Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagen kansli den 7. juni 1920 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner,
dels angående ändring av 18 § i lagen om val till riksdagen,
dels om ändrad lydelse av §§ 14 och 15 riksdagsordningen.

Närvarande: Herrar Clason, Strömberg*, Hellberg*, Johansson i Kälkebo*, von Geijer,
Modig, Stendahl, Larsén, Janson i Kungsör *, Jansson i Edsbäcken *,
Henrikson, Hansson i Gärda, Vennerström *, Persson i Tofta *, Hansson
i Sölvesborg *, Andersson i Igelboda, Forssell * och Persson i Fritorp *.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu i första kammaren väckt motion, nr 289, hemställer herr Sten- Motionen
dahl, »att riksdagen ville besluta den ändringen i 18 § i lagen om val k 289.
till riksdagen, att hädanefter varje län måtte utgöra en valkrets vid val
till riksdagens andra kammare, dock med det undantaget, att Göteborgs
stad alltjämt skulle utgöra eu och de större städerna i Malmöhus län en
valkrets».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Samtidigt härmed har utskottet till behandling förehaft en i andra Motionen
kammaren väckt motion, nr 328, vari herr Hage hemställer, »att riks- II: S28''
dagen måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande

Förslag till ändrad lydelse av §§ 14 och 15 i riksdagsordningen.

§ 14.

Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 sand, 47 käft. (Nr 63.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

§ 15-

1) I varje valkrets väljes, efter folkmängden vid början av året näst
före den fyraårsperiod, för vilken valen gälla, en riksdagsman för varje
fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd.

2) För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar
av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

3) Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena
i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio, skola, för
ernående av detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter
de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal
inom valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara
berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet genom
lottning på sätt i 6 § 7 mom. är stadgat.

4) Det antal riksdagsmän, varje valkrets enligt ovan angivna grunder
äger utse, fastställes av Konungen för varje fyraårsperiod ävensom under
löpande fyraårsperiod vid sådant tillfälle, då omreglering av valkretsar ägt
rum och nya val skola företagas.»

Beträffande motiveringen anser sig utskottet kunna hänvisa till motionen.

utskottets Förevarande motioner hava så till vida samma syfte, som i herr
yttrande, gtendahls motion föreslås sådana ändringar i lagen om val till riksdagen,
att varje län i regel skulle bilda egen valkrets vid val till riksdagens
andra kammare, under det att i herr Hages motion påyrkas bland annat
sådana ändringar i riksdagsordningen, att de hinder, som enligt denna
motionärs uppfattning möjligen förefinnas i densamma mot en förändring
av valkretsindelningen i angiven riktning, skulle undanröjas.

Då det emellertid synes utskottet uppenbart, att bestämmelserna i
riksdagsordningens berörda paragrafer icke lägga hinder i vägen för en ändring
af § 18 i lagen om val till riksdagen i nära anslutning till herr
Stendahls motion, anser sig utskottet först böra behandla denna.

Motionen Frågan om eu begränsning av valkretsarnas antal, särskilt med hän I:

289. gyn till möjligheten, att varje län i regel skulle utgöra egen valkrets, var
senast vid 1918 års lagtima riksdag föremål för konstitutionsutskottets
och riksdagens uppmärksamhet. I anledning av motioner, dels av herr
Adelswärd, dels av herr Hage m. fl. hemställde konstitutionsutskottet i

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 67>

3

«itt utlåtande nr 1 1 vid nämnda riksdag, »att riksdagen i anledning av förevarande
motioner måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om de åtgärder, som må
kunna vidtagas till undvikande av de olägenheter, som enligt vunnen
erfarenhet vidlåda gällande regler för proportionellt valsätt, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vilka utredningen må kunna föranleda.»

Denna utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna och i enlighet härmed
avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Magt, nr 226 vid nämnda riksdag.

1 denna riksdagens skrivelse framhölls bl. a., i anslutning till motiveringen
i konstitutionsutskottets utlåtande nr 11, att en stark begränsning
av valkretsarnas antal måsle utgöra ett av ledmotiven vid den begärda
utredningen. Sålunda anfördes bl. a. följande:

> Det är otvivelaktigt, att det mindre tillfredsställande resultat,
som hittills förrättade andrakammurval, ur strängt proportionalistisk synpunkt
betraktade, givit beträffande platsernas fördelning mellan partierna,
sammanhänger med den omständigheten, att valkretsarna i regel icke
hava att tillsätta mer än tre till fem representanter; endast ett fåtal
kretsar välja sex eller sju ledamöter av andra kammaren. På denna konsekvens
av valkretsindelningen var man redan vid dennas införande förberedd.
I syfte att åvägabringa ett så troget återspeglande av olika riktningar som
möjiigt hade den s. k. proportionsvalskommittén förslagit, att länen i regel
skulle utgöra valkretsar; endast vissa större län skulle delas i högst två
sådana, varjämte större städer skulle utgöra egna valkretsar. Detta förslag
hade av Eders Kungl. Maj:t upptagits i propositioner vid 1904 och 1905 års
riksdagar samt vid 1906 års riksdag upprepats i ett flertal motioner. Det
hade emellertid inom riksdagen ur andra synpunkter mött starka betänkligheter
att införa valkretsar av sådan storlek, som i nämnda förslag avsågs.
Följden härav skulle bliva, ansåg man, att valmännen icke kunde
komma i sådan personlig beröring, vare sig med varandra eller med kandidaterna,
som vore önskvärd, att hela valproceduren härigenom bleve invecklad
och tung, och att valen alltför mycket komme att läggas i händerna
på valledningen. Olägenheterna med de stora valkretsarna gjorde
sig särskilt gällande i de delar av landet, som hade en jämförelsevis gles
befolkning. Under erkännande därav, att det proportionella systemets
innersta syfte bäst komme fram i stora valkretsar, ansågo förespråkarna
för denna uppfattning, att valsättet med fördel kunde användas även
i mindre valkretsar. Givet vore dock, att med de mindre kretsarna
möjligheten för flera olika politiska skiftningar, att var för sig göra
sig gällande, bleve mindre. Detta ansågs dock utgöra en mindre olägen -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

het, särskilt vid jämförelse med majoritetsvalen, där endast ett parti,
majoritetspartiet, vore tillförsäkrat inflytande. I överensstämmelse med
dessa synpunkter och i anslutning till den ståndpunkt i frågan, som
1906 kommit till uttryck såväl i eu motion av herr Pettersson i Påboda
m. fl. som i konstitutionsutskottets utlåtande, föreslog Eders Kungh
Maj:t vid 1907 års riksdag den valkretsindelning, som nu är gällande.
Det var sålunda med full avsikt, som kravet på exakt proportionell
rättvisa i någon mån sköts å sido. Ännu 1912 intog riksdagen denna
ståndpunkt, då den i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan
avslog eu inom riksdagen väckt motion om utredning angående införande
av större valkretsar. Konstitutionsutskottet yttrade härom bland annat:
»Av vad som anförts framgår otvetydigt, att de anmärkningar, som blivit
framställda emot valkretsar av mindre omfång, visserligen icke kunna
frånkännas betydelse, men likväl ej funnits vara av den vikt, att de böra
anses uppväga de olägenheter, som med alltför stora valkretsar kunna
vara förenade. Utskottet kan ej heller finna, att den under de senast
förrättade valen vunna enfarenheten varit sådan, att den kan giva berättigad
anledning att nu beträffande valkretsarnas omfång föreslå någon förändring.
Redan med valkretsar av det omfång, som nu är fastställt, hava
svårigheterna ej varit ringa att åstadkomma behörig samverkan mellan valmännen
vid uppsättandet av kandidater. Visserligen kan det påvisas, att
minoritetspartierna uti de olika valkretsarna i många fall ej fullt kunnat
få tillfälle utnyttja sina röstetal, och att till följd härav rätt betydande
röstöverskott uppstått, men detta har dock ej uteslutande varit förhållandet
inom de minsta eller tremansvalkretsarua, utan även förekommit inom
fyra- och femmansvalkretsarna.» Utskottet fann sålunda ej tillräcklig anledning
föreligga att tillstyrka någon förändring uti den efter mogen prövning
införda och utav vårt lands befolkningsförhållanden och stundom
vitt skilda bygdeintressen betingade begränsningen, vad beträffar valkretsarnas
storlek. Med hänsyn tagen till denna riksdagens uppfattning och
på skäl, som i det föregående vidrörts, ansågo sig, som redan nämnts, 1911
års kommitterade ej höra upptaga frågan om en omläggning av valkretsarna.

