Konstitutionsutskottets utlåtande Nr do.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1920 kl. V24 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en folkomröstning
för utrönande av, huruvida folket önskar den
monarkiska statsförfattningens bibehållande eller införande
av republik.
Närvarande: Herrar Clason, Strömberg, Sehlyter, Hellberg, Thulin, Ljunggren*),
von Geijer, Modig*), von Hofsten*),H. G. Andersson, Janson i Kungsör,
Hallén, Jansson i Edsbäcken*), Henrikson, Hansson i Gärda, Leander,
Vennerström, Kahlström*), Andersson i Igelboda och Forssell.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en motion i andra kammaren, nr 34, hemställes av herr Vennerström
m. fl., »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande
och föreläggande för riksdagen av en provisorisk lag angående
omröstning av alla män och kvinnor över 21 år i och för utrönande,
om folket önskar den monarkiska statsförfattningens bibehållande eller
införande av republik.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Yrkandet i förevarande motion är detsamma, som det vid 1919 års
lagtima riksdag i motion II: 179 av herr Vennerström m. fl. framställda.
I sitt utlåtande i anledning av denna motion redogjorde konstitutionsutskottet
för föregående motioner i republikfrågan och framhöll, att det
i detta fall ej vore fråga om omedelbara grundlagsändringar, utan endast
om en riksdagsskrivelse angående allmän folkomröstning; därefter yttrade
utskottet:
Bihang till riksdagens •protokoll 1920. 5 sand. 29 höft. (Nr 40.)
Historik.
1413 20 1
Utskottets
yttrande.
i! Konstitutionsutskottets utlåtande Kr do.
»Såsom motionärerna själva framhålla i sin motivering, känner
icke Sveriges författning folkomröstningsinstitutet. Upprepade förslag
hava väckts om införande av det s. k. referendum i olika former, och
vid innevarande riksdag föreligger till kamrarnas prövning en av konstitutionsutskottet
biträdd hemställan om utredning i frågan, men ännu
stå våra grundlagar fullkomligt främmande för detsamma. Under dylika
förhållanden kan utskottet icke finna en sådan folkomröstning som
den föreslagna vara med våra konstitutionella former förenlig.
Utskottet vill jämväl erinra, att ett med det förevarande analogt
fall 1897 har underkastats riksdagens prövning. I en motion, nr 130,
inom andra kammaren hade herr D. Bergström föreslagit, ’att riksdagen
måtte dels i skrivelse anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta
företaga en undersökning om de olika meningarna bland landets myndiga
manliga befolkning i fråga om de viktigare hittills framställda förslagen
till ändrade bestämmelser rörande valrätt till riksdagens andra
kammare, och dels för detta ändamål ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag å 5,000 kr.’ Omröstningen skulle enligt motiveringen
bliva en ''officiell undersökning av svenska folkets ställning och den
allmänna meningen i landet’. Motionen behandlades av statsutskottet,
som i utlåtande nr 56 hemställde, ’att motionen må av riksdagen lämnas
utan avseende, då rikets grundlagar föreskriva det sätt, varpå folket
skall genom sina valda representanter få sina önskningar och åsikter i
avseende å förändring av samhällsskicket framburna, och då det sålunda
icke kan anses med grundlagarnas anda förenligt, att riksdagen
skulle vid sidan av desamma tillskapa en sådan anordning, som motionären
åsyftat, och härför anvisa medel.’ Utskottets hemställan bifölls i
båda kamrarna.
De skäl, som 1897 av statsutskottet förebragtes och av riksdagen
biträddes, synas fortfarande vara giltiga och på föreliggande analoga fall
hava tillämplighet. Utskottet kan icke tillstyrka ett förslag, vilket skulle
genom en lex in casu i en speciell författningsfråga införa folkomröstning
uppenbart vid sidan av vår författnings bestämmelser.»
På dessa grunder hemställde utskottet vid 1919 års lagtima riksdag,
att motionen av riksdagen måtte lämnas utan avseende; detta utskottets
förslag bifölls av båda kamrarna.
