Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1920, kl. 11 f. m

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och
41 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående patent.

Närvarande: herrar Åkerman, Klefbeck, greve Spens, Edward Larson*, J. P.

Johansson*, Berglund*, Rutqvist*, Bergström*, Lindqvist i Kosta*,
Leo, Svensson i Betingetorp, Söderberg, Danielsson, Billqvist och
Thore.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 13 februari 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition nr 93, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj.t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 1 1 §§ i förordningen
den 16 maj 1884 angående patent.

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i förordningen
den 16 maj 1884 angående patent — 7 och 11 §§ i nedan''angivna
delar — skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

3 mom. Därjämte åligge sökanden att bifoga eu avgift (ansökningsavgift)
av femtio kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. !) samt. lärd. Ida höft. (Nr 18.)

1

2

Forsla lagutskottets utlåtande Nr 18.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, genast avslå ansökningen, låte patentmyndigheten,
efter underrättelse därom till sökanden, på sätt i 5 § sägs,
i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift å
dess huvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten
tillgängliga för envar, som önskar därav taga kännedom.

Under två — — — mot patentansökningen.

Inom samma tid skall sökanden till patentmyndigheten inbetala en
avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel å patentbrevet
tio kronor, vid äventyr att ansökningen eljest såsom återtagen avföres.
I händelse patent ej varder meddelat, återbetalas vad sålunda erlagts.

Efter utgången av nyssnämnda tid företage patentmyndigheten ärendet
till avgörande.

Möter ej — — — tryck offentliggöras.

11 §•

Förutom de avgifter, som omförmälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till patentmyndigheten för varje patentår
från och med det andra erläggas en årsavgift, utgörande för vart och
ett av det andra och tredje året fyrtio kronor, av det fjärde och femte
året sextio kronor, av det sjätte och sjunde året etthundra kronor, av det
åttonde och nionde året etthundrafemtio kronor, av det tionde och elfte
året tvåhundra kronor, av det tolfte och trettonde året tvåhundrafemtio
kronor samt av det fjortonde och femtonde året trehundra kronor.

Avgiften, som må i betalt brev insändas, skall för varje patentår
erläggas före det årets början, vid påföljd att avgiften för samma år höjes
med en femtedel.

Fullgöres ej sedermera inbetalning av den förhöjda avgiften inom tre
månader efter patentårets början, vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthavare vare — — — beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920 men äger ej tillämpning
å ansökning, som inkommit till patentmyndigheten före nämnda dag, eller
å patent, meddelat före denna lags ikraftträdande eller senare på grund
av ansökning, som nyss nämnts.

Första lagutskottets utlutande Nr 18. 3

Som bekant har ett förslag till ny patentlagstiftning utarbetats av en
därför tillsatt kommitté, den s. k. patentlagstiftningskommittén. Då emellertid
berörda förslag icke nu kunnat föreläggas riksdagen, men regleringen
av patentverkets ekonomi omedelbart krävde ökade inkomster genom höjda
patentavgifter, har departementschefen funnit nödigt att för sådant ändamål
redan nu framlägga ovan intagna förslag till ändring i de delar av
gällande patentlag, som beröra avgifterna.

Enligt 4 § 3 mom. och 11 § i förordningen den 16 maj 1884 angående
patent skall vid patentansökning av sökanden bifogas en avgift
av tjugu kronor. Enligt sistnämnda författningsrum skall för beviljat
patent, med undantag av tilläggspatent, därjämte av patenthavaren till
patentmyndigheten erläggas en årlig avgift, utgörande för varje av det
andra till och med det femte patentåret tjugufem kronor, för varje av
de fem följande åren femtio kronor och för varje av de fem sista åren
sjuttiofem kronor, för de femton patentåren sammanlagt således 725 kronor.
Den princip, som legat till grund för avgifternas bestämmande i nämnda
förordning har varit, att avgifterna icke borde sättas högre än att å ena sidan
patentmyndigheten bereddes fullt tillräckliga inkomster samt å andra sidan
gagnlösa patent omintetgjordes. Någon ändring i principen, att kostnaderna för
patentmyndighetens verksamhet skulle bestridas av den sökande allmänheten
medelst avgifter, som denna hade att erlägga för anlitande av nämnda myndighet,
fann patentlagstiftningskommittén i sitt den 13 juni 1919 avgivna betänkande
icke böra ifrågasättas. Kommittén fann också det för närvarande
hos oss använda systemet med årliga avgifter efter en stigande skala för
varje meddelat patent vara det lämpligaste. Kommittén framhåller, hurusom
patentmyndighetens huvudsakliga arbete bestode i granskning av patentansökningarna.
Ansökningsavgiften, som måste vara lika för alla, kunde
emellertid icke sättas till högre belopp än att densamma komine att täcka
endast en bråkdel av de med ansökningarnas granskning förenade kostnaderna.
Det bleve därför nödvändigt att på annat sätt fylla bristen, och,
om man därvid utginge från den enligt kommitténs mening berättigade principen,
att ansvaret för denna brist fördelades i förhållande till graden av
den nytta, vederbörande haft av patentmyndighetens verksamhet, frainstode
det såsom naturligt, att de, vilkas ansökningar lett till patent, skulle bidraga
till täckande av den brist, som uppkommit vid granskningen ej
blott av den egna ansökningen utan även av de ansökningar, som tillbakavisats,
likasom även att ett patents längre varaktighet borde föranleda en

Patentlag

stift.nings kommittén.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

större ansvarsskyldighet uti ifrågavarande hänseende. Det måste betraktas
såsom en avgjord fördel, att patent, som befunnos vara ogiltiga eller värdelösa,
genom vederbörandes uraktlåtenhet att inbetala avgift träda ur kraft,
då därigenom industrien befriades från obehöriga hämmande band å dess
handlingsfrihet.

