Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

I

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1920 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion, om införande i lagen
om barn utom äktenskap av bestämmelse om rätt för
barnavärdsman att i länskungörelser och polisunderrättelser
efterlysa underhällsskyldig.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Klefbeck, Rogberg*, Alexanderson,
greve Spens, Reuterskiöld, J. P. Johansson*, Bergland*, Söderberg*,
Hederstierna, Engberg, Leo, Carlson i Karlshamn, Svensson i Betingetorp
och Johanson i Gäre*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 248, som behandlats av första lagutskottet, har herr Zander hemställt,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av eller tillägg till lagen
den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap, att barnavärdsman må, i
länskungörelse och polisunderrättelser, få efterlysa personer, för vars
efterforskande barnavärdsman enligt 13 § i nämnda lag äger att anlita
polismyndighet.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin ifrågavarande
hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Genom de i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap
givna bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet har sådana barns
rättsliga ställning väsentligt förbättrats. För att denna förbättring icke
skulle bliva endast en reform på papperet, ansågs det nödvändigt att
vidtaga anordningar i ändamål att de förpliktelser, som lagen ålade förBihang
till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 1 avd. 11 höft. (Nr 14—15). 1

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

åldrarna och särskilt fadern, skulle kunna utkrävas i större omfattning
än dittills varit fallet; staten borde tillse, att barnet erhölle vad detsamma
rätteligen tillkomme. För att nå detta mål infördes i lagen bland
annat föreskrift, att för varje bara utom äktenskap skall förordnas en
särskild barnavårdsman, som skall hava att bistå modem samt tillse,
att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratages. Särskilt skall barnavårdsmannen
sörja för, att åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande
av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet, varjämte
barnavårdsmannen har att biträda med indrivande och tillhandahållande
av underhållsbidrag samt, när skäl därtill äro, göra anmälan om förordnande
av förmyndare för barnet. Barnavårdsman äger vidare att, själv
eller genom ombud/ föra talan för barnet rörande faderskap, underhåll
och förmynderskap ävensom barnets förklarande för trolovningsbarn. På
grund av den allmännyttiga arten av barnavårdsmannens verksamhet
och den ställning av kommunal förtroendeman han enligt lagen intager,
har barnavårdsman också tillerkänts rätt att erhålla biträde av polismyndigheten,
som har att kostnadsfritt tillhandagå honom med underhållsskyldigs
efterspanande eller hörande och med verkställande av delgivningar.

I ändamål att underlätta de med barnavårdsmannens arbete förenade
svårigheter föreslås i nu ifrågavarande motion, att barnavårdsman
skall tillerkännas rätt att i länskungörelser och polisunderrättelser få
efterlysa underhållsskyldig.

Utskottet finner motionens syfte vara i hög grad behjärtansvärt.
Det är samhällets plikt att bereda barnen skydd och hjälp. Och vad
som från samhällets sida kan göras för utkrävande av de förpliktelser, som
åvila föräldrarna till ett barn utom äktenskap, bör därför enligt utskottets
mening göras. Det av motionären i sådant syfte framlagda förslaget
kan utskottet dock ej förorda. Utskottet vill till en början framhålla, att
ett efterlysande av underhållsskyldig för fastställande av barnets börd och
därav följande underhållsskyldighet, på sätt i motionen föreslagits, uppenbarligen
ej bör ifrågakomma. En förmodan eller misstanke att en person
är fader till ett utom äktenskap fött barn kan nämligen ingalunda anses
utgöra en tillfyllestgörande grund för personens i fråga efterlysande.
Den trygghet den enskilde individen bör kunna äga, att hans personliga
förhållanden ej mot hans vilja bliva utan trängande anledning framlagda
för offentligheten, skulle med en sådan anordning i betänklig grad äventyras.
Förutsättningen för att ett efterlysande av nu ifrågavarande slag
överhuvudtaget skall kunna tagas under övervägande måste anses vara,

3

Första lagutslcottets utlåtande Nr 14.

