Konstitutionsutskottets utlåtande Nr (i.

I

Nr 0.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1920 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Majs angående upphörande av den
successiva förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige
i Stockholm samt kommunal- och municipal fullmäktige.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Strömberg, Johansson i Kälkebo,* *) Thulin,*) Ljunggren,
von Geijer, Oscar E. Larsson, Modig, von Hofsten, *) Stendahl, Almkvist, *) Jansson
i Edsbäcken, Zander, Henrikson, Hansson i Gärda, Kahlström, Nilsson i Antnäs, *)
Runefors, Andersson i Igelboda och Eliasson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

•

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion nr 42 av herr Stendahl har motionären hemställt, »att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t till nästa riksdag framlägga förslag om upphörande av den successiva
förnyelsen av stadsfullmäktige i stad, stadsfullmäktige i Stockholm,
samt kommunal- och municipalfullmäktige.»

Med erinran att konstitutionsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag
tillstyrkt i proposition nr 261 till samma riksdag framställt förslag om
upphävande av den successiva förnyelsen av landsting, stads-, kommunaloch
municipalfullmäktige endast i vad detsamma rörde landstingen, har
motionären till stöd för sitt yrkande yttrat, bland annat, följande:

»Dessa frågor ha emellertid numera kommit i ett förändrat läge.

Genom den utsträckta rösträtten ha valmanskårerna svällt ut till
den grad, att kostnaderna och besväret för det allmänna såväl som för
de olika partierna stigit högst betydligt och sannolikt komma att stiga
än ytterligare. Att inskränka valkampanjerna till hälften, innebär tydligen
en ren nationalekonomisk besparing. Av de skäl som anförts
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 6 käft. (Nr 6.)

Utskottets

yttrande.

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

emot en dylik åtgärd kan talet om att densamma skulle riskera kontinuiteten
inom representationerna utan vidare avfärdas, enär det proportionella
valsättet härvidlag bjuder fullständig säkerhet, särskilt när
mandatantalet i kretsarna blir tillräckligt stort för att proportionalismens
väsen kan komma till uttryck.

Återstår sedan de olägenheter som kunna uppstå, därest ett allt för
stort antal mandat komma att på en gång besättas. Genom de förslag
till reformering av vårt nuvarande valsätt, som i trontalet bebådats, får
man hoppas, att valmetoden måtte bli så förbättrad, att inga olägenheter
kunna uppstå, om ett större antal platser skola besättas i en valkrets.»

Slutligen framhåller motionären, att »samtliga de skäl, som tala för
reformens vidtagande vid stadsfullmäktigevalen i stad, gälla i minst
samma grad förhållandena i Stockholm.»

Konstitutionsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag anförde som
skäl för sitt av motionären omförmälda avstyrkande av den i berörda
proposition föreslagna åtgärden om upphävande av bestämmelserna om
successiv förnyelse av stadsfullmäktige, kommunal- och municipalfullmäktige,
bland annat, följande:

»I jämförelse med landstingsmannavalen hava de övriga kommunala
valen synts utskottet vara av underordnad vikt för det syftemål —
inskränkning i antalet valstrider av mera allmän omfattning — som
föranlett Kungl. Maj:ts förslag. Frågan om dessa vals anordnande torde
också kunna lösas oberoende av det resultat, till vilket utskottet kommit
beträffande andrakammarvalen och landstingsmannavalen. Vid sådant
förhållande hava de praktiska olägenheter, som ett upphävande av
den successiva förnyelsen av fullmäktigekorporationer skulle draga med
sig, för utskottet blivit avgörande. Dessa olägenheter bestå förnämligast
däri, att den ifrågavarande åtgärden, därest den isolerad genomfördes,
skulle föranleda, att ett allt för stort antal mandat komme att
på en gång besättas».

Olägenheterna ifråga torde emellertid kunna till väsentlig del avlägsnas
bl. a. genom en ändamålsenligare valkretsindelning. Utskottet
får vidare erinra om, att den vid 1918 års urtima riksdag beslutade
genomgripande reformen av den kommunala valordningen samt den sedan
1919 års lagtima riksdag vilande grundlagsändringen om kvinnans
politiska rösträtt helt hava förändrat de förutsättningar, från vilka utskottet
i ovananförda yttrande utgick. Nya stora folklager hava gjorts
delaktiga av den kommunala och politiska rösträtten. Under sådana
förhållanden framträder starkare, än tillförene, kravet att i möjligaste

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr (i,

mån inskränka antalet valkampanjer av olika slag- Ofta återkommande
val förorsaka enligt utskottets mening såväl valrnanskåren som det allmänna
onödiga kostnader, varjämte de myndigheter, som hava att förrätta
valen och ombesörja sammanräkningarne betungas med arbete,
som med fördel kan undvikas. Vad slutligen den kommunala verksamheten
beträffar, kräver denna framför allt arbetsro och tid för sin ostörda
utveckling.

Det synes utskottet därför, att upphävandet av den successiva förnyelsen
av de i motionen omnämnda kommunala korporationerna är
synnerligen önskvärt. Ett sådant upphävande kan också enligt utskottets
mening ske utan nämnvärda olägenheter. Genom det proportionella
valsättet får kontinuiteten i det kommunala arbetet anses behörigen
tryggad.

År 1919 infördes, jämsides med upphävandet av den successiva förnyelsen
av landstingen, bestämmelser om alternerande val vartannat
år av landsting och av riksdagens andra kammare. Lagändringar i
samma riktning beträffande de kommunala fullmäktigeinstitutionerna
skulle uppenbarligen främja det till grund för samtliga här nämnda reformer
och reformsträvanden liggande syftet att nedbringa antalet val. Ett
bibehållande av nu rådande ordning däremot, med kommunala val infallande
mellan valen till landsting och andra kammaren, motverkar direkt sagda
syfte. Genom att upphäva den successiva förnyelsen av de nämnda
kommunala korporationerna samt förlägga valen av dessa till samma
år som valen av landsting bleve det av riksdagen år 1917 i skrivelse
nr 308 framlagda önskemålet om vartannat år regelbundet återkommande
kommunala och politiska val i avsevärd grad förverkligat. Frågan
om ett dylikt förläggande av alla mera betydande kommunala val till
samma år kräver emellertid en närmare prövning. Ävenledes spörsmålet
om upphörande av här nämnda kommunala institutioners successiva
förnyelse fördrar på grund av det förändrade sakläget utredning
utöver vad förut i ämnet förebragts. Med hänsyn till de olika mandattiderna
för ledamöterna i nu fungei’ande kommunala fullmäktigekorporationer
äro, vid lagändringar i här avsedd riktning, lämpligt avfattade
övergångsbestämmelser, anknytande den tilltänkta samtidiga förnyelsen
av korporationerna ifråga till utgången av någon av nu gällande mandattider,
av särskild vikt.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen ville, i anledning av förevarande motion,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

Kungl. Maj:t efter verkställd utredning till nästa års
riksdag framlägga förslag dels om upphörande av den
successiva förnyelsen av stadsfullmäktige, kommunaloch
municipalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Stockholm,
dels ock om sammanförande av valen av berörda
kommunala korporationer till samma år som valen av
landsting.

Stockholm den 5 mars 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens Tryckeri, 1920.