Med avseende å avgifternas stegling med åren vore, utöver vad förut
anförts om avgiftsskyldighetens rättvisa fördelning, att märka, att ett patent,
som vederbörande ännu efter många år hade intresse av att vidmakthålla,
i allmänhet kunde antagas representera ett så stort värde, att en jämförelsevis
hög patentavgift icke kunde vara betungande. I mån som avgifterna
sattes höga för de sista åren av patenttiden, kunde de hållas nere vid
låga belopp för de tidigare patentåren. Därvid hade man emellertid att
taga hänsyn till, att, om patentens bestånd sattes i beroende av periodiska
avgifters erläggande, man, enligt vad erfarenheten givit vid handen, oberoende
av avgifternas belopp måste räkna med, att ett patents medellivslängd
komme att utgöra endast några få år efter patentets meddelande; för närvarande
utgjorde medellivslängden cirka fyra år från nämnda tidpunkt. Avgifterna
för de första patentåren finge därför icke sättas alltför låga, och
ännu mindre kunde en fullständig avgiftsfrihet för dessa år förordas. Det
kunde nämligen knappast vara rättvist att åvälva så gott som alla kostnader
för patentmyndighetens verksamhet på innehavame av de patent, som uppnådde
eu längre livslängd än den normala.

Kommittén erinrar om, att för närvarande uppföres i riksstaten ett
reservationsanslag till upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet att utgå av samtliga till ämbetsverket inflytande avgifter, varvid
av eventuella överskott bildas reservationer att användas uteslutande för
de ändamål anslaget avser. Förr var i fråga om ämbetsverkets ekonomi
eu uppdelning genomförd mellan bolagsavdelningen och ämbetsverket i övrigt,
— den så kallade patentavdelningen, till vilken räknades ej blott patentutan
även mönster- och varumärkesärenden, — så att vardera avdelningens
inkomster skulle användas för betäckande av dess utgifter, varvid för
ämbetsverket gemensamma utgifter fördelades mellan de olika avdelningarna
efter vissa fastslagna grunder. Numera sker icke någon sådan uppdelning,
utan alla inflytande avgifter av vad slag de vara må få användas för verkets
samtliga utgifter.

Med en fördelning av ämbetsverkets utgifter mellan de båda avdelningarna
enligt de grunder, som i sådant hänseende förut varit gällande, visar

Första lagutskottets utlåtande Nr 18. 5

verksamheten å patentavdelningen för nedannämnda år följande ekonomiska
resultat:

År Överskott (-{-) eller

underskott (—)
i kronor

1915 ........................................ — 58,668.63

1916 ......................................... — 14,167.69

1917 ......................................... + 9,534.39

1918 ......................................... — 154,690.30

Att för framtiden med någon större grad av sannolikhet beräkna, huru
utgifterna komma att ställa sig i förhållande till antalet ansökningar, vore
enligt kommittén synnerligen vanskligt med hänsyn särskilt till ovissheten
angående den blivande prisnivån och storleken av de avlöningar, som vid en
sannolikt nära förestående lönereglering kunde bliva fastställda. Säkert vore
emellertid, att förhållandena icke komma att ändra sig så, att icke fortfarande,
med nu utgående avgifter, en ej oväsentlig brist skulle uppstå.
Härtill komme, att ämbetsverkets inflyttning i dess nya lokaler föranledde
eu avsevärd ökning av flera utgiftsposter, såsom belysning, värme, vakthållning,
städning, varförutom de årliga utgifterna för pensionering av ämbetsverkets
befattningshavare, som för närvarande med endast två pensionerade
f. d. befattningshavare belöpte sig till 1,840 kronor, vid slutet av 1920-talet
kunde, vad patentavdelningen anginge, beräknas till omkring 40,000 kronor.
De medel, som funnits reserverade, ävensom nettobehållningen av ämbetsverkets
fasta egendom torde komma att till större delen tagas i anspråk
för den nya byggnadens uppförande och inredning. Det vore då av nöden,
att medel på nytt samlas till möjliggörande av framtida utvidgningar.

Ehuru till följd av kraftigt ökade inkomster å bolagsavdelningen under
kristiden ämbetsverkets verksamhet i sin helhet under de senaste åren lämnat
överskott, torde vad förut anförts otvetydigt giva vid handen, att eu
höjning av patentavgifterna vore av omständigheterna påkallad.

Kommittén påpekar, att för närvarande vore patentavgifterna i Sverige,
»om stämpelavgiften oräknad för eu femtonårig patenttid uppgå till 745
kronor, lägre än i flertalet andra länder, i det att patentavgifterna vid en
femtonårig patenttid uppgå till i Danmark 2,055 kronor, i Norge 1,290
kronor, i Tyskland 5,300 mark (enligt förslag år 1913 3,550 mark), i
Ungern 2,840 krönen, i Österrike 1,975 gulden, i Holland 1,375 gulden, i
Schweiz 1,370 francs, i Frankrike 1,500 francs och i Italien 1,500 lire, varjämte
i England patentavgifterna vid en fjortonårig patenttid utgör J 00 pund.

Avgifternas
storlek enligt
kommitténs
förslag till ny
patentlag.

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

Kommittén anför vidare:

»Kommittén vill här endast påpeka, att i Norge och Danmark, där förhållandena
kunna sägas närmast motsvara våra, det i lagen föreskrivna
sammanlagda avgiftsbeloppet för ett under femton år bestående patent utgör
1,290 respektive 2,055 kronor; i Norge har under innevarande år utfärdats
en lag om förhöjning av avgifterna, enligt vilken ifrågavarande
avgiftsbelopp, förut uppgående till 1,060 kronor, ökats till nyss angivna
summa. Med hänsyn härtill och då det icke torde lida något tvivel därom,
att penningvärdet för framtiden kommer att hålla sig betydligt lägre än
vid tidpunkten för de nu utgående avgifternas fastställande, anser kommittén
en höjning av avgifterna vara fullt berättigad. Vad först ansökningsavgiften
angår, kan det i enlighet med vad förut anförts icke bliva tal
om, att denna skall betäcka granskningskostnaderna, utan skola även årsavgifterna
därför tagas i anspråk, så att ansökningar, som icke leda till
patent, bliva granskade delvis på bekostnad av dem, som kommit i åtnjutande
av patentskydd. Ansökningsavgiften skall vara ett bidrag till
bestridande av ämbetsverkets verksamhet, så avpassat, att det utan att
vara betungande för den, vilken vill söka patent å en uppfinning, som kan
vara förtjänt av patentskydd, verkar återhållande i fråga om patents sökande
å lösa hugskott och yttringar av missriktad uppfinnareverksamhet.
Beloppet av ifrågavarande avgift har kommittén ansett höra sättas till 35
kronor. Någon återbetalning för det fall, att ansökningen icke leder till
patent, har icke synts böra ifrågakomma.