att underhållsskyldighet ostridigt föreligger. (Jämför bestämmelsen i 1 § i
lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa undorhållsskyldiga att avflytta
från riket.) Även under nämnda förutsättning kan den föreslagna
efterlysningen dock ej av utskottet tillstyrkas. Uppenbart är, att ett
offentligt efterlysande för barnafadern i flertalet fall innebär ett svårt
obehag, och även för modern kan ett efterlysande av barnafadern —
ehuru det företages till hennes och barnets hjälp — ofta medföra ett
onödigt lidande. Det bör därför i görligaste mån undvikas, att föräldraskapet
till barn utom äktenskap röjes i andra fall än där röjandet för
barnet medför en verklig fördel. Riktigheten av denna princip har också
vunnit erkännande i den i 10 § kung], kungörelsen den 23 november
1917, angående föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen
därå, meddelade föreskriften, att barnavårdsnämnden och barnavårdsmannen
höra söka undvika, att föräldraskapet till barn utom äktenskap
i oträngt mål varder känt. Skulle däremot befinnas, att ett efterlysande
av underhållsskyldig för barnet komme att innebära en väsentlig fördel,
bör å andra sidan hänsynen för det obehag ett efterlysande åsamkar
den underhållsskyldige ej föranleda därtill, att en sådan åtgärd underlåtes.
En dylik fördel skulle emellertid enligt utskottets mening motionärens
förslag icke medföra. Ett efterlysande genom länskungörelserna
skulle i ett fall som det här förevarande sakna effektivitet och dessutom
medföra oskäligt höga kostnader. Vad angår ett efterlysande i polisunderrättelserna,
skulle detta näppeligen hava den verkan motionären
därmed avsett att vinna. Har en försumlig barnafader flyttat till annan
ort för att därigenom undandraga sig underhållsskyldighetens fullgörande,
lärer polismyndigheten, om fadern ej på grund av begånget brott eller annan
sådan anledning är för den känd, i allmänhet icke komma att få vetskap
om flyttningen. I de fall åter, där fadern av nyss nämnd anledning är
känd för polisen, torde hans uppspanande vara till ringa nytta, enär en
sådan person vanligen saknar såväl medel som vilja att redligen försörja
ens sig själv. Verkan av det föreslagna efterlysandet skulle således
bliva skäligen ringa och i allt fall ej stå i rimligt förhållande till det
obehag, som genom offentliggörandet skulle drabba den underhållsskyldige.

Motionären anför, att ott förfaringssätt liknande det av honom
föreslagna redan finnes i 8 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för
vissa undorhållsskyldiga att avflytta från riket. Det i nämnda paragraf
åsyftade fallet är emellertid av annan art än det här förevarande. I
berörda lag har, i syfte att hindra, att underhållsskyldig genom bosätt -

4 Första lagutsJcottets utlåtande Nr 14.

ning utomlands helt undandrager sig sina förpliktelser, förbud meddelats
honom att avflytta från riket. Skulle han flytta ur riket, är det nämligen
i allmänhet synnerligen vanskligt, ofta icke ens möjligt, att på rättslig
väg av honom utfå underhåll. Det har därför — trots de betänkligheter
ett dylikt ingripande i den enskildes frihet och rätt att välja den plats där
utkomstmöjligheten synes honom vara bäst — befunnits nödvändigt att
meddela avflyttningsförbud. Och för att detta skulle få därmed avsedd
verkan har polismyndigheten ålagts att söka hindra den underhållsskyldiges
avresa; denna polismyndighetens uppgift harman velat underlätta genom
att meddela föreskrift om avflyttningsförbudets införande i polisunderrättelserna.
I här förevarande fall åter kan den underhållsskyldige
genom att flytta till annan ort inom riket visserligen för någon tid
undandraga sig fullgörandet av sina skyldigheter. Att någon längre tid
för den underhållsberättigade och den exekutiva myndigheten dölja den
nya vistelseorten och anställningen torde dock mera sällan stå i den underhållsskyldiges
makt. Och så snart hans vistelseort blivit känd, kan
underhållsskyldigheten av honom utkrävas.