Inom konstitutionsutskottet hava i denna fråga olika meningar yppat
sig. På vissa håll har man ansett, att de av förlidet års konstitutionsutskott
anförda konstitutionella skälen i och för sig böra föranleda motionens
avvisande. Andra åter hava hållit före, att konstitutionella
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.
3
hinder icke förefimnes mot förslaget om eu provisorisk lagstiftning om
konsultativt referendum, men att utskottet av andra grunder icke
borde biträda motionen. Dels bär framhållits att, då utskottet hemställt
om en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en allsidig utredning
av folkomröstningsinstitutet, en provisorisk lag om folkomröstning
i den förevarande frågan skullo innebära ett föregripande av denna
utredning, vilket kunde vara så mycket mer olämpligt, som eu provisorisk
lagstiftning om referendum rörande ett förslag, för vilket man kunde
antaga, att riksdagens majoritet saknade positivt intresse, kunde tänkas
på ett ogynnsamt sätt prejudicera sättet och omfattningen av den blivande
allmänna lagstiftningen om referendum. Dels tiar man gjort gällande,
att frågan om republikens införande icke äger den aktualitet, att
ett utrönande av det svenska folkets ställning till densamma vore av
nöden.
Utskottet får alltså hemställa,
att föreliggande motion måtte av riksdagen lämnas
utan avseende.
Stockholm den 3 maj 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
Reservationer:
1) av herrar Strömberg, Schlyter, Thulin, Hansson i Gärda, Vennerström
och Andersson i Igelboda, som yrkat, att utskottets yttrande skulle
erhålla följande lydelse:
»Inom konstitutionsutskottet hava mot bifall till motionen olika invändningar
gjorts. På vissa håll har man ansett, att de av förlidet års
konstitutionsutskott anförda konstitutionella skälen i och för sig böra föranleda
motionens avvisande. Andra åter hava hållit före, att konstitutionella
hinder icke förefunnes mot förslaget om en provisorisk lagstiftning
om konsultativt referendum, men att utskottet av andra grunder
icke borde biträda motionen. Dels har framhållits att, då utskottet hem
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 40.
ställt om en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en allsidig utredning
av folkomröstningsinstitutet, en provisorisk lag om folkomröstning
i den förevarande frågan skulle innebära ett föregripande av denna
utredning, vilket kunde vara så mycket mer olämpligt, som en provisorisk
lagstiftning om referendum rörande ett förslag, för vilket man kunde
antaga, att riksdagens majoritet saknade positivt intresse, kunde tänkas
på ett ogynnsamt sätt prejudicera sättet och omfattningen av den blivande
allmänna lagstiftningen om referendum. Dels har man gjort gällande,
att frågan om republikens införande icke äger den aktualitet, att
ett utrönande av det svenska folkets ställning till densamma vore av
nöden.
Utskottet kan icke tillmäta dessa invändningar någon avgörande
betydelse.
Vad först beträffar de s. k. konstitutionella skälen mot en konsultativ
(rådgivande) folkomröstning, synas dessa sakna stöd i gällande grundlagar,
en uppfattning, åt vilken utskottet i sitt utlåtande i anledning
av väckta motioner om utredning angående folkomröstningsinstitutet
redan givit uttryck. Den konsultativa folkomröstningen avser nämligen,
såsom utskottet i nämnda utlåtande framhållit, allenast att utröna
folkmeningens ställning till en viss fråga och har alltså icke någon för
de lagstiftande myndigheterna förpliktande kraft.
Vad därefter beträffar de skäl, som anförts från deras sida, vilka
väl funnit konstitutionella hinder ej möta mot det av motionärerna
väckta förslagets upptagande men av olika lämplighetsskäl yrkat avslag
på motionen, må framhållas, att den av utskottet förordade utredningen
angående folkomröstningar i allmänhet uppenbarligen ej kan utgöra
hinder för anordnande av en konsultativ omröstning i en speciell fråga.
