande göromål, böra givetvis
i samma grad som övriga avlöningsförmåner bringas upp till av de ökade
levnadskostnaderna betingat högre belopp.

Vid granskning av det framlagda lagförslaget har utskottet icke

O O o o o

funnit skäl till anmärkning emot detsamma. Ej heller har utskottet haft
något att erinra emot de av departementschefen föreslagna grunderna för
dvrtidstilläggets utgående, ehuru utskottet här liksom beträffande förslaget
angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster ansett det önskvärt, att dessa grunder i propositionen kommit
till synes i en mera överskådlig form.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 30 april 1920.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1920.