Ehuru enligt gällande rätt skyddstiden räknas från ansökningsdagen,
behöver årsavgift icke i något fall erläggas före patentets beviljande. Enligt
patentverkets cirkulär den 10 november 1898 skola, då en patentansökning
ej hunnit slutbehandlas inom första året från det ansökningen inkommit,
de årsavgifter, som äro förfallna, när patentet beviljas, erläggas
före ingången av det patentår, som tager sin början näst efter den dag,
då kungörelse om patentets beviljande finnes införd i Post- och inrikes tidningar.
Det händer på grund härav, att bortsett från tilläggspatenten många
patent utfärdas, för vilka aldrig någon årsavgift blir erlagd; en undersökning
har givit vid handen, att antalet sådana patent torde kunna uppskattas till
nära en tredjedel av hela antalet. Med hänsyn till de kostnader, som äro
förenade med utfärdandet av patent, särskilt tryckningen av patentskriften,
har detta synts kommittén vara ett missförhållande, som icke bör få fortbestå.

Kommittén har därför i 29 § föreslagit, att inom uppbudstiden en
avgift skall erläggas, som återbetalas, därest ansökningen icke leder till

Första lagutskottets utlåtande Nr 18. 7

patent. Detta skall gälla ej blott för självständiga patent utan även för
tilläggspatent. Avgiften har av kommittén satts till 40 kronor. Med nuvarande
prisläge kan tryckningskostnaden för varje patent med en upplaga
av i regel 100 exemplar i medeltal beräknas till omkring 50 kronor, och
den inkomst, som tillflyter ämbetsverket för försålda patentskrifter, till i
medeltal cirka 1 krona 50 öre för varje patent. Även om tryckningskostnaderna
kunna antagas komma att något nedgå, kan det föreslagna beloppet,
40 kronor, åtminstone icke anses för högt. Kommittén har med hänsyn
till avgiftens huvudsakliga ändamål icke funnit lämpligt att beteckna
densamma såsom eu avgift för det första patentåret, ej heller har kommittén
ansett sig böra utöver ifrågavarande avgift kräva en särskild sådan
förstaårsavgift. I utlandet fordras i allmänhet före patentets utfärdande
erläggande av en avgift. Enligt den österrikiska patentlagen och det tyska
förslaget, som för skyddstidens beräknande uppställa samma regler som
kommitténs förslag, skall nämnda avgift såsom årsavgift för det första
patentåret erläggas före uppbudstidens utgång. — Stämpelavgiften för
patentbrev förutsätter kommittén bibehållen vid sitt nuvarande belopp 10
kronor.

För varje patentår utom det första skall enligt 49 § liksom för närvarande
årsavgift erläggas enligt en stigande skala. I enlighet med de
synpunkter, kommittén förut framfört, har stegringen av årsavgifterna gjorts
avsevärt skarpare än enligt gällande rätt. Den del av patenttiden, för
vilken årsavgifter skola betalas, kan enligt kommitténs förslag sägas vara
indelad i sju tvåårsperioder; årsavgiften skall utgöra i den första 40 kronor,
i den andra 60 kronor, i den tredje 100 kronor, i den fjärde 150 kronor,
i den femte 200 kronor, i den sjätte 250 kronor och i den sjunde 300
kronor. Summan av årsavgifterna utgör för närvarande 725 kronor och
enligt kommitténs förslag 2,200 kronor. Tager man i betraktande patentens
korta medellivslängd, cirka 4 år räknat från patentets meddelande,
framstår ökningen i patenthavarnes förpliktelser såsom långt mindre betydande
än vad nyssnämnda siffror i och för sig synas giva vid handen.
Den totala ökningen kommer att drabba endast ett fåtal patenthavare. Fn
omständighet, som måste tagas med i räkningen, är också, att, då patenttiden
enligt kommitténs förslag löper först från uppbudskungörelsen, det
andra patentåret enligt förslaget inträder först sedan ett år förflutit från
uppbudskungörelsen men enligt gällande rätt däremot redan med första årsdagen
av ansökningens inlämnande, vilket givetvis gör ökningen av årsavgifterna
mindre kännbar.»

8

Första lagutskottets utlåtande Nr IS.

Kommittén beräknar, att medan inkomstsumman av 1,000 meddelade
patent enligt gällande rätt uppgår till i runt tal 155,000 kronor, motsvarande
inkomstsumma enligt kommitténs förslag skulle komma att utgöra
omkring 320,000 kronor. Då emellertid derå år kunna komma att förflyta
innan en på grundval av kommitténs förslag byggd ny patentlag träder
i kraft, bär kommittén till säkerställande av patentmyndighetens ekonomi
ansett nödigt, att oberoende av revisionsarbetet i övrigt snarast möjligt
en ändring av patentlagstiftningen vidtages till undanröjande av de
missförhållanden, som avgifternas otillräcklighet innebär.

Avgifterna Kommittén har på den grund utarbetat ett förslag till lag om ändrad

mittÅ^pro- lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ i gällande patentförordning, enligt
visoriska för- vilket ansökningsavgiften skulle utgå med 30 kronor, patentsökande inom
slaq'' två månader efter patentansökningens kungörande i allmänna tidningarna
hade att erlägga en avgift av tjugufem kronor samt årsavgiften skulle utgå
med trettio kronor för vart och ett av det andra och det tredje patentåret,
femtio kronor för vart och ett av det fjärde och det femte patentåret,
sjuttiofem kronor för vart och ett av det sjätte och det sjunde patentåret,
etthundra kronor för vart och ett av det åttonde och nionde patentåret,
etthundrafemtio kronor för vart och ett av det tionde och elfte
patentäret, tvåhundra kronor för vart och ett av det tolvte och trettonde
patentåret och tvåhundrafemtio kronor för vart och ett av det fjortonde
och femtonde patentåret.