Tillräcklig erfarenhet om anordnande av dylika omröstningar har redan
vunnits i olika länder. De särskilda, för vårt land egenartade spörsmål,
som kunna vara förknippade med den ifrågasatta omröstningen,
kunna enligt utskottets mening vinna erforderlig utredning alldeles oberoende
av en blivande lagstiftning angående folkomröstningsinstitutet i
hela dess vidd. Utskottet anser det vara så långt ifrån att den föreslagna
omröstningen kunde komma att ogynnsamt prejudicera sättet och
omfattningen av den blivande allmänna lagstiftningen om referendum,
att tvärtom genom företagande av en dylik omröstning en värdefull erfarenhet
om folkomröstningens användbarhet skulle kunna vinnas. Vidkommande
slutligen påståendet att frågan om republikens införande icke
skulle äga tillräcklig aktualitet för att ett utrönande av svenska folkets
ställning till densamma skulle vara av nöden, behöver utskottet för att
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.
visa det obefogade i nämnda invändning allenast peka på hurusom
under de senast förflutna åren den ena europeiska staten efter den andra
avskaffat den monarkiska statsformen och infört republikanskt statsskick.
Sverige, som på alla andra lagstiftningsgebit befinner sig i en nydaningsperiod
utan motsvarighet sedan århundraden tillbaka, kan icke bli
stillastående på det konstitutionella området. Innan man griper sig an
med frågan om konungadömets bestånd, torde emellertid en konsultativ
folkomröstning såsom eu förberedande åtgärd vara särdeles väl på sin
plats, då en ändring av författningen från monarki till republik enligt
utskottets mening icke bör vidtagas utan stöd av en bestämd och tydligt
uttalad flertalsmening.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet — inom vilket olika
meningar uttalats därom, huruvida i en omröstning av ifrågavarande
slag böra deltaga samtliga till myndig ålder konma svenska män och
kvinnor eller någon inskränkning i fråga om rösträtten bör göras efter
förebild från gällande bestämmelser om rösträtt till riksdagens andra
kammare — 1 anledning av den föreliggande motionen hemställa,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Magt anhålla om utarbetande
och framläggande av förslag till lag angående en konsultativ
folkomröstning beträffande frågan, huruvida den monarkiska statsformen
bör bibehållas eller republik införas.»
2) av herr Hellberg, som anfört:
»I avseende på den föreliggande frågans konstitutionella sida vidhåller
jag den av mig i en reservation vid konstitutionsutskottets fjol—
årsutlåtande nr 47 hävdade och av årets utskott uti motiveringen till
dess utlåtande nr 38 biträdda uppfattningen, att vår nuvarande författning
inte ställer något hinder mot den utröning av folkmeningen i en
viss fråga, som kan åstadkommas genom ett beslut om s. k. konsultativt
referendum.
Vad sedan beträffar sakens reala sida, anser jag en styrelseform,
som gör statschefsämbetet till ett fideikommiss inom en viss familj, i
och för sig vara en för modernt rättsmedvetande stötande anakronism
och en radikal samt i sina — under vissa förhållanden blott allt för
möjliga -— konsekvenser farlig förnekelse av den folkliga självstyrelsens
själva grundprincip; och efter det stora demokratiska genombrottet inom
vår världsdel, under vilket flera av dess folk frigjort sig från denna
forntidskvarleva, synes det inte kunna vara för tidigt, att också vårt
folk nu finge övertänka och uttala, huruvida det för sin del vill bibeBihang
till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 29 käft. (Nr 40.) 1413 20 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 40.
hålla den eller övergå till det enda med demokratien rätt förenliga statsskicket:
det republikanska.
I en »rådgivande» folkomröstning om denna viktiga fråga borde
dock enligt min mening endast de medborgare, som uppnått politisk
myndighetsålder, d. v. s. de vid val till andra kammaren röstberättigade,
äga rätt att deltaga. Med en sådan förändring har jag därför yrkat,
att utskottet skulle tillstyrka herr Vennerströms motion.»
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.