De betänkligheter, som sålunda gjort sig gällande mot valkretsar
av större omfattning än de nuvarande, torde icke längre kunna anses
äga samma grad av giltighet som förut. Även om övergången från
enmansvalkretsar till valkretsar av den storlek, som avsågs exempelvis
i proportionsvalskommitténs förslag, icke var lämplig, och även om det
icke heller kunde anses tillrådligt att kort efter de proportionella valens

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ad.

införande företaga eu sådan omläggning, som i nyssnämnda motion
föreslogs, så följer därav icke utan vidare, att enahanda synpunkter
alltjämt böra bliva avgörande. De betänkligheter, vilka ur dylika synpunkter
mött mot den konsekventare utformning av de proportionella
valens idé, som eu sådan åtgärd skulle innebära, synas alltså icke böra
utgöra ett hinder för att, såsom eu naturlig konsekvens av de proportionella
valens införande, nu taga under övervägande den genom erfarenheterna
från de sist förrättade andrakam ro arvalen aktuell vordna frågan
om en omläggning av valkretsarna i den riktning, som motionärerna
ifrågasatt. Frågan torde, såsom av dem föreslagits, böra göras till föremål
för en av Eders Kungl. Maj:t föranstaltad utredning. Huru genomgripande
förändringen bör göras, får utredningen utvisa. Denna torde
emellertid lämpligen kunna utgå från en undersökning, i vad män det
kan visa sig lämpligt att använda länen såsom valkretsar. Att ■— såsom
i eu av motionerna ifrågasatts — i vissa fall gå ännu längre, torde
knappast visa sig tillrådligt. Det kan sålunda, med hänsyn till den naturliga
samhörighet, som gör sig gällande inom länen, ganska allvarligt
ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att sammanslå mindre län
till en valkrets. Dessutom torde det, såsom i motionen nr 118 antytts,
böra fasthållas, att i områden med mycken gles befolkning särskild
varsamhet måste iakttagas vid valkretsarnas utvidgning. Å andra sidan
bör det tagas under övervägande, huruvida icke skäl kunna föreligga
att uppdela åtminstone de största länen i två eller eventuellt flera valkretsar.
»

Av det anförda framgår, att frågan om en begränsning av antalet
valkretsar, utgående från en undersökning av möjligheten att göra länen
till valkretsar, ingick i den begäran om utredning beträffande reformering
av det proportionella valsystemet, som av 1918 års lagtima riksdag på
grund av erfarenheterna från 1917 års val riktades till Kungl. Maj:t.

Den av 1918 års lagtima riksdag sålunda begärda utredningen ledde
törst den 28 november 1919 till tillsättande av särskilda sakkunniga för
verkställandet av utredning rörande reformering av den proportionella
valmetoden och därmed sammanhängande spörsmål. Ehuru en kungl.
proposition i ämnet i årets trontal ställdes i utsikt, har ej någon sådan
framlagts för innevarande riksdag.

Det är enligt utskottets mening uppenbart, att, såsom i nyssberörda
riksdagsskrivelse år 1918 framhölls, den nuvarande valkretsindelningen
omöjliggör åstadkommandet av verklig proportionell rättvisa och sålunda
i hög grad förrycker hela det proportionella valsystemets bärande idé.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

Om den nuvarande valkretsindelningen bibehölles vid årets val till andra
kammaren, skulle av de 56 valkretsarna tre välja 8 representanter, tre
6, tio 5, aderton 4, och tjugutvå 3 representanter. Sålunda skulle
fyrtio av de 56 valkretsarna endast äga att utse 3—4 riksdagsmän.
Det ligger under sådana förhållanden i öppen dag, att det proportionella
systemet i väsentlig grad icke förmår att göra sig gällande; proportionalismen
bliver i många fall rent illusorisk.

I huru hög grad den nuvarande valkretsindelningen bidrager att förrycka
valresultatet, framgår också med full klarhet av statistiken fråm
1917 års val. Vid detta val erhöllo de olika partierna följande antal

platser: *

Moderata partiet ...................................................... 59 mandat

Liberala » 62

Socialdemokratiska arbetarepartiet ................................. 86 »

» vänsterpartiet.................................... 11 »

Jordbrukarnas riksförbund .......................................... 3 »

Bondeförbundet......................................................... 9 *

Om hela riket varit eu valkrets, skulle de olika partiernas röstetal

givit dem följande mandat:

Moderata partiet ...................................................... 5~ mandat

Liberala » ...................................................... b 4 *

Socialdemokratiska arbetarepartiet ................................. 72 »

» vänsterpartiet.................................... 18 »

Jordbrukarnas riksförbund .......................................... 7 »

Bondeförbundet......................................................... 12 »

Förluster och vinster i förhållande till vad respektive partier varit
berättigade till i förhållande till sin samlade röststyrka ställa sig alltså på
följande sätt:

Moderata partiet ....................................... 2 mandat för mycket

Liberala » ....................................... 2 » » litet

Socialdemokratiska arbetarepartiet .................. 14 > » mycket

» vänsterpartiet..................... 7 » » litet

Jordbrukarnas riksförbund ........................... 4 » » »

