Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1920 kl. 3 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och
22 riksdagsordningen.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås*, Schlyter*, Hellberg, Thulin, Modig , Vindahl,
Stendahl*, Larsén, Janson i Kungsör, Henrikson, Leander, Persson i
Tofta, Nilsson i Antnäs*, Hansson i Sölvesborg och Karlsson i Vadstena.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlaten proposition, nr 328,
vari Kungl. Maj:t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen.

§ 21.

Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger
han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos
Konungens befallningshavande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 38 käft. {Nr 51.) 1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottets

yttrande.

§ 22.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren,
må lian däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos Konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas;
och skall lian, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens
slut sina till Konungen ställda besvär ingiva till Konungens
befallningshavande, som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande
tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings avgivande bestämda
tid tilländalupit, bar Konungens befallningshavande att besvären
jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända,
varefter med målet vidare så förbålles, som i 11 § sägs.

_ I fråga om motiveringen för det kungliga förslaget får utskottet
hänvisa till vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden den 12 mars 1920.

Förevarande av Kungl. Maj:t framlagda förslag är föranlett av
riksdagens skrivelse nr 328 vid 1919 års lagtima riksdag, däri anhölls
om utarbetande av förslag till sådana ändringar i riksdagsordningen
och vallagen, att ledamot av andra kammaren måtte äga rätt att, utan
den begränsning, som nu lörefunnes i § 21 riksdagsordningen, avsäga
sig sitt riksdagsmannauppdrag. Sagda riksdagsskrivelse utgick från
att skälen för att å denna punkt bibehålla en skillnad mellan första
och andra kammaren ej längre vore för banden, då arvodesbestämmelserna
för bägge kamrarna vore lika samt ovanberörda bestämmelser
genom såsom vilande antagen grundlagsändring borttagits beträffande
kvinnor, som kunde bliva valda till andra kammaren. Det uttalades
emellertid önskvärdheten av att vid en reform i berörda hänseende utredning
förebragtes rörande ändring av bestämmelserna om val av
suppleanter till andra kammaren i sådan riktning, att suppleantinstitutionen
behörigen betryggades vid den större påfrestning, som ansågs
bliva en följd av mandatpliktens borttagande för andra kammarens
ledamöter.

De inom justitiedepartementet särskilt tillkallade sakkunniga för
verkställande av utredning och avgivande av förslag angående ändringar
i gällande bestämmelser rörande proportionella val, vilka även haft till
behandling i ovanberörda riksdagsskrivelse berörda frågor, hava beträffande
det förutsatta sambandet mellan mandatpliktens borttagande

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 51.

3

och reformering av suppleantinstitutionen för andra kammaren i ett i
statsrådsprotokollet intaget yttrande anfört, bland annat, följande: »Enligt
de sakkunnigas mening förefinnes icke ett sådant sammanhang mellan
omförmälda reform och suppleantinstitutionen, att reformen nödvändigt
förutsätter den senares förbättrande. Beträffande möjligheten att vid
eventuellt stegrad frekvens av avsägelse!- antalet tillgängliga ersättare
skulle tryta, föreligger en sådan risk jämväl i fråga om första kammaren;
avsägelserätten för andrakammarledamot torde icke i högre
grad än avsägelserätten för förstakammarledamot förutsätta regler, som
garantera förefintligheten av ett tillräckligt antal ersättare. Vad åter
angår ändamålsenligheten av den för ersättarevalen tillämpade uträkningsmetoden,
vilja de sakkunniga erinra om de nya regler för utseende
av ersättare åt riksdagsman, som år 1914 antogos, och genom vilka
absolut rangordning mellan ersättarekandidaterna infördes. Åven från
denna synpunkt torde nödvändigheten av uppställandet av nämnda förutsättning
kunna betvivlas och framläggandet till den nu samlade riksdagen
av förslag till de grundlagsändringar, som äro nödvändiga i och
med borttagandet av mandatplikten, icke böra av den av riksdagen
antydda anledningen undanskjutas.» De sakkunniga meddela slutligen
att de i samband med omarbetningen av den proportionella valmetoden
ämna upptaga frågan om förbättrade regler angående ersättarevalen i
allmänhet. Chefen för justitiedepartementet har anslutit sig till detta
de sakkunnigas yttrande. Åven utskottet får, under åberopande av de
skäl, som ovan anförts, framhålla, att borttagandet av mandatplikten
kan vidtagas oberoende av ett förbättrande av reglerna rörande suppleantinstitutionen
för andra kammaren, vadan utskottet alltså får tillstyrka
i den kungliga propositionen föreslagna grundlagsändringar.
Utskottet vill härvidlag erinra om det i propositionen anmärkta förhållandet,
att därest nu föreslagna grundlagsändringar slutligen antagas,
dels det vid föregående års lagtima riksdag såsom vilande antagna
moment 2 till 21 § riksdagsordningen angående kvinnas särskilda rätt
till avsägelse av riksdagsmannauppdrag blir obehövligt, dels ock den
ändring i 67 § i nu gällande vallag ävensom i 87 § i den av 1919 års
lagtima riksdag villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen
nödvändiggöres, att orden »och prövas avsägelsen giltig» utgå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition måtte såsom vilande för
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 51.