Kommittén framhåller, att avgifterna i berörda förslag satts lägre än
motsvarande avgifter i förslaget till ny patentlag. Detta vore motiverat dels
av lämpligheten att, då tillfälle därtill gåves, stegvis införa den ökning, som
vore erforderlig, dels av hänsyn till den mellan kommitténs sistnämnda förslag
och gällande patentförordning föreliggande olikheten i fråga om den
tid, för vilken årsavgifter skulle erläggas. Enligt kommittéförslaget började
det första patentåret att löpa med dagen efter uppbudskungörelsen; i gällande
patentförordning räknades däremot patenttiden från den dag, ansökningen inlcomme.
Under det att enligt kommitténs förslag någon årsavgift ej behövde
erläggas för tiden intill ett år från uppbudskungörelsen, vore enligt
gällande patentförordning endast det första året från ansökningens inkomstdag
fritt från årsavgift. Den däremot svarande förskjutningen av patentåren
i fortsättningen vore ock att taga i betraktande. Härav vore i främsta
rummet betingat, att årsavgifterna ej sattes lika höga som i förslaget till ny
patentlag. Emellertid tedde sig även ur denna synpunkt ett bestämmande
av lägre belopp för den förhöjda ansökningsavgiften och den nya avgiften,

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

varom stadgande föreslås infört i 7 §, såsom motiverat, enär eljest patenthavaren,
som efter patentets meddelande hade att erlägga avgift för de år
— det första oräknat —, behandlingstiden omfattat, bleve redan före
patentets beviljande i alltför hög grad betungad med avgifter.

Yttranden över kommitténs berörda förslag hava avgivits av patentoch
registreringsverket, kommerskollegiet, Sveriges industriförbund, svenska
föreningen för industriellt rättsskydd, svenska uppfinnareföreningen och
svenska patentombudsföreningen. Tekniska högskolan har inkommit med
ett på dess styrelses anmodan av professorerna Gustaf Sellergren, E.
Ilubendick och Arvid Johansson avgivet utlåtande, och styrelsen för
Chalmers tekniska institut har överlämnat ett yttrande av institutets lärarråd.
Svenska teknologföreningens styrelse, som uppdragit åt en kommitté bestående
av överingenjören Erik Aug. Forsberg och ingenjörerna Ernst Svanqvist
och C. J. Lundström att till styrelsen inkomma med yttrande över förslaget,
har, sedan sådant yttrande avgivits, översänt detsamma till Kungl. Maj:t.

I grundsatsen, att kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet skola
bestridas av den patentsökande allmänheten, har ändring påkallats allenast
av svenska uppfinnareföreningen, som ansett att det allmänna borde bära
en del av ifrågavarande kostnader. I fråga om de av kommittén föreslagna
avgifterna hava Sveriges industriförbund, svenska föreningen för industriellt
rättsskydd, svenska patentombudsföreningen, tekniska högskolan och Chalmers
tekniska instituts lärarråd ej haft någon erinran att göra. Svenska uppfinnareföreningen,
där frågan, huruvida de av kommittén föreslagna provisoriska
höjningarna av patentavgiftema skulle komma att avsevärt hämma uppfinnarintresset
i vårt land, varit under omröstning, har med 59 procent av de
röstande besvarat nämnda fråga jakande. Svenska teknologföreningens kommitté
ansåg, att de nuvarande årsavgifterna borde bibehållas oförändrade, till
dess en ny patentlag trätt i kraft, och anförde såsom motiv härför huvudsakligen,
att, om kommitténs förslag bleve antaget, skulle man för avsevärd framtid
hava tre slags patent, nämligen dels de gamla, löpande efter nuvarande lag,
dels de under den provisoriska lagen beviljade, och dels slutligen de, som erhållits
efter den definitiva lagens ikraftträdande, vilken tredelning ansågs vålla
betydande förvirring och störa svårigheter för patentinnehavarna. Kommerskollegium,
som berett tillfälle för fullmäktige i järnkontoret och rikets samtliga
handelskamrar ävensom ett antal tekniska sammanslutningar att yttra sig
i ärendet, fann starka skäl tala för att, då ett provisorium ansågs böra
tillgripas, detta anordnades så, att det å ena sidan icke i princip alltför
Bihang till riksdagens protokoll 11)20. O sand. 1 avel. Via höft. (Nr 18.) 2

Avgivna yttranden.

Patent- och
registrerings
verket.

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

mycket avveke från det gällande systemet och å andra sidan erbjöde möjlighet
att bereda en mjuk övergång till ett eventuellt nytt system. I dessa
avseenden vore dock kommitténs förslag enligt kollega mening icke att
anse som fullt tillfredsställande. Särskilt funne kollegiet den på en gång
tillämnade starka stegringen av årsavgifterna alltför högt tilltagen. Vidare
saknades i förslaget bestämmelser om skyldighet för patenthavare, vilka
skulle falla under de provisoriska föreskrifterna, att underkasta sig eventuella
senare ändringar i årsavgifterna. Först med en sådan bestämmelse
skapades enligt kollegiets uppfattning möjligheter att utan allt för stora
olägenheter bereda en mjuk övergång till ett definitivt nytt system. Yidtoges
emellertid ändringar i dessa hänseenden, vore kollegiet för sin del
berett att tillstyrka kommitténs förslag, ehuruväl kollegiet därmed givetvis
icke fattat slutlig ståndpunkt, vare sig i princip eller eljest till kommitténs
förslag till definitiva bestämmelser om årsavgifternas storlek.

Patent- och registreringsverket yttrade i sitt över kommitténs förslag
avgivna utlåtande, bland annat:

Vid avgivande i underdånigt utlåtande den 28 augusti 1918 av underdånigt
förslag till utgiftsstat för ämbetsverket uttalade patent- och registreringsverket,
bland annat, att med hänsyn särskilt till permingevärdets fall en icke oväsentlig
höjning av patentavgifterna torde vara fullt befogad, samt att det icke torde
vara uteslutet, att, därest omständigheterna ansåges sådant påkalla, frågan om
dylik höjning gjordes till föremål för slutligt avgörande utan avvaktan av antagande
i dess helhet av det förslag till ny patentlag, som patentlagstiftningskommittén
då väntades att påföljande år avgiva.