Bondeförbundet.......................................... 3 » » »

* Anförda uppgifter utgå från det definitiva valresultatet.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

7

Såsom av dot anförda framgår, företedde alltså valresultatet vid 1917
års val för flertalet partier eu annan representation än det antal mandat,
vartill respektive parti på grund av sin samlade styrka varit berättigat.
Det ligger också i sakens natur, att i så små valkretsar som med
endast tre eller fyra representanter det näppeligen finnes möjlighet för
något parti att bliva rättvist representerat, detta icke minst om partierna,
såsom numera i vårt land är förhållandet, äro flera än tre. Det nuvarande
systemet förhindrar under sådana förhållanden ett icke obetydligt
antal valmän i de olika kretsarna att understödja den politiska meningsriktning,
vars stärkande de anse för landet gagneligast, och tvingar dem
att i följd härav antingen nedlägga sina röster eller rösta på andra kandidater
än dem, som äro deras verkliga meningsfränder. De olika partiernas
röstöverskott komina icke heller till sin rätt. Faran för s. k.
dekapitering är slutligen utan allt tvivel vida större, när det ringa antalet
mandat i varje valkrets kan rent av nödga valmän av ett parti att rösta
under ett annat partis partibeteckning.

De missförhållanden, vartill sålunda den nuvarande valkretsindelningen
leder, äro enligt utskottets uppfattning påtagliga och en reform ur den
proportionella rättvisans synpunkt så oundgängligen påkallad, att en rättelse
bör ske redan före innevarande års val till riksdagens andra kammare.
Förhållandet, att eu utredning rörande det proportionella valsystemet pågår,
synes så mycket mindre böra få utgöra ett hinder för den nödvändiga

reformen, som behovet av denna reform torde i och för sig vara allmänt

erkänt och de erforderliga lagändringarna lätta att verkställa.

Den naturliga utgångspunkten för den reform av valkretsindelningen,
som enligt utskottets mening redan vid innevarande riksdag bör vidtagas,
synes, såsom motionären föreslagit, böra vara, att länen i regel skola bilda
egna valkretsar. Såsom av det utdrag ur riksdagens skrivelse nr 226
vid 1918 års lagtima riksdag, som förut återgivits, framgår, framfördes
också denna tanke såväl av den s. 1c. proportionsvalskommittén 1903 som
i kungliga propositioner vid 1904 och 1905 års riksdagar; den låg också
till grund för riksdagens nämnda skrivelse vid 1918 års lagtima riksdag.

Undantag från regeln att Stockholms stad och varje län böra utgöra egna

valkretsar, synes blott böra ske för städerna Göteborg och Malmö, vilka
enligt § 14: 2 riksdagsordningen skola utgöra egna valkretsar. Kesultatet
av en dylik förändring av valkretsindelningen skulle såsom av utlåtandet
bifogad bilaga framgår bliva, att riket delades i tjugusju valkretsar, av
vilka en skulle hava att utse 16, en 15, två 12, fem 10, sex 9, en 8,
fyra 7, tre 6, två 5, en 4 och en 3 representanter. Det övervägande antalet

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

valkretsar skulle alltså komma att utse 6—10 riksdagsmän; blott två valkretsar
skulle äga att utse över 12 och två under 5 representanter. De
stora fördelar, som en dylik valkretsindelning ur den proportionella rättvisans
synpunkt skulle erbjuda i jämförelse med den nu befintliga, torde
vara alltför påtagliga för att tarva närmare belysning. Härtill kommer,
att genom en dylik valkretsindelning även en riktigare fördelning av antalet
mandat mellan länen skulle vinnas, i det att Malmöhus och Västmanlands
län, vilka för närvarande äro underrepresenterade, skulle erhålla
vartdera ytterligare ett mandat, under det att Västernorrlands och Jämtlands
län, som nu äro överrepresenterade, skulle förlora vartdera ett mandat.

På grund av anförda skäl anser sig utskottet böra föreslå en sådan
ändring av § 18 i lagen om val till riksdagen, att Stockholms stad samt
vart och ett av rikets län komma att utgöra egna valkretsar, med undantag
för städerna Göteborg och Malmö.