Utskottet vill slutligen framhålla, att de genom 1917 års lagstiftning
meddelade föreskrifter, som avse att tillvarataga de utom äktenskap
födda barnens rätt, på sätt och vis måste anses vara att betrakta såsom
en försökslagstiftning, vars resultat böra med uppmärksamhet följas till
utrönande av de ändringar, som kunna finnas vara av behovet påkallade.
Att nämnda lagstiftning varit till verkligt gagn, har emellertid redan
kunnat iakttagas; särskilt gäller detta bestämmelsen om rätt för den till
underhåll berättigade att erhålla införsel i den underhållsskyldige tillkommande
avlöning, vilken bestämmelse ej blott möjliggjort en effektiv
exekution utan även i många fall torde genom sin blotta tillvaro väsentligt
bidragit till att underhållsbidragen frivilligt lämnas. Skulle det visa sig,
att ytterligare åtgärder måste vidtagas för underhållsskyldighetens verksamma
utkrävande, böra sådana givetvis ej underlåtas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

Reservationer:

5

dels av herr Reuterskiöld mot vissa delar av utskottets motivering;
dels ock av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»Såsom utskottet erinrar, ansåg3 vid antagandet av 1917 års lag
om barn utom äktenskap nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för
att bereda nödig effektivitet åt lagens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet,
Under den tid lagen hittills tillämpats, hava emellertid
dessa anordningar icke till fullo motsvarat förhoppningarna, Särskilt har
det visat sig, att vederbörande underhållspliktige, trots den nya lagstiftningen,
helt enkelt genom att avflytta till annan ort inom riket i stor
utsträckning kunna undandraga sig att fullgöra sina lagliga skyldigheter.
För att avhjälpa detta missförhållande föreslår motionären, att barnavårdsman
skall tillerkännas rätt att i länskungörelser och polisunderrättelser få
efterlysa underhållspliktiga personer. Även om, såsom utskottet framhåller,
vissa betänkligheter mota mot införandet av en sådan befogenhet för barnavårdsmännen,
synes dock en anordning, i den riktning motionären föreslår,
vara förtjänt att tagas under övervägande.

Sant är visserligen, att ett efterlysande enligt motionärens förslag
kan för den underhållspliktige medföra ett visst obehag och att därför en
befogenhet i ifrågasatt avseende måste handhavas med stor diskretion för
att icke leda till missbruk. Faran härutinnan skulle dock väsentligen förringas,
om befogenheten lades i barnavårdsnämndens i stället för barnavårdsmannens
händer. Hos en barnavårdsnämnd torde man nämligen med
större trygghet kunna förvänta det opartiska omdöme och den urskiljning
i dylika grannlaga frågor, som borga för att efterlysning icke skulle verkställas
utan grundad anledning.

Utskottet synes för övrigt i sin motvilja mot offentligheten i förevarande
avseende gå något för långt. Även eu rättegång om utbekommande
av underhållsbidrag till barn utom äktenskap är ägnad att bringa frågan
om föräldraskapet till allmänhetens kännedom, men denna olägenhet får
naturligtvis icke utgöra ett hinder för talans anställande, då anledning därtill
föreligger.

Beträffande det av motionären föreslagna efterlysandet i länskungörelserna,
torde effektiviteten därav ej motsvara kostnaderna. Däremot
lärer man kunna förvänta, att ett efterlysande i polisunderrättelserna i
många fall skulle vara ägnat att underlätta barnavårdsnämndernas arbete
i ifrågavarande avseende.

Då det emellertid är önskvärt, att, så vitt möjligt, nödiga garantier

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

skapas även mot en i barnavårdsnämndernas hand lagd befogenhet att låta
efterlysa försumliga försörjare, samt särskild utredning härutinnan torde
erfordras, får jag hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande
motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och
under vilka villkor barnavårdsnämnd må erhålla befogenhet
att i polisunderrättelser efterlysa personer, som
försumma fullgöra sin underhållsplikt, samt, i den mån
så erfordras, för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.