Numera äro de avgifter, som sökande och patenthavare enligt gällande
patentförordning hava att erlägga, otillräckliga för bestridande av de utgifter,
som föranledas av patentärendenas handläggning. Då någon ändring i den hittills
tillämpade principen, att kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet
skola bestridas av den sökande allmänheten medelst avgifter, som denna har att
erlägga för anlitande av nämnda myndighet, icke lärer ifrågasättas, är en ökning
av avgifterna av högsta behov påkallad, och finner patent- och registreringsverket
i likhet med kommittén nödigt, att till säkerställande av patentmyndighetens
ekonomi oberoende av revisionsarbetet i övrigt av patentlagstiftningen en ändring
därutinnan snarast möjligt vidtages till undanröjande av de missförhållanden,
som avgifternas otillräcklighet innebär.

För närvarande uppföres i riksstaten ett reservationsanslag till upprätthållande
av patent- och registreringsverkets verksamhet att utgå av samtliga till
ämbetsverket inflytande avgifter, vilket upptages med det belopp, vartill utgifterna
för året kunna beräknas. Av eventuellt överskott bildas reservationer att användas
uteslutande för det ändamål, anslaget avser. Uppstår något år underskott,
få reservationernas tagas i anspråk. De medel, som funnits reserverade, ävensom
nettobehållningen av ämbetsverkets fasta egendom komma att till större delen tagas

11

Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

i anspråk för uppförande och inredning av den nya byggnad till ämbetslokal åt
ämbetsverket, som är under uppförande i kvarteret Doktorn vid Vallhallavägen.

Då patentavgifterna fastställdes enligt gällande patentförordning, var avsikten
att avpassa dem så, att de svarade mot de utgifter, som fordrades för att
bestrida kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet. Denna synpunkt bör
fortfarande vara avgörande vid bestämmande av ändrade avgifter. Vid fortsatt
tillämpning av det för närvarande använda systemet att huvudparten av patentmyndighetens
inkomster uttages medelst årliga avgifter efter en stigande skala
för varje meddelat patent, låter det sig givetvis ej göra att med ens uttaga
bristen i fråga om kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet, enär verkan
av förhöjda årsavgifter först småningom gör sig gällande.

Så vitt möjligt måste dock enligt patent- och registreringsverkets förmenande
ordnas så, att en snabb förhöjning av patentavgifterna åstadkommes i den
mån att tillskott av inkomster erfordras för att under de närmaste åren framåt
bestrida kostnaderna för ämbetsverkets förvaltning i dess helhet.

Patent- och registreringsverket har sökt uppgöra en approximativ utgiftsoch
inkomstberäkning för patentmyndigheten för närmaste år, däri inbegripet
avdelningen för handläggning av varumärkes- och mönsterärenden, men ej avdelningen
för bolagsregistreringen och därvid kommit till följande resultat:

Utgifter:

Avlöningar, arvoden och vikariatsersättningar med nu utgående

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring .................. Kr. 883,000: —

Till renskrivning (1,800 kr.), skrivmaterialier (7,800 kr.), postavgifter
(1,700 kr.), bränsle (I * 3 */r av hela kostnaden, 31,500
kr.) lyse (3A av hela kostnaden, 5,000 kr.) renhållning och
städning (Vi av hela kostnaden, 15,000 kr.), inventariers
anskaffande och underhåll, däri inbegripet telefon avgifter
(SU av hela kostnaden, 10,000 kr.) onera och underhåll av

fastigheten (5/* av hela kostnaden, 15,000 kr.) ............... 87,800: —

Till böcker och bindningskostnader (12,000 kr.), kungörelser i
post- och inrikes tidningar (5,000 kr.), industritidningen
Norden, anslag och kungörelser (30,000 kr.), tryckning av
patentbeskrivningar, 2,000 å 53 kr. (106,000 kr.), av pa -

Pensioner åt

»

166,000: —

Bern...... »

1,600: —

......... *

2,800: —

Summa Kr.

1,141,200: —

I ovanstående utgiftsberäkning hava upptagits hela generaldirektörens av löning,

hela kostnaden för kassakontoret, registratorskontoret, statistiska avdel ningen,

värmeledningsskötare, telefonist m. h. utgifter, vilka delvis böra bestridas
med avgifter för registrering rörande bolag, men, därest bolagsavdelningen

ej tillhörde patent- och registreringsverket, utan nämnvärd minskning skulle

drabba patentavdelningen.

12

Första lagutskottets utlåtande JSr 18.
Inkomster:

Enligt nu utgående patentavgifter sådana de kunna beräknas med ledning
av resultatet under tio månader innevarande år:

Ansökningsavgifter för patent .......................................... Kr. 117,700

Årsavgifter för patent ................................................... » 363,400

Avgifter för registrering av varumärken ........................... » 68,400

» » förnyelse av varumärken................................. » 6,600

Expeditionslösen ............................................................ » 8,500

Avgifter för registrering av mönster ................................. » 400

» » försålda publikationer .................................... » 4,000

Summa Kr. 569,000

Föregående år bar kunnat beräknas en årlig ökning av årsavgifterna för
patent. De senare årens låga antal meddelade patent torde göra en fortsatt
ökning under de närmaste åren föga sannolik.

Nu utgående avgifter för bestridande av kostnaderna för varumärkes- och
mönsterregistreringen torde för ändamålet vara ungefärligen tillräckliga. Den
årliga inkomstökning, som sålunda genom förhöjda patentavgifter komme att erfordras
för att inkomsterna skola täcka de utgifter, som föranledas av patentärendenas
behandling, skulle sålunda uppgå till i runt tal 572,000 kronor. Med
samma höga antal betalta patentansökningar, nämligen 5,885, som beräknats inkomma
under år 1919, och 1,500 kungjorda patentansökningar, å vilka lagen
om ändrad lydelse av 7 § av gällande patentförordning skulle tillämpas — för
ett stort antal kungjorda patentansökningar kommer fortfarande nuvarande patentförordning
att gälla — bleve inkomstökningen för avgifterna enligt 4 § mom.
3 och 7 § av kommitténs förslag 96,350 kronor, och i ökade årsavgifter skulle
erfordras 475,650 kronor. Enligt kommitténs förslag till ny lag om patent, skulle
inkomstökningen med ovan beräknade antal patentansökningar och kungjorda
ansökningar bliva 148,275 kronor och i ökade årsavgifter erfordras 423,725 kronor.