Motionen Vad åter beträffar den av herr Hage väckta motionen, anser sig ut II:

328 grottet icke kunna tillstyrka densamma. Såsom redan framhållits, kan eu
ändring av §§ 14 och 15 riksdagsordningen i av denne motionär angiven
riktning icke anses utgöra någon nödvändig förutsättning för en omläggning
av valkretsindelningen på av utskottet föreslaget sätt. Vissa av
de bestämmelser, som av motionären föreslås, giva vidare enligt utskottets
mening anledning till starka betänkligheter. Särskilt är detta
fallet med motionärens förslag till § 15 4) riksdagsordningen. Den här
föreslagna bestämmelsen, att det antal riksdagsmän, varje valkrets äger
att utse, skall fastställas icke blott för varje fyraårsperiod, utan kunna
ändras under löpande fyraårsperiod vid sådant tillfälle, då upplösning av
andra kammaren äger rum, synes nämligen oegentlig. Härtill kommer, att
då efter upplösning av andra kammaren denna ånyo, enligt § 5 riksdagsordningen,
skall sammanträda senast inom tre månader efter upplösningen,
en omreglering av valkretsarna jämte fastställelse av antalet mandat för
varje valkrets kort före eu upplösning av andra kammaren synes kunna
orsaka stora valtekniska svårigheter. På grund av dessa skäl finner sig
utskottet ej kunna tillstyrka det i herr Hages motion framställda förslaget.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ad. 9

Utskottet för alltså hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av motionen I: 289,
måtte för sin del antaga följande

F ö r s I a g

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen om val till
riksdagen den 26 maj 1909.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen om val
till riksdagen den 26 maj 1909 skail erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 18.

För valen till andra kammaren utgöra Stockholms
stad och vart och ett av rikets län en valkrets, dock
att Göteborgs stad samt Malmö stad bilda egna valkretsar.

2) att motionen II: 328 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 juni 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 sond. 47 Imf t. (Nr 63.)

2

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

Reservationer:

1) av herr Hellberg, som anfört:

En förstoring av valkretsarna, som utskottet påyrkat, erfordras visserligen
för noggrann »proportionell rättvisa» vid platsfördelningen mellan
olika partier. Men den medför i och för sig, åtminstone i ett så glesbefolkat
land som vårt, vissa menliga verkningar: försvårad och förminskad
beröring så väl mellan valmännen i de olika delarna av en krets som
mellan dem och deras kandidater ■ (representanter) samt i följd därav ökat
inflytande för valledningarna. Måste icke desto mindre, för den stränga
proportionalitetens skull, eu sådan kretsförstoring ske, så bör dock därvid
åtminstone tillses, att den inte även i andra avseenden kommer att verka
menligt. Det kan den emellertid alltför lätt tänkas komma att göra under
den nu gällande valmetoden. Om ett län, som förut varit uppdelat
exempelvis i tre kretsar, nu skulle bilda en enda krets, är det ganska
sannolikt, att partierna — i varje fall några av dem — där vid nästa
val komme att gå fram med olika listor, en för vardera av de gamla
kretsarna. Eöljden bleve, att vid röstsammanräkningen rangordningen inte
komme att tillämpas för dessa partier, och då de olika listorna naturligtvis
i syfte att räcka till för största tänkbara antal mandatvinster, upptagit
flera namn än som kunna bliva valda, skulle vid reduktionsregelns
tillämpning dekapitering kunna inträffa i mycket stor utsträckning och
valutgången i hög grad bestämmas av slumpen. En sådan konsekvens är
enligt min mening betänkligare än en mindre noggrann proportion i platsfördelningen.
. ...

j]n _ i sig själv icke önskvärd — utvidgning av valkretsarna bor

därför inte företagas, innan en förbättring av valmetoden genomförts. Som
bekant, är det uppdraget åt en kommitté att överväga och förbereda åtgärder
i båda dessa avseenden, och några så trängande olägenheter av de
nuvarande valkretsarna synas mig dock inte ha framträtt, att riksdagen
måste föregripa resultatet av kommitténs arbeten för att få dem avhjalpta

_ med risk att åstadkomma andra och ännu värre missförhållanden, På

grund av denna min uppfattning har jag yrkat avslag å båda de föreliggande
motionerna.

2) av herrar Janson i Kungsör och Persson i Tofta, som anfört:

Med anledning av i ämnet väckta motioner och på hemställan av
konstitutionsutskottet avlät riksdagen den 22 maj 1918 en skrivelse till

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 63. 11

KuDgl. Maj:t, vari anhölls om utredning »om de åtgärder, som må kunna
vidtagas till undvikande av de olägenheter, som enligt vunnen erfarenhet
vidlåda gällande regler för proportionellt valsätt, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vilka utredningen må kunna föranleda». I motiveringen
till denna skrivelse avhandlas även frågan om utvidgning av valkretsarna,
eventuellt till att omfatta länen.