Förslag

till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse:

§ 21.

Riksdagsman, som för andra kammaren
vald blivit, må ej denna befattning
sig undandraga, med mindre
han företer giltiga skäl för avsägelse.
Som sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager
såsom laga förfall;

2. ålder över 60 år;

3. att den valde tillförene såsom
riksdagsman bevistat fyra lagtima
riksdagar.

Avsägelse av riksdagsmannauppdrag,
evad den göres vid valtillfälle
eller efteråt, mellan riksdagar,
prövas av Konungens befallningsKavande.

§ 22.

År någon missnöjd med val till
riksdagsman i andra kammaren,
eller vill någon klaga över beslut,
varigenom av honom gjord avsägelse
av riksdagsmannauppdrag ej
blivit godkänd, må han däröver hos
Konungen anföra besvär. För sådant
ändamål äger klaganden hos Konungens
befallningshavande äska behörigt
protokollsutdrag, vilket inom
högst tre dagar därefter bör till
klaganden utlämnas; och skall han,
vid förlust av talan, sist inom tio
dagar efter valförrättningens slut
eller, där avsägelse skett senare än

Föreslagen lydelse:

§ 21.

Vill ledamot av andra kammaren
befattningen sig avsäga, äger han
det gorå vid valtillfället eller sedermera,
mellan riksdagarna, hos Konungens
befallningshavande.

§ 22.

År någon missnöjd med val till
riksdagsman i andra kammaren, må
han däröver hos Konungen anföra
besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos Konungens befallningshavande
äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre
dagar därefter bör till klaganden
utlämnas; och skall han, vid förlust
av talan, sist inom tio dagar
efter valförrättningens slut sina,
till Konungen ställda besvär ingiva
till Konungens befallningshavande,
som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar
vederbörande tillfälle att sig för -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 51.

Nuvarande lydelse:

vid valtillfälle, efter erhållen del av
Konungens befallningshavandes beslut
sina till Konungen ställda besvär
ingivna tillbefällningshavanden, som,
på sätt i 11 § stadgas, lämnar
vederbörande tillfälle att sig förklara.
Sedan den för förklarings
avgivande bestämda tid tilländalupit,
har Konungens befallningshavande
att besvären jämte alla
målet rörande handlingar ofördröjligen
till Konungen insända, varefter
med målet vidare så förhålles,
som i 11 § sägs.

Stockholm den 20 maj 1920.

Föreslagen lydelse:

klara. Sedan den för förklarings
avgivande bestämda tid tilländalupit,
har Konungens befallningshavande
att besvären jämte alla
målet rörande handlingar ofördröjligen
till Konungen insända, varefter
med målet vidare så förhålles,
som i 11 § sägs.

På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. o samt. 38 käft. (Nr 51.)

2