Vid en sådan av kommittén å sid. 348 i betänkandet (sid. 10 här ovan)
angiven fördelning av ämbetsverkets utgifter mellan patentavdelningen och bolagsavdelningen
enligt de grunder, som förut varit gällande och som för år 1918
visar ett underskott i patentavdelningens inkomster av 154,690 kronor, torde underskottet
för patentavdelningen för år 1919 kunna beräknas till omkring 350,000
kronor.

Under år 1919 har medgivits förhöjt dyrtidstillägg med omkring 130,000
kronor, tillfällig löneförbättring med omkring 66,000 kronor. Därtill komma
ökade tryckningskostnader med omkring 25,000 kronor samt ökade arvoden
med omkring 36,000 kronor. Arvodesökningen har huvudsakligen föranletts
av nödvändigheten att till följd av det stora tilloppet patentansökningar och
balansen av oavgjorda sådana ansökningar anställa flera extra tjänstemän med
ingen j örsutbi ldning.

Även verkets samtliga inkomster torde för år 1919 komma att visa ett
underskott, så vitt nu kan beräknas av omkring 90,000 kronor. Detta är

13

Första layutsJcottets utlåtande Nr 18.

nedgång av de ökade utgifterna under året till stor del beroende på en betydande
förutom under året av avgifter för registrering rörande bolag. Dessa avgifter
uppgingo år ''1918 till 836,672 kronor och kunna innevarande år beräknas till
omkring 515,000 kronor.

Med den rådande depressionen inom affärsvärlden torde snarare fortsatt
nedgång än uppgång av dessa avgifter vara att förvänta. Då underskottet i inkomster
å patentavdelningen, såsom ovan nämnts, för närmaste tiden framåt med
nu utgående patentavgifter beräknats till omkring 572,000 kronor och år 1919
till 350,000 kronor, skulle underskottet för kommande år ökas med 222,000 kronor,
vadan, då år 1919 ett underskott av 90,000 kronor å ämbetsverkets verksamhet
i dess helhet antages komma att uppstå, utgifterna för hela ämbetsverkets
förvaltning skulle komma att överstiga inkomsterna med 312,000 kronor.

Till säkerställande av verkets ekonomi för den närmaste tiden framåt måste
enligt patent- och registreringsverkets förmenande nödvändigtvis ett så stort belopp
uttagas genom ökade ansökningsavgifter och avgifter under uppbudstiden
till betäckande av kostnaderna för tryckning av patentbeskrivningama, vilka avgifter
komma att inflyta inom en jämförelsevis kort tid efter lagändringens ikraftträdande,
att inkomsterna av ämbetsverkets verksamhet i dess helhet åtminstone
närmelsevis täcka ämbetsverkets utgifter. Härför erfordras, att dessa avgifter
sättas högre än kommittén i sitt förslag till ny patentlag gjort.

För detta måls vinnande synes ansökningsavgiften ej böra sättas lägre än
till femtio kronor och den andra ifrågavarande avgiften till samma belopp.

Den årliga inkomstökning, som därigenom skulle erhållas, borde uppgå till
omkring 250,000 kronor, vartill skulle komma en något ökad inkomst av årsavgifter.

De ändrade ekonomiska förhållanden, som för ämbetsverket inträtt under
år 1919, kunna givetvis icke haft någon avgörande betydelse för kommitténs redan
i juni dagtecknade förslag. Att en betydande utgiftsökning inträtt under
år 1919 har förut påvisats. Eu ansökningsavgift av femtio kronor kan icke anses
oskälig. Med nuvarande penningvärde torde avgiften ej ens motsvara den
ansökningsavgift av tjugu kronor, som bestämdes genom förordningen den 14
april 1893.

I motiven till 29 § av den nya patentlagen rörande den avgift, som motsvaras
av den nya avgiften i 7 § av förslaget till lagen om ändrad lydelse av
vissa paragrafer i gällande patentförordning, angiver kommittén, att avgiften är
avsedd att betäcka kostnaden för tryckning av patentskriften. Enligt det avtal
rörande tryckning av ämbetsverkets publikationer för år 1919, som träffats mellan
patent- och registreringsverket och aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, belöper
sig medelkostnaden för tryckningen av patentbeskrivningarna till något över 50
kronor för varje patentskrift. Å de räkningar för året, ämbetsverket hittills betalt,
har medelkostnaden varit resp. 55 kronor och 52 kronor. Då någon nedgång i
tryckningskostnaden för den närmaste tiden icke lär kunna ställas i utsikt utan
snarare eu höjning är att förvänta, synes det vara fullt fog för att den ifrågavarande
avgiften redan nu fastställes till femtio kronor.

14 Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

Under förutsättning att en årlig merinkomst av omkring 250,000 kronor inflyter
på grund av avgifterna enligt 4 och 7 §§, skulle enligt den av patent- och
registreringsverket angivna beräkningsgrunden en årlig merinkomst av 322,000
kronor i årsavgifter erfordras för att betacka kostnaderna för patentmyndighetens
verksamhet.

En beräkning av den inkomstökning, som förhöjda årsavgifter skulle medföra
för patentmyndigheten, låter sig icke med någon tillförlitlighet göra. Den
är beroende av bland annat så obestämbara faktorer som antalet meddelade patent
och deras livslängd.

Av intresse har synts vara att undersöka, huru avgiftsförhöjningen skulle verkat
om den varit gällande för samtliga patent, för vilka årsavgifter under ett år
inbetalts.

Nedanstående tabell angiver beloppet av inbetalta årsavgifter under år 1918
utan förhöjning på grund av försenad inbetalning, samt huru motsvarande inbetalningar
skulle ställt sig, om de av kommittén föreslagna avgifterna varit gällande
för samtliga dessa patent.