Kungl. Maj:t har effektuerat riksdagens begäran och i november
1919 tillkallat sakkunniga för att utreda bl. a. det nu ifrågavarande
spörsmålet.

Till de sakkunniga har justitieministern angivit det vara en angelägenhet
av största vikt, att utredningen bedrives så, att förslag i samtliga
de frågor, som tilläventyrs icke medhinnas till 1920 års riksdag, åtminstone
kunna framläggas på sådan tid, att de nya reglerna kunna komma
till användning vid först infallande val enligt de sist antagna vilande författningsbestämmelserna,
för vilket syfte proposition i ämnet bör kunna
avgivas i början av 1921 års riksdag.

Under sådana förhållanden har det synts oss rent av lättsinnigt att
nu, innan den pågående utredningens resultat föreligger, tillstyrka eu så
pass genomgripande förändring på ett isolerat område, som ett bifall till
herr Stendahls med fem raders motivering försedda motion skulle innebära,
utan möjlighet att överblicka följderna beträffande andra härmed
sammanhängande spörsmål t. ex. frågorna om dekapitering samt om de
röstberättigades kontakt med representanterna m. m., varför vi, utan att
taga bestämd ståndpunkt till frågan om utvidgning av valkretsarna, ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte avslå motionen I: 289 av herr
Stendahl.

3) av herrar Larsén, Hansson i Gärda och Andersson i Igelboda, som
ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Förevarande motioner hava så till vida —------de största

länen i två eller eventuellt flera valkretsar (= utskottets yttrande).

Det är självklart, att en sådan utökning av valkretsarna icke i och
för sig är ägnad att garantera exakt proportionell rättvisa partierna
emellan. Det bör särskilt uppmärksammas, att till de ojämnheter i detta
hänseende, som under nu gällande ordning yppat sig, även andra omständigheter
än valkretsarnas litenhet bidragit. Det kan särskilt tänkas
— och torde i själva verket ofta hava förekommit — att ett parti gynnas

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

och ett annat missgynnas genom tillämpning i större utsträckning av
kartell dem emellan; att det ena partiet erhåller för svag representation
och det andra för stark, beror i sådana fall ej allenast på det förras
litenhet utan även på att detta understött det senare i fullt medveten
avsikt att därigenom förhjälpa det till platser, som det själv ej kunnat besätta.»

Utskottet vill särskilt betona, att 1918 års riksdag, såsom av det
ovan återgivna utdraget ur skrivelsen inhämtas, ansåg utförandet av det i
och för sig riktiga kravet på större valkretsar kräva ett noggrann! övervägande.
Riksdagen framhöll sålunda, att särskild varsamhet måste iakttagas
vid valkretsarnas utvidgning inom områden med gles befolkning,
ävensom att frågan om valkretsindelningen mycket nära sammanhängde
med den proportionella valmetodens utgestaltning.

I båda nu angivna avseenden har den av herr Stendahl väckta motionen
icke förebragt någon som helst utredning. Även om man, i och
med att man ställer sig på de proportionella valens grund, måste i likhet
med 1918 års riksdag anse, att större valkretsar skänka eu högre grad
av rättvis representation åt de olika vid valen framträdande meningsgrupperna,
synes det vara uppenbart, att riksdagen icke kan frångå sitt
tidigare uppställda krav och utan en tillräckligt klargörande utredning
företaga eu så radikal omläggning av valkretsindelningen, som den av
herr Stendahl väckta motionen förutsätter. Visserligen har den av 1918
års riksdag begärda utredning blivit så fördröjd, att förslag i ämnet icke
kunnat föreläggas innevarande års riksdag. På grund härav kan eu förändrad
valkretsindelning icke tillämpas vid valen instundande höst och
större rättvisa vid ifrågavarande val sålunda icke vinnas. Det beklagliga
i denna omständighet synes emellertid icke utgöra eu tillräcklig anledning
för riksdagen att, utan avvaktan på den enligt utskottets mening för en
dylik förändring erforderliga utredningen, nu i en hastig vändning besluta,
att länen skola bliva valkretsar vid höstens val. Framhållas må ock att
det skulle vara en högst anmärkningsvärd åtgärd, att riksdagen, efter att
hava begärt en utredning, i ett ämne, där en sådan utredning synes vara
nödvändig, skulle fatta beslut utan att utredningen föreligger. Riksdagen
har innevarande år redan avslagit en motion om ändring av den proportionella
valmetoden just med hänvisning till den ovannämnda av riksdagen
begärda utredningen.

Sammanfattande vill utskottet såsom skäl för avslag å herr Stendahls
motion angiva följande omständigheter.

