Första tagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1820 kl. 11 t. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t angående införande av ett större antal laga fardagar.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeck, Alexanderson,
greve Spens, Edward Larson, Reuterskiöld, Berglund, Rutqvist*,
Lindqvist i Kosta, Bindley*, Hederstierna, Engberg*, Leo, Svensson i
Betingetorp* och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 76, vilken behandlats av första lagutskottet, hava herrar Andersson i
Igelboda och Hagman hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att möjliggöra införandet av
ett större antal laga fardagar samt för riksdagen framlägga det förslag,
som eu dylik utredning kunde föranleda.

Beträffande motionärernas motivering för sin ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 16 kapitlet 10 § jordabalken funnos i fråga om hyra i stad
två allmänna fardagar, nämligen den 31 mars och den 30 september;
dessa fardagar blcvo sedermera i verkligheten framflyttade till den 1
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 1 avd. 3 höft. (Nr 3—i.)

1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr S.

april och den 1 oktober. Sistnämnda båda dagar bibehöllos såsom laga
fardagar i nu gällande hyreslag. Vid den före hyreslagens tillkomst
förda diskussionen blev frågan, huruvida då gällande föreskrift om fardag
i stad borde ändras, föremål för behandling, och förslag framlades
dels om fardagarnas minskande till allenast en och dels om en förflyttning
till andra tider på året. Lagberedningen föreslog emellertid, att
två allmänna fardagar fortfarande måtte finnas och att såsom sådana
måtte upptagas de allmänneligen vedertagna den 1 april och den 1
oktober. Detta blev också statsmakternas beslut.

Med nu förevarande motion åsyftas införande av ett större antal
laga fardagar. Motionärerna finna för sin del önskligt, att den första i
varje månad skall betraktas som laga fardag, eller att fardagarnas antal
åtminstone måtte ökas till fyra, en vid varje kvartalsskifte. En sådan
ändring skulle enligt motionärernas uppfattning avhjälpa en del för närvarande
rådande missförhållanden på bostadsfrågans område. Motionärerna
anföra i sådant hänseende, att bostadsbyggandet städse inriktas
på att nybyggnaderna skola kunna tagas i bruk antingen den 1 april
eller den 1 oktober, vilket både till följd att bostadsproduktionen
koncentrerades till allenast några få månader av året; detta innebure
för arbetarna inom byggnadsindustrien en avsevärd olägenhet. Infördes
däremot ett större antal fardagar, skulle enligt motionärernas förmenande
en jämnare bostadsproduktion åstadkommas, de för närvarande regelmässigt
förekommande arbetslöshetsperioderna för ovannämnda arbetare
undvikas och flyttningarna mera likformigt fördelas på hela året.

Utskottet finner väl, att vissa olägenheter kunna sägas vara förenade
med den nuvarande förläggningen av fardagarna. Vid den före
1907 års lagändring förda diskussionen, då spörsmålet om ändring i då
gällande bestämmelser om fardag var föremål för eu ingående behandling,
visade det sig emellertid, att en övervägande mening förefanns för
bibehållande av då gällande bestämmelser. Någon anledning att nu
företaga en ändring därvidlag förefinnes enligt utskottets mening icke.
Vad särskilt angår en ökning av antalet fardagar såsom motionären
ifrågasatt, skulle en sådan tvärtom i åtskilliga hänseenden medföra betydande
nackdelar för dem, vilkas intressen den nya hyreslagen avsett
att reglera, nämligen hyresvärdar och hyresgäster. Det är sålunda för
hyresmarknadens reglering uppenbarligen av ett stort intresse att utbud
och efterfrågan av lediga lägenheter kunna koncentreras till så få tillfällen
som möjligt på året; möjligheten till val ökas därigenom i hög