Års-

Antal

Nu va-

Kronor

Kronor

Avgift enligt § 49

Avgift enligt förslag
tifl ändrad lydelse

av-

gift

patent

rande
taxa å

1918

1918

i förslag till ny pa-tentlag

av § 11 i gällande
patentförordning

2

1.145

26

28.625

! 3

1.091

2.236

»

27.276

65.900

1

Ö

"tf

-ct

89.440: —

å 30: —

67.080: —

i 4

1.023

25

25.675

I 6

1.024

2.047

»

26.600

61.176

å 60: —

122.820: —

ä 60: —

102.350: —

i 6

979

50

48.950

i **

806

1.784

>

40.250

89.200

å 100: —

178.400: —

ä 75: -

133.800: —

i 8

677

60

33.860

i 9

497

1.174

»

24.850

68.700

å 150: —

176.100: —

1

ö

o

r—<

-St

117.400: —

10

423

50

21.160

11

317

740

75

23.775

44.926

å 200: —

148.000: —

å 160: —

111.000: —

12

296

75

22.125

13

202

497

>

16.160

37.275

ä 260: —

124.260: —

ä 200:—

99.400: —

14

163

75

11.475

16

96

248

>

7.126

18.800

å 300: —

74.400: —

å 260: —

82.000: —

356.775

913.410: —

693.030: —

15

Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

Det inbetalta beloppet år 1918 var 363,075 kronor. Skillnaden 7,300 kronor
utgöres av förhöjda avgifter på grund av försenad inbetalning. Med avgifter
enligt den ändrade 11 § skulle vid slutet av femtonårsperioden hava nåtts
en merinkomst av 337,255 kronor eller ungefärligen, vad som nu erfordras. Det
måste emellertid räknas med, att vid de högre avgifterna avfallet av patent, för
vilka årsavgifter betalas, bliver större under de senare patentåren till följd av
de då kraftigt stegrade avgifterna och framför allt därmed, att det dröjer en lång
tid framåt, innan de högre avgifterna gälla för alla patent. Årsavgifterna skola
betalas enligt nu gällande förordning ej endast för de vid lagändringens i kraftträdande
beviljade patenten utan även för de patent, som beviljas på grund av
då inneliggande oavgjorda ansökningar. De oavgjorda patentansökningarnas antal
var den 1 november 1919 11,353.

Visserligen kan det antagas, att antalet patent, för vilka årsavgifter inbetalas,
kommer att stiga, men behovet av ökade inkomster kommer antagligen även
att väsa för tillgodoseende av kommande ytterligare ökade utgifter, såsom för
pensionering av f. d. befattningshavare samt för avsättning av medel till möjliggörande
av framtida utvidgningar. — Så vitt patent- och registreringsverket kan
bedöma, torde de lägre årsavgifterna bliva otillräckliga, även om ansökniugsavgiften
och avgiften enligt 7 § fastställas såsom patent- och registreringsverket
föreslagit. Patent- och registreringsverket anser därför, att de högre årsavgifterna,
sådana de föreslagits i 49 § av den nya patentlagen, omedelbart böra bliva gällande
och 11 § ändras i enlighet därmed.

Vid kommittéförslagets anmälan i statsrådet förklarade föredragande Departementsdepartementschefen,
att han ansåge sig sakna skäl att förorda eu ändring chefen.
av den gällande grundsatsen, att kostnaderna för patentmyndighetens verksamhet
skulle betridas medelst avgifter av den allmänhet, som anlitar myndigheten.
Departementschefen erinrar i detta sammanhang därom, att chefen
för finansdepartementet vid behandlingen i statsrådet den 7 januari 1920
av de frågor, som rörde regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde
huvudtitel för år 1921 och å tilläggsstaten för år 1920 byggt på samma
grundsats. Den föreliggande utredningen syntes departementschefen otvetydigt
giva vid handen, att de nuvarande avgifterna vore otillräckliga,
och att ändringar i desamma måste vidtagas för tryggande av patentmyndighetens
ekonomi. Till vilket belopp avgifterna med hänsyn därtill borde
sättas, vore på grund av omöjligheten att åstadkomma tillförlitliga beräkningar
angående de genom avgifterna inflytande beloppen svårt att avgöra.

Mod anledning av vad patent- och registreringsverket i sitt utlåtande över
det ifrågavarande lagförslaget anfört, hade departementschefen emellertid funnit
sig böra förorda de belopp för avgifterna, som i samma utlåtande föreslagits,
detta, beträffande ansöknings- och utfärdningsavgifterna, så mycket
hellre som de av kommittén föreslagna beloppen för dessa avgifter i eu del

Utskottet.

16 Forsta lagutskottets utlutande Nr 18.

utlåtanden angivits såsom måttliga. Beträffande utfardningsavgiften ville
departementschefen erinra därom, att enligt ett mellan patent- och registreringsverket,
å ena, samt aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, å andra
sidan, träffat preliminärt avtal, avseende år 1920, å vilket avtal patentoch
registreringsverket sökt Kungl. Maj:ts godkännande, kostnaden för
tryckning av patentskrifterna komme att under år 1920 ställa sig väsentligen
höere än under år 1919.

o O

Utskottet delar föredragande departementschefens åsikt, att kostnaderna
för patentmyndighetens verksamhet böra bestridas medelst avgifter av den
allmänhet, som anlitar myndigheten. Av den i ärendet förebragta utredning
finner utskottet det också med tydlighet framgå, att de för närvarande
utgående avgifterna cj äro för sitt berörda ändamål tillräckliga.

Den föreslagna höjningen av ansökningsavgiften anser utskottet skälig,
och även införandet av den s. k. utfardningsavgiften synes utskottet vara väl
grundat.