Motionen förebringar icke i något avseende den utredning, som 1918
års riksdag ansett önskvärd.

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 03. | tj

I följd härav saknas möjlighet att bedöma, huruvida den av herr
Stendahl föreslagna valkretsindelningen låter sig praktiskt genomföras i
valkretsar av stor utsträckning och med gles befolkning.

Vidare kan det med skäl befaras, att betydande olägenheter skola
uppstå av att den nuvarande, av alla såsom mycket bristfällig ansedda valmetoden
skall tillämpas i valkretsar, där ett större antal riksdagsmän skola
väljas; dekapitering torde sålunda i många fall icke kunna förhindras.

Härtill kommer, att den föreslagna valkretsreformen kommer så oförberett,
att olägenheter vid de stundande valen i vissa fall icke torde
kunna undvikas.

o , På grund härav finner sig utskottet, som vill skänka allt erkännande
åt att större valkretsar genomföras, böra avstyrka den av herr Stendahl
väckta motionen.

Vad därefter beträffar den av herr Hage framställda motionen innebär
den, att de grundlagsenliga hindren skola undanröjas för att valkretsar
av större omfattning inrättas. Ett undanröjande av dessa hinder utgör
en förutsättning för ett rationellt genomförande av den valkretsreform
varom riksdagen i 1918 års skrivelse gjort framställning; om grundlagsändringen
antages redan i år såsom vilande, kan den nästa år definitivt
antagas,. varefter en omedelbar valkretsreform kan företagas. Med hänsyn
härtill vill utskottet i princip tillstyrka motionen, men kan ej biträda det
förslag, som motionären framställt i avseende å 15 § 4 mom. riksdagsordningen.
kör att möjliggöra tillämpningen av en valkretsreform dels så
snart som möjligt, dels ock sedermera då omreglering av valkretsar ägt
mm och nya val skola företagas har motionären föreslagit en ändring av
nyssnämnda lagrum. Lika nödvändigt som det synes vara, att eu fullständig
förändring i avseende å valkretsarna snarast möjligt kommer till
stånd, lika litet synes det vara erforderligt att, om nya val på grund av
andra kammarens upplösning företages under en fyraårsperiod, en möjlig
förskjutning av invånarantalet i en eller annan valkrets skall påkalla i 15 ^

4 mom. omförmäld åtgärd; i sistnämnda fall skulle endast en mindre reglering
komma att äga rum med överflyttande av ett riksdagsmandat från
eu valkrets till en annan. Med hänsyn härtill torde sådan inskränkning
i motionens räckvidd böra äga rum, att allenast under den fyraårsperiod
som riksdagsmannaval under år 1920 avse, eu reglering av''antalet riksdagsmän
för alla valkretsar kommer till stånd. Eu självklar förutsättning
härför är givetvis, dels att en fullständig omreglering av rikets indelning
t valkretsar företages, dels ock att andra kammaren under fyraårsperioden
upplöses. Med intagande av eu sådan ståndpunkt torde emellertid en

14 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

ändring av § 15 mom. 4 icke böra företagas utan i stället en övergångsbestämmelse
av ovan angivet innehåll fogas till den av motionären föreslagna
§ 14 riksdagsordningen.

På grund av vad som sålunda anförts far utskottet hemställa,

1) att den av herr Stendahl väckta motionen nr
289 i första kammaren icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd, samt

2) att riksdagen i anledning av herr Hages motion
nr 328 i andra kammaren måtte antaga såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling följande

Förslag:

till

ändrad betydelse av § 14 riksdagsordningen ävensom till
övergångsbestämmelse.

§ 14-

Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.
Övergångsbestämmelse.

Skulle under den fyraårsperiod, för vilken valen
till andra kammaren år 1920 förrättas, en fullständig
omreglering av rikets indelning i valkretsar antagas
och därefter förordnande om nya val till andra kammaren
meddelas, skall utan hinder av vad i 15 §
stadgas, Kungl. Maj;t, med iakttagande av att i varje
valkrets en riksdagsman väljes för varje fullt tal, motsvarande
en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd
enligt senast tillgängliga folkmängdsuppgifter ävensom
med tillämpande av vad i 15 § 2 och 3 mom. stadgas,
fastställa det antal riksdagsmän, som varje valkrets må
utse.

4) av herr Modig, som anfört: ,

Utan att vilja intaga bestämd ståndpunkt till frågan huruvida valkretsarna
böra göras större än vad de för närvarande äro, har jag ansett,
att någon ändring icke nu bör vidtagas på grund av den korta tid, som
återstår innan valen till andra kammaren skola förrättas.

Bilaga 1.