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

grad. Denna fördel skulle omintetgöras genom en ändring i av motionärerna
föresingen riktning. En ökning av fardagarnas antal skulle
dessutom för hyresgästerna medföra en Ökad risk av uppsägning av
hyresavtalen från hyresvärdarnas sida. Också i andra hänseenden skulle
en ökning av antalet fardagar medföra ogynnsamma verkningar. Sålunda
skulle därmed följa en förkortning, i genomsnitt taget, av det
rådrum, som särskilda lagbestämmelser för närvarande bereda en förutvarande
ägare eller uppsagd hyresgäst, t. ex. efter exekutiv försäljning,
vid expropriation för vissa ändamål o. s. v., genom den medgivna rätten
att kvarsitta till nästa fardag.

Även om, på sätt i motionen föreslagits, fardagarnas antal ökades,
skulle därmed enligt utskottets mening någon förbättring i fråga om
de missförhållanden på bostadsfrågans område, som i motionen beröras,
näppeligen åvägabringas. Berörda förhållanden äro för övrigt, enligt vad
utskottet har sig bekant, föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet i
sammanhang med den nu pågående utredningen i bostadsfrågan, varför
utskottet saknar anledning att närmare ingå på de därmed sammanhängande
spörsmål, som i motionen avhandlas.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservationer:

dels av herr Ep (/berg, som yrkat, att utskottet måtte tillstyrka
skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte;

dels av herrar Pettersson i Södertälje, Jan Erik Berglund och Johanson
i Gäre, vilka anfört:

>1 likhet med motionärerna finna vi det vara i hög grad önskvärt
att söka åstadkomma eu jämnare fördelning av byggnadsverksamheten

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

över hela året samt sålunda förekomma, eller åtminstone inskränka, de
perioder av arbetslöshet, för vilka byggnadsindustriens arbetare 8ro utsatta,
och vilka äro ägnade att fördyra byggnadskostnaderna.

Motionärerna torde även hava rätt däri, att de nu gällande bestämmelserna
om laga fardagar i viss mån utgöra ett hinder för undanröjande
av ifrågavarande missförhållande, i det att nybyggnader merendels planeras
med sikte på, att de skola kunna tagas i användning antingen
den 1 april eller ock — vilket är vanligare — den 1 oktober; och
detta förhållande bidrager i sin mån kraftigt att hålla byggnads verksamheten
nere under årets sista kvartal.

Däremot är det icke alldeles givet, att man för vinnande av en
jämnare fördelning av byggnadsverksamheten bör anlita den av motionärerna
anvisade utvägen att införa ytterligare 2 —10 laga fardagar om
året. Särskilt skulle en avsevärd ökning av antalet fardagar, såsom utskottet
framhållit, helt säkert medföra flere allvarliga olägenheter. Givetvis
skulle detta i mindre grad kunna befaras, om man inskränkte
sig till att ytterligare införa exempelvis endast en fardag.

Emellertid kan det sättas i fråga, om man ej ännu mera verksamt
skulle tillgodose ifrågavarande syfte genom att flytta de nuvarande fardagarna
till andra tider på året, exempelvis till den 1 juni och den 1
december. Det må i detta avseende erinras, att man i Finland, som
med avseende på klimat, levnadssätt och lagstiftning är väl jämförligt
med vårt land, för mer än 50 år sedan fastställt den 1 juni som laga
fardag, samt att belåtenheten med denna anordning där påstås vara
ganska allmän.

Även andra åtgärder i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning
av byggnadsverksamheten torde för övrigt kunna tänkas.

I alla händelser synes den av motionärerna väckta frågan vara förtjänt
av en närmare utredning. Men denna bör enligt vårt förmenande
omfatta ej allenast det av motionärerna framställda förslaget, utan även
andra medel att förekomma omförmälda missförhållande.

På grund härav få vi hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av förevarande motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida genom ändring i nu gällande bestämmelser om laga fardagar
vid hyresavtal eller på annat sätt en jämnare fördelning av byggnadsverksamheten
över hela året må kunna åstadkommas, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.»