I fråga om årsavgifterna tillåter sig utskottet erinra, att -—- såsom
av den här ovan lämnade redogörelsen framgår — de av patentlagstiftningskommittén
i dess berörda förslag till lag om ändrad lydelse av nu
ifrågavarande paragrafer i patentlagen ifrågasatta årsavgifterna voro satta
lägre än motsvarande avgifter i kommitténs förslag till ny patentlag (sammanlagda
beloppet av årsavgifterna enligt dessa båda förslag utgjorde
respektive 1,710 och 2,200 kronor). I den föreliggande kungl. propositionen
har i anledning av patent- och registreringsverkets ovanintagna
utlåtande hemställts, att berörda högre årsavgifter omedelbart måtte bliva
gällande. Utskottet tillstyrker propositionen jämväl i denna del. Med hänsyn
till ej mindre penningvärdets fall än även den omständigheten att, såsom
av patent- och registreringsverkets berörda yttrande framgår, patentavdelningen
inom nämnda ämbetsverk för närvarande går med förlust och att
verkets utgifter komma att för framtiden undergå en ej oväsentlig ökning,
kunna de föreslagna årsavgifterna anses väl motiverade. Utskottet vill också
framhålla, att den kraftigaste stegringen av årsavgifterna enligt förslaget
skulle komma att äga rum under de senare patentåren. Det blir således
blott de värdefullaste patenten, vilkas vidmakthållande visat sig vara
ekonomiskt fördelaktigt, som drabbas av berörda starka höjning, och för
dessa ekonomiskt bärkraftiga patent kan en jämförelsevis hög patentavgift
näppeligen vara betungande. Härtill kommer slutligen, att om årsavgifterna
redan nu sättas till samma belopp, som föreslagits skola komma

17

Forsla lagutskottets utlåtande Nr 18.

att utgå enligt den nya patentlagen, undvikes den av teknologföreningen
framhållna olägenheten, att man för en avsevärd framtid skulle hava att
räkna med tre i fråga om årsavgifternas belopp olika slags patent.

Icke heller i övrigt har utskottet haft något att erinra mot det kungliga
förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 12 mars 1920.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKEKMAN.

Reservation

av herr Thore, som anfört:

»Utan att vilja bestrida riktigheten av den av departementschefen
uttalade och av utskottet godkända grundsatsen, att kostnaderna för patentmyndighetens
verksamhet skola bestridas medelst avgifter av den allmänhet
som anlitar myndigheten, ställer jag mig dock tveksam angående
lämpligheten av den, särskilt i fråga om årsavgifterna, föreslagna starka
stegringen av nu gällande patentavgifter. Härvidlag delar jag de betänkligheter,
som uttalats av bland andra kommerskollegium, svenska
teknologföreningen, svenska uppönnareföreningen, tekniska föreningen i
Västerås m. fl.

Nu gällande patentavgifter för en femtonårig patenttid utgöras av
20 + 725 kronor. Enligt det i kungl. propositionen framlagda förslaget skulle
patentavgifterna lör nyssnämnda tids period uppgå till ej mindre än
100 + 2,200 kronor.. Alltså erhålla en ökning till det fullt tredubbla. En
jämförelse mod de i andra länder gällande patentavgifter (sid. 5 och 6
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 1 avd. 13 a höft. (Nr 18.) 3

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

utskottsutlåtandet) ger vid handen, att genom den föreslagna höjningen
kostnaderna för patents anskaffande och bevarande här i landet skulle
komma att ställa sig högre än vad fallet synes vara i andra länder. Ett
förhållande, som ingalunda kan antagas bliva till fördel för svensk uppfinnareverksamhet.
Det må påpekas, att, då man i Norge under fjolåret
företog en höjning av de därstädes gällande patentavgifterna, denna höjning
stannade vid en stegring av avgifterna från förutvarande 1,060 kr.
till 1,290 kr.

Den kangl. propositionen innebär, att den nu utgående avgiften för
patents erhållande, 20 kr. skall höjas till 100 kr., därav 50 kr. i ansökningsavgift
och 50 kr., i utfärdningsavgift. Mot den sålunda föreslagna
avgiftshöjningen för patents utfående är intet att invända, då den är avsedd
att kompensera en för patentets utfärdande hos patentverket direkt förekommande
utgiftsstegring. I nämnda avseende har ej heller från de sammanslutningar,
som i ärendet hörts, några egentliga invändningar blivit
gjorda. Så mycket mera har man uttalat sig mot den föreslagna starka
stegringen av årsavgifterna. Otvivelaktigt har Kungl. Maj:t och utskottet
ifråga om sistnämnda avgifters storlek gått längre än vad som i allmänhet
ansetts vara lämpligt.

Genom höjning av engångsavgifterna (ansöknings- och utfärdningsavgiften)
till 100 kronor, vilken stegring innefattas i §§ 4 och 7 i föreliggande
lagförslag, beräknas patentverket erhålla en merinkomst av omkring 250,000
kronor. Den ytterligare erforderliga merinkomsten för bestridande av patentverkets
kostnader, 322,000 kronor., är avsedd att uttagas genom höjning av
årsavgifterna. Det må emellertid framhållas, att merinkomst av sistnämnda
slag enligt lagförslagets stadgande inträder successivt och först i den mån årsavgifter
komma att inbetalas å de efter den 1 juli 1920 sökta patenten.
Statsverkets finansiella synpunkter genom de föreslagna ändringarna i patentavgifterna
bliva sålunda först efter några år framåt tillgodosedda. Även
må framhållas, att de före den 1 juli 1920 sökta eller gällande patenten
bliva befriade från varje som helst höjning i nu utgående avgifter. Bristen
i patentverkets budget, vars egentliga grundorsak är att hänföra till penningvärdets
fall, kommer sålunda till ingen del att täckas av höjda avgifter
från allaredan nu befintliga patent eller sådana patent, som på grund av
inneliggande patentansökningar eventuellt kunna komma att beviljas, utan
helt och hållet skjutas över på den blivande uppfinnarverksamheten. Ett
rättvisare tillvägagångssätt och även mera förmånligt för patentverkets ekonomi
synes mig vara, att något minska de i 11 § av lagförslaget omför -

19

Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

mälda årsavgifterna — deras storlek bör sättas till högst det belopp, som
tinnes upptagit i det av patentlagstiftningskommittén i dess betänkande den
13 juni 1919 avgivna förslaget till ändrad lydelse av § 11 i patentförordningen
— och samtidigt härmed tillämpa en provisorisk höjning av redan
fastställda avgifter. En sådan anordning har föreslagits av tekniska föreningen
i Yästerås och mot densamma synes inga övertygande skäl kunna
anföras.

På grund av vad sålunda blivit anfört får jag föreslå
dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att § 11 i
lagförslaget omarbetats i syfte att bereda viss nedsättning i här upptagna
årsavgifter, och att samtidigt härmed utredning göres om en tilläggsavgift
beträffande äldre eller före de nya bestämmelsernas ikraftträdande sökta
patent;

dels ock att Kungl. Maj:ts proposition i övrigt måtte av riksdagen
antagas.»