1. Valkretsarna och antalet mandat vid årets val enligt nuvarande valkretsindelning.

V a 1 k r e

tsar

Antal

riksdags-

män

V a 1 k r

etsar

Antal

riksdags-

män

1. Stockholms stads första........................

8

30. Älvsborgs läns

norra........................

3

2. » >

andra .....................

8

31. » »

mellersta.................

4

3. » läns södra ........................

6

32. » »

södra .......................

5

4. » » norra ........................

3

33. Skaraborgs »

norra........................

5

5. Uppsala län .........

5

34.'' » »

södra .......................

5

6. Södermanlands läns norra ..................

3

35. Värmlands »

norra.......................

3

7. » »

södra ..................

4

36. » »

östra ........................

4

8. Östergötlands »

norra ..................

4

37. .. »

västra ....................

3

9. Norrköpings och Linköpings..............

3

38. Örebro »

norra........................

5

10. Östergötlands läns

södra .....................

5

39. »

södra .......................

4

11. Jönköpings »

östra .....................

4

40. Västmanlands »

östra ........................

8

12. * »

västra.....................

5

41. » »

västra .....................

3

13. Kronobergs »

östra .....................

o

O

42. Kopparbergs »

östra ......................

O

14.

västra.....................

3

43. » »

västra ....................

4

15. Kalmar »

norra .....................

4

44. » »

norra......................

3

16. » »

södra .....................

5

45. Gästriklands.......

4

17. Gottlands län ......

3

46. Hälsinglands södra ..............................

3

18. Blekinge » ......

6

47. » norra............................

O

19. Kristianstads läns

nordvästra ............

5

48. Medelpads .........

4

20. » »

sydöstra..................

4

49. Ångermanlands södra...........................

4

21. Malmöhus »

norra ....................

3

50. > norra...........................

3

22. » »

mellersta ...............

4

51. Jämtlands läns

södra........................

3

23. » »

södra .....................

4

52. » »

norra........................

3

24. Städerna Hälsingb.

Landskrona o. Lund

3

53. Västerbottens »

södra........................

4

25. Malmö stad .........

4

54. » »

norra.......................

6

26. Hallands län ......

6

55. Norrbottens »

södra........................

4

27. Göteborgs och Bohus läns södra.........

5

56. » »

norra........................

3

28.

» norra........

4

Summa

230

29. » stad ...

8

Uppgifterna erhållna från Statistiska centralbyrån

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 63.

Konstitutions» tslcottets utlåtande

Bilaga 2.

2. Valkretsarna och antalet mandat vid årets val enligt av utskottet föreslagen

valkretsindelning.

Folkmängd

Antal

riksdags-

Tillägg enl. R. O.

§ 15

Summa

den 1 jan.

män, enl.

Rest

riksdags

1920

K. 0.§ 15

inom. 3

män

inom. 1

inom. 2

415,201

16

8,449

16

237,015

9

8,217

—

—

9

135,167

5

8,057

—

—

5

188,978

7

11,024

—

—

7

302,948

11

23,306

—

1

12

225,549

8

22,173

—

l

9

157,949

6

5,417

—

—

6

229,887

9

1,089

—

—

9

55,982

2

5,138

1

—

3

147,729

5

20,619

—

1

6

239,480

9

10,682

—

—

9

369,710

14

13,802

—

1

15

111,931

4

10,243

—

—

4

147,753

5

20,643

—

1

6

219,975

8

16,599

—

1

9 •

200,577

7

22,623

—

1

8

298,079

11

18,437

—

1

12

243,158

9

14,360

—

1

10

265,641

10

11,421

—

—

10

216,081

8

12,705

—

1

9

167,519

6

14,987

—

1

7

251,055

9

22,257

—

1

10

265,230

10

11,010

—

—

10

262,740

10

8,520

—

—

10

131,985

5

4,875

—

—

5 I

179,376

7

1,422

—

—

7 j

180,342

7

2,388

—

—

7 1

5,847,037

217

330,463

1

12

230 I

Valkrets nr

»o

CD

lön.....

(utom Malmö)

Stockholms glad
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus

Malmö stad......

Hallands län..........................

Göteborgs o. Boll. » (utom Göteborg)..

Göteborgs stad.........................................

Älvsborgs län............................

Skaraborgs » .............................

Väno lan ds » .............................

Örebro » .............................

Västmanlands > ...........................

Kopparbergs » ............................

Gävleborgs » ..............................

Västernorrlands » ............................

Jämtlands » ........................

Västerbottens » ..............................

Norrbottens » ............................

Uppgifterna erhållna från Statistiska centralbyrån.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.